Där satt jag alltså i bilen på Queensbridge Road i eftermiddags och väntade på att ljuset skulle slå om. Blicken vandrar mot klisterkuvertet i nedre hörnet på vindrutan – och det slår mig att bilskatten gick ut för en vecka sen! Hur det är i Sverige vet jag inte, men här får man inte ens parkera på gatan utan giltig skattstämpel, och det är dryga böter därtill. En del trafiksnutar kan visserligen vara hyggliga och låta en köra direkt till närmaste postkontor för att greja det, men trogna läsare vet att trafiksnutar och jag inte kommer så väl överens som vi borde göra.

Jag bestämde mig alltså för att köra direkt till p-huset på White’s Row och ställa den långt inne i skuggorna… Men det löjliga är att på vägen dit försökte jag liksom göra mig osynlig i trafiken… man försöker inte dra nån uppmärksamhet till sig, särskilt inte till vindrutan, för jösse namn…! Sen slår en tanken att här har man kört omkring sjukt olagligt sen nyårsafton, utan att ens ha fått känna nåt av kriminalitetens lätt pilska frisson, att ständigt titta sig över axeln, en jagad man, en uppfälld krage, a life on the run…

Kriminell glömska, how romantic is that…? Ho hum. Hundratio pundare kostade det i alla fall, för sex månader.