Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

‘Stasiland’ +

Categories: Kommunism
Tuesday, Sep 20, 2016

Det enda jag har att anmärka mot Anna Funders ‘Stasiland: Stories from behind The Berlin Wall’ (2003) är att den är lite pratig här och där, men i allt övrigt är den oerhört informativ, tänkvärdig och ibland gripande.

Funder är australisk författare och journalist och hon samtalade under 1996-97 med en rad människor i det forna DDR, särskilt i och runt Berlin, som både varit anställda av Stasi eller Informelle Mirarbeitern (IM), likaväl som deras offer.

Några anteckningar bara.

I Nazityskland gick det en Gestapoofficer per 2 000 medborgare. I Stalins Sovjet gick det en KGB-agent per 5 830. I DDR var proportionen en Stasiagent eller IM per 65 invånare… (Källa: John O Koehler, Stasi: The Untold Story of the East German Secret Police, Westview Press 1999)

Apropå The Man Who Was Thursday: Ibland lyckades Stasi infiltrera olika oppositionella grupper så väl att “vanliga” människor började ta mod till sig och gå med, helt enkelt därför att de såg så många nya “medlemmar” strömma till hela tiden. Hur mäter man framgångsrik infiltration?

Funder ger ingen källa för uppgiften, men säger att alkoholkonsumtionen var “mer än dubbelt så hög” i DDR som den var i BRD. Bristtider eller ej, öl och sprit fanns alltid tillgängligt i affärerna. Vi känner ju redan till den höga vodkakonsumtionen i Sovjet, och att Nazityskland också hade nära till flaskan. Finns ett samband diktatur/alkohol? Nordkorea?!

DDR:s mest hatade man (kanske vid sidan om Erich Mielke) ska ha varit Karl-Eduard von Schnitzler, även kallad Sude-Ede) vars TV-program Der schwarze Kanal på måndagkvällar bemötte västerländsk propaganda med sanslöst flippad motpropaganda. Den östtyska elförsörjningen stod varje måndagkväll på randen att klappa ihop när programmet började, eftersom så många stängde av sina apparater på samma gång.

Inte från Funder visserligen, men DDR:s mest hatade kvinna torde ha varit Margot Honecker, die lila Hexe… Att bara YouTuba henne är en ren och skär skräckupplevelse…

DDR = “Der dumme Rest”… När och var uppstod det uttrycket?

PS 13/10/2016: Anna Funder skriver i nya TLS om mottagandet boken fick i Tyskland.

5 Responses to “‘Stasiland’ +”

  1. Om Schnitzler diktade Wolf Biermann:

    „Hey, Schnitzler, du elender Sudel-Ede /
    Sogar wenn du sagst, die Erde ist rund /
    Dann weiß jedes Kind: Unsre Erde ist eckig
    Du bist ein gekaufter verkommener Hund“.

    Förmodligen ett ganska exakt porträtt. Och samtidigt är det kanske just de här raderna man osökt kommer att tänka på när man ser Schnitzlers samtida arvtagare passera revy.

    Texten till Biermanns “Ballade von den verdorbenen Greisen”:

    http://www.songtexte.com/songtext/wolf-biermann/ballade-von-den-verdorbenen-greisen-7bfa2610.html

    Live (Leipzig, 1 dec 1989):
    http://www.songtexte.com/songtext/wolf-biermann/ballade-von-den-verdorbenen-greisen-7bfa2610.html

  2. En svensk, Ulf Modin, som bodde i DDR under de sista åren (1985-1990) skrev en intressant bok om sitt liv i landet som kom ut 1994. Boken finns numer att läsa på nätet:

    http://ulfmodin.kaapeli.fi/

    Han bodde under sin tid 1985-1990 i Dresden (“Die Tal der Ahnungslosen”) där han verkade som översättare på Verlag der Zeit (förlag som utgav skrifter som DDR-revyn till omvärlden).

