Gunnar Pettersson: PRESSYLTA REDUX

Arkiv: augusti 2006

 

 

Torsdag 31 augusti 2006 - : - Flandbärs

 

Avd. You-have-GOT-to-be-fucking-joking...: "Vilken partiledare är du mest lik?" (G-P).

Och DN kör webbfrågan "Vilken partiledare tycker du är snyggast?" Man blir ju helt...

mållös... Som Polly skrev häromsistens: "Maybe a successful country with a strong

economy needs to exaggerate its minor failures to fill the having-something-to-complain-

about gap." Likadant med mediebevakningen, tydligen. Valet handlar inte om nånting

alls. Så vad ska vi hitta på för att fylla upp tomrummet? Spin the bottle? En omgång

Alfapet? Nej, nu vet jag! Vi ritar mustascher på partiledarna!

 

Unbelievable. Don't you know there's a war on?!

 

Ny lagstiftning ska förbjuda innehav av våldspornografi, inte bara produktion därav.

Det är en lika dyster som problematisk historia, särskilt naturligtvis ur yttrandefrihets-

synpunkt. Men - lita på att Pressylta hittar en ljuspunkt i mörkret: The Spanner Trust!

Masochistlobbyn - som klagar på att dom blir illa behandlade! Wunderbar!

 

Avd. Could-you-repeat that-please? "Heidi, the Swiss orphan girl in the tale by Johanna

Spyri, is told that praying to Allah will help her to relax." Läs mer i Telegraph...

 

 

Onsdag 30 augusti 2006 - : - Blandfärs

 

Göran P-P blir, långt om länge, runad i en brittisk tidning (eller jag kanske missat

något?), närmare bestämt Independent. Men den kunde nog kostat på sig några

citat också, tycker man ju...

 

G-P-rubrik idag: "Död man påträffad i Vara". Eller inte Vara. Det är frågan.

 

The Suns förstasida (pappersversionen): "Mayday to World of Football: SOS - Sign

Our Sven - We're paying loser £13K a day until somebody's stupid enough to hire

him".

 

Om ärekränkningslagarna fungerar i Sverige ungefär som dom gör här över, så

måste Tryckfrihet ha gott om klirr i kassan, om man publicerar bilder som dessa...

Vad hände plötsligt med oskyldighetspresumtionen?

 

 

Tisdag 29 augusti 2006 - : - Let there be Lite (+)

 

Det bästa man kan säga om London Lite är, för att låna the tagline från tv-reklamen

för Cuprinol, att "it does what it says on the tin". Lajt är vad den är. Men man skulle

i och för sig också kunna vända på hela konceptet och säga: inte undra på att den är

gratis, för vem skulle betala för nåt så tunt...? Den får till och med betal-Standard att

se substantiell ut, och det kanske är det som är meningen. (Grundproblemet med

Evening Standard, ur redaktionell synpunkt, är egentligen dess inbyggda schizofreni:

den vet inte om den är kosmopolit eller förortsbo. Den hamnar därför ofta helt vajsing

i sina ställningstaganden, som i kampanjen mot borgmästaren Ken Livingstone, där

dom helt missbedömde den allmänna, kosmopolitiskt färgade och generellt positiva

opinionen gentemot honom hos majoriteten av läsarna). (Och idag höjde dom f.ö.

priset till 50p). Hur som helst, London Lite är om något ännu metroigare än Standard

Lite, med sex-sju lätt journalistikliknande texter lyfta från ES - bland vilka inte finns

med Joe Murphys genuint intressanta story om en ny opmätning som visar att Labour

går mot röstras i Londonregionen... Resten är vad jag helst kallar boxströssel: tre

pubar dit man kan ta med sig hunden, en gadget zone, download-this, ett uppslag

b-skvaller, en läsargenererad sida "London's Messageboard", samt sju sidor listings.

 

Nu har ju Standard den fördelen över thelondonpaper (holding site), inte bara att dom

nu ligger en vecka före, utan att dom redan har sina kolportörer på plats över hela

innerstan. Men dom jag pratade med var Inte Nöjda: ingen visste vad som pågick,

skulle det komma en Lite idag eller ej, och i så fall varför så jävla sent (hon hade

blivit ett vid det laget). (Flera av dom ropade för övrigt: "Free Standard! Get your

free Standard!" Vilket väl sådär nuddar vid sanningen i alla fall...)

 

Till slut en terminologisk not: nu när såna här publikationer inte nödvändigtvis behöver

innehålla nyheter så har det väl blivit dags att överge ordet "tidning" när man pratar

om dom, eftersom det härleder från ett ord som betyder nyhet. Engelskan har det ju

lätt genom att bara korta ner till det mer korrekta "paper", men vad gör vi på svenska?

Jag föreslår, mmm, "lästyg". Kanske.

 

PS: Det senaste om terrorutredningen - via NY Times och Cryptome...

 

 

Måndag 28 augusti 2006 - : - Too old for carneval. I stället: surfsemester

 

En av fördelarna med en upplyst tillvaro i moderna teknologiska samhällen som våra

är att folkbiblioteken - och Andrew har skrivit om detta också - ger en gratis tillgång

till de stora referensverken på nätet, som annars skulle kostat miljarder att prenna

på som privatperson. Med hjälp av streckkoden på mitt lånekort har jag fri tillgång

till Britannica Online, Gale Literary (inkl Times Digital Archive, Contemporary Authors

och TLS Centenary Archive), Grove Art, Grove Music, Naxos Music Library, NewsBank

(UK newspapers), Oxford Dictionary of National Biography (ODNB), Oxford English

Dictionary, Oxford Reference Online (dvs. resten av Oxfordstallet), KnowUK (varenda

jävla refbok du kan tänka dig, från Air Force Yearbook till Hutchinsons Dictionary of

Symbols in Art), samt XReferPlus, som innehåller alla dom refböcker som inte ingår

i de föregående. Helt underbart. Och en naturlig tillflyktsort om man har en halvtimma

till övers en ledig dag som denna.

 

Hur som haver. En av nyheterna med den så omskrivna 2004-upplagan av ODNB är

att man inkluderat utlänningar, under förutsättning att de "varit bosatta i Storbritannien

under betydande perioder, eller vars vistelser [i landet] gjort det möjligt för dem att

lämna spår i brittiskt samhällsliv." Och en brittisk nationalbiografi utan till exempel

T S Eliot eller Ludwig Wittgenstein vore ju rätt absurd. Jag bestämde mig alltå - for

your delectation and delight - för att se hur många svenskar som finns med, eller

närmare bestämt "personer födda i Sverige." Resultatet? Trettiotvå stycken. Och det

är en ganska brokig skara. Några av dem kunde man förstås vänta sig att stöta på:

Carl von Linné , för hans många kontakter med samtida brittisk vetenskap; målaren

Elias Martin (1739-1818), som bodde i London med omnejd under två längre perioder;

fotografen Oscar Rejlander (1813-1875), som dock enligt ODNB bara "troligtvis" föddes

i Sverige; liksom Jenny Lind (1820-1887) och Axel Munthe (1857-1949).

