I diskussionen om Gitta Sereny härförleden nämnde jag Gandhi som någon som förmodligen skulle lida värre av att “synas närmare i sömmarna”, så att säga, ungefär så som jag föreställt mig att Tom Bower synat Sereny i Mailartikeln (vilket han kanske inte gjorde, trots allt…).

Gandhi har i och för sig blivit kritiskt analyserad tidigare, men jag vet ingen som gjort en lika essäistiskt elegant omvärdering som Perry Anderson i senaste LRB, i den första av tre (gratis)artiklar om Indien. Det här är hindunationalisten Gandhi som träder fram, på ganska långt avstånd från ickevåldets och toleransens Gandhi…Mer än läsvärt.