Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Nobelt

Categories: Kulturellt
Friday, Oct 11, 2019

Jag anser att mycket av kritiken mot att ge det till Peter Handke är self-serving whingeing.

Litteraturpriset är alltid politiskt, ibland mer eller mindre explicit (Pasternak, Solsjenitsyn) och ibland helt enkelt by default, dvs man “bortser” från det politiska och gör därmed priset ännu mer politiskt. Man kände mycket väl till Tokarczuks kritiska inställning till Polens nuvarande politiska väg och man kände (minst) lika väl till Handkes ställningstaganden visavi Serbien, men man lägger ingen vikt vid det i bedömningen av deras litterära kvalitet. Vilket i sin tur gör att den litterära bedömningen väger allt tyngre i politiskt hänseende. Det är denna infinite loop av politiskt/opolitiskt, som gör Akademiens arbete så tragikomiskt att iaktta utifrån.

(Ni som eventuellt följer mig på Twitter känner igen det följande från igår). Som de flesta andra har jag sedan ungefär femtonårsåldern läst, uppskattat och t.o.m. beundrat författare vars politiska inställning jag avskyr: Wyndam Lewis, Ezra Pound, L-F Céline, Knut Hamsun, Ernst Jünger, och listan kan göras längre. Det är en kluvenhet – och ett ansvar – man måste lära sig att handskas med som läsare under det modernistiska/postmodernistiska tidevarvet (och det här går ju mycket tillbaka på själva modernismen, se t.ex. Fredric Jameson och andra inom ‘Fascist Modernism’-skolan). Jag tycker både Tokarczuk och Handke, båda klart politiska val, båda lysande författare, förtjänar sina priser.

Att då börja gnälla när priset går till någon vars politiska ställningstaganden man inte håller med om – att gnälla på Handke men inte på Tokarczuk – är i mina ögon ett hyckleri av drastiska dimensioner. En av vår tids stora charlataner, Slavoj Žižek, citeras mycket riktigt i The G idag: “This is Sweden today. An apologist for war crimes gets the Nobel Prize while the country fully participated in the character assassination of the true hero of our times, Julian Assange”. Till vilket svaret måste bli “Oh, fuck off, Noddy!” Bara detta att se en rent juridisk process som “karaktärsmord” säger ju allt man behöver veta om den mannen. Det hög tid för honom och för många andra att grow the fuck up.

5 Responses to “Nobelt”

  1. Håller med, visst är det grova dubbla måttstockar det handlar om. Men det tycks som om den gamla “1900-talsmässiga” kultur där en sådan distinktion (och distinktionen mellan sak och person osv) var självklar har slitits ner. Publiken och media får allt svårare att hantera att en person kan ha flera slags offentliga roller i olika kontexter, eller att det är skillnad på privat och offentlig roll: man vill ha författare, talesmän och andra idoler som verkar vara “ett och samma rakt igenom”, och som alltid vet hur de ska “stay on message”. Och som dessutom gärna förenar text, verk och aktiv handling – och gör sig bra i tv. Den här genreupplösningen och PR-ifieringen av det litterära/mediala livet bådar förstås inte särskilt gott…

  2. Inte helt saker pa att folkmordsfornekelse och att reta upp nationalister genom att ifragasatta officiell “we did nothing wrong” historieskrivning ar tva saker som befinner sig pa samma avstand fran nagon slags neutral centrumpunkt for “nytta for menskligheten”. Det dar later som nat BBC skulle kunnat hitta pa 🙂

    Fast varfor nagon skulle fraga Žižek om nagonting ar mer an jag forstar.

  3. BBC-poängen är bada-bing. Men det var inte riktigt ekvivalens mellan dem jag menade. (Och “nytta för mänskligheten” – om jag nu fattat det rätt som ett kriterium för att få Nobelpris? – är precis sådan humbug som modernismen lärde oss att rulla ögonen åt). Jag menade snarast att bedömningen av hög litterär kvalitet – och prisvärdhet – ofta för med sig behagliga eller obehagliga licenser utfärdade till pristagarna, antingen explicit eller per automatik. I vilken mån man kan leva med obehagligheterna, som i fallet Handke, eller för den delen Harold Pinter (som också skrev under det notoriska uppropet för Milosevic) beror på, antar jag, hur suckande cynisk man är eller hur “pearl-clutching” gnällig man är. På gott eller ont räknar jag mig till de förra.

  4. Steve Sem-Sandberg skriver bra i GP: https://www.gp.se/kultur/kultur/steve-sem-sandberg-peter-handkes-verk-f%C3%B6rblir-en-stor-l%C3%A4supplevelse-1.19222068

  5. Bra också av Kjell Magnusson, “folkmordsforskare”, i DN; https://www.dn.se/kultur-noje/kjell-magnusson-handke-fornekar-inte-folkmordet-i-srebrenica/
    Kontentan: Läs Handke. Tyck inte bara.

Leave a Reply

Links




Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004