Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Thomas och tystnaden

Thursday, Jan 14, 2010

Eftersom Thomas Nydahl på Occident mailat mig (och andra, tar jag för givet) om sitt beslut att sluta skriva för dagspressen, och om vad som ligger bakom beslutet, så tycker jag det liksom vore ohövligt att inte kommentera det. Det är förstås ett beslut genomfört med all den dramatiska slutgiltighet vi blivit vana vid från Thomas håll, och det är ju inte utan att man undrar vad det betyder när han säger att “Nu ska jag försöka delta på allvar i den strid vi står mitt uppe i”. Aux armes, citoyens?

Men ändå. Jag tror varken Thomas eller någon annan behöver bli särskilt överraskad av att jag håller med honom i många stycken. Kristianstadsbladet känner jag inte alls till, men det hindrar inte att jag känner igen bilden av en dagspress – framför allt dess kulturdelar – som så till den milda grad släppt efter på intellektuell disciplin och publicistiskt självförtroende. (Men det är samtidigt en bild jag inte riktigt känner igen nån annanstans, utanför Sverige. Intellektuellt och publicistiskt tycker jag brittisk press håller lika hög kvalitet som tidigare, dvs. i dom tidningar där man har rätt att förvänta sig det, alltså i stort sett dom som brukade kallas för “the broadsheets”.) Om det därpå följer att den personliga reträtten är den korrekta strategin, som Thomas vill mena, är jag däremot inte övertygad om. Lämnar det inte nöjesscenen ännu nöjdare?

Vad gäller islamismen, likadant. Jag delar inte alls den spenglerianska neoconsynen på ett Europa i obönhörligt förfall, och en makt- och kulturelit för evigt förslavad av multikulturalismens och relativismens upptjack, om jag får uttrycka det så. Jag delar heller inte Thomas och hans meningsfränders exklusiva fokus på islam. Religion är grundproblemet, och både kvantitativt och kvalitativt skulle jag sagt att evangelisk kristendom är ett minst lika allvarligt hot som islam, inte minst vad gäller sanktionerat våld, mot abortläkare i USA, mot homosexuella i Afrika, mot “djävulsbesatta” småbarn.

Jag håller dock helt och hållet med om att det demokratiska Europa absolut inte får hymla om det islamistiska våldet. Yttrandefriheten måste vara okränkbar, men blir kränkbar när (som Christopher Caldwell sa i FT nyligen; [registrering behövs]) radikala islamister utmanar våldsmonopolet och tar åt sig “makten att hota”:

[…]this power to intimidate, though informal, is potentially decisive. It is the same power exercised by those who threaten journalists in Russia, those who kill policemen in Mexico, or the Ku Klux Klan in the US south of a century ago. Such acts make law. It is remarkable how few people they have to harm to do so. Lars Løkke Rasmussen, the Danish prime minister, was not just mouthing a cliché when he described the attack on Mr Westergaard as “an attack on our open society”. Once a competing source of predictable violence emerges in an open society, government must do something to stop it.

Men man måste samtidigt erkänna det faktum att islam i Europa har många ansikten; de franska muslimerna från Maghreb skiljer sig i många avseenden – inte minst kulturella – från brittiska muslimer med härstamning i pakistanska Kashmir och Bangladesh. Jag har alltid menat på att ansvaret i minst lika hög grad ligger på våra muslimska “communities” i stort. Det finns ingen anledning att tivla på att majoriteten av muslimer tar ställning mot våldet, men dom måste visa det i mycket högre grad än de hittills gjort, särskilt i UK. Tystnaden har varit chockerande ibland. Var är motsvarigheten till diasporajudarnas själsvåndor över Israel och Gaza?

Jag är inte den som behöver ge Thomas råd om hur han ska agera i dom här avseendena. Men jag tycker av princip att det är vanskligt att välja tystnaden på det här viset. “Better a lone voice than no voice at all” kunde man kanske säga.

PS lite senare: Och nu när jag läst artikeln som fick Thomas att explodera måste jag hålla med om att den är vedervärdig. Men, som sagt, jag hade nog hellre svarat på den än dragit mig undan.

10 Responses to “Thomas och tystnaden”

  1. Gunnar
    tack för att du seriöst resonerar kring mitt beslut. Jag vill bara säga tack. Och jag menar verkligen att jag är tacksam och att du har rätt i det mesta du här skriver.

  2. PS: Jag har tagit bort de artiklar i min blogg som handlar om dagens beslut, därför att tidningens anställda bombarderar min blogg och mail med texter om att jag är nazist och kommunist. Att det var så illa ställt på en vanlig lokaltidning hade jag inte kunnat föreställa mig. Nöjesscenen tål ingen motsägelse. Därför har jag bestämt mig för att inte tala om saken i bloggen. Jag fortsätter som den där karavanen medan hundarna ylar…Och därför får jag vara den där ensamma rösten i min blogg och i de tidskrifter där jag regelbundet medverkar. Svensk dagspress är ett träsk av frasliberal präktighet och äkta eller spelad nöjeslusta.

  3. Detta fick istället bli en summering av gårdagen:

    http://nydahlsoccident.blogspot.com/2010/01/vad-var-det-som-hande-igar.html

  4. Gunnar,
    jag kan bara instämma i din kloka och balanserade analys.

  5. Vilken tur det är att det finns så fiiiina människor som du Lennart, som aldrig behöver säga något som är det minsta kontroversiellt eller avvikande utan bara kan lägga huvudet lite på sned och säga: “Jag tycker precis som du!”. Ack.

  6. Det där var en helt onödig spydighet, Thomas. På Occident får du förstås skriva vad du vill, men visa mig den respekten att du avstår från sånt här på Pressylta.

  7. Gunnar, du har naturligtvis alldeles rätt och jag skulle vilja be dig ta bort de kommentarer jag gjort här. Stridens hetta var för stor och jag är tacksam om det som sägs här bara består av det du själv säger. Ska inte upprepa det som är allra vanligast i bloggvärlden, att tala om andra än de närvarande… vilket ju jag själv råkat ut för här hos dig mer än en gång. Nu drar jag mig åter tillbaka till mitt lilla hörn av världen och istället för tio Ave Maria läser jag tio Cioran.

  8. Trött på de glåpord som jag utsatts för av de krämarliberalismens lakejer som utgör den svenska “kultur”eliten har jag lämnat över såväl blogg som bokförlag i andras händer. För den som besitter ett uns värdighet finns det i en tid som vår inget annan möjlighet än att vända ryggen åt mediepöbeln och torgkäringarna.

  9. PS
    Är ett sådant val då att betrakta som en “personlig reträtt”? Inte nödvändigtvis: Att avstå från att delta i den ressentimentsfyllda “debatt” som förs i den svenska drängstugans ovädrade rum eller i bloggosförens babyloniska babbel innebär att man frigör resurser för verkligt betydelsefullt abete. Den inre exilen kan lika gärna ses som en offensiv och kraftfull gest riktad mot samtidens mörka krafter. Dess betydelse ska inte underskattas.

  10. Gosh… Six days late, and still wrong.

Leave a Reply

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004