En hed. Åskan går.
Categories: SpråkMonday, Jul 23, 2012
Jag kom mig för att undra – på förekommen anledning – hur Hagberg översatte det där om att Macduff “was from his mother’s womb / Untimely ripped”. Efter lite runebergskt bläddrande hittade jag det: “…blev ofullgången skuren / Utur sin moders lif”.
“Utur” är ett fint ord, som jag ska göra mig mån om att använda vid lämpliga tillfällen. Enligt SAOL kan man lägga betoningen på endera stavelsen, så det är ju demokratiskt och bra. Om man vill se det som en liten skenbensspark på särskrivningen, så kan man förstås göra det också.
Wikipedia har inget att upplysa om saken, men det har alltid sagts att Carl August Hagberg, mannen som var nästan lika bra som Shakespeare, aldrig satte sin fot i England (eller i Skottland, för den delen). Graden av förundran över detta faktum behöver kanske inte bli så hög, för vad skulle han egentligen ha tjänat på det, i språkligt/estetiskt hänseende? Att Franz Kafka skulle tjänat på att ha besökt Amerika kan man kanske hålla med om, i och för sig. Men skulle följande verkligen ha kunnat låta bättre…?
July 23rd, 2012 at 2:52 pm
Överträffar Björn Collinders gör den, i alla fall i det här stycket.
Säg mig: har du tålamodet att läsa Shaekespeare i original? Det skulle jag vilja ha.
Fördelen med min utgåva av sex dramer är att engelsk och svensk text löper sida vid sida.
Det är många såna där ofullgånget skurna i Shakespeares dramer; gissar att det bara var dåtidens godtagna symbol för en skistövel?
July 23rd, 2012 at 3:10 pm
I Macbeths fall kanske inte så mycket skitstövel som dödsängel: “The spirits that know / All mortal consequences have pronounced me thus: / ‘Fear not, Macbeth; no man that’s born of woman / Shall e’er have power upon thee.’… “…ej någon, född av qvinna / Skall dig besegra” enligt Hagberg.
July 23rd, 2012 at 3:17 pm
Hallå, nu vill jag gå till botten med det här innan jag går ut och köper mat: Vilken akt, vilken scen; är det Macbeth som intalar sig själv där?
July 23rd, 2012 at 3:27 pm
Från Akt V, Scen 3 och framåt… “I morgon…” i Scen 7 (tror jag det var) Nej, det är alltså “andarna” som vet allt som spått detta…
July 23rd, 2012 at 3:27 pm
Nu hitade jag det;alltså i motsats till den vanligt förekommande onde “bastarden” handlar den här raden om McDuff, som tydligen var en dåtida cesarean. Och som blev ödets motvikt mot de maktförföriska häxorna; de som intalat Macbeth det du citerar : “no man that´s born of woman, shall ever have power over thee”.
Macduff alltså, om än dödsängel, snarast en välsignelse ; ) Och historiens dom över Macbeth är hans: “Here may you see a tyrant”.
Bra att du påminner mig om hur ofta man måste läsa WS för att minnas intrigerna.
July 23rd, 2012 at 3:32 pm
Jag vet att det är andarna som spått – men det är alltså Macbeth som stärker sig själv med deras ord, i den scenen.
July 23rd, 2012 at 4:35 pm
Nej, Hagberg kom aldrig till de brittiska öarna såvitt jag förstår.
Jag gillar det omdöme som ges i Nordisk Familjeboks första upplaga från 1883:
“Fridsam och fördragsam ville han hälst lefva i den vetenskapliga och vittra forskningens lugn, och i den akademiska rådskammarens meningsbrytningar deltog han icke gerna, såvida icke i hans ögon det rätta stod på spel.”
Ett ädelt hjärta.
July 23rd, 2012 at 4:41 pm
Tack för det, Torsten! Jag tycker för det första att det är enastående att han (förvisso kanske med en del “hjälp” av Thomander) rev av hela S:s dramatik på, vad var det, fyra år…? För det andra hans absoluta gehör för svenskans lyriska koncishet: att göra “…full of sound and fury / signifying nothing” till “…låter stort, betyder intet” är genialiskt, och så modernt det vill bli.
July 24th, 2012 at 5:35 pm
Geijer översatte också Macbeth – den första svenska Shakespeareöversättningen! Den berömda passagen ser ut så här hos honom:
Ut, korta ljus!
En skugga livet är, som går förbi,
en fattig gycklare, som mödar sig
och fjäskar ut sin stund på skådebanan,
och sen är hörd ej mer: det är en saga
sagd av en dåre, full av raseri
och tomma ord – som ingen ting betyder.
Hagberg är självklart överlägsen. (“låter stort, betyder intet” vs “tomma ord – som ingen ting betyder”). De gånger jag tittat i Hagberg har jag alltid förundrats över hur bra han faktiskt är. Blev nyfiken på hur han gjorde med begravningssången i Cymbeline (“Fear no more the heat o’ the sun”, etc):
Räds ej mer för solens glöd,
Ej för bistra vintersnön!
Du har lemnat jordens nöd,
Nått ditt hem och fått din lön:
Sven och mö med lockars gull
Måste bli till kolsvart mull.
Inte så tokigt.
July 24th, 2012 at 5:40 pm
Ja, där vinner nog Hagberg på bättre hets (eller vad man ska säga)… “Räds ej mer…” är också urfin, även om man kan tycka det är synd att han missade “Chimney-Sweepers” på slutet…
July 24th, 2012 at 8:15 pm
Vad säger du om Guy Davenports teori, refererad i Kenners The Pound Era med viss anekdotisk bevisföring, om att “chimney-sweepers” där syftar på utblommade maskrosor, “death as the blowing of a common flower”?
July 24th, 2012 at 8:31 pm
Den referensen kommer jag inte alls ihåg, men om Guy Davenport sagt det så måste det ju vara sant! Särskilt som “chimney-sweepers” är ett gammalt engelskt dialektord för utblommade maskrosor…