Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Människans tidsålder, del 2

Categories: Uncategorized
Tuesday, Apr 20, 2010

Ni minns posten om den antropocena epoken? Läs då detta:

Vi har verkligen utsöndrat en människans tidsålder ur oss själva precis som spindlarna utsöndrar sina nät: ett väldigt, allt innefattande tak … som stänger ner det synbara på alla sidor medan det absorberar alla fordom naturliga beståndsdelar i sin omgivning, och förvandlar dem till sin egen människotillverkade substans. Men inuti denna horisont av immanens vandrar vi lika främmande som stamfolk, eller besökare från yttre rymden, alltmedan vi beundrar dess oföreställbart komplexa och spröda filigransarbete och ryggar undan från dess bottenlösa jättegrytor, står och hänger vid en regnmur av exotiska och artificiella växter, eller våndas bland giftiga färger och dödliga stjälkar som vi aldrig blivit tillsagda att undvika. Den värld som är människans tidsålder är en estetisk förevändning för malande skräck eller patologisk extas, och i dess kosmos, varav allt hämtats ur själva fibrerna av vårt eget vara och satts i förening med varenda post-naturliga cell mer främmande för oss än naturen själv, fortsätter vi att mumla Kants gamla frågor – Vad kan jag veta? Vad borde jag göra? Vad får jag hoppas? – under en stjärnhimmel som inte är mer mottaglig för oss än en spegel eller en rymdfarkost, utan att förstå att de behöver ett bihang i form av en ful och byråkratisk representationell kvalificering: vad kan jag veta inuti detta system? Vad borde jag göra i en värld som helt och hållet uppfunnits av mig själv? Vad kan jag hoppas på ensam i en helt och hållet mänsklig tidsålder?

Ur Fredric Jameson: ‘Valences of the Dialectic’ (2009); citatet hämtat ur denna recension i LRB. Min övers.

2 Responses to “Människans tidsålder, del 2”

  1. Jameson har läst Debords “Skådespelssamhället”
    http://www2.tripnet.se/~bengt/gdsds0.htm
    och uppenbarligen och dessvärre ansett att han hade något att tillägga.

  2. Jag skulle nog hålla med recensenten att det är mera Marx än något annat, att Jameson beskriver den extrema konsekvensen av det alienerade arbetet, “in which the worker is dominated by the product of his own hands, his estranged ‘species-being’ ranged against him in the form of someone else’s capital”. Kopplingarna till Debord och andra finns där ju så klart, inte minst Wyndham Lewis: sätt det här citatet i en kontext med 20- och 30-talens politiska förtecken och du har en nästan perfekt sammanfattning av Lewis hela projekt, inte bara trilogin ‘The Human Age’.

Leave a Reply

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004