Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Fornlämningar 3: Aforismer

Categories: Uncategorized
Monday, Jun 25, 2012

[Den här hade jag totalt glömt av att jag skrivit. Daterad januari 2001. Jag tror inte den blev publicerad någonstans.]

Jag avskyr bevingade ord. Vad jag inte kan med är deras egenrättfärdighet, deras snorkighet, deras 25-öresvisdom, deras låtsasdjup. Bortsett från att de ofta helt enkelt har fel.

Aftonbladets kultursida, som är något av en syndare i det här sammanhanget, hade för en tid sedan ett Linnécitat: “Naturen tar aldrig några språng”. Visst gör den det. Fråga Stephen Jay Gould, som med sin teori om ett ‘punctuated equilibrium’ visat att “ta språng” är precis vad evolutionen gör.

Detta är problemet. Linné kan mycket väl ha ett giltigt argument här – om man bara fått se sammanhanget, transportsträckan som bär läsaren fram till den poetiska sanning som möjligtvis ryms i sentensen. I stället framstår han bara som en primitiv frasmakare, överspelad av bättre vetenskap.

Jag tror min motvilja väcktes när någon gav mig i present Sture Alléns Svensk Ordbok (1986) som av någon pervers anledning inkluderar bevingade ord på alfabetiskt lämpliga ställen. Bredvid “förlåtelse” kan man till exempel läsa en sentens av Runer Jonsson som är lika enfaldig och sexistisk som den är osann: “Vill du göra din nästa till ett nervöst vrak, så be henne om förlåtelse medan hon ännu har sina bästa argument kvar”.

Och bredvid “minne” kan man läsa Jean Pauls “Minnet är det enda paradis som man inte kan bli utdriven ur”. Om man inte har Alzheimers, vill säga. Bredvid “misstag” får vi oss till livs Martin Vaubees (Jonsson, Paul, Vaubee: var har de hittat alla dessa djupingar?) “Lär av andras misstag, ty du kan inte leva tillräckligt länge för att själv hinna begå dem alla”. Nej, det lönar sig inte att läsa den en gång till, den är lika idiotisk för det.

Vad är det egentligen aforismer förväntas åstadkomma? Hur är det meningen vi ska reagera? Jag tror vi förväntas utbringa åtminstone en livserfaren suck och ett “Ja-a, det är så sant som det är sagt”. Men allra helst bör vi drabbas av en livsfilosofisk aha-upplevelse, en plötslig och skarp ljusstråle riktad in i den mänskliga okunnighetens och förvirringens dunklaste skrymslen.

För dem av oss som bläddrat i ett nummer av Det Bästa är det här välbekanta trakter. Inte bara hittar man en massa imbecilla sentenser i varje nummer, Det Bästa är i sig själv ett slags utdraget bevingat ord, en halvfilosofisk soundbite för dem som inte orkar ta reda på hela historien.

Kanske är det därför man bäst kommer ihåg “anti-aforismerna”, som W.C. Fields “Det är bara att lyfta tjuren i svansen och titta den rakt i ögat”. Eller den genuine djupingen Ingemar Olofsson, som myntade den sentens som idag hänger på varje kvällstidningsredaktions vägg: “Förtala är silver, förtiga är guld”.

Faktum är, jag skulle vilja föreslå en publicistisk regeländring: varje gång man publicerar ett bevingat ord måste man också publicera ett som går omkring i nedvikta gummistövlar. Som exempelvis “Krigets fasor roar ingen” (Olofsson igen).

16 Responses to “Fornlämningar 3: Aforismer”

  1. Gillar tjuren i svansen. Och det där som Ingmar Bergman myntade: Tidens tand läker alla sår.

  2. Eller som man också säger: Time wounds all heels…

  3. Eller (jag tror det var) Red Top: “Man ska inte ropa hej förrän man är du och bror med Sven-Erik Bäck”…

  4. Ja, alltså gillar hela artikeln. Men jag är övertygad om att jag kan hitta en bar aforism. Nånstans på denna vida horisont vi ägnar oss åt.
    Är också säker på att du kan publicera den här artikeln om det inte gjorts.