           

Både i "svensklistan" och i andra artiklar som berör Sverige finns som man kunde väntat

sig också ett stort antal män med skotsk anknytning vars livstider sammanfaller med

trettioåriga kriget. En annan intressant grupp är de fyra-fem svenskar som omnämns i

en tematisk artikel om "Industrispioner" på 1700-talet - bland dem Jonas Alströmer

(1685-1761) - som skickades över av Bergskollegium för att titta närmare på britternas

nya metoder inom järnhanteringen. Och Elias Martin var bara den mest kände av ett flertal

svenska konstnärer som levde och arbetade i England under samma sekel: miniatyrmålarna

Charles Boit och Christian Richter, porträttmålarna Michael Dahl och Hans Hysing, akvarell-

målaren E S Lundgren, osv. Kvinnorättskämpen Martina Bergman-Österberg (1849-1915)

finns också med, liksom djurrättsaktivisten Louise Lind af Hageby (1878-1963) och sjömans-

missionären Agnes Welin (1844-1928).

 

Och i den skaran finns - i mina ögon - minst tre matiga uppslag till dokumentärromaner...

 

 

Söndag 27 augusti 2006 - : - Gratiskriget har börjat + McKennitt v. Ash

 

I fredags körde London Lite (f.d. Standard Lite) en plötslig spoileraktion vid lunchtid:

man delade ut 100,000 ex i kvarteren kring Charing Cross Station (som är Londons

geografiska mittpunkt). Dom tog slut på 45 minuter, enligt uppgift. Pressylta missade,

för vi var på Spitalfields Market och åt lunch. Sorry 'bout that. Omedelbar reaktion

från Murdochrivalen thelondonpaper (som börjar spridas nu på fredag): Buuu, vilken

billig design! Och det är ju bara Evening Standard utan substansen! Och så har dom

snott våran idé att kalla skvallersidan London Eye, efter katrinerhjulet! Bu, alltså...!

Hur som helst, nu är det full rulle alltså, och jag ska haffa ett ex på tisdag (för det är

August Bank Holiday [och Notting Hill-karneval] på måndag) och rapportera.

 

The Sunday Times runs a piece (the print version is longer) by Maurice Chittenden

today, on the case in general and the media industry's "application to intervene" in

particular. Which of course you could read here first, bloody weeks ago... Typical.

 

 

Lördag 26 augusti 2006 - : - En av tio frågor besvarade...

 

...från gårdagens frågesport. Det är ett dystert facit (sp: una clave triste), mina

vänner. Men vafan... Jag tar det inte personligt. För jag tänkte använda den här

sista (snyft) lördagen i augusti till en läsarenkät. Frågan lyder sålunda:

 

Vi har nu tillbringat nästan en månad med Pressyltas fräcka nya spetsdesign. How

was it for you? Honestly? (Kryssa i rutan. Som inte syns i Firefox. You freaks).

 

1. Dunder

2. Aldrig vart med om nåt liknande

3. Tack för upplevelsen

4. Send for Doctor Blennerhassett

 

 

Fredag 25 augusti 2006 - : - Frågesport

 

Vad är äckligare klibbigare, liksom, än Hemliga Pappan?

 

Varför har Tomlinsons blogg stängts ner?

 

Vem var snällare än Gunnar Gren?

 

Hur kommer det sig att vi alla vill flytta till Dubai och bli reklamare?

 

Varför är GAIS tröja så snygg?

 

Vilken blogg har en roligare titel än denna?

 

Why not tell it like it is?

 

And if you like it so much, why don't you go and live there, then, eh?

 

Varför är strippogravning en sån lysande idé?

 

Och framför allt: varför gapflabbar man när man läser detta?

 

I dunno. You tell me.

 

Och varför är jag så korkad som inte hittat Tomlinsons nya blogg?! (Tack till Fredrik L.)

 

 

Torsdag 24 augusti 2006 - : - Compote de mix, igen

 

Här är först en present till Rasmus Copyriot: det är bra att pirata, för pirater är "early

adopters," enligt Mr Choi och Mr Perez. "Online piracy has shown to be a valuable

source of innovation to both industry incumbents and entrepreneurs." Allt enligt you-

know-who's IT-bilaga idag. Men, ärligt talat, kan man inte överföra resonemanget på

stöld och inbrott också? Det faktum att jag blivit rånad på min mobil fjorton gånger

visar ju bara vilken framgångsrik och eftertraktad spetsteknologi Nokia tagit fram.

 

En vacker dag (dvs inte idag, för idag regnar det, och är höstligt småkyligt, när dom

lovade att augusti skulle bli som juli och allt...) En vacker dag ska jag skanna in (jo,

faktiskt, enligt SAOL) och lägga upp en gammal bok som heter Idiotikon från 1985.

Varför jag nämner detta? Därför att där har jag med ett resonemang om den då nya

compact disc-teknologin som finner ett definitivt eko i Dylans klagomål i Rolling Stone-

intervjun med David Jonathan (sorry, man) Lethem: samma volym på alla kanaler,

akustisk nivellering, allt är akustisk förgrund. Som sedan rinner över i ett resonemang

om Auerbachs Mimesis. Fan vet hur jag fick till det, egentligen. Jag kanske borde läsa

om den innan jag lägger upp den, för säkerhets skull.

 

Kerstin "Hallis" Hallert... Varför gör folk sånt? Kan nån förklara det för mig? Är det som

25-örespsykologerna säger, att dom vill åka fast...?

 

Den här GP-rubriken fick mig att hoppa till: "Sverige förbjuder flamskyddsmedel". Här

fick redigerarna iaktta största försiktighet, för ett extra 's' efter flam- och vi hade stått

inför en homofobskandal av sällan skådade mått...

 

 

Onsdag 23 augusti 2006 - : - The Green, Green Grass of Waffen-SS

 

Alter Kamerad G. Grass får sig en rejäl hurring av Hitchens i Slate idag. Och även om

Hitch kanske inte är i abusive högform just här, så är det väl inte mer än GG förtjänar

heller. Det är som om, bara för att det rör sig om en författare och intellektuell så blir

hyckleriet så mycket mer intressant, mångtydigt, intellektualiserbart. Och det är det ju

egentligen inte alls. Karln är bara en oren travare från Halmstad, inte mer med det.

Sen kan jag hålla med dom som säger att Nobelpriset inget har med saken att göra,

för det får man (som nån sa) förhoppningsvis för litteratur och inte för gott uppförande.

 

En del vill kalla The Onion studentikos, och jag är nog rätt studentikos när det kommer

till kritan, för sånt här tycker jag är lajbans.

 

Och Kjell Häglund, redaktionschef på tidskriften Residence, skriver ögonöppnande (för

mig i alla fall) om SVT:s inköpspolicy, som verkar helt bängo.

 

 

Tisdag 22 augusti 2006 - : - Det krisar till sig - på bollsidan...

