Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Ett par reflektioner om Kinaprojektet

Categories: Kulturellt
Sunday, Sep 11, 2011

Några spörsmål har rest sig ur Kinaprojektet, i alla fall på ett personligt plan. Eller vad man ska kalla det.

(1)

Det första är följdriktigt ett politiskt spörsmål, och kan sammanfattas i namnet Ai Weiwei. Två timmar in på detta, ett av de mest hektiska projekt jag varit med om, slog mig tanken: bör man verkligen vara med i en offentlig, statssubventionerad tillställning som denna, medan kinesiska konstnärer fängslas…? (Dessutom en konstnär som inte är så olik en designer…)

Mitt svar är att jag inte vet. Ännu. Jag är i princip väldigt tveksam vad gäller kulturbojkotter, men låter mig gärna övertygas om nån kommer med bättre argument än de jag redan sett. Ekonomiska bojkotter kan ju också slå väldigt fel, som i Irak, men också väldigt rätt, som i apartheid-Sydafrika. Jag är agnostiker här, och vill gärna vänta in ökad kunskap och information.

Ett annat skäl är förstås att jag hade – i all hast, visserligen, men ändå – åtagit mig ett jobb. Och ett jobb – som man redan kommit överens om ersättning för – det slutför man, både av kontraktsskäl och hederlighetsskäl… Ett tredje skäl var att jag inte ville göra Paul besviken.

Och om det låter som jag gnider pk-moraliska gosedjur mot varandra i hopp om förlösande gnistor… då är det nog så. Jag hatar tanken att bli “verktyg” åt något intresse, åt någon stat. Men jag tycker också såna här projektbaserade kontakter människor och institutioner emellan är guld värt. Kommunikation är något i sig gott, och frihetligt…

(2)

Att läsa romantikerna igen… Vilka universum dessa poeter är…! (Jag brydde mig alltså inte om de smärre begåvningarna…). Det var en djupt fängslande återupptäckt för mig. Några hade jag läst ganska nyligen, men att systematiskt läsa om förde mig ut på delvis nya vatten.

Nå, här är min personliga rangordning, min 6-i-Topp vad gäller engelsk romantisk diktning, med superkorta förlaringar:

Förstaplatsen intas för mig av Percy Bysshe Shelley… Bara räckvidden, bara engagemanget, hans känsla för engelska språkets muskulatur. En av de absolut främsta politiska poeter som funnits.

Andraplatsen går till George Gordon Lord Byron… Mannen som aldrig kunde koncentrera sig… Men när han seglar upp på höjderna – i ‘Don Juan’, i ‘Childe Harold’ – är det så man tappar andan…

Tredjeplatsen delas av Samuel Taylor Coleridge och John Keats… därför att man önskar att Keats haft tillgång till Coleridges droginducerade omfång, och Coleridge haft tillgång till Keats gudomliga lätthet

Fjärdeplatsen är egentligen ingen plats alls… bara ett av de universum som vår stackars gamla jord fortfarande kretsar inuti, William Blake… detta mörka, mörka sinne… denna tjutande glädje… William Blake är ju i princip inte klok i huvet.

FemmaWilliam Wordsworth… Jo, vissa dikter, vissa strofer (“There is an Eminence…” osv). Men med Wordsworth säger det stopp för mig.

(3)

Fan, att man inte får åka till Kina och kolla hur det ser ut i verkligheten…

Leave a Reply

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004