Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Archive for July, 2010


Stoppard/Ford

Thursday, July 29th, 2010

Tom Stoppard ska dramatisera Ford Madox Fords tetralogi ‘Parade’s End‘ för BBC, enligt dagens Independent, allt i fem timslånga avsnitt. Jag är tvehågsen inför det här. ‘Parade’s End’ är inte bara en av de bästa roman(svit)erna om första världskriget, det rör sig om romaner som står i rätt ensamt majestät i det brittiska litterära nittonhundratalet.

Ford och Henry Green är för mig de två prosaisterna som räknas i det här landet de senaste hundra åren. Lawrence? I can take it or leave it. Graham Greene? Nej, tack. Waugh? Ugh, som sagt. Och våra samtida drakar? Läs vad Gabriel Josipovici har att säga i The G idag

Jag är slltså tvehågsen, därför att jag fruktar att Stoppards fallenhet för intellektuellt hejsantjosan kommer att stå ivägen för det episka allvar (inte solennitet: allvar) och den känsla för narrativ ebb-och-flod som uppgiften kräver. ‘Parade’s End’ bör förr eller senare bli film, borde kanske ha blivit det för länge sen (kanske av den John Houston som gjorde ‘Dubliners’?). Jag hoppas innerligen att Stoppard är manuset vuxen.





Ekelund, Wästberg, Bainbridge

Monday, July 26th, 2010

Jag höll just på att rumstera. Nej, det gjorde jag inte alls. “Rumstera” gör bara kåsörer i DN. Jag höll just på att rota bland mina böcker, för jag tyckte mig tro att jag ägde en bok som kunde intresserat Lennart i hans Ekelundsstudier. Den heter “Var Vilhelm Ekelund antisemit” av Walter Klein (inget frågetecken syns på omslaget, däremot på försättsbladet). Det är en plågad bok, desto mer så som Klein räknat sig som vän och beundrare, och Ekelund blir mer och mer irriterad av den näsvishet, får man väl i Ekelunds egen anda säga, med vilken den plågade beundraren driver frågan.

Inte visste jag, för övrigt, att jag ägde en diktsamling av Per Wästberg… Sjukt.

Hur som haver, hittade gjorde jag också ett exemplar av Författarförlagets tidskrift Tidskrifts Englandsnummer (2/1979) i vilket inryms myckna och bra texter (men så var jag också medredaktör för det numret…). Bland annat då min intervju med Beryl Bainbridge, som jag nämnde i förra veckan och som jag nu langat upp som pdf-fil här (klicka på BB.pdf [3 MB]).





Politiska nyheter, samt julklappstips

Sunday, July 25th, 2010

Om ni funderar på julklapp till Pressylta, vilket jag hoppas ni gör, så har ni den här. Min egen autocue. Ni ser fördelarna. Jag kommer att videoa varje post på Pressylta, och ni kommer att se min blick ligga alldeles bortom LSD-hosisonten: “Låt mig en gång för alla övertyga folkflertalet om att jag inte är den som är den. Min paroll har hållt sedan 1967 och jag står fast vid den: EASY BUT NOT CHEAP”. Den vann mig trettiofyra röster i Flandern 1994. Jag hoppas på bättre i vår. Vi ses i Elsass-Lothringen.





Tips inför Londonbesöket

Wednesday, July 21st, 2010

(Klicka för större bild). För den som är i London i helgen kan jag varmt rekommendera Whitecross Street Art Festival, nära Barbican. Medverkar gör eliten – om det nu är ordet – av stans gatukonstnärer, inkluderat Dr. d, Gavin Turk, Wreckage International och många fler. Här är festivalens website www.wxstreetparty.com. Jag har redan sett en del av materialet, bl.a. en tvättlina i hörnet Whitecross och Banner Streets med ett par jättelika kalsonger, behåar och strumpor. “Allt händer på samma gång”, kan man nog sammanfatta det hela.





En olycklig historia

Tuesday, July 20th, 2010

Av skäl som jag inte ska besvära er med så håller jag på att läsa om kärlekens egenskaper som dom definierades under den italienska renässansen, och hur dessa idéer härleds från skolastikerna, Aristoteles främst. I dessa sammanhang spelar ordet accidente en mycket framträdande roll. Inunder detta enkla ord öppnar sig emellertid avgrunder. Jag slog upp “accident” i SOED och fick till min förvåning reda på följande.