 

Jo, elva av 23 (hittills) är ju statistiskt inte så illa pinkat för att vara en terrorutredning,

det måste man erkänna. Nu gäller det hur stadigt bevisen står på fötterna när det väl

kommer till rättegång - om cirka två år, enligt beräkningarna - framför allt vad gäller

hypotesen att dom tänkte blanda ihop väteperoxid samt nån annan vätska samt tillföra

elektricitet genom en iPod - allt inne på ett flygplansdass...?! Hmmm...

 

Och så kompliceras alltihop genom att det uppstått en diplomatisk kris mellan England

och Pakistan genom cricketskandalen häromdan. Pakistanerna är anklagade för "ball

tampering", dvs när man medvetet river upp ena bollhalvan för att öka skruven. Och

det är fusk det, konstapeln. Det är inte första gången dom anklagats för detta heller.

Men bilden är också mer komplicerad än den i förstone syns, som både Rashid Latif

och Mike Marqusee skriver.

 

Och så leder de konservativa över labour med nio procent. Och så förlorar vi - men

inte bara det: mot ÖIS... Det här blir inte en bra dag, inte en bra dag.

 

Bonuslänk: Cryptome har börjat blogga.

 

 

Måndag 21 augusti 2006 - : - Pressylta goes downmarket

 

Det är som sagt hög tid att jag länkar till några andra tidningar är Guardian och Indie,

annars är det risk att man blöder ihjäl på goda avsikter...

 

Och detta från Daily Mail är ju rätt skoj, faktiskt. Ni kommer ihåg vad dom kallades på

Mupparna? Gerry and the Atrics...

 

The Mirror leder med 'Hotel plunge dad'-storyn, en rätt sjuk semesterhistoria från Kreta.

You don't want to know, believe me...

 

The Sun och New Labour i samstämmig främlingsnojig kör: "Eastern Block". Det vill säga,

polacker går väl an, dom kan ju moka rör i alla fall, men bulgarer och rumäner... dom är

ju bara tattare, dom...

 

Melanie "Mad Mel" Phillips i Daily Mail är också en historia för sig... Hon brukade skriva

för Guardian, liberalt samvete, samhällsfrågor, bla bla, tills hon fick nåt damascent

sammanbrott och blev rabiatreaktionär och flyttade till the Mail, där hon varit sen dess.

Ibland blir hon så fradgande att många undrar - även in print - om allt egentligen står

rätt till uppe på loftet. Hur som helst, hon är också notoriskt extrem-pro-Israel - men,

som många anmärkt: hon har inte skrivit ett ord om Libanon i tidningen sedan kriget

bröt ut. Det är en otroligt högljudd tystnad, och det ryktas att dom satt munkavle på

henne... På sin hemsida är hon dock lite mer forthcoming...

 

Och Daily Express borde egentligen byta namn till Daily Diana-was-murdered, snacka om

att obsessa (se förstasidan upp till höger)...

 

 

Söndag 20 augusti 2006 - : - Tidningar är för billiga!

 

Äntligen nån som säger som det är (Jane Thynne i det här fallet): vi vill betala mer för

våra dagstidningar! Nä, men det är ett intressant argument. Nu har väl kommentatorer

en tendens att se mediavärlden som den enda och universella förklaringsmodellen i denna

jämmerdal, men fler och fler betraktar nu september månad som ett paradigmskifte,

ett make or break i konflikten mellan gratis och betal. Snabbt scenario: Murdoch lanserar

gratistidningen thelondonpaper för att konkurrera med betal-Evening Standard på sena

eftermiddagen (delas ut från 16.00). ES svarar med att göra om sin gratis-Standard

Lite (med upplaga kring 80,000) till London Lite (400,000), medan man samtidigt höjer

priset på betaltidningen från 40p till 50p. Och det här är inte så galet som det låter.

När dom höjde från 35p till 40p sjönk inte upplagan alls, den steg - mest kanske p.g.a.

att det var lättare för köparna att handskas med två mynt i stället för tre - och framöver

behöver man ju bara handskas med ett! Dessutom kan det bli, som Thynne skriver,

en virtuous circle i och med att dom som är villiga att betala tenderar att vara s.k. AB-

läsare, alltså just dom som annonsörerna vill nå. Smart va? Men prishöjningen är ju

också en mer politisk-publicistisk strategi: att än starkare markera skillnaden mellan

slit-och-släng (när hörde ni det uttrycket senast?) och kvalitet: you gets what you pays

for, med andra ord. Men - läs här - det är sannerligen inte gratis att lansera gratistidningar.

Peter Preston skriver också intressant (som vanligt) om en ny dynamik i förhållandet

läsare/media.

 

Nu ska jag gå och komponera vidare på mitt bidrag till nästa Melodifestival, den heter

"Home on the Strange" ("where the deer and the envelope play...")

 

Plus: Historien om Gary Webb och "Dark Alliance" tio år efteråt (via Cryptome)

 

 

Lördag 19 augusti 2006 - : - På tal om vilket

 

2 händelser blir 1 tanke: dels mitt sedan-i-förrgår-innehav av blatte-SAOL, och dels

ett mail från Håkan för ett tag sen i vilket han undrade huruvida det förekommit nån

debatt om blatteengelska, typ den som gick i DN i våras.

 

Svar nej. Egentligen inte. Det pågår förstås en ständig debatt om hemspråksunder-

visning, även om konsensus verkar hålla i sig att sådan undervisning är A Thoroughly

Good Thing. Däremot är man inte alls så blyg och tillbakadragen som man ibland

verkar vara i Sverige vad gäller att grunda invandrarelever i riksspråket. Därtill är man

nämligen nödd och tvungen, inte minst ur "marknadsekonomisk" synpunkt, för om

eleverna inte har välgrundad engelska klarar dom inte SATs-proven, på vilka skolornas

kontroversiella men betydelsefulla rankinglistor baseras, och alla skolor kämpar febrilt

för att få upp procenten på sina SATs (Standard Assessment Tasks, alltså, som dom tar

vid 7, 11 och 14 års ålder). (Sen är det en helt annan femma att SATs-proven ger en

sån skev bild av elevers kunskaper och inlärning, och inte minst de sociala och kulturella

förutsättningarna dom tar med sig till skolan).

 

För det andra, vad som präglade den svenska debatten var ju att den i mycket gällde

vokabulär, som guss och keff och allt vad det var, dvs i slutändan vad man kan kalla

the politics of naming, dvs identitet. När språkdebatter händer här över handlar det

nästan alltid om uttal, dvs väsentligen the politics of class, dvs social rörlighet. Ett färskt

exempel är en artig-men-lik-förbannat-rasistisk debatt om en ny påannonsör på BBC

Radio 4, Neil Nunes, som har en rätt stark västindisk accent. Ett annat exempel var för

några år sen när det gällde Estuary English, alltså i stort den Essexdialekt som Jamie

Oliver dessvärre talar, dvs när medelklassvuxna som är uppfödda med standardengelska

lägger an cockneyintonationer för att åstadkomma en sorts autenticitet dom annars

anser sig sakna.

