Gunnar Pettersson: PRESSYLTA REDUX

Arkiv: december 2007

 

 

Måndag 31 december 2007 - : - Nu är det slut igen, och nu är det slut igen...

 

Mordet på Benazir Bhutto, alltså. En kontroversiell, internationellt känd politiker med

stark politisk bas utanför - och därmed i konflikt med - ett mäktigt finansiellt-militärt-

polisiärt komplex. Skjuts bakifrån. Polisen bryr sig inte om att spärra av mordplatsen,

så att alla kan gå och trampa på bevisen. Utredande myndigheter skyller på avlägsna

stammar långt ifrån händelsernas centrum, borta i Kurdistan sorry: Waziristan.

 

Klart som fan att det var en ensam galning.

 

Och med detta bjuder vi farväl till ett år vars doft jag enligt traditionen ska beskriva

som... nä, inte skit, som 2005. Inte heller a whiff of disinfectant, som i fjol. Mer som

Old Spice, kanske: cheap shit, but it’ll do.

 

Vi ses 2008, i baren.

 

 

Lördag 29 december 2007 - : - Profetior för 2008!

 

Januari: Eftersom han är så lik Will Smith blir det Nils Schwarz som får recensera

filmen ”I am Legend” i Expressen.

 

Februari: ”Jättebra!” blir betyget när DN:s kritiker bedömer Lars Noréns nya bok.

 

Mars: Efter två månader av enbart positiva nyheter beskriver Aftonbladet sina

upplagesiffror som ”rasande goda”.

 

April: Tony Blair grips på bar gärning.

 

Maj: En besviken Ingmar Bergman rapporterar från andra sidan att Döden inte alls

levt upp till hans förväntningar. Flyttar till Tyskland.

 

Juni: Avlatsbreven förklaras giltiga, Tony Blair släpps fri.

 

Juli: En besviken Jean Baudrillard rapporterar från andra sidan att ”Jean Baudrillard”

tydligen aldrig ägde rum. -”Merde,” kommenterar filosofen.

 

Augusti: En svensk deckare kommer ut i vilken detektiven är en välanpassad och

skötsam person som inte ens har katt.

 

September: En besviken Marcel Marceau rapporterar från andra sidan.

 

Oktober: Den italienska översättningen av Maja Lundgrens ”Myggor och tigrar”

chockar Neapelmaffian till att börja jobba på sin kvinnosyn.

 

November: Skvallerpressen skakas. Ingen särskild anledning. Den bara skakas.

 

December: Världen går under. Aftonbladets löpsedel: VÄLJ RÄTT PLATT-TV!

 

 

Fredag 28 december 2007 - : - Benazir Bhutto 1953-2007

 

Det var en ensam galning.

 

 

Torsdag 27 december 2007 - : - En lysande idé

 

Om jag får säga det själv. Jag vet inte om dom etablerat sig i Sverige också, men

det finns en tyskägd affärskedja kallad Tchibo som har ett rätt intressant koncept:

den blir en ny affär varje vecka. Det enda som är konstant med Tchibo är att dom

serverar kaffe (ett rätt uselt kaffe, för övrigt), medan varusortimentet ständigt byts

ut: ena veckan kan det vara sportkläder, nästa vecka datorer, veckan därpå köks-

attiraljer, allt förstås av garanterad Tchibokvalitet, och med en klart markerad låg-

prispitch (man hittar inte nån Tchibo i Knightsbridge, let’s put it that way...).

 

Nå, varför då inte låna Tchibokonceptet till tidskriftssfären? Ett månadsmagasin

som byter ämne med varje nummer! Det enda konstanta - ”kaffet”, så att säga -

blir typografin och upplägget, ungefär som Observers prisade Food/Sport/Music/

Woman Monthly-bilagor gör med sina återkommande ”10 Best...”, stor porträtt-

intervju i mitten, bok/dvd-tips därbak, osv osv. Och ämnena man väljer ska

vara tillräckligt nichiga och specialiserade för att göra den allmänbildade läsaren

nyfiken, men utan att bli jargongiga och, vahettere, abstruse. ”Månadens chark”

blir ju då ett givet nummer. ”Månadens stränginstrument” likaså. ”Månadens

obotliga sjukdomar”. ”Månadens hermeneutik”. ”Månadens uppstoppade möbler”.

