Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

DUMFAALE-principen förklarad

Friday, Jan 15, 2010

Det här börjar bli lite löjligt. NRK -> TT -> G-P rapporterar att en amerikansk författare har pekat ut Jean Sibelius som nazist. Bevisbördan låter mer än lovligt lättviktig, men jag ska inte göra mig till gisslan hos gnädige Frau Fortuna genom att helt förkasta det, förrän jag sett det eventuella köttet på benen.

Vad jag menar med att det börjar bli löjligt är att det verkar som ju längre bort vi kommer från 1930- och 40-talen desto mer sensationellt tycks det bli att det fanns nazister på den tiden! Eller ens Tysklandsvänner, högerkvinnor, eller människor “som är fascinerade av mytologi och nationalism, precis som nazisterna”…Vi hade ju den där befängda historien om Selma för inte så länge sen, till exempel.

Det är en slags underförstådd anklagelse mot dom som levde samtida med den tyska nationalsocialismen, vare sig man gjorde det i Tyskland, Finland eller Sverige: så korkade var dom att dom inte hade vett på att tänka på alla oss som sitter här idag med 20-20 hindsight och kan bestraffa-genom-publicering minsta förseelse dom begick, om dom så bara kände en lätt kindens svalka från “örnens vingslag från söder”.

Det här är en whighistorisk princip som vi experter brukar kalla DUMFAALE-principen: “Den Utomordentligt Moraliska Fördelen Av Att Leva Efteråt”.

2 Responses to “DUMFAALE-principen förklarad”

  1. “Die Gnade des späten Geburts” kallade en borgmästare här i Wien det hela, det är väl ungefär detsamma som DUMFAALE. Men å andra sidan skadar det nog inte att tänka efter litet – bara för att vi inte var tillräckligt födda för att göra bort oss behöver vi väl inte vara tysta om de som gjorde det. Men Lagerlöf och Sibelius, då blir det ju rena hysterin. Men vad skall man säga om Kurt Atterberg, Joel Berglund och Seth Svanholm t.ex ? P.O.Sundman och Fredrik Böök gick väl definitivt över gränsen.

    Man får försöka nyansera sig så man inte blir som alla dessa Jessicor och Åsor.

  2. Det är så sagt som det är sant, Bengt. Jag var inte i min glasklaraste form när jag skrev posten, det ser jag nu. Exemplet Atterberg är alldeles utmärkt i det hänseendet. Vad jag reagerade på, i Sibelius som i Wilhemsson borta hos Bodil, är ju att ett idéklimat i sig kan gälla som ett slags fällande bevis i historiens domstol. Det är ett paradexempel på whighistoriens tendens till “åsiktsanakronism”, dvs när man pådyvlar historiska figurer ens nutida åsikter. För Wilhelmsson var hans folktypstänkande säkert inte särskilt “grumligt”. Men för Kempe är det det. Därför att det ledde till Auschwitz. Case closed.

    Fan, det där sista var så bra så jag tror jag ska posta det hos Bodil också!

Leave a Reply

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004