Lewis’ och Pounds unge vän, filosofen och kritikern T E Hulme, var en storvuxen och bullrig man, som drack ordentligt och ofta råkade i knipa. En utomordentligt vacker vårdag år 1912 ställde sig Hulme, full som ett ägg, och pissade i rännstenen mitt på Soho Square.

En poliskonstapel kom fram och tog honom vid armen: -”Så där kan ni inte göra!”

Hulme vände sig häftigt mot konstapeln och röt: -”Inser ni inte att ni tilltalar en medlem av medelklassen?!”

-”Åh, jag förstår, ursäkta då…” sa konstapeln, och gick sin väg.