    Om Schwarze Kanal: “Det fanns [i TV:s utbud] bara ett riktig grovt indoktrinerande program, Svarta kanalen, som gravallvarligt gisslade förhållandena i de kapitalistiska länderna, särskilt Förbundsrepubliken. Det sändes för att påverka
    hemmaopinionen och skildrade allting i svart och vitt. Jag såg det bara
    några få gånger. Det var typiskt tyskt.”

    Om alkoholen: “Det största sociala problemet var alkoholismen. Östtyskarna söp ännu mer än västtyskarna. Det kan ha berott på att DDR erbjöd betydligt
    mindre förströelser än BRD. Narkotikan var däremot inget problem. Det
    kanske sammanhängde med att narkomanerna måste betala sin last i
    västvaluta, deviser, och det var det få som hade råd med. Då var
    brännvinet betydligt billigare. Det fanns också i DDR vad man i Sverige kallar Alagare, i Finland poligubbar och i DDR benämnde assis (asociala), men eftersom det inte fanns någon socialhjälp (den var obehövlig) måste de själva arbeta ihop till mat, hyra och sitt nöje. Inte ens de var emellertid hemlösa. De hade också möjlighet att tjäna ihop de pengar de behövde, ty i DDR levde
    daglönarinstitutionen kvar” […] “Poligubbarna i Dresden samlades i två stora billiga ölhallar. Den ena låg vid Ernst Thälmann-Platz
    och den andra i en annan ända av innerstaden.
    Där fick de hålla till på kvällarna tillsammans med småförbrytare och
    billiga luder. Polisen hade samlat dem på två ställen, så att den visste var
    den hade dem. De fyllhundar som var så svårt nedgångna att de inte
    kunde arbeta satte man in på alkoholistanstalter, där de fick vård. Tiggde
    gjorde de aldrig. Inte heller satt de i parkerna eller hängde på offentliga
    platser.”

    “Det var alltså den sociala tryggheten i DDR som bestämde mitt beslut [att stanna], och perestrojkan visste jag var på väg. Att landet skulle sluta som det
    gjorde kunde jag dock inte ana. Eftersom immateriella värden är viktigare
    för mig än för många andra, ansåg jag mig kunna leva med den primitiva
    teknologin och varubristen. I DDR fanns trots det politiska systemet och
    den totalitära staten en mänsklighet som jag saknat i Sverige. Landet var
    således fullt av paradoxer.”

  3. Stort tack för det, Karl…! Mycket matigt, det ser jag…

  4. Intressanta citat. Den typen av diskurs var ju den dominerande så länge DDR existerade, men kom av sig efter murens fall. “Immateriella värden” och “mänsklighet” är, förefaller det, kompatibla endast med Stasi, murskyttar och dödsstraff. (Det faller på sin egen orimlighet att diagnosticera det fruktansvärda BRD som hemvist för ens en gnutta mänsklighet…) När man i dagens Sverige pratar om de auktoritära rörelserna i samtiden saknas alltid det där perspektivet. Ingen vill se att jourhavande högerpopulist och dennes anhängare och väljare inte pläderar för hat och åsiktsförtryck utan för just det som glorifieras ovan. Immateriella värden och mänsklighet. Mitt tips är att vi mycket snart kommer att se en renässans för de varorna – inklusive taggtråden.

  5. Jo, nu hade Ulf Modin det bästa av två världar så att säga, med svenskt pass kunde han när som helst “åka hem” igen…! Att västerlänningar hade möjligheten att utnyttja “det bästa av två världar” jmft med lokalbefolkningen är ett ganska vanligt faktum dessvärre (det finns många ex-patdiskussioner på nätet jag läst där alla brister i samhället de lever i, från strömavbrott till korrupta poliser, förklaras med “men de vet ju hur man lever livet här i alla fall! Det blir inte så stressigt/hektiskt som hos oss”, en ståndpunkt som förstås underlättas av utbetalningar i västerländska lönenivåer och att myndigheterna inte i onödan jagar högprestigeutlänningar). Lite av “den ädle vilden” blir till “det ädla folket” (i öststaterna och hos många socialistdemokrater blev det på sin tid “den ädle arbetaren”). Han skriver om detta förhållandet, att förutan denna “försäkring” hade han nog inte trivts där.

Leave a Reply

Links




Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004