Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Här går man och vinner pris…

Categories: Kulturellt
Wednesday, Nov 24, 2010

Och jag har Lennart att tacka för denna sällsynta va-ska-man-säja utmärkelse. Senaste gången tror jag var när jag vann tresteg i Högsboskolan, klass 6B, fast mina rivaler var rätt hopplösa, i den meningen att ingen annan ville hoppa tresteg. Men ingen annan ville ju skriva ‘Hamlet’ heller, så en merit är det väl för både Shakespeare och mig, ändå, trots allt.

Nu följer på denna körsbärsheder ett antal uppdrag. Det är som att gifta in sig i kungafamiljer: aldrig gratis. Först måste jag vidarebefordra priset till fem andra bloggar. Jag väljer följande, ur min bloggrulle, därför att ingen av dem är förmögen att skriva en ointressant text: Andrew Brown, Bengt O, Rasmus Fleischer, Erik Stattin, Johan Lif (när han väl får tid att skriva), och Bodil Zalesky.

[Nej, för helvete, det innebär inte att dom andra i min bloggrulle skriver ointressant… Oh, forget it…]

Sen ska man välja tre favoritförfattare, samt en bok av varje. Listan hade sett annorlunda ut igår, och helt väsensskild i morgon. Men ändå. Here goes:

Furst Krapotkin: “En anarkists minnen” (Ljus 1907)
C.S. Dahlin: “Minnen” (Förenade Tidningars Förlag AB 1933)
Bengt Anderberg, et al: “Kärlek 1-14” (Forsbergs förlag 1965-1970)

8 Responses to “Här går man och vinner pris…”

  1. Det är bara att gratulera till ett mycket välförtjänt pris. Jag vet ju, sen i morse, hur ljuv, om än flyktig, segerns sötma är. Bara ditt sätt att (efter en klädsamt ödmjuk inledning) obesvärat skutta upp ur trestegsgropen till Shakespeares höjder är värt ett pris i sig, tycker jag. Snyggt!

  2. Lars H: Your humble servant.

  3. Hej Gunnar,
    tack för kakan – det känns som en särskild ära att bli tilldelad kaka (eller kex) nummer sex, när det bara finns fem (att ta hem). Jag bjuder förstås igem – det får väl bli bloggrulltårta då.

  4. Ja, matte får jag å andra sidan säkert aldrig nåt pris för…

  5. Gunnar, nu ska du inte vara elak mot Bodil! Fy skäms.

  6. Man får tacka. Visserligen har jag bemödat mig om att skriva ointressanta texter om akademiledamöter från 1800-talet , obskyra amerikanska och österrikiska politiker och marmorarbetare från Söder men tydligen inte lyckats om jag får tolka dig bokstavligen.

    Graham Greene, Jolo och jag gillar det tråkiga. Detta nådervedermäle skall sporra mig att fortsätt på den linjen.

  7. Nej, tyvärr, Bengt, du är ett totalt misslyckande på ointressantfronten. “There is something to be said for the recondite,” som David Kahn och jag en gång kom överens om. Nu ska jag gå och slå upp vad recondite heter på svenska.

  8. Det “svårtillgängliga”.

Leave a Reply

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004