Bloggeliten sparkar loss!
Categories: UncategorizedSaturday, Apr 9, 2011
Festfacit? Ska försöka mig på ett sådant. Låt mig veta vad ni tycker, så att nästa baluns blir ännu bättre.
Främsta behållningen? Oj, så mycket! Att så många verkar glada över experimentet, om kommentarer och mail är nåt att gå efter! Tack för det! Men att få se Londi live, tror jag var höjdpunkten för mig. (Bodil, lessen att jag inte kunde visa Blue, men han låg i djup, senil sömn, och drömde om djupa, senila saker, som jag egentligen inte vill veta så mycket om). Hur kul som helst att se bilder på Lennart, Anna och Bodil (men jag ska återkomma till webcam-problemet längre ner).
Jag är också rätt nöjd med att mitt ursprungliga – och lite hemliga, eller outtalade, snarare – uppsåt lyckades: att kasta ner en liten stenbumling i den rätt bekväma damm som det blivit av den här biten av det bloggiska korallrevet. Jag ville få några ringar att sprida sig över den ofta alltför blanka vattenytan. “Ramifications” på engelska… “Ich lebe mein leben in wachsenden Ringen” på tyska.
Negativt? Där finns också en hel del. Webcamproblemet är mångfaldigt, och det handlar inte bara om att det får en att se ut som en obäddad säng i ösregn (belyst av en 40W glödlampa). Ett av de många medföljande problemen är att videon i gårkvällens excercis verkade slå ut kommenterandet och själva medverkandet – som rapporterat av bl.a. Lars H och Malou. Det var inte bra.
Jag tror för min del att kombinationen “YouTube-playlist” + “chattfunktion” är en fruktbar väg att gå. Men jag tror att video och ljud ska vi låta bli tills alla kan greja det. Tills vidare kör vi text, tangentbord, frelskrivningare ju schenare det blir, liksom… Det festdemokratiska imperativet kräver inget mindre.
Sist av allt vill jag gärna få Thomas-grejen ur vägen. Eftersom Thomas nu tagit bort inlägget från sin blogg vill jag gärna tro att den blev skriven, vad ska vi säga, i affekt. Och jag vill lika gärna tro att min gästfrihet – och det en-och-en-halv-timmas arbete jag la ner på att rigga upp det hela – inte blir missbrukat till att folk börjar ösa ovett över varandra, vare sig på Pressylta eller annorstädes. Vi är vuxna människor. Låt oss komma överens att agera som sådana.
It’s my party, and I’ll cry if I want to.
April 10th, 2011 at 3:11 pm
Först och främst vill jag tacka dig, Gunnar, för ett kul initiativ! Jag hade roligt, med en för mig ny teknik. Även om jag mest satt och glodde i webbkameran och glömde av att skriva. Och såg ut som…, tja.
Sen till det du syftar på med “Thomas-grejen.”
Det inlägg Thomas skrev på sin blogg och lät ligga kvar ett halvt dygn eller så var ett angrepp på mig (jag var en typisk ryggradslös PK-vänster med ångest, “en sipp fan”, dessutom på något sätt påminnande om landstingets potatismos) för att jag hade oförsyntheten att nämna att jag hoppades att Thomas i de frågor vi är djupt oeniga (t ex faran för islamisering av Sverige) skulle bli klokare med åren.
Men det renderade mig alltså dessa invektiv.
Nu var det väl ganska få som hann läsa vad Thomas skrev, så det hela blir lite kryptiskt.
Min enkla mening är att Thomas borde lära sig diskutera även med dem som inte delar hans åsikter. Jag nämnde detta i ett mail till honom, men fick till svar att det inte handlade om åsikter, utan om liv. Vad det nu betyder.
För mig är saken avslutad.
April 10th, 2011 at 4:09 pm
Gunnar,
Ja, (kamera)tekniken överskuggade nog i någon mån själva chatten, när kamerorna väl kom igång. Samtidigt var det något rätt gulligt med att se er allihop där ni satt i era läsglasögon och dunkade glasen med rött i bordsskivan.
Men efter en stund ska jag väl erkänna att jag tröttnade på det.
Och jag kom också på mig själv med att tänka att jag INTE hade någon större lust att visa mig i samma läge, alltså även här var belysning usel och bakgrunden en vissen blomma, typ.
Men det är ju jag, det.
En annan sak som var fin var att något som liksom varit lite löst och som jag ofta tänkt – att det här (fast på ett helt frivilligt vis, eller hur man ska säga) är en del av mina vänner. En viktig del, även om alla inte var med.
Jättetråkigt med Thomas/Lennart-grejen. Jag tror inte att det är någon poäng med att jag kommenterar den på något sätt, jag misstänker att de inblandade då riskerar att bli argare (ledsnare). Och det vill jag inte.
Kan bara säga att jag uppskattar er båda, var och en på sitt sätt.
Och återigen TACK till Gunnar. Med lite tur kanske det blir Pressyltas Vårbaluns även nästa år…?