Accident (æ.ksident) ME. [-(O)Fr., f. accident-, pres. ppl. stem of L. accidens (in late L. use, accident or chance) f. accidere happen. f. ad Ac + cadere fall, see -ENT] I. Anything that happens. […]

Vad som än händer… Att accidente skulle ha med slump, oförutsägbarhet och, möjligtvis, otur att göra är en senkommen (“late L.”) betydelseskiftning. Det har alltså med cadere/”fall” att göra – inte “fall” i höstlövsbetydelse, utan “infalla”/”inträffa”.

Vilket för övrigt leder tankarna till en av de mest eleganta kryptiska ledtrådarna jag sett i ett engelsk korsord: “Fall asleep” (6). Lösningen är “elapse”, alltså ett anagram på “asleep” vilket antyds med ordet “fall” i betydelsen “falla sönder”, men “fall” blir förstås också definitionen i betydelsen infalla/förflyta/förgå.

Det märkliga är ju att “Anything that happens” är en kategoridefinition i SOED, därav den romerska ettan. Den allra första gruppen betydelser är gloriöst vag och dimmig och allomfattande. Det är som att slå upp “olyckshändelse” SAOB och hitta definitionen “sb. Vad fan som helst, mer eller mindre”. En middagsbjudning, till exempel, är det en olyckshändelse? Jajamen. Ett planerat kejsarsnitt? Absolut. En sufflé gjord på päron och körsbär? Ja, särskilt suffléer!

Var, som någon sa, kan väl detta sluta?





Att skiljas: den norrländska versionen

Saturday, July 17th, 2010

Emily Dickinson

PARTING

MY LIFE closed twice before its close;
It yet remains to see
If Immortality unveil
A third event to me

So huge, so hopeless to conceive,
As these that twice befell.
Parting is all we know of heaven,
And all we need of hell.

Den norrländska versionen:

Mitt liv sig slöts två gånger
förn’s dess slut
Nu återstårt’s att se
om odödligheten
kan dra slöjan av
en tredje likadan tapet

Så jättestor, så hopplös
att förstå
jämfört me’ de andra två
Skilsmässa är allt vi vet om himlen
och allt vi behöver av Gävle.





Bollocks

Wednesday, July 14th, 2010

Jag förlorade. Böter på £160 och tre prickar på körkortet. 17 också, för att nu inte använda något starkare uttryck, som 18 eller 19. Här är några av the highlights.

Ljus B kom inte ens upp på dagordningen. Snuten hävdade att han aldrig sagt nåt om två röda ljus. Han hävdade däremot att ljuset slagit om till rött (på Ljus A, alltså) redan när jag var tio meter från det. Tio meter! Det vore ju för fan att klassa som självmordsförsök, snarare än en trafikförseelse.

Och här är en underlig liten detalj. Snuten som skrev ut boten den 9 mars i fjol körde motorcykel, var c:a 1.90 lång och hade tordönsstämma. Snuten som vittnade i rätten var, som jag, c:a 1.80 och hade en röst som knappast gick att höra, och som sa att han färdats i bil när han “stoppade mig”, inte MC. Jag kanske borde bett om fotolegg.

De tre lagmännen hade en femton minuters överläggning, kom tillbaka och sa att dom fann mig skyldig på två huvudsakliga grunder.

(1) Jag uppgav att jag legat bakom en buss på uppfartsvägen mot Ljus A. Denna buss hade sannolikt skymt sikten för mig och polisen i bilen tjugo meter bakom mig hade sannolikt bättre sikt än jag. On balance tror vi därför på snuten.

Min invändning: “Detta trots alltså att jag vittnade under ed att jag såg ljuset oskymd under hela resan mot och förbi Ljus A…?”

Deras svar: “Ja. On balance tror vi mer på polisen”.

(2) Jag medgav under förhöret att jag inte protesterat mot boten på plats, när snuten skrev ut den, vilket måste tolkas som ett tecken på medgivande att snuten hade rätt.

Min invändning: “Detta trots alltså att jag vittnade under ed att jag inte sa något, dels därför att jag var stum av förbluffning, och dels därför att jag väljer mina egna slagsfält: jag tänkte inte stå och orda med en target-chasing snut på 1.90 på en gaspumpstation i Bow, då för jag hellre fram mina argument inför en domstol som denna. Ska denna förtröstan på lagen alltså räknas till min nackdel…?!”

Deras svar: “Ja. On balance för vi nog tolka er tystnad vid tillfället som ett tecken på att polisens observationer var korrekta”.

Eller med andra ord, ten pounds of bollocks in a five pound bag. Nu är jag sur. Riktigt sur. Nu går jag till puben.





Bainbridge igen

Tuesday, July 13th, 2010

Beryl Bainbridge begravdes igår, och här kan man läsa rapporten idag i The G. Att hon fick plats på Highgate Cemetery är kanske inte så mycket att undra över. Det är däremot en helt och hållet bainbridgesk liten narrativ vändning att gudstjänsten hölls på St Silas the Martyr på Prince of Wales Road i Kentish Town, mitt emot huset där vi bodde i nitton år, fram tills 2005.

