Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Gammal sanning i tyska valet

Categories: Uncategorized
Monday, Sep 25, 2017

Till vänster där de flesta invandrare bor. Till höger där de flesta AfD-röstare bor.

10 Responses to “Gammal sanning i tyska valet”

  1. Ändå hävdade AfD:s utsände under partiledardebatten på valaftonen att han blir ledsen när under sina promenader i tyska städer aldrig möter några tyskar, bara “utlänningar”. Angela Merkel, bosatt i vanlig hyreskåk i hjärtat av Berlin, sa att hon inte begrep hur man bär sig åt för att på trottoaren avgöra vem som är vem, lokalbefolkning, turist eller tillrest.

    Men det intressanta med AfD är att “invandringskritiken” i någon mån är provisorisk. Det är inte hugget i sten vem måltavlan är, och framförallt inte vem som kommer att utgöra måltavla under de närmaste fyra åren.

    I forna DDR är AfD:s väljare någorlunda identiska med den grupp som också är anhängare av “folkrörelsen” Pegida. “Pegida” står ju (som bekant) för “Patriotische Europäer gegen die Islamisierung des Abendlandes”.
    När organisationen konstituerade sig stod det länge och vägde vad man skulle kalla sig, Pegida eller Pegada.
    “Patriotische Europäer gegen die Amerikanisierung des Abendlandes”.

    Det är därför det blir fel när media utan citationstecken eller andra reservationer mekaniskt placerar AfD (och partiets sympatisörer) långt ute på högerkanten.
    I verkligheten har de minst en stövel längst ut i den andra extremen; vilket också bekräftas av att partiet i söndags lyckades knipa 11 procent av de röster “vänsterpartiet” Die Linke tog i valet 2013.

    Det här är en höger som är väldigt vänster och en vänster som är väldigt höger.

  2. Tack! Det är en av de intressantaste frågorna som finns just nu, analysen av populismens rötter. Låt mig citera (långt) en insändare av Martin Sanderson i nya numret av LRB gällande Brexitröstarna, som man brukar definiera ungefär som Trumpröstare: blue collar, left behind, osv… Inte alls.

    “The most thorough analysis of who voted for Brexit that I’ve been able to find is by Adam Jacobs, a medical statistician who blogs at statsguy.co.uk. Among his findings were: 1. there was a strong correlation between voting Remain and having a degree; 2. there was a correlation between areas with high Remain votes and ethnically diverse populations; 3. the correlation between age and voting Leave was less strong than is often assumed: once education and ethnicity are taken into account, the relationship flattens out (reaching its modest peak somewhere just north of fifty); 4. wards with a higher proportion of people in higher socio-economic categories tended to have more Remain voters, but once Jacobs took other factors into account, the relationship reversed: ‘Once you adjust for education, higher socio-economic status predicts a greater likelihood of voting Leave.’

    Jacobs makes the important caveat that his analyses ‘are based on aggregate data for electoral wards rather than individual data’. But if you throw caution to the wind and try to derive a portrait of a typical Brexit voter from his results, you’ll come up with someone in their early fifties, white, well-off and without a university degree – not a ‘British blue-collar worker’, in other words, but Nigel Farage.”

  3. Mycket intressant. Om man vill spekulera i (Väst-) Tysklands politiska framtid tror jag att den här grafiken kan vara relevant.

    https://www.tz.de/muenchen/stadt/bundestagswahl-ere25820/wahl-ueberraschung-in-muenchen-sind-waehler-oekopartei-8725949.html

    Det är valutgången i München, en av Europas förmodligen rikaste städer – och samtidigt, liksom London, en ö omgiven av ett hinterland där helt andra värderingar gäller. Av grafiken framgår att De gröna (ett parti som envetet bekämpar, eller åtminstone försvårar, privatbilismen) lyckats vinna tre valkretsar i innerstaden. (Hur höga hyrorna är där vågar man inte tänka på, det burgna Södermalm är nog akterseglat på den punkten liksom vad gäller allmän gentrifiering.)
    De gröna är därmed näststörsta part i staden som helheti, före SPD.
    AfD hamnar i München på 8,4 procent, en siffra som verkar rimlig sett till väljarpotential.

    Jag tror att när den värsta samtidsturbulensen lagt sig kommer valresultaten (i Västtyskland) under kommande år att plana ut till ungefär den här bilden.
    CDU/CSU kring 30 procent och sen en trio (Gröna, SPD, FDP) som alla ligger någonstans mellan 14-18 procent. AfD och Linke som osäkra kort (“Wackelkandidaten”, säger man på tyska) strax över eller under femprocentsspärren.

