Alma Etcetera
Categories: UncategorizedWednesday, Oct 28, 2015
I senaste LRB står en recension av en biografi över Alma Mahler (Werfel) (Gropius) (et al). Jag hade tidigare bara en vag föreställning om henne som en av de mest begåvade groupies som någonsin existerat, och dubbeltydigheten i det omdömet var avsiktlig. Men det är både värre och mer komplicerat än så, tydligen. Manipulativ och salongstyrannisk, rabiat och högljudd antisemit, egocentriker och alkoholist av heroiska mått (supandet var en arisk talang, enligt Alma, judar drack helt enkelt inte tillräckligt med Bénédictine)…
Å andra sidan var hon, enligt kunniga människor, en mer än begåvad musiker och kompositör. Den feministiska tolkningen av hennes beteende är att det var resultatet av framför allt Mahlers brutalt patriarkaliska åsidosättande av hennes talang (“Ska vi gifta oss så får du sluta komponera!” i princip). Jag kan med nöd och näppe gå med på den tolkningen, i alla fall i teorin, men om någon hade både tillfälle och resurser att komma förbi det patriarkaliska påbudet så var det väl just Alma Schindler. Hon kunde bett Mahler flyga och fara.
Till slut får man väl också beklaga – men också finna tröst i – att den annars helt felfrie Tom Lehrer inte hade rätt om det där med att “all modern women are jealous“. Då skulle vi varit illa ute.
October 28th, 2015 at 8:38 pm
Ja, inte bara kunde hon ha bett honom fara och flyga… Det kan vara värt att påminna om att Alma överlevde Gustav med 53 år. Visserligen gifte hon om sig med ett par andra berömda herrar som kanske inte heller tillräckligt uppmuntrade hennes uppenbara begåvning. Men att de nio åren med Gustav skulle förklara att hon inte komponerade fler sånger än hon gjorde är nog att tillmäta hans patriarkaliska villkor för deras relation en alltför stor betydelse.
October 28th, 2015 at 9:00 pm
Fast nu bortser ni ju helt från att Mahler var bög, vilket kan ha försvårat relationen något, i riktning av olika missbruk på Fru-sidan. Jag tror ändå inte jag vill veta mer om det här. Vill hålla mig till Mahlers musik, enbart.
Samt har jag alltid tyckt att namnet Alma Mahler låter alldeles för likt Alma Mater, vilket väl kan vara ungefär lika livsfarligt som att heta Lou Salome. Man borde tänka sig för när det gäller namn.
October 29th, 2015 at 10:30 pm
Mahler bög? Undrar om du inte blandar ihop honom med nån annan, GB. Gustav von Aschenbach kanske?
October 30th, 2015 at 1:29 am
Lars H
Jag kan ha lite fel, du kan ha lite rätt. Men ordet ambiguity har fastnat. och jag har sett detta omskrivas flera ggr, men saknar ork att hitta länkar just nu.
Sänder dig den här, och sen behöver vi inte göra mer av den saken.
http://www.moma.org/explore/inside_out/2014/06/10/luchino-viscontis-death-in-venice
October 30th, 2015 at 4:32 am
Thomas Mann var ju mer eller mindre bisexuell, var han inte? Och Visconti var förvisso en i gayklubben. Mahler, mer tveksamt. (Hans musik har haft en särskild attraktionskraft för hbt-män, som t ex Bernstein, men det är ju en annan sak).
Hur som helst citerar Mahler Isoldes kärleksdöd på ett laddat ställe i tians final, alldeles före ett av de där förstämda pukslagen – det är ett nog så tydligt sätt att signalera hur mycket hon betydde för honom. 1910, i den wagnerdyrkande epoken, var detta en rejält mycket starkare meningsbärande gest än det hade varit femtio eller hundra år senare.