Corbyns utnämnande av gamle bundsförvanten John “Jag är ingen konsensuspolitiker” McDonnell till finansminister (Chancellor of the Exchequer) innebär faktiskt ett ljudligt Fuck you till alla de som rådde honom att gjuta olja på vågorna och utse, inte bara någon med trådar till centristfalangen inom Labour, utan en kvinna därtill, till exempel Angela Eagle. Ingen av de fem viktigaste posterna har gått till en kvinna, även om en knapp majoritet av hela skuggkabinettet är kvinnor.

Det råder också en del förvirring om EU-frågan. Nye skuggutrikes Hilary Benn (son till Tony) har sagt att det är “under alla omständigheter” utselutet att Labour ställer sig på nej-sidan, medan McDonnell säger att ett beslut får vänta tills David Cameron kommer med definitivt besked om vad han förhandlat fram med europeiska partners.

Intressant att läsa är också Roy Greenslade om vad som ser ut som Corbyns totala brist på mediestrategi, men som kanske egentligen är ett väldigt smart drag: att vara men inte synas, och noggrant planera sina få medieframträdanden för maximal effekt.