Nä, men Baldersonbluffen går rundvandring i sina stickspårskrumelurer än idag. Att folk orkar. En ledtråd dock, som jag inte spanat i debatten: om man tjänar massa pengar på böcker så är Irland landet man ska bo i. Och när Sjöberg äntligen stapplar ut från sin lägenhet i Ballygrand (where I wish I was), drypande av pengar, fet och ensam, och erkänner att han är Balderson, så kommer ungefär fyra generationer svenkar att fråga sig, på krispaste engelska: WHO. GIVES. A. SHIT…?

Am I right or am I right?

I’m right.

Det är inte varje dag Daily Mail skriver om Jan Svartvik, en av våra främsta lingvister, och del av en lång tradition av skandinaviska anglicister, som jag antar började med Otto Jespersen.

OK, det låter som utkast till en understreckare i Svenskan, men det är en understreckare jag gärna skulle läst. Och det är dessutom en bra, typisk Daily Mail-historia.

AB:s Martin Aagård – hur uttalas hans namn, förresten…? “Ågård” eller “Agård”? Om det är det förra, varför heter han inte Martin Aagaard? Om det senare, varför inte Martin, just, Agård?

Hur som haver, AB:s Martin Ågren raljerar om Tuli Kupferbergs “1001 Ways To Live Without Working”, som av nån underlig anledning kommit i svensk översättning. Men inte är det den enda bok Tuli K “orkade” skriva, som Åberg påstår. Jag har alla tre i serien i bokhyllan nånstans. Den roligaste tyckte jag var “1001 Ways to Beat the Draft” (Nr 923: “Tryck upp en rulle 25-centare i arslet. När det så är dags för rektalinspektion, skit ut ett av mynten och viska till läkaren: “There’s more where that came from if you get me out of here…!”). Däremot var “1001 Ways to Make Love” inte på långa vägar så snuskig som den kunde varit.

PS – En gång på sextiotalet spelade The Fugs på Liseberg i Göteborg. Gissa vilka som var förband? The Spotnicks. Det är sant. Jag lovar.