Draaacula…
Categories: KulturelltSaturday, Mar 16, 2019
Både i forskningssyfte och för nöjes skull spenderar jag helgen med att läsa Bram Stokers roman ‘Dracula’ (1897). Dels är den förstås ett ledmotiv i romanen jag översätter (Stoker baserade mycket av Greven på Henry Irving) och dels för att senviktorianismens High Gothic är en litterär och konstnärlig genre som aldrig stått särskilt högt på dagordningen för mig. Och kommer nog inte att göra det i fortsättningen heller.
Jag skulle väl inte kallat boken ett mästerverk, som en del vill göra, men Stoker var utan tvekan en driven och skarp berättare. Greppet att använda olika perspektiv och “källor” – huvudpersonernas dagböcker, tidningsreportage, osv – är välfunnet och effektivt, och han bygger upp historiens rörelseenergi ruskigt skickligt. “Ruskigt” i den meningen att det faktiskt är ganska ruskigt ibland, även för oss som inte har särskilt mycket talang för att känna rusk.
Men, herregud, det huvudsakliga intrycket är ju… att Sigmund Freud knappast kunde dykt upp vid ett lägligare tillfälle än han gjorde, i den här vevan. Som med så mycket annat Gothicry är den här romanen, hela vägen igenom, en sjudande kittel av sexuell ångest, lidelse, hämningar, lössläppthet. You hardly know where to look, som min svärmor brukade säga när det dök upp något snuskigt på tv.
En av de mest berömda scenerna beskriver hur Jonathan Harker under sin inledande vistelse på Draculas borg har en mardröm (som inte är en mardröm) om tre vällustiga systrar som närmar sig hans fastbundna kropp med öppna munnar och blottade gaddar och stönande trånanden och trånande stönanden, tills Greven kastar dem åt sidan och vrålar:
“How dare you touch him, any of you? How dare you cast eyes on him when I had forbidden it? Back, I tell you all! This man belongs to me!”
Varvid ens reaktion liksom blir, “If you say so, ducky, but do be gentle won’t you?” Freud hade fanimej att gräva i, den saken är klar.
En annan intressant aspekt av romanen är ju att den ingick i en samtida genre som kallades för “invasion novels”, där ondskefulla européer kommer till Storbritannien för att suga blodet ur stackars oskuldsfulla engelska skönheter som Lucy Westenra och Theresa May. Tack och lov att de fick kål på honom till slut. Så att säga.
March 16th, 2019 at 6:34 pm
Vad rolig du är. Jag har aldrig läst de där gamla skräckisarna och inga nya heller. Har så mycket annat att ta igen, dock. I dessa tider, när Psycho, börjar bli alltför normalt. (Den skrämde vette ur mig från allt vad skräckfilmer heter). Tror Onda Andar är precis lagom läskigt för mig.
March 16th, 2019 at 7:18 pm
Det var en frågestund nånstans på tv häromkvällen, nej, för fan, det var Mark Kermodes genomgång av de nya filmerna på BBC News i fredags, där frågan dök upp om vilken den mest skrämmande filmen är man nånsin sett. MK tyckte ‘The Exorcist’, men det tycker inte jag. Mumbo-jumbo skrämmer mig inte det minsta. Däremot skulle jag sagt vissa scener i ‘Gaslight’ med Charles Boyer och Ingrid Bergman. Och allt av Lasse Åberg.
March 16th, 2019 at 8:50 pm
Har aldrig sett och kommer aldrig att se När Lammen tystnar, eller – för den delen – Lars von Triers senaste. Men håller med om Excorcisten, som jag inte blev rädd av. Kanske för min trygghet med Max von Sydow ; )
March 16th, 2019 at 8:56 pm
Håller med, den där med Lammen gjorde mig bara sugen på fava beans…
March 16th, 2019 at 10:15 pm
Vill minnas att Kermode har utsett Exorcisten till sin absoluta favoritfilm alla kategorier, så han är kanske inte helt pålitlig här 🙂 Fast den är och förblir en milstolpe i filmhistorien, både som skräckfilm och för sina specialeffekter, speciellt Dick Smiths makeuparbete (se exvis http://i.imgur.com/aDG226I.jpg).
March 17th, 2019 at 7:45 am
På tal om det: det är inte bara Bräxit som är på gång. Här är ännu ett djärvt politiskt initiativ som jag hörde talas om först igår:
https://www.theguardian.com/culture/2019/mar/16/uk-online-porn-age-verification-launch
Som någon skrev i en kommentar: det värsta är “the level of sheer stupid incompetence I expect this to be implemented at.”
March 17th, 2019 at 7:18 pm
Late to this. Det hade jag inte sett förrän nu. Men på nåt sätt också en poetisk rättvisa här. Gillar man något så militant humorlöst som porr så får man fanimej bevisa att man är över arton. Folk under 18 bör uppmuntras att se på sex som skoj, inte som Teknikmagasinet med brosk.
March 18th, 2019 at 8:31 am
Mer lustfyllt sex och mindre porr skulle vara ett framsteg, men jag ser ingen poetisk rättvisa här, jag ser en “lösning” som är hjälplöst klumpig, och som för med sig en mängd snåriga problem – övervakning, dataregistrering, möjligheter till fusk alternativt utpressning … Och vem avgör vilka sajter som ska räknas som porr? Automatiska porrfilter är hopplöst opålitliga.
March 18th, 2019 at 8:34 am
Ja, det håller jag ju med om! Och jag menar, vad kommer the take-up att bli? Hur många går till Pressbyrån och ber om “ett porr-kort och en Pucko, tack”…?
March 18th, 2019 at 9:57 am
Kommer direkt att tänka på fransmannen Roland Marx’ (ja, just det) briljanta boktitel “Jack Uppskäraren och de viktorianska mardrömmarna”. Hans pitch är mycket riktigt att Jack the Ripper slog an på ett alldeles särskilt vis i en kultur som redan var besatt – även under medvetandets tröskel – av både dödens/sörjandets och lustens koreografi (och som älskade att iscensätta praktfulla begravningståg, sorgklädsel i minst ett år, tablåer kring unga människors död, liemannen osv).
March 18th, 2019 at 3:01 pm
Från Dracula till porr. The way of all things.
March 18th, 2019 at 3:23 pm
Ja, som sagt, steget är ju inte så långt heller…