Brexit +
Categories: Brittiskt allmäntThursday, May 14, 2015
The G har en lång och detaljerad (och i mina ögon ganska sansad) analys av vad Brexit skulle innebära för ekonomin, jobben, handeln, invandringen, samt UK’s förändrade status i både Europa och världen. Men det är ju fortfarande alltför många variabler med i dessa ekvationer för att man ska kunna säga något alldeles bestämt; det ser ut att bli en process där själva de ekonomiska och materiella förutsättningarna bara kommer att klarna under resans gång, och framför allt post facto, dvs. i de efterföljande förhandlingarna. Själva den ovissheten – eller risken, om man så vill – kan faktiskt bli ett viktigt argument för ja-sidan.
Här ett förslag från Enrico Letta om att få till ett two track Europe som lösning…
May 14th, 2015 at 1:44 pm
Ha! Jag har just publicerat ett inlägg (på Euroflarn) om Guardian’s artikel. Jag håller helt med dig i din värdering men anser dock att de som förespråkar utträde i stort sett har starkare argument. Förespråkarna verkar samtliga anta att Brexit skulle innebära att UK skulle isoleras från den Europeiska marknaden. Så blir det naturlgtvis inte. Med det stora ömsesidiga beroendet borde ett frihandelsavtal vara enkelt att ordna och ingen skulle ha något emot det. Ev. nettovinster eller -förluster skulle då bero på andra faktorer om vilka vi idag inte kan veta mycket.
Ang. “spindelbreven”. Prins Charles och hand familj hör ju liksom vår egen Kalle till de stora mottagarna av jordbruksstöd från EU. Då vore naturligtvis en Brexit smärtsam.
May 14th, 2015 at 1:59 pm
Jag ser inte din nya artikel på Euroflarn, bara den från 8 maj… är det den du menar?
May 14th, 2015 at 2:33 pm
Nej, den kom upp för några timmar sedan (15:36 CET). Här är en direktlänk:
http://euroflarn.blogspot.co.at/2015/05/forlorar-nagon-pa-brexit.html
May 14th, 2015 at 5:00 pm
Mycket läsvärt! För övrigt håller Ukip just nu på med interna strider om Farages framtid. Många i partiet tycker han är för “divisive” att ha som ledare i kampanjen för utträdet. Mer: http://www.theguardian.com/politics/2015/may/14/nigel-farage-facing-a-coup-over-ukip-leadership
May 14th, 2015 at 11:35 pm
Kan inte Ukip göra en SD. Ideliga utrensningar, intern konkurrens, maktmanipulationer, nya utrensningar – och så: Puts väck! Hope beyond hope.
May 15th, 2015 at 5:30 pm
Är inte den rimligaste lösningen för UK den som Schweiz har (minus Schengen för britternas del)? Dvs access till inre marknaden, likartade regelsystem som dock inte uttolkas av EU-domstolen utan ytterst av brittiska domstolar. Trots EU-domstolens bedyranden om sin egen nödvändighet så har ingen såvitt jag vet hävdat att marknadsintegrationen med Schweiz inte fungerar, eller ens fungerar märkbart sämre än mellan Tyskland och Frankrike.
I praktiken har vi redan flera koncentriska cirklar av integration. EMU/Schengen-staterna som EU-samarbetets kärna, de EU-länder som har undantag (fördragsfästa eller reella) från EMU och/eller Schengen, EES-staterna (med Schengen) och Schweiz (plus som sagt eventuellt UK).
Vad det får för långsiktiga effekter kan diskuteras, men jag tycker det är ganska uppenbart att den stora skillnaden vad gäller europeiskt samarbete går mellan de länder som vill ha “ever closer union” respektive de som inte vill det. Till den senare gruppen hör i praktiken, förutom UK, Schweiz, Island och Norge även länder som Sverige och Danmark och eventuellt en del centraleuropeiska stater.
May 15th, 2015 at 6:08 pm
Och det du skisserar här stämmer väl ganska väl överens med vad Enrico Letta skriver om a twin-track EU fast med den skilladen att det i praktiken redan existerar…
För övrigt, som jag nämnt förut, vad man sällan skriver om i dessa prognoser är hur ett nej till EU kommer att inverka på UK självt: inte bara Skottland, utan det konservativa partiet, på den engelska självbilden, osv.
May 15th, 2015 at 7:39 pm
@kcl. Jag utgår från att det du skisserar är för förhållandet mellan EU och England som icke-medlem? Det kan fungera. Men positiv särbehandling för ett medlemsland vore ett dödligt gift.
Two-track EU har alltid stridit mot grundprinciperna för unionen men har ju tyvärr blivit ett faktum i och med att ett par länder ställt sig utanför den gemensamma valutan.
Guardianartikeln som diskuterades i inlägget ovan innehåller väl en hel del intressanta reflektioner ang “självbilden” och framför allt om Englands ställning i omvärlden. Uppfattningarna skiljer sig. Men det är väl egentligen bara Sverige -obetydligt i sammanhanget- som kan komma upp i samma nivå som England i grandios självöverskattning. Så man kommer nog inte att märka så mycket.
Jag vidhåller att Brexit kan bli en win-winsituation bara ingen tappar nerverna.
May 15th, 2015 at 10:39 pm
Immauel Wallerstein ägnar sin senaste artikel kring Storbrittaniens framtid (han jämför UK med Nederländernas nedgång som stormakt (ochså det ett förenat kungadöme av provinser…) – De båda kungahusen förenades ju faktiskt en gång i tiden, till britternas största fördel. Ordstäv som “Dutch treat” och “Dutch concert” påminner däremot om alla krigen som föregick föreningen av kungadömena):
http://agenceglobal.com/index.php?show=article&Tid=2849
May 15th, 2015 at 10:50 pm
Med “Brexit” borde f.ö. Londons ställning som Europas ledande finanscentra tappas till (troligtvis) Frankfurt. Utan att vara del av den gemensamma europeiska marknad vore Londons City ungefär lika intressant som Parisbörsen. Är det någon del av de brittiska ekonomin som vunnit sedan EU-anslutningen 1973 är det just Londons finansinstitut. En sant nationalistisk UKIP:are borde slå in på den linjen och företräda den försummade industripolitiken (järnvägarna! Nyttjandet av de egna naturresurserna (fast solåvindåvatten istället för de viktorianska kolgruvebarnen) och de korta avstånden i Black Country för hemmamarknaden!) vid en valkampanj för Brexit.