Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Döda vita skitstövlar

Tuesday, Sep 15, 2009

Det kommer förhoppningsvis inte som nån överraskning för den trogne läsaren att böcker som Johan Hakelius “Döda vita män” inte hör till dom som jag köar hela natten för. Människorna han skriver om är inte genuina excentriker, om nån nu trodde det, utan phoneys-to-a-man: folk som bara orkade leva ner till sina stereotyper. Ta Alan Clark, till exempel: läs här Dominic Lawson i Telegraph idag, om ni vill läsa ett sanningens ord om just den skiten.

För övrigt: finns det nåt mer arse-grindingly pinsamt än en svensk i tweed…?

15 Responses to “Döda vita skitstövlar”

  1. Jag blir alltid förtjust när ett nationalhelgon avglorifieras eller en staty avsocklas. Och då menar jag inte Clarke -som jag knappt hört talas om- utan Hakelius som tydligen åtnjuter en devot respekt bland svenska kolumnister och kåsörer. Han anses vara den bäste och en ouppnåelig förebild. Jag har läst hans essä om Waughs och OK, den var lång men lättläst.

    Vem är Dominic Lawson? Är han (?) släkt med Nigel och Nigella? Ja, som du vet känner jag inte till mycket om England.

    Fast tweed? Idag passar det väl inte men mitt stora föredöme Jolo (avsockla inte honom!) klädde sig gärna i tweed och skrev ibland under den alternativa signaturen Ruter Tweed.

  2. Alan Clark var son till Kenneth “Civilization” Clark, och publicerade en gång sina dagböcker, till stor framgång. Yes, Dominic är bror till Nigella och son till Nigel, och f.d. chefred för Telegraph och Spectator, om jag inte minns fel. Numera konservativ kolumnist, i både Telegraph och Indy.

    Hakelius själv vet jag lite eller inget om, och har inte läst nåt (vad jag vet…). Men hans val av döda vita män är minst sagt oorginellt (vad jag sett). Grejen med excentriker är ju att en genuin excentriker inte alls är medveten om att han/hon är excentrisk. Gänget som Hakelius skriver om är posörer, inte excentriker,alltså såna som måste jobba på sin excentricitet, ungefär som Lendl alltid fick jobba på sin tennis, där McEnroe i princip bara dök upp, spelade, och vann.

  3. Måste erkänna att jag undrade vad du har emot Alan Clarke först, innan jag insåg att det saknades ett e.

  4. Point taken, Henrik. Jag slarvade till det, och rättade sedan.

  5. Dominic Lawson var chefredaktör för The Sunday Telegraph (inte the Daily dito) men sparkades under rätt förödmjukande former 2005.

    Johan Hakelius skriver i Axess och Aftonbladet mm. Han var en period chefredaktör för Finanstidningen, ett av Stenbeckkoncernens tidningsprojekt.

  6. Läste just att Hakelius också fick sparken från Finanstidningen och sedan gick det bara uppåt. (Det var i en recension av hans bok, minns inte vilken.) Låt mig citera en av våra största diktare:

    “I en håla under marken
    sitta de som ha fått sparken
    Längre ner i nässlors hav
    sitta de som sparken gav”
    .

  7. Finanstidningen ser å andra sidan inte ut att vara svår att få sparken från: http://www.finanstidningen.biz/

    Ett av dess syften är att producera “välmotiverade analyser”. Där skiljer sig Pressylta Redux rätt rejält: ett av våra huvudsyften är att producera helt omotiverade analyser.

  8. Utom det att… Finanstidningen inte ser ut att existera (enligt Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/Finanstidningen) medan å andra sidan deras webbsida överlever. Couriouser and curiouser. Jag tror vi får fråga Hakelius vad som hänt.

  9. Webbsidan är en blogg som någon smackat upp för att tjäna lite annonspengar, eller nåt i den stilen.

    Finanstidningen las ner 2002, efter att ägaren MTG köpt en konkurrent. En vecka senare lämnade den politiske chefredaktörskaptenen Hakelius skutan först av alla, för att “söka nya utmaningar”:

    http://www.journalisten.se/artikel/3386/hakelius-laemnar-finanstidningen

    (som nämns i artikeln hade Hakelius några månader tidigare retat upp ägarkoncernens VD).

    Ett par veckor efter Hakelius avhopp sparkades så den kvarvarande chefredaktören tillsammans med hälften av alla anställda, varpå båda tidningarna prompt lades ner, för att sedan återuppstå som dagstidning under nytt namn och med konkurrentens ledning bakom spakarna, för att sedan läggas ner för gott ett halvår senare.

  10. Jag ska denna lördag morgon strax ge mig iväg för att söka nya utmaningar, men hittar väl som vanligt inga, och återkommer nog vad det lider med ännu några omotiverade analyser. Ack ja.

  11. Låter lovande!

    (måste ta tillfället i akt att rätta en otydlighet ovan – Hakelius “hoppade av” direkt efter köpet, men innan tidningen las ner / gjordes om.)

  12. Gabrielle Björnstrand
    October 30th, 2010 at 4:05 pm

    Hum, det där med att härma engelsk överklasstil, fast lite för perfekt, det vill säga okul, går i alla fall hem i svensk TV, vi har aldrig skådat något så obsolete som Johan Hakelius telling us what and what not, in no uncertain terms, about very uncertain objects, hardly studied by anyone in tweed.

    Gimmicks hit the market first. Hickups second.

  13. Oops Ga bi (sic!) — You Did It Again

  14. Post Scriptum: Gabrielle, I wonder, har Ni någon fanclub?

  15. Gabrielle Björnstrand
    October 31st, 2010 at 6:11 pm

    Ja, två vänner och deras barn på Söder…men det kan bli fler. Barn alltså.

Leave a Reply

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004