Ingen pardon visas av New Mexikos guvernör. Billy the Kid can rot in hell. Som skäl angavs att alltför mycket “historisk ambiguitet” omgav plea-bargain-dealen som Billy uprättat med den dåtida guvernören Lew Wallace. I själva verket tycks det som om någon pardon aldrig kommer därför att han sköt ihjäl tre lawmen, vid sidan om vanliga skurkar.

Den kanadensiske författaren Michael Ondaatje – numera kanske mest känd för ‘The English Patient’ – gav 1970 ut en dikt- och prosasamling kallad “The Collected Works of Billy the Kid: Left-Handed Poems” med en del lysande texter, många inressanta stilgrepp, och framför allt en fascinerande studie i klustret fakta/fiktion/myt, som var väldigt gångbart på den tiden. Jag översatte några av texterna, som sedemera publicerades i Lyrikvännen. Ska se om jag kan gräva upp nåt ur arkivet.

[Senare]: Hittar inte mitt tidskriftsarkiv överhuvudtaget…Inte i källarn, inte nånstans. Nån som vet var jag lagt det…? Under tiden frågade jag gamle polarn Cedric Smith om saken, för det var han som styrde mig i riktning mot Ondaatjes bok. Det råkade sig så att Cedric bläddrade igenom de första sidorna hot off the presses på Stan Bevingtons Coach House Press i Toronto 1970, och slogs genast av “…the filmic  psychedelia, brevity of word & image, hallucinatory reveries…”, vilket är en alldeles utmärkt sammanfattning. Verkligen en bok värd att söka rätt på. Om man gillar vildavästernhistorier.