Stones @ Glasto
Categories: UncategorizedSunday, Jun 30, 2013
Det har fått fantastiska recensioner. I guess you had to be there. För mig funkar det inte alls. Trögt, utstuderat, fantasilöst. “Everybody say Ow!” minsann…
Och nu har dom tagit bort videon, dessutom…
July 3rd, 2013 at 6:23 pm
Jag såg om filmen, Scorceses häromkvällen, med ett halvt öga. Jag mår riktigt illa av Jagger numera; vet inte varför det ska vara så svårt att uppfinna sin ålder. Keith Richards, den gamle stenaren, är den ende jag står ut med. Bara för han ser snäll ut och inte tar sig själv så reklam-allvarligt. Jaha det var det. Ut till alperna och vindarne!
July 3rd, 2013 at 6:54 pm
Behållningen med Glastokonserten var faktiskt Mick Taylors gästspel…!
July 3rd, 2013 at 9:18 pm
Om vi snackar äldre herrar som spelar rock inför stor publik så föredrar jag David Gilmour med band på Royal Albert Hall. Snyggt, poetiskt, skarpt och med en alldeles självklar musikalitet, täthet och öppenhet mot publiken. Sällan har Albert Hall varit vackrare än i detta akvamarina ljuslandskap, sällan har Gilmours gitarrspel haft en snyggare inramning. Och noll egotrippande från bandet och gästerna, inte ens Bowie försöker ta över showen.
Det här numret med Robert Wyatt på trumpet är en riktig pärla, man ser hur mycket spelglädje det finns i bandet och hur meningsfullt det är för Gilmour att ha den rullstolsbundne vännen Wyatt där på scen. Det finns en tydlig, tjock klump i halsen när han apostroferar Wyatt direkt efteråt.
http://www.youtube.com/watch?v=7OAo6L45og8
Ja, jag tror nog att Stones borde ha gått i pension för en del år sedan. Även om de förstås inte är i Ozzy-klass. Sabbath är ju mest pinsamma när de rullar runt jorden eller i alla fall ‘the festival circuit’ till skyhöga gager.
July 4th, 2013 at 8:22 am
Tyvärr, Magnus, inte riktigt mitt bord… Jag recenserade premiären på ‘The Wall’ i DN för två miljoner år sen, och avslutade med att säga att jag äntligen fattat vad punken gick ut på… Pompous drivel… “Pink Freud”… Jag fick många sidor tätskrivna brevblad (grönt bläck!) från upprörda flåjdare… Min inställning har inte flyttat på sig många centimeter sedan dess…
ABBA, däremot… det vore en återförening att stilla bedja om…
July 5th, 2013 at 3:38 pm
Waters var onekligen lite ansträngande på slutet, när allting bara handlade om honom. Fast det där klippet var väl helt Waters-fritt…