Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Utflykt i solskenet

Categories: Brittiskt allmänt
Sunday, Jun 5, 2016

Jag gick i eftermiddags på en paneldiskussion om Londons framtid med Observers arkitekturskribent Rowan Moore och författaren Owen Hatherley, som jag skrivit om förut. Det hela var en del av Stoke Newington Literary Festival.

För de obevandrade: Stoke Newington ligger strax norr om Hackney och är lika med linser och quinoa, bevara våra bibliotek, påkostat boho, Guardianfanatiker. Ett slags right-on Hampstead.

Nu var väl diskussionen inte så förfärligt givande, det blev mest syrligheter om Garden Bridge och Walkie-Talkiekåken. Men också en bra redogörelse av Moore om den allt ojämnare kampen mellan public and private space i staden.

Vad som retade mig var dock att folk är så kassa på det här med ljud. Det var cirka 200 pers i en byggnad typ mindre landsortskyrka med högt i tak. På scenen de två huvudpersonerna plus moderatorn, alla med varsin (fristående) mik samt två högtalare snett riktade mot sidoväggarna, av någon anledning.

Ingen av de medverkande hade uppenbart något som helst hum om hur man talar i mikrofon under sådana omständigheter. Första regeln är att hålla ett jämnt röstläge från början till slut. Alla tre började sina meningar hörbart och avslutade dem ohörbart för oss i bakre hälften av auditoriet.

Vad som speciellt retar är att det är en amatörmässighet som så typisk för Stokey, så till den grad att de säkert gratulerar sig själva för att det blev lite folkligt fel. “Vi jobbar på frivilligbasis här!” Det är som med foppatofflorna. Acceptabelt för tioåringar, förbjudet för vuxna.

3 Responses to “Utflykt i solskenet”

  1. Det bästa med walkie-scorchien är att arkitekten, förutom att ha mycket bristfälliga kunskaper i optik, inte heller hade någon aning om att solens bana ändrar sig över året 🙂

  2. Kåken kunde varit värre – de kunde satt en stor reklamskylt som en logga någonstans högt uppe. Men det kanske kommer, platsen är ju optimal för fet ljusreklam. Om än inte allra överst – ser att de har en egen park på taket.

  3. Walkie-talkien är ju snygg, distinkt, annorlunda! Den gjorde mig genast på bra humör när jag var i London. Vad gör det om den skickar ut en dödsstråle ibland. Jämför med vad som stod där innan (bild på Wikipediasidan som Gunnar länkar till) eller med den hemska glasdildon St. Mary Axe.

Leave a Reply

Links




Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004