  4. Kan man då dra slutsatsen att populismen är en splittrad, mångfacetterad, hittills svårtolkad företeelse, som i alla fall har det gemensamt att de utgör ett avståndstagande från den rådande nyliberala ordningen, globaliseringen? Man skulle i så fall kunna inordna Labour i den tendensen. Corbyns tal på partikongressen igår, och annat därtill, gjorde klart att hans motstånd mot den enskilda marknaden går tillbaka på ett gammalsocialistiskt strävande att gå emot, exempelvis, Maastrichtfördragets förbud (dock omtvistat) mot statligt understöd till vacklande industrier, liksom Lissabonfördragets (dock lika omtvistade) pålagor om nyliberalismens nödvändighet, t.ex. i privatiseringstvånget? Han vill genomföra en klassisk socialdemokratisk politik, som faktiskt också har, enligt alla undersökningar, folkligt stöd. Jag tror du har rätt i att se AfD/Pegida/Pegada som avsevärt mer komplicerade företeelser än bara “extremhöger” ffg i Bundestag sedan krigsslutet (och det är ju inte ens sant, det fanns ju extremhögerpartier i Bundestag under femtiotalet också…)

  5. Intressant att ta del av. Inte minst hur du, Jens beskriver AfD. Vad gäller kartan: Berlin som det stora undantaget.

    På bokmässan i Leipzig i våras lyssnade jag på historikern Volker Weiss, aktuell med en bok om högerextremismen. Enligt honom har Pegida, AfD och liknande kretsar börjat säga: “Islam är inte fienden”. Vem är fienden, då? “Dekadensen.” Och med dekadens menar de liberalism, feminism, kulturliv … ja, ni kan gissa. Med andra ord ställer de sig på samma sida om strecket som Putin, Erdogan … och konservativa islamister, som alla har det gemensamt att de heller inte gillar “dekadens”. Därmed blir det lättare att förstå varför självutnämnda patrioter av deras slag så ofta är putinkramare. Konfliktlinjerna börjar bli tydliga.

  6. De facto har ju AfD redan splittrats, tidigare partichefen Frauke Petry tar säte i parlamentet som politisk vilde och hon kommer förmodligen att få med sig fler utbrytare.

    Men även om man bortser från det är AfD i praktiken minst två partier. I väst: ett traditionellt konservativt (eller högerliberalt parti) som har mycket gemensamt med CSU under åren då Franz Josef Strauß var partiledare. Men i öst: ett vänsteranarkistiskt parti som vill kapa de allianser som för Strauß var en omistlig del av tysk konservatism: EU, Nato, relationen till USA och Israel.

    Översatt till det svenska medielandskapet skulle man kunna säga att AfD (väst) är GP:s ledarsida, men AfD (DDR) är Fib/Kulturfront.

    Som Håkan skriver är “dekadensen” en måltavla för det östtyska partiet, liksom allt som luktar “postmodernism”.
    Ironin är förstås att AfD (DDR) tar “nationalismen” till en ny, postmodernistisk nivå när man säger sig ha starka känslor för “nationen” och samtidigt erkänner att det i deras backspegel inte avtecknar sig någon nation alls.

    Som betraktare ska man (menar jag) vara så pass anständig att man inte pådyvlar partiet vurmande för DDR eller tredje riket, men det finns ju heller ingen annan epok i tysk historia som deras “nationalism” knyter an till. Utan det är en rent postmodern make-it-new nationalism – längtan till ett heroiskt förflutet är ersatt av drömmen om en heroisk framtid.

    Och det är där (precis som Håkan skriver) Putin kommer in i bilden. Han är löftet om att alla dessa östtyskar som ända sen 1989-90 varit på jakt efter en tambur där de kan hänga av sig hatten och rocken någon gång ska hitta hem, in i en gemenskap som de hittills misslyckats med att hitta men som avtecknar sig i en framtid då allt det som hittills var “Tyskland” vänts ut och in.

    Vad gäller kartan håller jag inte med om att Berlin är undantaget. Alla storstäderna röstade som förväntat, nämligen för den politiska kultur som byggts upp i Västtyskland sedan 1949 och mot den populistiska idén att Tyskland skulle vara ett land i kaos och på gränsen till inbördeskrig och ekonomisk bankrutt.

    Det är också fascinerande att Västtysklands båda fattigaste delstater, Schleswig-Holstein och Niedersachsen, tycks likgiltiga, immuna, mot all populism och istället går mot att bli allt starkare miljöpartiska fästen.

  7. Ruskigt intressant, Jens, bokstavligt talat. Det gläder mig för övrigt att du verkar skriva och tala om mer “tysk-politiska” ämnen än vad jag tycker mig ha sett tidigare. Ge för jösse namn inte upp litteraturkritiken, men mycket gärna mycket mer sådant här!

  8. Ja, det här var verkligen en intressant och självständig analys av AfD, olik allt annat jag sett. Den kunde gott bli en artikel!

    Vad gäller Berlin som det stora undantaget: staden röstade förstås som förväntat, jag menade bara att staden skiljer sig drastiskt från omgivningen, på båda kartorna. Huvudstäder är kanske alltid liberala undantag (jag har för mig att London stack ut på ett liknande sätt på en karta över Brexit/Remain-väljare).

  9. Litet ps till den här gamla tråden. Den 29 september hävdade jag i kommentar ovan att AfD “i praktiken (är) minst två partier”. I samband med gårdagens delstatsval i Niedersachsen – där AfD hamnade på 6,2 procent – rapporterar Spiegel från partiets rivaliserande valvakor. Minst två sådana var alltså nödvändiga, eftersom så många av partimedlemmarna absolut inte kan vistas i samma lokal som (de förmenta) åsiktsfränderna:

    http://www.spiegel.de/sptv/spiegeltv/grabenkaempfe-und-intrigen-spiegel-tv-ueber-afd-niedersachsen-a-1173112.html

    För den som kan tyska: lyssna 1:49 in i reportaget och hör hur partivännerna beskriver varandra…

  10. Man kanske snart kan vänta sig ett slags AfD(r)…

Leave a Reply

Links






Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004