De två sista journalisterna har lämnat Fleet Street. Det finns en underbar bildserie på The G här. De heter Darryl Smith och Gavin Sherriff och jobbade för Dundeetidningen Sunday Post, i ett fint hus som syns alldeles bakom dem på den sista bilden.

När jag kom hit i början av sjuttiotalet var Fleet Street verkligen Fleet Street, och det var hur romantiskt som helst. Daily Express huserade i ‘The Black Lyubyanka’ på n:r 120. Långtradarna med finskt papper i jättelika rullar stod parkerade på sidogatorna. Krogarna i närheten var skvallerverkstäder. Unga killar med brinnande ögon och illasittande kostymer sprang ärenden åt seniorjournalisterna.

Folk som Torsten Ehrenmark och Jussi Anthal hade skrivbord i en kåk för utrikeskorrar på Bouverie Street. Det stod telefoner på deras skrivbord. De hade anteckningsblock och pennor. De hade deadlines. De hade känt Alf Martin. De visste allt.

Say no more… briljant.

Fan, det verkar vara betalvägg. Det var det inte förut. I give up.

Och här nästa i serien: min hemstad.

Jag simmar djupt i grovmanusoceanen just nu, det blir allt mer sällan jag kommer upp till ytan. Då visar det sig att Mats Gellerfelt har dött. Han skapade kontrovers på 1980-talet, men jag mindes först inte hur eller varför så jag fick ringa vännen Ragnar för att bli påmind om att det handlade om vänskapskorruption i litteraturkritiken. Visst, ja… Jag gjorde några besök i den zoologiska trädgård (mest strutsar och påfåglar, en och annan påläggskalv) som var det litterära Stockholm på den tiden. Som alltid på zoo låg en frän testosterondoft över alltihop. Jag flydde snart.

Här har vi fortfarande ingen fungerande opposition. Vädret är någorlunda hyggligt. Rio-OS? Ids inte. Auf Wiedersehen.