St Silas ser för allt i världen ut som, inte bara en romersk-katolsk kyrka, utan riktigt högkatolsk. Daglig högmässa, ibland t.o.m. på latin, man hör bikt och känner doften av rökelse, man ser diverse marianska antydningar här och var, och prästen, Father Graeme Rowlands, går alltid lång svart kappa, och ofta med baretta på huvet.

Men St Silas är anglikansk, så höganglikansk det förmodligen går att bli, och Fr Graeme – en man med tekoppsöron och en näsa för apostasi – är rätt så känd i dessa kretsar för att värva romkatoliker som är missnöjda med olika uttryck av påveväldet, men som ändå inte vill släppa taget om de romkatolska paraphernalia som bär upp deras tro. (Jag tror för övrigt det var Andrew Brown som en gång fyllde i detaljerna om det här för mig).

Hur som haver (barnen kär). Tro och förräderi, bön och avbön, fromhet och whisky. Det är så mycket Beryl B det vill bli, syns det mig.





Free the Pressylta One: Domens dag

Monday, July 12th, 2010

Vi börjar närma oss avgörandets stund. På onsdag kl. 14:00 bänkar jag mig inför rättvisan, i form av Barking Magistrates Court, anklagad för att ha kört igenom ett, alternativt två, röda ljus i mars i fjol. Veteranerna bland er känner till detaljerna. För er andra finns den ursprungliga posten om händelsen här; Det Stora Matteproblemets lösning finns här; och vårt eländiga västgötaklimax här.

Fakta i målet kvarstår som tidigare beskrivet. Men ett par problem har tyvärr inte gått att lösa. Ni minns att om polisen hävdar att jag bara körde igenom Ljus A på rött, så står hans ord mot mitt och då förlorar jag sannolikt. Om han däremot hävdar, som han sa till mig den dagen i mars i fjol, att jag körde igenom både Ljus A och Ljus B på rött – då har vi honom! För, som ni minns, då hade jag plötsligt fått bromsat ner från 23-25 mph till 5.59 mph för att klara tiosekundersintervallen utan att köra mot gult eller grönt.

Detta baserar sig på min egen visuella beräkning på plats att avståndet mellan Ljus A och Ljus B är c:a 25 meter, samt att intervallen är på just 10 sek. Detta ville jag naturligtbvis ha officiellt bekräftat av den myndighet som har ansvar för Bow Interchange, vilket råkar vara Transport for London (TfL). En av deras ingenjörer mailade mig i fredags och sa att sådana uppgifter tar minst 8 veckor att ta fram och att det kostar £200 per trafikljus…!

Fuck. Nä, nu är detta i och för sig inte den katastrof man kan tycka, eftersom jag knappast kan fara med osanning om något som alla kan gå och titta på och mäta själva. Och om avståndet är 20 meter i stället för 25, och intervallen 12 sek i stället för 10, så spelar inte det heller någon särskild roll, eftersom mitt körbeteende ändå skulle fått vara så absurt för att klara av rött på båda, om det nu handlar om 5.59 mph eller ens det dubbla.

Men det är irriterande att inte ha officiell backning i ryggen. Idag och i morgon, emellan tandläkarbesök och likvakor och bankärenden, ska jag med sonens hjälp se om det går att få fram i alla fall avstånden med hjälp av Google Maps/Earth, eller nåt annat webbigt. Om ni har några tips, så hör gärna av er i kommentarerna. Uppdateringar följer.





No news is no news

Friday, July 9th, 2010

Jag läser allt mer sällan svenska medier på nätet. Min mamma skickar mig hoprullade pappers-G-P från i förrgår, som alltid tycks mer aktuella än det jag läser på skärmen idag. Och det är inte bara G-P. AB:s kultursida har en (1) ny artikel säg varje eftermiddag vid tretiden. Expressen är aningen bättre, men inte mycket. DN:s kulturdebattsida tycks ha gjort halt och belägg i maj nånstans. Det finns liksom ingen brådska på tidningsnätet i Sverige. Det är lite halvt-som-halvt sånt ni får läsa gratis. Men inte mer.  -“Uppdatering? Den tar vi på måndag…”

Detta då i skillnad mot den rasande takten i brittiska media på nätet, främst Guardian och Mail, och om än i något makligare form BBC News. Varannan timma alltid nåt nytt. Huvudrubriker igår kväll blev slaskpalt i morse. Skit må det vara, men är annat skit än i förrgår.





Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004