 

En kort utvikning. Egentligen är det väl så att engelska språkdebatter alltid nånstans

handlar om RP, om standardsengelskans öden och äventyr. Min son Joe, till exempel,

är i princip tvåspråkig på engelska. Dels talar han i givna situationer standardengelska

(från hemmiljön), dels talar han - i lika givna situationer - Norf London (från skolan och

vänkretsen), dvs. inte cockney i strikt mening, utan en norralondondialekt (som bl.a. har

rundare vokaler än vad som är brukade vara fallet i East End). Det är en helt självklar

och högst användbar och flexibel språklig dubbelhet, för honom som för många andra,

men som många RP-medelklassfamiljer fortfarande, än idag, rynkar på näsan åt. Tanken

att man kan tala dialekt och ändå uttrycka sig både begripligt och väl, är faktiskt en

främmande tanke för många i det här landet... Strange but true.

 

Nå, för det tredje: vad som egentligen omöjliggör en blattedebatt i England, är ju ärligt

talat den mest bisarra aspekten av deb(l)atten, dvs. att Gringolägret verkade vara ute

efter nåt slags Officiellt Erkännande av blattesvenskan (paralleller här med Ebonics-

debatten i USA, för övrigt). Sånt tror jag bara kan utspela sig i monologiska kulturer

som den svenska, för i en stereologisk kultur som den brittiska skulle naturligtvis blatte-

engelskan (som självfallet existerar, i massor av former, lyssna bara på banglamusiken)

fly hals över huvud i illgrön panik så fort det blev tal om "officiella erkännanden", för att

inte tala om uppmuntrande kommentarer från gymnasielärare och kulturdebattörer...

"Shit, we've been rumbled," liksom...

 

Däremot tror jag en sådan deblatt skulle kunna utspela sig, om den inte redan gjort det,

i Frankrike. Men där får nån annan ta vid.

 

 

Fredag 18 augusti 2006 - : - What a palaver...!

 

Först nobbar man DN-knäcket, sen blir man kändis i ångradion, sen kommer nya

utgåvan av 'Svenska Akademiens ordlista över svenska språket' som ett brev på

posten (bokstavligt talat, i en fin grön jiffy bag från min bror, hur trevligt - och hur

lägligt! - som helst, för på det området har jag som bekant en hel del att hämta in,

titta här bara:

 

svenne s. -n svennar · [vard.] vanlig svensk i motsats till invandrare

 

I min gamla upplaga av SAOL från 1959 finns ordet inte ens med, av den enkla

anledningen att det inte fanns några vanliga svenskar på den tiden) ... HUR...

 

...SOM... HAVER... Allt detta förde med sig att det blev en jävla rusning på attiraljerna

igår och här snackar vi inte bara om trettioåtta trogna kunder (som min nya vän Jenny)

som kommer och handlar sin bit falu och sin påse snabbmakaroner och sen går hem

igen, ånej: det var ståplats långt ut i hallen, autografer hit och foton dit, grannarna började

klaga, nån tappade ett glas på trappan, nån från Frölunda drog en lina koks, nån annan

ringde The Filth, och, ja, resten kommer väl i tidningen i morgon... (och med "tidningen"

menar jag då inte Guardian, jag menar mer, liksom, Take a Break [motto: "The World

Can Wait"...])

 

Bara en sak: "svennar"...??!! Heter det inte "svenner" för män och "svennor" för

kvinnor? Det var vad jag fick lära mig på svenskakursen i alla fall... (Och "Svennis"

för kondom, väl?)

 

Howsoever, back to what we do best.

 

Craig Murray, som jag nämnt här förut, skriver vad många av oss skeptiskt tänkt den

senaste veckan. Och James Brown (nej, inte sex-machine: Loaded-James-Brown) skriver

om the decline of the lads' mags, en utveckling som man väl kan kalla Avd. Bättre-sent-

än-aldrig, för nåt så slemmigt som dom tidningarna... Gross... Här är annars nyheten att

vice-PM John "Prezza" Prescott kallat Bush "crap". Reaktionen från Bushs talesman var

att han kallats många saker, men att det är en del av "the burden of leadership". Där,

mina vänner, har vi Pressyltas nya motto: The Burden of Leadership.

 

 

Torsdag 17 augusti 2006 - : - Jag tackade nej till DN (+)

 

Det enda jag har att säga om Thorbjörn Larsson som ny DN-chef är att man aldrig ska

lita på folk som har såna skägg. Det är nåt alldeles för hårt knutet, nåt förfärligt oupp-

klarat med dom. Så kom inte springande till mig, när medicinen inte biter längre. Det

var vad jag sa till styrelsen igår kväll.

 

Känner nekrofiler nånsin dödsskräck?

 

Läs - och förundras över - Pynchons egen blurb för den kommande romanen 'Against

the Day' (skrålla ner). Förundras, därför att det är så, liksom, valhänt... och klyschigt...

 

Fortsatt bokföring: Bush läser Camus' L'Etranger på semestern! "Erm, it's about shooting

Ayrabs, sir." - "Great, put it in!"

 

Äntligen! Fame at last! Plocka fram fracken, grabbar! Jenny Teleman på SR skriver om

Pressylta idag - och har fattat allting helt rätt! Bless you, girl...

 

 

Onsdag 16 augusti 2006 - : - Nyhetssallad

 

Ju mer man läst/vet om första världskriget desto bättre blir nyheten idag att över 300

"desertörer", "cowards" och "shell-shocked" - emblematisk bland dem menige Harry

Farr - som avrättades, nu kommer att postumt benådas. Men vad som samtidigt gör

nyheten mer än en aning melankolisk är det skamliga i att det tagit såpass lång tid, och

att bland fördröjarna finns rader av labourministrar, både före och under Blairepoken.

 

För situationisterna var en av de emblematiska bilderna av la societé de spéctacle

fotot på prästen som handlar mat på stormarknaden. Idag skulle den kanske föreställt

kontraktet som just tecknats mellan IMG ("Sports, Entertainment and Media") och Royal

Navy om att sälja allt från lakan till rom med hjälp av the White Ensign, flaggan som

fladdrat så stolt över imperiets uppgång och fall. Det är en så jävla bisarr nyhet att man

faktiskt kollar datumstrappen i tidningen, för den händelse det råkar vara början av april.

 

Avd. I'm-Not-Insane: det är inte bara jag som varit, och är, terrorskeptisk. Sådeså.

 

 

Tisdag 15 augusti 2006 - : - Roger and out

 

Det var ju synd att Isobel lägger av. Det är som jag alltid sagt: det här med att bjuda

in The Great Unwashed att kommentera vad man säger är ett jävla otyg egentligen.

Nu dök jag inte ner så där ofta i hennes kommentarspool, men det är ju uppenbart

att bland de kloka och balanserade gästerna fanns det ett antal individer med self-

esteem issues som dom borde klarat upp innan dom satte finger till tangent. Varför

inte name them and shame them? HaloScan har mycket på sitt samvete, den saken

är klar.

