Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Lokko in the fart again…

Wednesday, Aug 22, 2012

Andres Lokko är i blåsväder igen, när han jämfört Pussy Riot med upploppen i London för ett år sen:  “Uppsåtet var egentligen detsamma, endast tillvägagångssätten var annorlunda: de visade sitt missnöje mot sin regering och regimen i fråga bestraffade dem.”

Reaktionen, på Twitter och annorstädes, har blivit den väntade. Men det tål att påpekas att Simon Jenkins i Guardian idag även han gör en jämförelse mellan de två, fast av rakt motsatt och mer grundad art: inte vad gäller uppsåtet utan bestraffningen, och det enastående hyckleriet från “västs” sida.

Fast jag har nånstans, trots allt, en smula sympati för Lokko. När han skriver om popkultur och musik är han, av kommentarer att döma, bland de bästa. Det är när han flyttar sig ut på politiska slagfält som det börjar gå fel, hiskeligt fel ibland. Jag tror hans hjärta sitter på rätt ställe, och att hans instinkter för det mesta är klanderfria.

Hur då förklara dessa bullrande klavertramp, dessa rena idiotier? Om man förutsätter att det hela inte är en fråga om en elaborate piss-take, en långsiktig och subtil satirisk publicistisk kampanj, så återstår egentligen bara en möjlighet: Andres Lokko är en av våra mest framstående pekoralister, kanske den främste sedan Ofvandahl.

“Det utmärkande för en pekoralist,” skriver Bertil Pettersson, “är att uttrycks- och meddelelsebehovet är långt större än gestaltningsförmågan. Den emotionella och intellektuella kapaciteten räcker inte till för de stora ambitionerna. Vilket inte hindrar att känslorna är starka och äkta.” (Ur ‘Att hitta vilse: snedsprång i litteraturen’ (2001))

13 Responses to “Lokko in the fart again…”

  1. Han sa någ

  2. Argh, ipadpostning.

    Han sa någon gång ganska nyligen att Jan Myrdal är hans politiska förebild, så det är väl inte så konstigt att det går som det går.

  3. Se också detta:

    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/underskatta-aldrig-ett-daligt-samvete_7436398.svd

    När jag läser sådant av honom tänker jag på popmusik. Fast inte den popmusik Lokko avser, utan låtar som Common People och Cocaine Socialism.

    Lokko är nog bara rätt person som hamnat i fel fack: han skulle bli en utmärkt livsstils- och modeskribent. Han skriver om musik som om det var kläder.

  4. Han kanske använder hårt formulerade hyperboler litet för mycket för sitt eget bästa i den här sortens jobb, men det gör ju många idag, för att det ska låta snyggt och knocka alla invändningar. Tyvärr är det inte alltid lyckat att låta som Henry Miller när man skriver om sådant som händer här och nu och involverar tusentals vanliga människor. som dessutom idag själva kan twittra fram repliker på det man skrev.

    Dagens roligaste mediolekt: “Prins Harry festade i Las Vegas, spelade klädpoker, strök sig mot lättklädda kvinnor och visade själv kronjuvelerna” – kronjuvelerna, nej, inte de som finns i Towern.

    Roa sig kungligt, kallas det.

  5. Ni har missat poängen med Lokkos krönika. Det handlar inte om att upphöja Putins Ryssland till ett exempel på lysande demokrati, utan att belysa det faktum att även i demokratier kan de styrande drabbas av maktfullkomlighet och slå ner på protester mot det system de representerar, lika hårt eller hårdare än i en diktatur.

  6. Bäste Snatan, det där var nog snarare poängen med Simon Jenkins krönika, och en fullt legitim poäng är det. Poängen med kritiken mot Lokko är att “upploppen” i London inte var några “protester mot det system” de makthavande representerar, eller ett uttryck för “missnöje mot regeringen”. De hade lite eller inget att göra med politik.

  7. Intressantare än att diskutera Lokko och den skit han fått av betydligt svagare skribenter och tänkare vore att höra Gunnars kommentarer om slutpläderingarna från de tre åtalade och dömda personerna i konstnärskollektivet Pussy Riot.
    http://nplusonemag.com/pussy-riot-closing-statements

  8. Oj… ja, det ska jag gärna göra…! Men det får bli på måndag, som det heter, för då först har jag någorlunda tid på mig… jag återkommer!

  9. Lokko är en tänkare …?

  10. “Jan Myrdal är hans politiska förebild”

    2007 skrev han att “Myrdal är så djupt inspirerande för att han aldrig har slutat skrika, vråla och propagera för det han tror på. Det viktiga här är just: för det han tror på” i en krönika om förfallet inom svensk journalistik och varför man inte lika gärna kunde lägga av och göra något annat. Ser inte riktigt hur det placerar honom någonstans på den politiska skalan, oberoende av vad Bert Karlsson säger.

  11. Fredrik: I rest my case, tills jag läst PussyRiots plädering.

  12. Olov H: nu har jag läst slutpläderingarna från de tre Pussy Riot-dömda. Jag är inte fullt på det klara med om/hur detta har något direkt att göra med min åsikt att Lokko förgrep sig på observerbar verklighet när han likställde “uppsåten” hos PR och Londonkravallerna.

    Om något har ju pläderingarna snarast förstärkt min åsikt. De är oerhört imponerande texter, framför allt i det att (som många redan påpekat) de är så extremt medvetna om den avantgardistiska ryska protesttradition de helt klart ingår i, en tradition med rötter långt nere i 1800-talet.

    Man kan kanske t.o.m. gå längre: det är den estetiskt finslipade ryska intelligentsians historiska uppgift att häda kyrkan och spotta polisstaten i ansiktet med jämna mellanrum.

    Jämför då detta väl artikulerade, konstnärligt och historiskt medvetna kollektiv med fjolårets engelska kravaller, som inte ens en årslång studie i LSE:s och Guardians regi kunnat hitta några “politiska” (långt mindre konstnärliga!) ledtrådar i (annat än långvariga konflikter mellan polismakt och underklass, konflikter som i princip är lika uråldriga som underklassen själv).

    Att sedan den politiskt/rättsliga överreaktionen på bådadera kan och ska kritiseras är en helt annan femma, som jag dock tyckte Simon Jenkins gjorde mycket bättre. Men att adla Londonkravallerna till en form av “politisk protest” i vedertagen mening tycker jag snarast är att förolämpa dom som verkligen har politiskt relevanta saker att säga och riskerar hårda straff för att kunna säga det.

  13. Olov Hyllienmark
    August 27th, 2012 at 9:12 pm

    Nej, att jämställa de båda underkänner en verkligen som analytiker.

    Inte bara den ryska avantgardistiska protesttraditionen: Aljochina nämner också Guy Debord. Liket lever …

Leave a Reply

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004