Bonjour tristesse
Categories: UncategorizedSunday, Mar 24, 2013
En WIN-Gallupundersökning om sociala attityder har visat att fransmännens förväntningar på det kommande året rankade lägre än de hos människor i Irak och Afghanistan.
Trots fri sjukvård, 35-timmars arbetsvecka och så mycket saucisson sec man kan sätta i sig, så är fransmännen bland de dystraste människorna i världen. Och enligt professor Claudia Senik har de bara sig själva att skylla, står det i dagens Observer. De lär sig dysterhet främst i skolan, tydligen, la douleur står på veckoschemat, in emellan historia och gymnastik.
Inte minst märkligt är att invandrare må vara hur glada i hågen de vill när de anländer, de blir lik förbannat dystrare och dystrare med åren, visar undersökningar. Och det har inget med språket att göra, står det i artikeln (och varför i hela friden skulle det ha det?) eftersom franskspråkiga människor i angränsande länder inte alls är särskilt dystra.
Artikeln i papperstidningen illustreras för övrigt med foton på Albert Camus och Edith Piaf.
March 24th, 2013 at 6:44 pm
Nej, det är inte dysterhet de lär sig – de lär sig att tänka och filosofera redan på dagis.
Och var hamnar den som tänker och analyserar tillvaron?
Tja, så kan det vara. Kanske en del av förklaringen.
March 24th, 2013 at 6:59 pm
När jag var styrelseledamot i en lågstadieskola för många år sen hade jag, på lärarens önskemål, en stunds filosofidiskussion med en grupp 10-11-åringar. Jag valde att ta upp det där med amiral Nelsons ‘Victory’, som ligger till beskådan i Portsmouth, och att inte en endaste bit av skeppet är i original, allt har blivit ersatt under årens lopp, från däcksplankor till tåg och rep. “Är det då fortfarande ‘Victory’ som ligger där i torrdockan? Eller är det något annat?” Och ungarna blev inte det minsta dystra, dom hade hur skoj som helst… 😉
March 24th, 2013 at 7:14 pm
Kan det vara så att de tänker mera och djupare än [en stor majoritet av befolkningen i] vissa andra nationer?
Var f.ö. Sverige med i den där undersökningen? Där är man varken pessismistisk eller optimistisk utan korrekt. Vad som är korrekt får man reda på genom att läsa unga dagspresskolumnister och -kolumnissor . Sen är det bara att tycka likadant. Dessutom har man fått lära sig hur man skall beteckna de få avvikande rösterna.
Så är man på den säkra sidan.
March 24th, 2013 at 7:29 pm
Bengt, jag tror det rör sig om samma undersökning som visade att engelsmännen var förvånansvärt nöjda med tillvaron, jag bloggade om det för en tid sedan. Ska försöka ta reda på var man kan hitta fler detaljer, och återkommer. Senare: nu gjort, det här verkar vara den troliga länkingången i alla fall: http://www.wingia.com/en/news/happy_international_happiness_day/52/
Din beskrivning av Sverige känner jag mer än väl igen…
March 24th, 2013 at 8:01 pm
De har säkert väldigt roligt, när de får “filosofera”, öva sig i konsten att “tänka själv” och framföra egna åsikter.. inte färdigtuggade “korrekta”. Djupare vågar man kanske inte kalla det, men definitivt mera, som Bengt säger.
March 24th, 2013 at 10:14 pm
Danskarna brukar ligga bra till på happy-eller-nöjd-listan.
Kan man vara liknöjd också – som folk?
Bengt: Sverige: Just – korrekt och så lite nollställd i fejset, då blir allt jättekorrekt. Undrar om det inte bara är en kvardröjande räddhågsenhet?
Folk med humor, som irländare, brukar väl inte precis leka positivt tänkande, tvärtom, de drar på med sina svarta skämt och mår bra.
Kan det finnas folk utan humor? Inget ont om Tyskland – men ser man gamla dokumentärfilmer med Hitler fattar man; noll humor. Mussolini och Stalin likaså. Livsfarligt!
March 25th, 2013 at 1:04 pm
Jag tror att det här är undersökningen man refererar till:
http://www.wingia.com/web/files/news/38/file/38.pdf
Konstigt att en brittisk tidning inte uppmärksammade att fransmännen tydligen är lyckligare än engelsmännen.
Svenskarna är lyckligare än fransmännen men inte lika lyckliga som finländarna! Världens lyckligaste människor finns i Colombia!
March 25th, 2013 at 1:14 pm
Men tänkt om det handlar om realister kontra illusionister? Jag menar bara – vad är Colombia känt för?