Rätten att köpa…
Categories: Brittiskt allmäntFriday, Feb 24, 2017
… kommer som bekant före alla andra rättigheter – och skyldigheter – under senkapitalismen. Den här broschyren från Hennes Majestäts Regering damp ner i allas våra brevlådor igår. Att köpa sin egen fastighet, säger de, “kan inte bara utgöra en god investering, som ger dig och din familj trygghet för framtiden, utan det ger också en speciell känsla av stolthet”.
De många underförstådda ifs-and-buts som ingår i dessa ord behöver vi kanske inte uppehålla oss vid så länge – man “äger” den inte förrän amorteringen är avbetalad, tills dess gör banken det; och vad händer när räntorna går upp?; försäkrings- och reparationskonstnaderna? Heller inte den fortgående utarmningen orsakad av Right-to-Buy vad gäller subventionerat kommunalt boende; det är för övrigt inte den tidigare ägaren av fastigheten, kommunen, som tar försäljningsvinsten, det är staten.
Egnahemsfixeringen har jag skrivit om förut här på bloggen, och jag tar upp den i Londonboken också. Det representerar vad Benjamin kallade ett “hegemoniskt tänkande” – särskilt detta med “stoltheten” – i den meningen att det ytterst sällan stöter på politisk opposition, inte ens i tomt retorisk mening, långt mindre något folkligt motstånd att tala om. Det är den i allt dominerande tankemodellen. Och som man kan se i praktiskt taget alla storstäder är det en socialt destruktiv kraft och det även på sikt: ingen av dessa fastigheter kommer ju någonsin, rimligtvis, att återsocialiseras.
Nu är varken jag eller mina grannar inte ens kvalificerade att utnyttja den här köprätten, eftersom lägenheterna här ägs av en ideell förening, så broschyren var ett slöseri med papper, egentligen. Och det på mer än ett sätt.
February 25th, 2017 at 3:09 pm
Du har rätt så det stinker om det. Jag bor ju i ett av de områden i Stockholm där det förr bodde gamla pensionerade damer som stod med baken i vädret och rensade rabatter på gården. Numera utbytt mot en ung stam av fullblods-låntagare som flyttar ut och in, renoverar och lämnar skit efter sig på alla gator, aldrig gör ett handtag på gården eller för rabatterna, och som lånar sig uppåt i stans nyaste religiösa förening: Vi som äger.
Att sossarna var med på denna utförsäljning av kommunens bostäder är ett svek av värsta sorten. Men som alla svek straffar det sig; de här ränteslavarna med egna hem röstar nämligen i hög grad på högern. Rädda om sig och sitt.
Jag bor i en av de mest moderata stadsdelarna, samtidigt de snålaste jävlarna när de gäller fattiga romer vid våra affärer. Ser just aldrig några som ger nåt utom jag, min granne och en rik snubbe som hastar in på Ica med stora tant i följe och säger: Vad fan, jag tjänar pengar, därför kan jag göra så här. Sen får hon köpa allt hon pekar på.
Så det finns rika och rika, och det finns människor och människor. Men utförsäljningen av allt möjligt i Sverige har definitivt skapat färre människor och fler korpar.
London då: Undrar hur det numera ser ut i Bayswater, där jag brukade bo när jag var i London. är det russo-gentrifierat?
Hälsning, Arg Svensk.
February 25th, 2017 at 5:54 pm
Tack för det, Gabrielle! Nu kan jag inte så mycket om den svenska situationen, men parallellerna är ju klara. Här är ju egnahemsrörelsen en relativt senkommen företeelse, ursprunget i 1920/30-talen, men det var just en avsiktligt antisocialistisk kampanj (jag skriver om det i länken till det tidigare blogginlägget) som Thatcher och hennes efterföljare utnyttjade till max. Intressant då att läsa att sossarna “var med på” utförsäljningen trots att det gick emot deras långsiktiga strategiska och politiska intressen. Se där ännu en självhamrad spik i den socialdemokratiska kistan.
I Bayswater har jag inte varit på länge, men jag kan tänka mig att det inte ser så olikt ut angränsande Kensington (och för den delen Chelsea) med “de slocknade fönstrens” nya stadsbild, dvs. allt fler fastigheter har blivit investeringsobjekt och står tomma under större delen av året. Det är bara lyktstolparna som ger ljus.
February 25th, 2017 at 9:19 pm
Bayswater, London aka Strandvägen, Stockholm.
Godnatt! 😉