Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Jo, bara en sak till…

Categories: Uncategorized
Saturday, Dec 21, 2013

 

_71866113_chris_edwards_4

Taket rasade in på Apolloteatern häromkvällen, under en föreställning av ‘The Curious Incident of the Dog in the Night-Time’. Många skadade, en del allvarligt. Man söker nu efter orsakerna. Min gamle vän Cedric Smith har svaret: “The Apollo roof collapse was totally the accumulation of over the top acting, it takes sometimes years for it creep in to the very integrity of the plaster work.”

Det var nämligen på Apolloteatern som den nyligen avlidne Peter O’Toole framförde sin “awesomely grand blood & guts Macbeth”. Cedric – som egentligen är min teaterstringer – tillägger: “I knew an actress who played Private Lives with him in Toronto. He was a confirmed user & abuser of two things, cocaine & Megazones or zoids, these tiny little triangular hard licorice throat lozenges actors of an older generation used… the combination resulted in copious sinus flow of two greenblack nasal lava streams…”

Tänkte ni bara ville veta detta. Samt att Groucho Marx hade en brevväxling med Peter O’Toole, därför att marxisten var så fascinerad av det faktum att det fanns en man vars för- och efternamn båda betydde “penis”…

God jul, som sagt.

4 Responses to “Jo, bara en sak till…”

  1. Peter O´Toole var alltid larger.than-life, och medveten om det. Det håller inte alltid, varken på teatern, eller långt, långt därute i öknen. Men han var Peter O´Toole hur som helst. Det är ändå nåt.

    God Jul tbx.

  2. Ja, “hamming it up” var han bra på, nästan lika bra som Olivier, men “Lawrence of Arabia” tycker jag var den av de mest absurda buskisfilmer som någinsin gjorts…

  3. True, true…men den va vacker panoramiskt sett . Och så vet du ju att jag gillar kameler. Tycker de ska ha huvudrollen nån j-a gång.

  4. Michael Caine berättade en gång på tv att han och O’Toole hade arbetat tillsammans på en teater i London någon gång på 60-talet. De brukade gå på en närbelägen hamburgerrestaurang, en vid den här tiden stenhipp och exotisk nymodighet. En gång hade de gått dit för att ta en öl eller två, och nästa morgon vaknade de upp liggande i samma säng i ett vilt främmande hus utanför London. Ingen av dem mindes mer än att de hade gått ut för att ta en öl. När de senare skulle gå till hamburgerrestaurangen igen blev de utjagade av den upprörda personalen, som skrek åt dem att de aldrig mer var välkomna efter det hemska som hade hänt. De fick aldrig veta vad det var de hade gjort, men de förstod att det måste ha varit någonting extraordinärt.

Leave a Reply

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004