 

Och vem blir nästa frånfälling? Jag tycker mig ha anat en viss desillusion hos Malte

på sistone. När han överhuvudtaget postar nåt, vill säga. Håkan The Loser skriver

inte heller särskilt ofta, men det tycks mest bero på att han bara gör så när han har

nåt vettigt att säga. Och det är ju väldigt obloggigt av honom.

 

Och Pressylta? Ånej, så lätt blir ni inte av med mig. We soldier on, towards an uneasy

truce with the world.

 

Och här är en trevligt relaxad inställning till (den engelska) kanondebatten.

 

 

Måndag 14 augusti 2006 - : - "Den slappa, felaktiga svenskan..."

 

...finns överallt, uppgav Anne Gjelstrup (58) i Aftonbladet igår. Och man kan ju bara

hålla med (mina kurser):

 

"Det är det beklämmande resultatet av ett oändligt antal misslyckade skolreformer."

(Slapp hyperbol - precisera!)

 

"Vid en jämförelse med engelskan inser man hur löjligt många svenskar talar."

(Tvetydighet - vad syftar "löjligt" på? Formulera om!)

 

"Åtminstone 9 av 10 svenskar säger i stället: Jag ska ringa han."

("Åtminstone"?! Var kommer siffrorna ifrån? Citera källa!)

 

"...det vanliga illitterata spåret..."

(Slarvig anglicism - svenskans illitterat betyder "ej boklärd", inte "icke läskunnig")

 

Ja, det är en ojämn kamp mot språklig förflackning som Anne och jag för. Eller mot.



Söndag 13 augusti 2006 - : - Och så blev dom tjugotre...

 

...men det är, enligt Independent, inte otroligt att nummer 23 också kommer att

släppas. I så fall blir dom tjugotvå. Av totalt 24 arresterade i torsdags, alltså. 28

dagar har polisen numera på sig att formellt häkta i (alleged) terroristfall som dessa.

Den 8 september bör vi alltså veta hur många det blivit kvar. Men om det riktigt

skiter sig och alla, eller de flesta, måste släppas - gissa vem man då kan skylla på?

Jo, själve inrikesministern, John Reid: läs detta, och begrunda. I smell a rat.

 

"Oj," säger under tiden släkt och vänner till många av de arresterade, "hur kunde

vi anat? Han som var så trevlig. Särskilt sedan han slutade jaga tjejer och började

läsa Koranen och började gå till moskén fem gånger om dan och började klä sig i

vit kaftan och lät skägget växa och började åka till Pakistan titt som tätt... Ja, det

är svårt att tro. Men det är så sant som det sagts: skenet bedrar."

 

Och Seymour Hersh i New Yorker bekräftar idag i mycket större detalj vad George

Monbiot skrev i Guardian i tisdags (se länken nedan), dvs. att Israels angrepp mot

Hizbollah var planerat många månader i förväg, med Bushregeringens goda minne.

 

 

Lördag 12 augusti 2006 - : - Stängt för lagerinventering

 

Passa på i morron! Söndagsöppet! Vi bjuder ut: * Åsikter 2:50 st. * Insikter 4:90 st.*

* Klyschor 2 euro tjoget * Vitsar: hur billiga som helst *

 

* Pressylta Redux: Cheap, But Not Easy * 

 

 

Fredag 11 augusti 2006 - : - 24 timmars rakad gris

 

Först en dubbel understrykning. Det verkar, även i det här tidiga läget, troligt att det

faktiskt var ett substantiellt hot man lyckades avstyra. Jag är fortfarande agnostiker

snarare än ateist vad gäller den saken, men om så var fallet: trebles all round for the

boys in blue, jag bjuder.

 

Hos sansade människor ringer emellertid två klara bjällror i bakhuvudet just nu: den

ena heter Jean Charles de Menezes och den andra heter Forest Gate. Den senare var

ett till storleken aningen mindre, men inte mindre spektakulärt tillslag här i östra London

för några månader sedan, mot två bröder som visade sig inte ha ett dyft med terrorism

att göra, och som bodde i ett hus (med sina föräldrar) där det inte gick att hitta nåt

annat incriminating än en uppsättning barnporr på ena killens data, samt £38,000 i

cash i garderoben. Det förra gick inte att förklara bort och killen väntar nu på rättegång;

det andra gick naturligtvis att förklara med att rättrogna muslimer inte får tjäna ränta

på pengar och därför ofta inte sätter in cash på banken utan stuffar in det i garderoben

i stället. Polisen släntrar slokörad därifrån.

 

Med detta i bakhuvudet gör man då misstaget igår morse att sätta på teven och flicka

fram och tillbaka mellan 24-kanalerna, Sky och BBC. Misstag, därför att 24-kanalernas

uppgift är i första hand inte att förmedla nyheter, utan att fylla upp tomrum. Så efter

timmar av väsen klamrar man sig fast vid några ullstrån: tjugoen stycken arresterade;

östra London, Thames Valley, Birmingham; det hade nåt med vätska att göra; långvarig

utredning som plötsligt blivit pre-empted p.g.a. färsk information från Pakistan. Framåt

lunchtid har Amerika börjat vakna, och vi får oss till livs lite mer ull från dessa paragoner

av objektivitet, proportionalitet och källkritisk stringens, amerikanska regeringstalesmän.

Fast ullen visar sig vara lite väl syntetisk, kanske: det är al-Qaida som ligger bakom (inte

nödvändigtvis, säger brittiska talesmän); dom skulle spränga planen över amerikanska

städer (finns inga belägg för det, säger britterna), och den ull man till slut har fått ihop

räcker väl till en tumme. En liten tumme.

 

-"Men det är ju en pågående utredning, vi kan inte säga för mycket," säger Home Office

och polisen. -"Det kan inte vi sansade bedömare heller, av precis samma anledning,"

svarar då vi sansade bedömare. Skepsis är en lyx vi har råd med, nu mer än någonsin.

 

 

Torsdag 10 augusti 2006 - : - Knark på tapeten

 

But first, a postscript to yesterday's McKennitt v. Ash posting: as I'm sure most of

you are aware, in the middle of all this, Loreena is putting out a new album in the

autumn, called 'An Ancient Muse'. Among other things, it brings Scandinavian

influences (our old friend nyckelharpan) into that heady Celtic brew. Much to look

forward to there, I think.

 

Isobel demonstrerade sunt förnuft och rätta prioriteringar i knarkfrågan i Excessen

igår, och en någorlunda belevad - alternativt jävligt påtänd - liten diskussion ramlade

därefter ur sängen på hennes blogg. Opportunist som jag är vill jag gärna haka på

med ett eget litet bidrag, nämligen en bokrecension från 2002, som DN köpte men

sen spikade, antagligen (men jag vet egentligen inte) därför att dom kanske inte ville

ta den "debatten" med Hasselafascisterna just då, who knows. Kom alltså ihåg att 

texten är fyra år gammal. Hur som helst, idag verkar ju klimatet ha lättat rätt avsevärt,

om jag förstått saken rätt. Det är sånt man vill höra, att ringmusklerna börjat slappna av

lite grand vad gäller droger. So let's skin up and just... pfffffft... sit here... for a while...

