“Om inget” av Gunnar Pettersson

Det var en gång och den var sandad
Jag sjöng en sång men den var blandad – hur?
Ett potpurri, min vän, ett potpurri.

Det var en man, han hette Lasse
Han sjöng en sång betitlad ‘Hasse’ – hur?
Låt det bli, min vän, låt det bara bli.

Det var en värld som kändes hemma
De såg ut som jättefina möbler – hur?
Sitt i dom i, min vän, sitt i dom i.

Det är dock sant att mörkret faller
Och allting färgas svart på svart – men hur?
Fan vet.

Ingenting, min vän, vet knappast någonting
Om inget.