…Bob Dylan, hoppas jag som vanligt. Kan man erkänna lyrik som värdig genre så borde man också allt emellanåt kunna erkänna lyrikens ursprung i sången, och belöna trubadurer. (En trubadur är för övrigt någon som “hittar”, trouvere…)

Två av min generations stora trubadurer är Jacques Brel och Bob Dylan, och även om man numera kan vara död och få Nobelpris, så tycker jag den sistnämnde är mer än värd det. “Att ha förbluffat/förnyat/förvandlat en generations syn på litterär gestaltning i musiken…”… tja, där är nog hälften av en av de meningar jag skulle införlivat i min förkunnelse på torsdag, om jag vore Peter Englund.

Update: Och efter att vi postat ovanstående har oddsen mycket riktigt rasat från 100/1 till 10/1… “Pressylta Redux – Feel the Power”

Relaterat: En av ett flertal som kallats “den brittiske Bob Dylan” var ju Bert Jansch, som nu dessvärre inte längre finns bland oss (läs bl.a. här). Jansch var en mycket fin gitarrist, en av de bästa från den epoken, det brittiska folkmusiksextiotalet. Och i mycket oefterhärmlig: hur många vissna versioner av ‘Angie‘ har man inte hört genom åren…?

Med risk för att än en gång ådra mig Bengt O:s heliga vrede vill jag gärna rekommendera Larry Elliotts krönika idag om hur den europeiska finanskrisen totalt utklassar Alice i Underlandet…

Here are just a few of the surreal aspects of the current state of affairs. The answer to a lack of growth in struggling countries such as Greece is austerity of such ferocity that recessions deepen. The solution to a financial crisis caused originally by the over-leveraging of banks and individuals is to turn Europe’s bailout fund into a leveraged €2tn hedge fund. Meanwhile, many of the politicians in Britain who battled long and hard to keep the pound – George Osborne and Ed Balls to name but two – are now born-again evangelists for full fiscal union.

Jag tror många av dom av oss som fortfarande är lite skräckslaget roade av den pågående krisen har slagits av tanken att den nuvarande generationen kapitalister helt enkelt inte är särskilt bra på kapitalism.

Fast en marxist skulle nog påpekat att det inte går att vara varken bra eller dålig på kapitalism. (Men J M Keynes kanske inte var så pjåkig…?) (Eller Ivar Kreuger?)