Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Archive for January, 2012


Ett vedträ på brasan

Sunday, January 29th, 2012

Nick Davies, journalisten som i mycket drivit phonehackingsagan, skriver för en stund sen i The G om hur betydelsfulla lördagens arresteringar av fyra forna och nuvarande Sun-journalister, och en polis, egentligen är… Det handlar framför allt om ett  miljontal email inbegripna i vad som kallas Data Pool 3. Detta har potential att bli explosivt och har, enligt Davies, tagit upp den här historien på en helt annan nivå. Mest därför att ingen riktigt vet vad Data Pool 3 innehåller. Ännu.





Di sir li’adanna ut i mina öggen…

Saturday, January 28th, 2012

Det är väl bara jag som behöver glasögon… nej, förresten, jag har ju redan glasögon! … men jag tittar först på den här rubriken i The Onion och sedan den här rubriken i Göteborgs-Posten … och tänker, “Bollar faller upp i skyn… OK, men – vart föll de förut….? Innan Australian Open inställdes, så att säga…? Var det ingen som märkte nåt?”





Felmeddelande

Friday, January 27th, 2012

Jag borde kanske förklara att den annonserade posten “20,000 ballonger under havet”… ja, den drunkade, liksom. Det var den första post jag försökt lägga upp med WordPress-appen på mobilen, och bilden (ett undervattensmotiv signerat ballong-Roger, mycket tjusigt) blev för det första alldeles för stor (upptäckte jag) bortsett från det att bilden i sig (upptäckte jag) var av bedrövligt dålig kvalitet. Jag beklagar denna kraschlandning i den tekniska raviolin.

Jag är överhuvudtaget inte bra på kamera. Tar usla bilder. Det är som med schack: jag vet hur det funkar, men det vill sig bara inte…





Don’t look back…

Monday, January 23rd, 2012

…är en livsregel. Men hur blev den det? Sedan när? Jag lever själv efter den, jag lyder den varenda dag av mitt liv… Men varför? Det är en regel som blivit ingrained… Det har med hundar och spyor att göra, det är på den nivån… visceral, det sitter i magen… Men varför?

Orfeus i underjorden. Jag tror mig normalt välinformerad om myten: Wikipedia talar om för mig att standardversionen grundlades i Vergilii tid, och det låter sannolikt… Men min okunskap (“jag skyller på samhället!”) sträcker sig såpass långt att jag inte vet varför Hades och Proserpina bestämde att just detta var den stora prövningen, att inte se tillbaka… Särskilt inte stackars Proserpina…

Jag har aldrig läst en version där detta blir förklarat. Var det bara en helvetisk caprice…? Det fanns väl ingen tradition i Hades av att låta döda själar återvända till överjorden, så prejudikat kan ju inte åberopas… Varför just detta, “att inte se tillbaka”?

Jag har trots allt en känsla av det var caprice… det lurifaxiga helvetet… Orfeus får aldrig tro att underjorden talar sanning… keep him on his toes… Om någon vet bättre så meddela gärna…

Och som ett litet PS: problemet med okunskap i dessa googletider är att man ibland inte hittar de rätta söktermerna… hur söker man svaret på detta? Jag har gått bet.





Arbetsbefriad!

Monday, January 23rd, 2012

“Göteborgs största förmedlare av studentbostäder SGS studentbostäder arbetsbefriar sin vd med omedelbar verkan,” meddelar Göteborgs-Posten idag.

Jag vet inte om jag är överdrivet paranoid här, men orden “arbete” och “befrielse” i kombination har i mina öron alldeles för många dova historiska ekon för att riktigt fungera som synonym för… ja vadå?… entledigad? Jag har aldrig stött på ordet förut, faktiskt. Är det ganska nytt? Är det ganska göteborgskt?





En konstnär i zonen

Sunday, January 22nd, 2012

Ni kommer ihåg min gode vän Roger från Billericay…? “Uppblåsbarhetens Leonardo”…?

Eller som utövare av detta nobla yrke tycker om att kalla sig: “airdressers”…

Ni ser ovan hans nya, totalt magnifika oevre på Spitalfields Market, lagom inför det kinesiska nyåret…

Till vänster ser ni honom med en inte-riktigt-färdig drake i markläge, det är väl mest ryggfenorna som saknas…

Men håll med om att vi här har att göra med en artist som just nu surfar på toppen av en spektakulär estetisk våg…

En lirare i hysterisk form… En konstnär i zonen…

Vi gillade ju alla hans motorcykel… men det här… det här är stort…

(Beklagar den risiga fotokvalitén, ska försöka hitta bättre)





Etta James 1938-2012

Friday, January 20th, 2012





Andra gången som fars…

Friday, January 20th, 2012

Vitellia, dotter till den avsatte kejsaren Vitellio, vill utkräva hämnd mot Tito och hetsar upp Titos tvehågsne vän Sesto, som är förälskad i henne, att agera mot honom. Men när hon får höra att Tito har sänt Berenice av Cilicia, mot vilken hon är svartsjuk, tillbaka till Jerusalem, säger Vitellia åt Sesto att skjuta upp genomförandet av hennes önskemål, ity hon hoppas att Tito kommer att välja henne (Vitellia) som sin kejsarinna. Tito bestämmer sig emellertid för att välja Sestos syster Servilia att bli hans kejsarinna, och beordrar Annio (Sestos vän) att ta detta budskap till Servilia. Eftersom Annio och Servilia är förälskade i varandra, vilket är Tito obekant, kommer detta som mycket ovälkomna nyheter för bådadera. Servilia beslutar sig för att —-

-“Ett litet jävla ögonblick bara…” utropade jag, och stannade bilen vid en lämplig trottoar, stirrande förtvivlat på radion. -“Kan du dra det där en gång till, fast långsammare…?”

