Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Bloomsday

Categories: Kulturellt
Sunday, Jun 16, 2019

Det har varit 16 juni 1904 hela dagen idag, som vanligt. (Bortsett från att det också råkar ha varit Fars Dag och, jo tack, jag åt en underbar lunch med sonen, jag tog pannstekt kummel). Men som varje Bloomsday på senare år känner jag att ögonblicket kommer allt närmare för min tredje läsning av ‘Ulysses’. Första gången var jag väl 16-17 och fattade inte då hur man läser den, bara att jag föll pladask för inledningen.

STATELY, PLUMP BUCK MULLIGAN CAME FROM THE STAIRHEAD, bearing a bowl of lather on which a mirror and a razor lay crossed. A yellow dressing gown, ungirdled, was sustained gently-behind him by the mild morning air. He held the bowl aloft and intoned:

— Introibo ad altare Dei.

Hur man läser ‘Ulysses’, och än mer ‘Finnegans Wake’, fattade jag först några år senare. Det var för att jag tog med mig en annoterad upplaga av den senare när jag flyttade till Dublin 1971, något av det klokaste jag någonsin gjort (särskilt vid tjugo års ålder…) Låt saker passera förbi, läs gärna högt-i-andanom, lyssna på musiken, smaka på orden.

Fast det handlar heller inte om att vara läsare i konventionell mening, utan snarare åskådare och åhörare. De är som sådana där tavlor man måste blindstirra på för att se vad de föreställer. Först när man tagit ett eller ett par steg bakåt börjar historien berätta sig, det är då man börjar se och höra.

Jag läste om ‘Ulysses’ nån gång mitten på 90-talet, och det börjar alltså bli dags igen. Det ligger en gammal amerikansk pocketupplaga i någon av lådorna i garaget. Jag tror tiden är inne.

13 Responses to “Bloomsday”

  1. Jag har försökt men inte lyckats läsa Ulysses. Jag har den i den senaste svenska översättningen av Erik Andersson. Jag tvivlar inte på att den är utmärkt, det brukar hans översättningar vara. Jag kanske ska försöka igen … Att försöka läsa den på engelska torde övergå min förmåga.
    Däremot har jag med behållning läst Erik Anderssons bok >href=”https://www.adlibris.com/se/bok/dag-ut-och-dag-in-med-en-dag-i-dublin-9789100126780″>”Dag ut och dag in med en dag i Dublin”.

  2. Det försöket till finlänk gick ju sådär …

    https://www.adlibris.com/se/bok/dag-ut-och-dag-in-med-en-dag-i-dublin-9789100126780

  3. Den ser rolig ut, den boken! Den kanske t.o.m. berättar något jag alltid undrar över när det gäller översättningar av ‘Ulysses’: vilket original utgår de ifrån? Det har allt sedan 1922 funnits en rasande debatt över hur originalet borde se ut, inte minst för att Joyce själv rättade, och rättade igen, och igen. Svaret är att ingen vet. Det lär finnas i snitt sex fel per sida i de publicerade, “auktoritativa” versionerna. Den de flesta brukar utgå från är den amerikanska edition jag själv äger, tror den är publicerad av Norton på sextiotalet.

  4. Erik Anderssons “Ulysses” var en enorm satsning av Albert Bonniers. Han fick all tid han behövde, det tog föga förvånande flera år; under dessa år jobbade även redaktören Rachel Åkerstedt mer eller heltid med texten; i bakgrunden fanns en läsecirkel med bl a Eva Bonnier, Frågan om vilken version som skulle följas blev, kan vi anta, väl genomtröskad, och som jag minns det tas den upp i den förträffliga “Dag ut och dag in med en dag i Dublin”.
    Andersson berättade vid en presentation på Rönnells om ett av alla bekymmer: hur rör sig Buck Mulligan – “came from the stairhead” – uppåt eller neråt eller varken eller? Utredningen varade säkert tjugo underhållande minuter. (Vill minnas att en inspektion på plats inte gav något slutgiltigt svar eftersom tornet och trappan var ombyggda.)

  5. Men – “stairhead” är ju toppen av trappan, så han gick nedåt… “Foot of the stairs” är längst ner, då hade han gått uppåt.

  6. Och Niklas visade mig att EA använde den konventionella utgåvan, vars huvudredaktör var Hans Walter Gabler. Men den är långt ifrån problemfri, som Denis Donoghue visade (££) i en analys i LRB 1984: https://www.lrb.co.uk/v06/n17/denis-donoghue/denis-donoghue-examines-the-new-edition-of-ulysses
    Problemet är ju att det inte finns ett slutligt och definitivt manuskript till ‘Ulysses’ utan man får plocka ihop bitar från lite överallt. Det har tydligen Gabler gjort på ett föredömligt sätt. Men det finns fortfarande i snitt “sju fel per sida”, menar Donoghue och ger flera exempel.

  7. Ja, det var i alla fall något inte helt glasklart med rumsligheten i tornet (det är några år sedan detta berättades).

  8. Och “Introibo ad altare Dei” ger ingen ledtråd, i och för sig, eftersom det betyder “går fram till”…

  9. Sju fel per sida var tydligen Gabler om tidigare utgåvor. Under “Letters” tycker Raine att det är trams, det mesta är “manifestly trivial.” Och enligt Wikipedia sågades Gablers version så grundligt i NYRB (och på flexskiva!) några år senare att engelska och amerikanska förläggare återgick till tidigare versioner.

    Fast det är ungefär så mycket tid jag tänker lägga på Ulysses. Som kidsen säger, orka! 🙂

  10. Vad jag minns var Craig Raines protest mot feltryck i hans egna dikter, men skit samma, hans (Raines) dikter är lika usla ändå.

    Jo, orka! Det är allt jag kan säga. När jag som 16-17-åring väl tagit mig igenom den ända till slutet så upplevde jag första gången tårar i ögonen – vid bokläsning – när jag läste Molly Blooms soliloquy.

  11. Nja, han syftar på Gablers version: “The burden of my review […] was that Hans Gabler, in his preface, exaggerates the state of textual corruption. Of the vaunted seven errors per page, the majority are manifestly trivial.” Fast som sagt, orka! 🙂

    (jag menar, läs och tyck om boken hur mycket som helst, eller bara roas över turerna runt obscenitetsåtalet eller Joyce’s äventyr på kontinenten, men orka med en massa hårklyverier om vad som är the one true version när inte ens författaren hade nån koll? Ok, biten där Gabler i sin hyperkorrigerande nit råkade döpa om en verklig person var iofs lite rolig…)

    (för övrigt lärde jag mig idag att Joyce tydligen ligger begravd typ 500 meter från där vi har sommarens firmafest. Kanske skulle traska förbi och kolla läget…)

  12. OK, I stand corrected!
    Och visst, hans liv är nästan lika bra. Som det där med att Nora Barnacle inte stod ut med hur han satt och skrattade åt sina egna skämt till långt in på natten. För att inte tala om den vemodiga historien med Lucia.
    Jag tror jag skrivit om detta förut, men en gång kom en ung man fram till honom i Zürich och undrade om han fick lov att kyssa den hand som skrivit ‘Ulysses’. Joyce tvekade en sekund, och sa: ‘Nej, den har gjort så mycket annat dessutom’.

  13. Här skrev jag om det, ju: http://www.pressyltaredux.com/2012/10/modernistiska-lamningar/

Leave a Reply

Links




Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004