 

...medan vi ögnar igenom den alltid läsvärde John Sutherland när han tar över i k-pist-

nästet i utmattningskriget mot litteraturens röda khmerer.

 

Och man behöver väl inte påminna Pressyltas läsare om att inte omedelbart falla för

braskande rubriker vad gäller terrorhotet. Första lektionen i kritiskt medborgarskap:

Ta ett steg tillbaka, vänta några timmar, kanske t.o.m. dagar, titta under tiden på

sammanhanget i vilket detta händer, ett sammanhang som inte bara inkluderar Mellan-

östern utan också inrikesministern John Reid så sent som igår "rounding on his critics",

dvs. oss civilrättsmesar. Visst, det kan ha varit ett verkligt hot, och tack och lov att

dom då lyckades avstyra det, pust, och må då terroristerna rot in hell, yes indeed.

Allt jag ber om är tålamod. Ta ett steg tillbaka. Vänta ett tag.

 

 

Onsdag 9 augusti 2006 - : - McKennitt v. Ash - new developments

 

In a highly unusual - if not unique - development, the Premier League of the British

media industry have come together to seek permission from the Court of Appeal to

"intervene" in the McKennitt v. Ash appeal hearing, due to take place later this year.

If given leave by the court, the group, comprising Times Newspapers Ltd, Telegraph

Group Ltd, Associated Newspapers Ltd, The Press Association, British Sky Broadcasting

Ltd, and the BBC, will be represented by Anthony White QC of Matrix Chambers. Their

intention is to try to ensure that the court is fully aware of the hugely important legal

issues at stake, as far as both privacy and freedom of expression are concerned.

Obviously, they would not get involved in the particular facts of the case, only the

points of law raised by those facts.

 

This "application to intervene", by such major players, is as good an indication as any

that the law in this area is seen to be in too much flux, with no one knowing exactly

where they stand, since the European Convention on Human Rights became part of

English law. The media organsiations are in a way saying that the time has come for

the courts to establish, in as definitive a way as possible, what goes and what does

not, as far as invasion of privacy is concerned, and where the balance is to be struck

between the right to privacy (ECHR Article 8) and freedom of expression (ECHR Article

10). I think their intervention can also be interpreted as saying that Mr Justice Eady's

judgement from December 2005 leaned far too heavily towards the former. However,

it will certainly be an interesting - and important - couple of days in court.

 

[För nypåstigna i Hallsberg: bakgrunden till den här historien finns att läsa i arkivet

den 3 och 5 augusti 2005. Därefter spridda inlägg, bl.a. tre sammanfattningar av själva

rättegången, som finns i arkivet de sista dagarna av december 2005.]

 

Och säga vad man vill om gårdagens inlägg, men vilken jävla tur att jag inte har en

kommentarsfunktion! För då skulle vi aldrig kommit härifrån... Fast the downside är ju

att ni får se en massa strikethroughs när jag har fel. Men var uppriktig nu: hur ofta har

det hänt? Två gånger? Tre? Nä'ru...

 

I rest my case.

 

PS: Och här kan man läsa om den engelska kanondebatten, som ju egentligen inte är

så mycket debatt som "Just shut up and read...!"

 

 

Tisdag 8 augusti 2006 - : - Inte för att jag obsessar... (+ PS) (+ nytt om Svenne!)

 

...om Andreas Malm eller så, men jag tror den psykologiska hemligheten med hans

inlägg i Arbetaren, som jag skrev om i söndags (och jag obsessar bara om det därför

att det var så länge sen man läste något så undermåligt från vänsterhåll, och då är

man ju van vid Tariq Ali, för jösse namn...), hur som haver...

 

...jag tror hemligheten ligger i en liten språklig vändning vi alla råkade på på sidan 483,

nämligen detta:

 

...och jag förbannar den vänster som sitter här i svenneland,

under en himmel som ingen behöver frukta, på gator där man

kan röra sig fritt, intill kylar fulla med mat, framför datorer

som inte plötsligt dör och gnäller över att motståndet inte är

sekulärt socialistiskt...

 

Det är en rätt avslöjande liten passage. Mitt öra vad gäller nutida svenskt språkbruk

är kanske inte vad det borde vara, men är inte "svenne" aningen för gammalmodigt,

ungefär som "knegare"? Är det inte lite 'Dom kallar oss mods', sjuttiotal...? Hur som

haver, tidsenligt eller ej så är det ett nittifemoktanigt medelklassord, såpass tror jag

mig i alla fall veta. Det dryper av förakt. (Och det stammar ur ett missnöje som under

andra omständigheter skulle klätt sig som goth, medelklassmodet par - jag skulle sagt

excéllence, men menar nog nåt annat). (Fel fel fel! Se nedan!) Malm gillar inte att vi

svenskar alltid levt så oförsvarbart fredligt, att vi har sånt oförtjänt välstånd och såna

fulla kylskåp, att vi har sån trevlig allsång på Skansen, när Libanon bara har blod och

tårar och en massa judar som grannar. Han är helt enkelt  - och ni kommer att älska

ironin lika mycket som jag  gör - "a self-hating Swede"... Och det är en helt och hållet

föredömlig inställning, make no mistake, men bara när den kommer från en fjortonåring

som just upptäckt världens orättvisor. När det är en ståndpunkt som kommer från en

(förmodar jag) vuxen människa som inte bara får lov att kalla sig syndikalist utan får

lov att skriva i deras tidning, det - det - det - det lämnar. Mycket. I övrigt. Att önska.

 

Och med detta återvänder jag till min guldbrokadornamenterade paulun för vidare och

än djupare kontemplation över the folly of it all, the folly...

  

PS: Värt att begrunda är också vad George Monbiot skriver idag: "Israel responded to

an unprovoked attack by Hizbullah, right? Wrong."

 

PPS: Fredrik Lundh pekar mig i riktning mot Wikipedias definition av "svenne". Här får

jag helt enkelt sträcka upp händerna och erkänna min totala okunnighet. Ordet har

alltså färdats från en hemvist bland disenfranchised svensk(född) ungdom på 70-talet

till invandrarkretsar när dom talar om infödingarna. Point taken, absolut. Men håll med

om att det ändå inte förändrar särskilt mycket av vad jag sa, att Malms identifikations-

mekanismer vad gäller hans egen svenskhet och - tar jag nu för givet - hans medel-

klassbakgrund verkar innehålla en massa "painfully unresolved issues", som vi psykologer

brukar kalla det. The kid needs help.