…så kommer hon att lyda. Tito tackar gudarna för Servilias uppriktighet och avsvärjer sig omedelbart tanken på att komma emellan henne och Annio. Under tiden har emellertid Vitellia hört nyheten om Titos intresse för Servilia och kokar än en gång av svartsjuka. Hon manar Sesto att…

-“Nämen, OK, kör igång musiken då… Man snappar väl upp det vad det lider…,” suckade jag, och drog iväg mot King’s Cross igen.

Jag tror det är med intriger som det är med Broby-Johansens kjollängder och Andrew Lawrences skyskrapor, dvs. att de på ett nära nog bokstavligt vis speglar samtidens historisk-ekonomiska verklighet. (Eller inte: både B-J:s och AL:s teorier kan som bekant också vara fullkomligt nonsens… Men har detta någonsin stått i vägen för en Pressyltapost? Jag tror inte det.)

I fråga om ‘La Clemenza di Tito‘ och 1790-talet är detta i och för sig inte någon särskilt originell iakttagelse. Med upplysningen förändrades ju själva verklighetens beskaffenhet: “…from 1789, history seemed to “accelerate” and in doing so tore apart the previous comforting categories. Reality became modernity, limitless and fragmentary…” (G. Pettersson).

Jag tror nämligen den här accelerationen avspeglade sig i dessa fasansfullt hektiska operaintriger, som ju blev Mozarts kännemärke. Förveckling och missförstånd (“gränslösa och fragmentariska”) blev nästan ensamma bärare av handlingens framåtrörelse, med förälskelsen – inte så mycket kärleken – som estetiskt bränsle.

Det är också värt att hålla i tankarna att dessa Mozartintriger också är utpräglat privata till sin natur. Trots de eleverade sällskap vi befinner oss i, med kejsare och baroner, så håller de sig inom samma begränsade, oerhört snäva samhälleliga sfär som den idag så brutalt gammalmodiga sängkammarfarsen. De är ett slags familjeuppgörelser, som den genomsnittliga publiken vanligtvis inte annars skulle fått inblick i; man skulle rent av kunna se dem som ett slags Alan Ayckbournpjäser i recitativform, med instuckna arior av varierande skönhet.

Detta i kontrast mot t.ex. Händeloperor från knappt hundra år tidigare, där intrigerna alltid verkar vara publika till sin natur: antingen i att de utspelar sig inom en klassisk mytologisk – eller biblisk/kristen – sfär, som var samtiden allom bekant, eller att de rör sig i en för den samtida publiken lika välbekant allegorisk trakt (hur många operor skrev inte Händel om Dygden som till slut övervinner Lättjan och Lustan…?)

Bortsett från den nu utdöda Feydeaufarsen, med slamrande sängkammardörrar och allt, fanns det någonsin i fortsättningen intriger av den här utpräglat hektiska förvecklingsmodellen? Jag menar då inom scenkonsten: opera, operett, teater, musikal… Ett undantag kan vara Michael Frayns klassiska “Noises Off” (1982), en “fars sedd från kulisserna” som just återupplivats på Old Vic.

I dunno. You tell me.





Liverpool kräver mera bild för pengarna

Wednesday, January 18th, 2012

En del biobesökare i nyliga kulturhuvudstaden Liverpool krävde pengarna tillbaka – och fick det! – när de insåg att inte bara är Oscarsnominerade ‘The Artist’ en stumfilm, utan att den visas i reducerat format, i hommage till just denna filmepok…

De kanske menade att det reducerade biljettpriset också borde ses som en hommage till samma epok…





Meta

Sunday, January 15th, 2012

Min länklista har blivit något kortare, men desto mer naggande god… Jag har, med tungt hjärta, lagt Johan Lif och Jens Christian Brandt åt sidan, på grund av långvarig inaktivitet… Båda har väl alldeles för mycket att göra, och bra är det, men så fort bloggiga livstecken röjs återvänder de så klart till vad jag gärna vill tänka på som Elitfamiljen… bloggvärldens skuggregering… The Few.

In kommer långt om länge Gabis Annex… “På tiden!” som kungen brukar säga. Jag vill också rikta uppmärksamheten mot Erik Stattins nydesignade MyMarkup… Väldigt mycket min kopp av te just nu…

Snabbt Londontips, som avslutning: den som befinner sig i stan närmaste tiden bör styra kosan till Barbican och utställningen “OMA/Progress” om Rem Kolhaas och Office for Metropolitan Architecture… Massor av tänkvärt stoff, bland mycket annat om hur muséerna blir större och större till storleken, börjar bli “mini-städer”…





Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004