Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Årets sågning

Categories: Kulturellt
Saturday, Jan 18, 2014

Kortlistan för ‘Hatchet Job of the Year‘ finns nu att läsa, sammanställd av bokmagasinet The Omnivore. Jag har å era vägnar läst alla kandidaterna… och kan egentligen inte rekommendera någon av dem. Varför? Därför att dessa sågningar til syvende og sidst handlar om attityd, prosastil, skrangliga narrativa strukturer. Det räcker liksom inte med det.

För mig handlar ordentliga, riktiga sågningar om bristande kunskap, faktafel, orimliga tolkningar. Att John Le Carré skriver replikföljen som “he retorted stiffly” eller att Paul Theroux är slentrianrasistisk i sina beskrivningar av afrikanska storstäder gör varken till eller från, i min mening. Livet är hårt, särskilt för obegåvade författare.

Problemet är nog att Omnivore ofta riktar in sig på sågningar av skönlitteratur. Så behöver/borde det kanske inte vara. Ledstjärnan här, i alla fall från senare år, är Terry Eagletons recension (betal, dessvärre) av Richard Dawkins ‘The God Delusion’ (2006). Den börjar numera klassiskt:

Imagine someone holding forth on biology whose only knowledge of the subject is the Book of British Birds, and you have a rough idea of what it feels like to read Richard Dawkins on theology.

Men andra stycket är nästan bättre…

Dawkins on God is rather like those right-wing Cambridge dons who filed eagerly into the Senate House some years ago to non-placet Jacques Derrida for an honorary degree. Very few of them, one suspects, had read more than a few pages of his work, and even that judgment might be excessively charitable. Yet they would doubtless have been horrified to receive an essay on Hume from a student who had not read his Treatise of Human Nature. There are always topics on which otherwise scrupulous minds will cave in with scarcely a struggle to the grossest prejudice. For a lot of academic psychologists, it is Jacques Lacan; for Oxbridge philosophers it is Heidegger; for former citizens of the Soviet bloc it is the writings of Marx; for militant rationalists it is religion.

5 Responses to “Årets sågning”

  1. Hittade artikeln här: http://www.lrb.co.uk/v28/n20/terry-eagleton/lunging-flailing-mispunching
    Eagleton är katolik och teolog ser jag. Förvånar mig inte alls att han ger sig på Dawkins samtidigt som uppgiften att han själv är troende gör mig skeptisk till hans synpunkter och åsikter i fråga om Dawkins. Har dock inte läst den långa artikeln än, ska göra det lite senare.
    Jag har läst The God Delusion och tyckte den var bra och välskriven. Läste också Hitchens’ God is not great. Det var också intressant läsning men en del rörigare i argumentationen än Dawkins. Men jag håller i stora drag med både Dawkins och Hitchens i fråga om religion. Min grundtanke när det gäller religion är att det bör vara en ren privatsak. Var och en ska få välja själv. Detta inbegriper barn: jag tycker inte föräldrar eller skolor ska ha rätt att indoktrinera barn i nån religiös lära, omskära små pojkar osv. Hm…bäst jag slutar. Annars kan jag hålla på länge.

  2. Den där (Wikipedia?)uppgiften om att Eagleton är en “Catholic theologian” tror jag inte är riktigt sann. Jag har inte frågat honom själv, i och för sig, men han är född irländare och uppvuxen i en katolsk miljö, ingen tvekan om det, och han för in många teologiska resonemang i vad som är hans huvudsakliga uppgift som litteraturkritiker/-teoretiker. Men av hans böcker och artiklar har jag trott mig förstå att han inte är religiös. Ska försöka ta reda på hur det förhåller sig, dock…!

    “Privatsak” håller jag absolut med om, men en av grundtankarna med religionsfrihet är trots allt att – precis som med alla andra tankegångar och friheter – så har man rätt att “proselytise”… vahettere, “förkunna”… Vad gäller barn kan jag tänka mig att gå längre och förbjuda religiös (eller all annan) indoktrination i skolor. Vad som sker i hemmet är upp till individuella familjer. Och, ja, alla fysiska intrång mot barn bör bestraffas i vanlig ordning, som misshandel/GBH/tortyr…

    Visst kan man hålla på för länge… Jag skrev en serie poster om allt detta våren 2010. Jag vet inte om den är värd att läsa fortfarande, men första delen finns här: http://www.pressyltaredux.com/2010/03/demokratin-och-religionen-nagra-forsok-1/

  3. Den har – ser jag nu – en del tänkvärt, den där serien fråm 2010… Här är andra delen: http://www.pressyltaredux.com/2010/03/demokratin-och-religionen-nagra-forsok-2-2/… Här är tredje http://www.pressyltaredux.com/2010/03/demokratin-och-religionen-nagra-forsok-3/ … Här är fjärde http://www.pressyltaredux.com/2010/03/demokratin-och-religionen-nagra-forsok-4/ … och här är femte http://www.pressyltaredux.com/2010/03/demokratin-och-religionen-sammanfattning-5/

  4. Oj, tack för det! Det där var mycket att bita i. Och så ska jag ju bita i Eagleton också.
    Ska läsa alltihop när jag har mer tid och lugn och ro omkring mig än nu. Återkommer längre fram.

  5. Minns Terry Eagletons sågning av Harold Bloom från år 2000:

    “His criticism is all about the success ethic and the terrors of being a loser. ‘The creator of Sir John Falstaff, of Hamlet, and of Rosalind,’ he tells us, ‘also makes me wish I could be more myself.’ There are those malicious souls for whom Bloom is quite enough himself without there being even more of him …”

    http://www.theguardian.com/books/2000/aug/20/classics

Leave a Reply

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004