    Morgonstund har guldtänder!

  5. “Bränt barn luktar illa” (Lasse O’Månsson)

  6. Den som gapar efter mycket behöver en serviett

    (väl illustrerat av Groz)

  7. Anna (min dotter alltså) och jag har skrattat hysteriskt åt tjuren. Och här kommer kon:
    “Det är ingen ko på isen, så länge rumpan är iland” eller kanske denna:
    “Inte illa pinkat för en trebent hund”

  8. Malou, Gabrielle, Lennart… jag tror vi är på god väg mot en antologi… !

  9. Aha, det gamla goda aforismföraktet rears its välkammade huvud! Jag föreslår att du läser några riktigt bra aforismer innan du dömer ut genren. Till exempel Stanislaw Jerzy Lecs “Ofriserade tankar”. Eller Michaux “Vikelben”. Eller La Rochefoucauld …

    För egen del skulle jag nog dubbelkolla Stephen Jay Gould. Jag gillar att läsa honom, men jag är inte säker på att hans teori om punctuated equllibrium är allmänt accepterad bland evolutionsbiologer.

  10. Jag skrev ju att det kunde finnas en bra aforism någonstans vid den vida horisonten: Montaigne tänkte jag då. Eller de här t.ex.
    Capitalism is the astounding belief that the most wickedest of men will do the most wickedest of things for the greatest good of everyone. (Keynes)
    Men är det en aforism?
    Hjälp! En ny debatt!

  11. Ja, OK, jodå… i den här texten hade jag ju hyperbolantennen inställd på max… visst finns det “bon mots” och “mots justes” och allt annat… (Wikipedia har en bra sammanställning av de olika formerna: http://en.wikipedia.org/wiki/Saying), inte minst från vår egen Oskar A (“Ett gott skratt förlänger käften”). Vad jag egentligen inte gillade var hur de användes i dagspress och ordböcker och på cornflakespaket, som ett slags genväger till visdom.

  12. Det där Keynes-citatet är absolut min bästa genväg..; )

  13. Där måste vi tyvärr gå skilda vägar, Gabrielle… (snyft) … För vem i hela friden har nånsin påstått att kapitalismen skulle fungera för allmänbästat…??!! Vilket nån ju måste ha påstått för att Kenyes sentens ska “make sense”…? Eller?

    Jag har en katastrofal pollenallergi just för tillfället, så mina förståndsfunktioner är kanske inte på max…

  14. John Stuart Mill? Kan ju ha sagt det. (Största möjliga lycka för största möjliga antal) I varje fall verkar det ju så på mina mest blåögda socialliberala vänner. Men men, …jag bara gissar friskt ikväll. Och det är inte så mycket sanningen i Keynes allergi som håller mig uppe, som just den kraftfulla nysningen.
    Men visst – skiljs våra vägar så är det väl inget mer med det. Man är ju en individ.

  15. “Endast fakta kan missta sig, inte Führern”

    -briljant sågning av Hitler, levererad av Heinrich Mann efter att han hört Adolf skryta i radio någon gång hösten 1939. Det ‘är en sylvass aforism, inte minst eftersom dessa fakta antyds vara antingen fejkade/friserade av Berlin eller verkliga – och därmed vordna nerskällda eller ignorerade av Hitler. Står i den läsvärda “Zur Zeit von Winston Churchill”, en dagbok från krigets första månader (den utkom först 2004) där HM analyserar utvecklingen, blir mer och mer kritisk till Sovjetunionen – och formulerar satirer mot Hitler och hans hov samt appeller för demokratin.

  16. […] Det är det där slutskedet som Ragnar ofta gör ett slags distillat av, det som Malm beskriver som “korta aforismer” i avsnittet ‘Lunar Manual’. De är egentligen inte aforismer alls, de bara låter så, och det är därför heller ingen “visdom” som “förkunnas”, som vore han en Paulo Coelho med ojämn högermarginal. (Aforismens didaktiska strävan är ju snarast raka motsatsen till diktens). […]

Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004