 

 

Måndag 7 augusti 2006 - : - Media rare, if not well done

 

En av de mest intressanta aspekterna av konflikten i Mellanöstern är som sagt medie-

bevakningen, både på plats och längre därifrån. Eric Silver och Clancy Chassay har

var sin intressanta artikel om israeliska resp. libanesiska media i Independent idag -

men dom är naturligtvis inte nätade, inte ens som betal (Indies nätpolicy är över huvud

taget obegriplig, när den inte bara är bäng). Å andra sidan kan man läsa en lika intressant

sak av Suzanne Rosenberg i Editor & Publisher (via Roy Greenslades blog). Rosenberg

motsäger lite grand vad bl.a. Silver säger, nämligen att bilderna från Libanon finns och

publiceras, men att just detta är vad läsarna/tittarna inte vill ha, dvs. att det finns  en

fingrarna-i-öronen-vill-inte-lyssna-isolering hos de israeliska mediakonsumenterna

just nu. Nu är det väl lite synd att Rosenbergs exempel inte sträcker så där förfärligt

långt utanför Ha'aretz spalter. Men ändå.

 

Lika onätat i Independents mediabilaga idag (curse them!) är Stephen Glovers spalt

om Murdochs nya gratistidning för London, som lanseras 18 september och som

kommer att heta - wait for it - thelondonpaper. Var får dom allt ifrån...? Detta är

alltså ett angrepp på Evening Standard, som för det första har konkurrens från

morgontidiga Metro (som ägs av Standards ägare, Associated Newspapers; enligt

Glover tjänar Metro lika mycket pengar som Standard förlorar [welcome to capitalism,

my friend...]). Nu kommer Murdochs further-downmarket-tidning att angripa dem på

sena eftermiddagen, dvs. den hemvändande pendlarmarknaden: den ska nämligen

inte börja delas ut förrän halv fem på e.m. Glover menar då på, vilket jag bara kan

hålla med om, att Standard borde göra en dygd av nödvändigheten och förvandla

sig till Londons enda kvalitetstidning för och på kvällen.  Med andra ord, säg som det

är: Visst, vi kostar 40p - but feel the quality, madam...

 

 

Söndag 6 augusti 2006 - : - "Intill kylar fulla med mat..." (+rss!)

 

Andreas Malm - en f.d. vän och kollega till Rasmus Copyriot - har nu i Arbetaren

skrivit en lång plaidoyer om varför vänstern bör liera sig med antidemokratiska,

rasistiska religiösa fanatiker i motståndet mot Israels angreppskrig, något av den

mest befängda politiska pekoral jag läst på år och dag. Hör på detta, till exempel

(och inget fniss där bak i klassen!):

 

Och om jag lyckas kravla fram ur rasmassorna från mitt

sjuvåningshus som fallit ned över mitt huvud efter att

den träffats av en israelisk halvtonsbomb, om jag grusig,

blodig och darrande blickar ut över det rykande bostads-

området, om jag upptäcker min lillasysters livlösa kropp

under ett cementblock – frågar jag mig då: vilken

organisation bedriver autonom arbetarkamp i det här

landet? Vem verkar för fri abort? Var kan jag engagera

mig mot djurplågeri inom köttindustrin? Nej, jag frågar

mig: vilken organisation har tidigare sett till att denna

invasionsmakt som förstör mitt och mitt folks liv hållit

sig borta? Vilken rörelse har hittills, genom enastående

taktisk genialitet, slagit tillbaka varje försök från

denna armé att invadera landet också på marken? Vilken

är den enda kraft som faktiskt har en möjlighet att

tillfoga fienden ett nederlag? Jag frågar mig detta,

begraver min syster, förbinder mina sår och söker upp

en kommendant i Hizbollah.

 

Det är uppenbart att inte särskilt mycket har förändrats inom den svenska vänstern

dom senaste fyrtio åren. Falska motsatspar, non sequiturs, logic-mugging, militant

sentimentalitet, och historieskrivningar som inte är av denna världen, särskilt vad

gäller Libanon och Hizbullah, där han lyckas med konststycket att undvika nämna

Syrien och Amal. Tydligare går det inte att illustrera slentrianvänsterns slutliga

intellektuella bankrutt.

 

Varpå ett ord om Israel. Det har nu blivit så uppenbart att Israels aktioner i Libanon

utgör krigsbrott, i synnerhet flyganfallen, att t.o.m. piloterna själva nu avsiktligt missar

målen. Någon skrev i veckan (har glömt vem, sorry) att man egentligen bör betrakta

Israel, formellt som en regelrätt stat, men psykologiskt som en kolonialmakt, och att

mycket av vad som ligger bakom dessa extrema och brutala överreaktioner är en

'settler mentality' - defensiv, välbeväpnad, deadly self-righteous - som nära sextio år

efter grundandet fortfarande genomsyrar det israeliska samhället.

 

Och jag vet inte om jag ställer upp på Hitchens fullt ut i det här fallet, men visst fan är

det en händelse som ser ut som en tanke att Hamas' och Hizbullahs ursprungliga aktioner

mot Israel kom precis som palestinierna - på Abbas' initiativ - skulle hålla folkomröstning

i frågan om huruvida Israel utgör en legitim förhandlingspartner. Vilket de allra flesta

bedömare förutspådde skulle blivit ett klart "ja". Det är så sant som det frågats: cui bono? 

 

Så till TEKNIK-NYTT: Jag har nu installerat en rss-feed (längst ner i vänsterkolumnen).

Det funkar rätt hyggligt i Bloglines, och jag hoppas detsamma ska vara fallet i andra

readers. Om inte, så är jag tyvärr inte mycket hjälp, för ni vet nog bättre själva vad felet

är. Så det vore bra om ni ville meddela mig så kan vi försöka räta ut felen - all in a spirit

of co-operation and brotherly love.

 

PS: Tyvärr är det så att mannen som hjälpte mig rigga upp det vill förbli anonym, så

medaljen kommer att få utdelas i en privat ceremoni vid ett framtida tillfälle. Det rör sig

om Pressylta Reducii 'Pour le Mérite'-medalj av första graden, bestående av två korslagda

Solnakorvar i slarvigt kattguld mot bakgrund av ett blånande bergslandskap i förvälld

makramé.

 

 

Fredag 4 augusti 2006 - : - Charktips för Londonresenärer (4)

 

Den här gången tre delis som jag varmt rekommenderar till alla besökande vänner

av charkvaror.

 

Brindisa på Exmouth Market, EC1 (även på Borough Market, SE1, tisdag t.o.m. lördag;

se sajten för öppettider). Den här spanska delin är lite julafton för oss som vet vad

skinka är. Jodå, dom har underbar serrano, bl.a. en D.O.-märkt Teruel. I ibérico har

dom förstås både jabugo och en Pablo Bellota som inte går av för hackor. Men dom

har också den jag nämnde igår, the king of kings: Joselito Gran Reserva. Som enligt

min mening är Världens Godaste Skinka. Den har inga rivaler på serranosidan, inga

rivaler i Italien (och jag är prosciuttonarkoman, va...) och inga rivaler i Tyskland, den

rökta skinkans hem. Nej, Joselito är suveränen, inget snack. Men prata med din bank

innan du köper, för den är (trumvirvel...) svindyr (boom-boom).

