Det känns, som alltid, tomt efter VM-finalen.

Och det är hela 34 dagar kvar till säsongstart. (Arsenal har köpt in Alexis Sanchez från Barcelona, förresten). Was tun? Cricketen är inte särskilt inspirerande just nu. Och golf är ju inte ens en sport.

Visst var det ett bra VM, inte minst i det att man såg fler mål än någonsin (171 tror jag det var). En av de mest pregnanta intervjuerna såg jag så sent som igår, strax före finalen. Jens Lehman pratade om tyskarnas Brasilienmatch och hur spelarna i halvtid kommit överens om att inte spä på i onödan, inga tunnlar, inga klacksparkar, helst inte så många fler mål: 5-0 räckte så det blev över.

-“Det är ju rätt enastående,” tyckte den (engelska) intervjuaren. -“Inte alls,” sa Lehman, “Det är vad tyskar lär sig av sina föräldrar: aldrig vara arrogant, aldrig stoltsera, aldrig skryta…”

Skillnaden med engelsmännen är alltså att de senare har all anledning att vara blygsamma.

Det var roligt att Tyskland vann också för att det tjänar som en bekräftelse på det kloka i förbundets beslut, från så där tio år sedan, att bygga om tysk fotboll från grunden, i allt från ägarstrukturer till spelarutveckling: det Tyskland vi såg igår är i princip de U21:or som utklassade England 2009…

So, was nun…? Man kanske skulle ta en promenad. I det vackra vädret. Det vill säga, ja, utomhus…!