Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

“Love is just a four-letter word”

Categories: Kulturellt
Thursday, Mar 24, 2011

Tyvärr har jag aldrig hört Dylan själv sjunga den, vet inte ens om nåt sånt existerar. Men sången “tillhör” sedan länge Joan Baez, och som veteranerna bland er vet är JB inte en favorit (tycker bara inte om rösten). Det är dock en extremt välkomponerad sång, till och med för att vara Dylan, som kan sina sångtextiga strukturer. (Och texten: “…and it is very, very weird indeed / to hear words like forever plead…”)

Hur som helst, här är en underlig version av den. Den kommer från ett teveprogram från 1970-talet, när en av mina idoler Earl Scruggs åker runt bland folk och spelar musik (bland andra Dylan själv). Men här sitter Earl och hans extrembegåvade son Randy Scruggs med Baez i hennes vardagsrum och kör igenom en vardagsversion av sången. (Kolla bland annat Randys solo, det är inget märkvärdigt alls, men därför så mycket mer imponerande: enkelt och smärtfritt…)

Det underliga med versionen är ju då (ju) den spanska översättningen… helt underbar, helt korrekt (vad jag kan se), och helt nonsens! En av de mest lyckade kulturkrockar jag känner! Klicka och njut!

12 Responses to ““Love is just a four-letter word””

  1. PS: Jo, ett fel… spanskan tror det är “pages” som blir “turned” i sista versen, när det är “tables”… kalla det “omtolkning” kanske….

  2. Jag kan inte heller med Joan Baez. Vad hon än gör låter det ungefär som när min lågstadiefröken tog fram gitarren, la benen i kors och sjöng lite ”poplåtar”.

  3. Oj, jag anar djupa trauman här, Lars H…

    Jag tycker Joan Baez är, ja, som om det bara är vibrato och inget mer, rösten har liksom inget “innehåll”, det är en tom plåtburk… metallisk, robotisk… jag vet inte…

    Jag tycker hennes syrra var mycket bättre:
    http://www.youtube.com/watch?v=tfKRit4Gq5Y&playnext=1&list=PLF6721C1CDB6BDCF8

  4. Syrran är bättre, men det är ändå för mycket skolfröken eller lägereld för min smak. Jag gillar nog tuffare brudar, helt enkelt. Marianne Faithfulls version av samma låt är ju förkrossande överlägsen.

  5. Jag gillar Joan Baez.

  6. Och jag har en vän vars far föll i tårar när han hörde Joan Baez sjunga, ovanligt redan på den tiden.
    Själv tyckte jag alltid om henne, för allt hon stod för. Och nu känns det som en retrosväng att höra grabbarna dissa henne. Det gjorde man alltid då också i den generationen i Sverige.
    Samtidigt kan även jag ta ett steg tillbaka inför det där klockrena i hennes röst, jag tycker hon är bättre när hon joinar andra. Men på Youtube-inspelningen är det bara för skruttigt ljud, mes amigos conquistadores.

  7. Jag håller nog med damerna här i huvudsak men framför allt är jag förundrad över de positiva omdömena om systern (Var det Mimi hon hette?) Det verkar ju rena melodifestivalen.

    Men kanske var det hennes dåliga omdöme att ge sig på Lucy Jordan som gjorde det. Jämförelsen med Marianne Faithfull blir ju förödande.

  8. Det står var och en strålande fritt att gilla Joan Baez. Jag tycker hon är hur trevlig som helst, hon gillar barn och husdjur, och ställer upp på mer eller mindre alla kampanjer jag själv skulle ställt upp på, om jag blivit tillfrågad. Det är bara det att hennes röst inte gör nånting för mig. Precis som med Ella Fitzgerald, för övrigt.

    Vad gäller Marianne Faithfuls version av Lucy Jordan tycker jag nog att dess överlägsenhet bara matchas av det lite orättvisa i att jämföra en i-princip-folkröst med en i-princip rockröst. Precis som det var lite orättvist härförleden att jämföra äpplet Gary Moore med päronet Prince, i gitarrspelarhänseende.

  9. Och, för övrigt, Gabrielle: klockrent är det minst av allt! Lyssna bara på ansatsen till just “Love is just…”. Flat som en pannkaka. Starka vibraton tenderar att dölja a multitude of sins… Fråga Sade, bara.

  10. My sin: Erkänner att jag inte lyssnat så noga…det fanns något bättre på andra kanalen:)
    http://nydahlsoccident.blogspot.com/2011/03/ensamheten-viljan-och-ut-flykten.html

  11. På sätt och vis är nog de flesta jämförelser i grund och botten djupt orättvisa. Men det är väl ändå det smak till syvende och sist handlar om: att jämföra just äpplen och päron. Såvida man nu inte är musik-, konst- eller litteraturhistoriker och eftersträvar något slags objektiv bedömning.
    För säkerhets skull vill även jag förtydliga att jag inte har något emot en massa hedervärda saker som Joan Baez stod och säkert fortfarande står för. Jag har flera vänner vars sångröster är under all kritik men vars personligheter och vänskap jag värderar mycket högt ändå.

  12. Lars H: kunde inte sagt det bättre själv. “Sjung falskt, sann vän!”

Leave a Reply

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004