Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Observer om Lindberg och Sverige

Sunday, Aug 1, 2010

Vår gamle vän Andrew Anthony på Observer – ni kommer ihåg honom från Myrdal/Pol Pot-vevan, här och framför allt här – skriver idag om Göran Lindberg och den-mörka-sidan-av-Sverige, och gör det utmärkt och heltäckande, syns det mig, och inte bara för att man själv bidrar med några väl valda…

Det är jävligt svårt att skriva journalistiskt om Sverige-efter-Palme, har jag upptäckt, och det går nästan att räkna de framgångsrika försöken på ena handens fingrar. Att undvika sentimentalitet, förnumstighet eller ideologisk schadenfreude kräver avancerad skridskoåkning.

2 Responses to “Observer om Lindberg och Sverige”

  1. Mycket intressant läsning. (Och långt! När och var kan man se en så djupgående beskrivning och analys av någonting i svensk press?)

    Jag undrar över din beskrivning av de två eliterna. Var det inte en tidsperiod som gick mot sitt slut någon gång på 80-talet? Har inte det två eliterna nu smält ihop – var hittar du “internationalists” och “neutralists” idag? Har inte det nyliberala, marknadsmässiga och västorienterade paradigmet tagit över? Det var trots allt finansminister Persson som inledde decentralisering, privatisering och thatcheriansk penningpolitik. Några folkhemsnostalgiker finns väl knappast annat än på Skansen kanske.

    Det förringar på inget sätt din (och Anthonys analys): det finns en stor skillnad mellan vad man skall tycka (om vilket praktiskt taget konsensus råder) och vad man verkligen tycker (som man snackar om grabbar emellan i bastun eller på krogen).

    Och reaktioner mot åsiktstvånget kommer naturligtvis. Vad händer då?

    Ja jag bara undrar. Själv är jag för alla bra saker och mot alla dåliga.

  2. Visst har du rätt om eliterna och åttiotalet. Vad jag gav AA var en i bredaste penseldrag möjlig version av det historiska förloppet vad gäller de två eliterna (som ju egentligen tog sin början under trettioåriga kriget och konflikten mellan monarkin/staten och adeln/penningen). Min poäng till AA var att Elit 2 nu är i ascendancy medan Elit 1:s språkbruk, framför allt inom kulturen och “rättighetsapparaturen” fortfarande är den retoriskt allenarådande, till vilken tribut måste framföras å daglig basis.

    Detta kopplar för övrigt också till min gamla trötthet med den svenska kulturens enspråkighet, och varför man i förstone kan tycka det är välkommet med nya röster som Johan Lundbergs, även om dom sedan bara visar sig orka med ett pip i lovart.

Leave a Reply

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004