Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Att äta pommes är stort, att äta frites är större

Categories: Chark
Saturday, Sep 3, 2016

(Rubriken © Red Top)

Det här är möjligtvis för de något till åren komna – eller kanske mer luttrade – bland läsarna. Jag hade ett lite märkligt samtal med Pete the Kid idag, det handlade om potatisprodukter i ens barndom. Framför allt om chips and crisps.

Sidoruta/definition: Chips är inte detsamma som pommes frites. Chips är mycket tjockare, man äter dem oftast med (you guessed it) fish. De flottyrsteks i södra England i olja, i norra England i ister (lard) (de bästa!). Tjockheten ger en krispig yta och ett mjällt innanmäte, perfekt för den vinäger man sprinklar på med saltet. Crisps är vad vi kallar chips, serveras i påsar.

Chips and crisps var så klart en självklar del av en engelsk efterkrigsgenerations barndom. Det var de absolut inte min barndom (född ’51 alltså). Jag minns inte att jag åt pommes frites förrän på sena sextiotalet, med de första (bedrövliga) hamburgerbarerna. Likdant med chips i påsar, de kom väl vid ungefär samma tid, eller har jag fel? Den enda street food vi hade var korv/bröd/mos/Pucko. Eller?

Jag kategoriserar detta som “chark” eftersom jag fick med en korv där på slutet.

8 Responses to “Att äta pommes är stort, att äta frites är större”

  1. Samtalet inspirerat av Berry’s “assault on the traditional British psyche”, kan man tänka?

    Antar att du såg att den upprörde Gregg med ett extra g fulltständigt pulvriserades av Marina Hyde i the G igår (hennes pennspets är bara några atomer bred, och tycks bli vassare för varje vecka). Garvade högt när jag insåg att det var sant att han hade hittat sina två senaste (unga) fruar efter att dom frågat honom om grönsaker på Twitter (selleri resp. rabarber, tydlifgen).

  2. Ja, alltså, börja snacka om den losern (sorry) Gregg, alltså…
    Marina Hyde… jo, hon är bra, läser alltid vad hon skriver, men hon är mycket bättre på 144 tecken än på 2 500. Det är en genre inom brittisk journalistik, att maka fraser, och många av hennes är underbara (kallade Simon Cowell “the karaoke Sauron”) men jag längtar efter den dag hon inte orkar låta vitsig längre. När hon lugnar ner sig.

  3. Och det låter antagligen fruktansvärt sexistiskt och nedlåtande, men det var inte avsikten. En annan journalist jag skulle sagt samma sak om är Hydes f.d. kollega på The G Mathew Norman, nu på Independent. Det är genren, inte personligheten.

  4. Söndagens sista skratt.
    Älskar när du larvar på så här. Och du har rätt i SAK dessutom. Korv, mos, bröd, pucko var vad vi hade – innan marijuanan kom. Samt hade vi lite gurkmojad ättika. (äcklig).
    Pommes frites kom 67. Som allting annat.

  5. Hittade den här:

    http://blogg.dn.se/epstein/2012/02/18/skansen-forst-med-pommes-frites-i-stockholm-kanske/

    fast på Skansen var målgruppen fransmän, så oklart om det räknas. Chico Bar’s pommes frites är väl dokumenterade, dock.

    (Här verkar dom för övrigt just ha upptäckt pulled pork. Har ni det i England?)

  6. Tack för intressant länk!
    Ja, pulled pork har vi alldeles för mycket av, faktiskt… Tycker mig dock ha märkt att det är på väg ut, ser det mindre sällan (är mitt intryck i alla fall)

  7. Första gången jag åt pommes frites var nog under en familjesemester i Holland 1953. Tvärs över gatan från hotellet fanns en kiosk där man köpte de läckra potatisstavarna i strutar. Jag har sedan dess alltid älskat detta med strutarna. På den tid när jag reste mycket till Bryssel brukade jag alltid sätta i mig en laddning från en kiosk nära Grand-Place.

    I Sverige väckte det uppmärksamhet 1961 när en greve Mörner på Lidingö ville förbjuda Presto-grillen att fritera potatis eftersom han ogillade oset. Dessutom ansåg han att det rörde sig om en njutning för de lägre socialgrupperna.

    I Prinsessornas kokbok från 1937 kallas rätten “flottyrkokt potatis”. Där sägs det att stavarna kan vara 1 cm på sidorna och 5 cm på längden. Lite för tjocka för min smak.

    Den krispigaste pommesen som jag ätit i Sverige serverades på Mustafas grill i Mjölby för ett antal år sedan. Den kanske är nedlagd nu.

  8. Tack för det, Torsten! Det verkar som om pommes friten gjorde sitt intåg i Sverige via USA och hamburgarna, snarare än Hollands strutar eller UKs tidningspapper. Det underliga är dock att jag minns från min barndom att min pappa, som var köksmästare, lagade pommes allumettes från tid till annan, tändstickspommesen som nästan är godare än frites…

Leave a Reply

Links




Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004