Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Brottstycken

Categories: Uncategorized
Thursday, Jan 9, 2020

Så här i nyårsstiltjen, några fragment ur ett underligt Worddokument som suttit i en mapp på min Dropbox sedan 2015-16 och som jag inte riktigt minns varför jag började på. Jag hittade det under en nylig genomstädning. En del ska jag inte bry mig om att lägga upp, för jag låter lite olycklig – inget fel i det, men det är en olycklighet jag inte längre känner igen. En del annat håller väl för reproduktion, hoppas jag.

+ Slungan vilar på marken mellan pojkens fötter. Den långa dammiga vägen ligger framför honom, hettan är tryckande. Men han rör sig inte ännu. Stenarna måste vara lika stora som hans egen knutna hand. Han tar nu ett par steg framåt, prövar två-tre stycken vid väggrenen, stoppar en av dem i kappsäcken. Så börjar han gå hemåt, utan någon brådska. Efter några minuter ser han sin syster komma emot honom, halvspringande. Han stannar. Hon säger: -“Gå inte hem. Gå tillbaka till gränsen.” I tystnaden som följer förflyter båda deras liv. Han vänder sig om och går tillbaka till gränsen.

+ Förfäras ej, du lilla hoprafsade backlinje. I normala fall kommer bollen aldrig så här långt bak. Spring benen av er, för all del, men spelet sker nästan uteslutande därframme. Domaren blåser bara för att han har en pipa.

+ Parkeringsvakter bär på en sorg som inte går att skriva ut. De vandrar mellan stålvraken, för alltid dömda till denna tyngd och denna orörlighet.

+ En tysk, en fransman, en engelsman och en svensk sitter på ett flygplan som håller på att störta. Gud ger dem var sin sista önskan. –“En jättebratwurst med sauerkraut och thüringisk senap och en jättesejdel med öl och en bayersk bondjänta med jättestora bröst,” säger tysken. –“En liten amuse bouche gjord på ostron och choklad, ett kylt glas santerre, och en flicka ur Operabaletten,” säger fransmannen. –“Cod & chips och mosade ärter, salt och vinäger, en pale ale, och en övermogen tranny från Berwick Street,” säger engelsmannen. –“En tågresa”, säger svensken.

+ Vem tror du att du är, egentligen…? Palestinier. Kopparslagare. Sjukling. Papperstiger. Förvirrad. Alkoholist. Smålänning. En som längtar. Dum. Ofullbordad. Vem…?

+ Rasande bra ruiner. Båda fötterna på jorden.

+ Ungefähr ähnliche Gedichte. Zimmernach. Neinschweiger. Unterheft auszulösen. Darunterzweifel. Kettelstuben. Warumnichtkommunisten. Entlieben. Von Jena, seine Schlappe.

+ En ensamhetskarta över Stor-Stockholm för år 2015 visar klungor av solitärer i Nacka, Flemingsberg, runt Odenplan, vissa delar av Kungsholmen, och Kista. Forskningen har emellertid inte kunnat förklara varför så många, om än inte alla, ensamma människor tycks samlas i klungor, när sunda förnuftet säger att de borde bott förhållandevis jämnt utspritt över hela stadsområdet. Man har spekulerat att det kan ha med närheten till bibliotek eller transportknutpunkter att göra. En grupp forskare på Södertörns högskola har just påbörjat en studie för att utreda frågan. Resultatet väntas ligga färdigt 2019.

+ Tjuvens testamente.

+ I have no wish to be anything other than what I was. Too little has passed under my bridge for me to care about. There is not enough for me to know. Sometimes I have been in love and that is why I have lived for as long as I have. You know no more about me than I do, and I sure as hell don’t know much. That’s what we’re going to have to settle for. It’s over.

13 Responses to “Brottstycken”

  1. Just som jag skulle börja den vanliga litanian om för lite GAIS, för lite chark, kommer detta. Ljuvligt. (Även om det adjektivet inte skulle råka ingå i Göteborgsspråket.) “Vem tror du att du är, egentligen…? Palestinier. Kopparslagare. Sjukling.” etc för tankarna till en av Martti Suotkaris låtar åt det eviga (?) konstpunkbandet Blago Bung, “Lösnäsa #2”, nyligen utgiven på Bungs andra platta, 8-spårs-EP:n “medelpunkt” (den första kom 1981, en 8-spårs-12:a). Vilket bara bevisar att great minds think alike. Ensamhetskartan föregicks faktiskt av Staffan Malmbergs lilla roman “Världens ensammaste plats”, som utspelar sig på Kungsholmen:
    https://www.bokborsen.se/view/Staffan-Malmberg/V%C3%A4rldens-Ensammaste-Plats/8789979

  2. Wow! Jag ligger (liksom) före min tid!

  3. P.S. med “great minds” etc var verkligen ingen syrlighet avsedd, tvärtom – försöker lansera 20-talet som kontra-ironins årtionde!

  4. Jag är med i dina stödtrupper för kontra-ironin! Faran är dock att vi kan hamna i ironins andra myntsida, sentimentaliteten.

  5. Angående punkt 3, Som icke engelskboende skulle jag uppskatta ett förklaring om varför landet är ett av det mest transfobiska i Europa samtidigt som eliten ojämförligt är den som går igång mest på unga män i sexiga underkläder.

  6. Lite sentimentalitet kan vi nog leva med, bara saklighetskompassen putsas då och då.

  7. @Henrik. Punkt 3? Parkeringsvakterna, menar du…?
    “Mest transfobiska” är nog möjligt, men har inte sett några bevis för det, i alla fall jämfört med t.ex. Polen, Ungern, Ryssland, osv. Och “eliten” är väl lite vagt som definition. Men, herregud, England har ju alltid omhuldat sina transar, från 1700-talet fram till Grayson Perry, det är bara det att lagen inte hängt med, tragiskt nog.

  8. Det är så här det är att vara lite extra begåvad, jag vet. Man har sin dator lika full av goda upplsag som Leonardo hade sin anteckningsbok (lika fulla av – vad blev det här för mening? ; ) Och några av de där fragmenten bara guppar i bäcken över stenar och försvinner, andra blir till hela hus. Och huvudsaken är att man inte har tråkigt, För det är som bekant den största synden.

  9. Får väl erkänna att jag verkar vara är en västchavunist som inte ens tänker på Östeuropa.

  10. @Gabrielle: Ni är alltför vänlig, Ms Björnstrand, men Leonardo… möjligen diCaprio…

    @Henrik: Inte alls, du sätter fingret på en alltför ökande intolerans i UK, och inte bara inom LBTQ och transsfären. Jag har bara inte siffrorna framför mig.

  11. Gunnar – inte vara så selfeffacing nu. Det är inte din grej. Och inte di Caprios heller. Puss.

  12. Glöm inte Leonardo Sciascia.

  13. Kan inte hålla med mer, Olov, jag har fortfarande hans bok i hyllan, ‘The Moro Affair / The Mystery of Majorana’. Som jag återvänder till vartannat år, sådär.

Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004