 

The German Deli på Central Street, EC1 (även på Borough Market, SE1, tor-fre-lör;

se sajten för öppettider). Som kan ses på deras website: ett rätt fantastiskt urval tyska

delikatesser, även om det naturligtvis är som med de flesta expat-delis att torr- och

konservvarorna dominerar stort över det färska. Vid sidan om en fin och mör kassler

har dom också ett imponerande urval korvar, bl.a. nürnbergare och de bayerska vita.

Deras frankfurter är den jag helst äter i den här stan och, även om sökandet så klart

aldrig kan ta slut, så har dom den bästa wienerkorven jag nånsin ätit i London: substans

i köttigheten, en perfekt avvägd sälta, nästan lika god okokt som kokt. Värd en omväg,

som det heter.

 

Polsmak på Balls Pond Road, N1 (mina egna trakter, för övrigt; öppettider på sajten).

En av mina favoritdelis att bara gå in i, för så här ska en deli se ut: massor av varor

på massor av hyllor. Sortimentet kommer väl inte som nån överraskning i polska

sammanhang: pirogi, soppor, gott bröd, öl och wodka. På korvsidan kabanoss föståss,

och naturligtvis storsäljaren wiejska ("stugkorven" bokstavligen), som dom flyger in en

laddning av varje vecka och som faktiskt är filibabba, med vitlöken perfekt balanserad

på gommen. Ligger utmärkt på en bit bondbröd med en pilsner bredvid.

 

[Tidigare charktips har varit införda 18 juli 2005, 20 september 2005 och 15 april 2006.

'Charktips för Mallorcaresenärer' finns att läsa den 5 november 2005.]

 

 

Torsdag 3 augusti 2006 - : - Chark och cancer: ett officiellt uttalande

 

Ett flertal läsare har nu bett mig kommentera gårdagens rapporter om ett samband

mellan konsumtion av charkvaror och magsäckscancer: läs Expressen här eller Svenska

Dagbladet här. Och jag får förstås ta mitt ansvar. Chark, som jag påpekat många

gånger, är inte att leka med. Precis som med allt annat - alkohol, sex, oprovocerade

personangrepp - så gäller här regeln att lagom är bäst. Bär också följande två saker

i minnet: (a) magsäckscancer är, enligt doktoranden vid Karolinska Institutet Susanne

Carlsson, "en multifaktoriell sjukdom, som kan bero på flera saker", dvs inget

anklagande pekfinger har riktats exklusivt mot korv och skinka; och (b) cancerrisken

ökar med mellan 15 och 38 procent om man höjer sin charkkonsumtion med 30 gram

per dag - trettio gram per dag över en normal konsumtion, mina vänner. Jag tror inte

ens den mest hängivne beundrare av, säg, joselito ibérico eller, säg, Nürnberger

Rostbratwürtschen med en spade Löwensenf Extra, vågar sig på en så - ärligt talat -

ansvarslös eskalering. Mitt råd? Som vanligt. Take it easy. But take it.

 

I morgon: Charktips för Londonresenärer, del 4!

 

 

Onsdag 2 augusti 2006 - : - Kanonmat

 

Bra rutet, Stefan Jonsson. Även om jag är lite sen med att läsa hans text från i förrgår...

Vad fp pratar om är helt enkelt sinister buffoonery, som mest spektakulärt illustrerat

av Leijonborgs kommentar om Kallifatides. Och dessa människor kan alltså hamna i en

riktig regering...? Be careful what you wish for.

 

Här över sitter vi med hakorna tappade ner till trottoaren i åsynen av Mr Tony i full rulle

borta i Kalifornien ihop med Arnold Schwarzenegger, Nicole Kidman och nån som går

under namnet P Diddy. Få av oss är väl särskilt impade av svältande-barnen-i-Indien-

argument, men att jazza bort natten i Los Angeles månsken medan det som händer i

Mellanöstern händer, och att man själv har en avgörande roll i det som händer, pekar i

mina ögon på ett moraliskt vakuum precis i mitten av den mannens patetiska ursäkt till

personlighet.

 

Har nån lust att hålla mig i handen en kort stund och förklara det här med RSS? Jag har

läst på lite grand men inte tillnärmelsvis nok: (1) Går det att lägga in en RSS feed på en

vanlig webbsida som den här? (2) Vilken feed är bäst om man då bara är ute efter att

läsare ska få reda på att ett nytt inlägg kommit? (3) Är det RSS 1.0 eller RSS 2.0 eller

Atom eller Rajtan-Tajtan-komma-tre? (4) Är det så enkelt som att bara copy&paste en

bit kod i HTML-såsen? Eller är det överjävligt komplicerat? Maila gärna och peka mig i

rätt riktning.

  

 

Tisdag 1 augusti 2006 - : - Snajdigt, eller...?

 

Det får ni trots allt hålla med om: är det här pushing the envelope, or what…? Ni som

ironiserat över ”råbrutal formgivning” och sånt: ni känner er allt lite fåniga nu, eller hur?

Designpriset till mig, tror jag.

 

Fortfarande dock ingen kommentarsfunktion, och det egentligen av två skäl: dels är det

för mycket överkurs för min del, det får räcka med en vänsterkolumn som mitt tekniska

bidrag till det här årtiondet; och dels för att jag inte gillar varken när folk tjafsar emot

eller när dom håller med mig. Och varför bidra till åsiktsinflationen om man inte behöver?

Min blogoida defaultposition (om jag får uttrycka det så [och det får jag]) är en slags

”radical solitude”, eller som nån en gång kallade det: ”talking to myself till I get used to

the people,” närmare bestämt då dom trettioåtta stycken av er som envisas med att

komma tillbaka mer eller mindre varje dag. Och för det tackar jag er naturligtvis from

the heart of my bottom.

 

Däremot ska jag undersöka om det går att langa in ett RSS-flödes-ähm-schema så att

man kan, ähm, RSS:a. Får återkomma om detta, när dimman lättat.

 

Som synes har jag också dragit ner Verdana till 8p i stället för blaffiga 10p, som mer fick

det att se ut som en blogoid for the visually impaired. Har också kollat att det ser OK ut i

Firefox. Men om nån har jätteinvändningar kring detta så kanske jag får tänka om. Och

för den som tänkte dyka ner i månadsarkivet så har typsnitten fått några nervösa samman-

brott här och var, men det är inget att bry sig om.

 

Omdesignen innebär som synes också att vi fått ett stort vitt fält till höger -------------à

som ju ser lite ensamt och lesset ut. Jag får helt enkelt fundera ut nåt att lägga där.

Annonser? Ett korvbildspel? Nakna brudar?

 

Till slut, Nomenklatur-Nytt: gamla Pressylta (ful-Pressylta, alltså) går hädanefter under

namnet Pressylta Predux.