Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Drömjobbet

Thursday, Aug 9, 2012

Det finns ett enda jobb (inom publicistiken, skyndar jag mig att tillägga) som jag skulle åta mig utan någon som helst tvekan, som skulle fått mig att riva upp det engelska kontraktet och flytta till Stockholm i morgon dag, om så till minimumlön och taskiga arbetstider – och det är att gå in och helt göra om dödsrunorsidorna i någon av de två morgontidningarna.

Vilket helt enkelt innebär att kalkera det som Hugh Massingberd gjorde på Daily Telegraph på 1980- och 90-talen: att förvandla halvtråkiga rabblanden av datum, arbetsplatser och stendöda klyschor om umgängeslivet till mer voluminösa, inträngande, saltade och kryddade personporträtt, formellt/litterärt ett slags journalistiska varianter av den biografiska essän.

Ett exempel är dagens runa över Brian Crozier, en något ausgeflippter antikommunist som jag en gång i världen intervjuade för ett radioprogram (se ‘Cock-Up or Conspiracy‘ (pdf))

I brist på den armé av litteratörer som brittiska tidningar kan förlita sig på för sådana här ändamål skulle jag gjort det till en principsak att på frilansbasis hyra in meriterade skribenter som är minst 40 år gamla, dvs. på tok för ålderstigna för att skriva på kultursidorna. Gaget inte överdådigt, men skäligt, för vad som i regel borde vara ett tvådagarsknäck.

Jag kom – för femtielfte gången – att tänka på detta när jag igår och idag bläddrade igenom ett par pappersversioner av Svenskan. Alla dessa hyllningar från arbetskamrater och kolleger, till form och innehåll praktiskt taget utbytbara, snällt och menlöst… vilket slöseri med en helsida (+slaskspalt), det gör riktigt ont i en…

5 Responses to “Drömjobbet”

  1. “halvtråkiga rabblanden av datum, arbetsplatser och stendöda klyschor om umgängeslivet” – hrm. Gäller inte bara runor.
    Underligt nog finner jag alldeles för mycket sånt just nu i den biografi om Axel Munthe som jag läser. Och då är ändå Jangfeldt en helt igenom klok karakteristiker. Men det är som om biografibördan innebär detta nystande av platser, släktled, herrgårdars liggande vid vilka vatten, uppdrag, mentorer. Ja, det senare må vara hänt. I alla fall; om du vill kan jag skriva en runa om Axel Munthe, med förbundna ögon; ) Fast lite sent påtänkt. Vi får se vad framtiden bär i sitt s.k. sköte.

  2. Absolut, Gabriellle…! Grejen är att göra urvalet runor snävare, men mer demokratiskt, inte bara excentriker och krigshjältar som i Telegraph. Som exempel hade en av de SvD jag läste en (alltför kort) runa om en kvinna som var en av medgrundarna till och eldsjäl i “Tealogerna”, dvs. de som hänvisar till en (pre-jehova) kvinnlig gudabild, osv osv… högintressant, varför inte sätta lite mer kött på benen, lite mer ambitiöst…? Ack nej… SvD-runorna är ofta som Jeffrey Myers enastående biografi över Wyndham Lewis, enastående därför att han lyckas med konststycket att göra Lewis liv och gärning… boring… Och att göra Lewis boring kräver fanimej nån slags expertis…

  3. Ja. Ne. Men mej har det gett tillgång till den okända gåvan “skumma”.

  4. Ahndorils roman om Bergman (“Regissören”) var ett liknande konststycke – förvånansvärt tråkig med tanke på råmaterialet.

  5. Håkan; vi kunde inte vara mer eniga – tror jag ska blogga in min kortrecension av den boken. Bara på pin ki.

Leave a Reply

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004