You get my drift.

 

Jag tror Vassa Olle, när han kommit tillbaka från skidsemestern i Sälen, kommer

att bli eld och lågor.

 

Nu i helgen: Pressyltas profetior inför det kommande året! Skakande läsning!

 

 

Onsdag 26 december 2007 - : - How was it for you?

 

Det kom tomtebrus i min nätleverantörs servrar nån gång natten till idag, så det

mesta har varit oanträffbart här på Pressylta, tills nu. Och, jo tack, jag fick allt

jag hade önskat mig i julklapp, inklusive en 190 SL i noggrant silver och franska

kromhandtag. Min tredje kusin once removed, Oscar Peterson, gick och dog.

Arsenal får det svårt mot Portsmouth borta i kväll. Årets nya efternamn: Clintståhl.

 

Annars? Allt väl?

 

 

Måndag 24 december 2007 - : - God jul...

 

...blir ännu godare om man, som jag nu planerar till min lunch, tar en halverad

skiva focaccia, rosta den lite lätt under grillen, skvätt över lite oskuldsolja, grilla

en saucisse de Morteau, halvera den på längden, lägg på brödet, hyvla några

små blad av gruyére uppe på korven, snabbt in under grillen tills osten bara börjat

smälta, öppna en pilsner, hälsa dom därhemma, ös. You know it makes sense.

 

 

Söndag 23 december 2007 - : - Nutter-Nytt

 

Som länge förutspått här på Pressylta har Tony ”Nutter” Blair nu skaffat medlemskort

i romersk-katolska kyrkan, en religiös sekt vars ritualer vanligtvis känns igen på de

brinnande handväskorna och de gulliga pojkarna. Om logik kan sägas ha något med

saken att göra så är det förvisso ett logiskt steg, i alla fall i det moraliska universum

Tony Blair bebor. Det är ett sätt för honom att göra sig ännu mer skuldfri för de brott

han begått, brott som i efterhand skulle sänkt varenda människa som är förmögen till

ånger och skamkänslor, och förmögen att erkänna konsekvenserna av dem. Katolicismen

är ju inte minst ett sätt att förhålla sig till det skrivna ordet. Här är man så långt det går

att komma från protestantens bokstavstro, av att läsa, lära och leva enligt föreskriften.

Katolikens förhållande till skriften är i grunden preliminärt, det är provisoriskt och för-

handlingsbart, det är exegetiskt in extremis. Bikt är förhandling avgjord i förväg. Det

skrivna ordet, vare sig helig skrift eller WMD-rapporter, går inte att reducera till något

så brutalt som sanning och lögn, rätt eller fel, eftersom det bokstavligen är ”an act of

faith”. När Tony Blair säger, om och om igen, att ”I believe I did the right thing”, i fråga

om Irak eller nåt annat, så handlar det inte om ett allmänt tillämpbart ”right thing”,

utan om en individuell (dvs Tony Blairs) ”belief”. Lyssna på honom när han inom kort

ska försöka förklara varför han skrev under på abortlagstiftning och annat högst

odogmatiskt för någon som vid det laget är på god väg över till moderkyrkan: det

kommer att bli ännu en spetsfyndig och moraliskt tom kombination av ”tro” och ”rätt”.

Jag är vanligtvis inte nån som orkar ha starka känslor vad gäller publika figurer, särskilt

inte politiker, men det förakt jag känner för den mannen är nu totalt.

 

 

Torsdag 20 december 2007 - : - Divertimenti

 

Den här dagen, 20 december, var FNL:s födelsedag förr i världen, och man gick på

sin årliga solidaritetsdemonstration, från Gustaf Adolfs Torg till Poseidon. Det hörde

liksom till julen.

 

Ju mer jag läser om Facebook, som Andrew Brown idag i Guardian, desto hjärtligare

tackar jag min lyckliga stjärna för att jag varit indolent nog att aldrig ens orkat titta

på den... “You can check out, but you can never leave”...

 

Det är en rätt tröttsam julvälgörenhetstradition som skapats på senare år, det här

att tidningarna har ”auktioner” på det ena med det andra, som att bli intervjuad av

Deborah Ross, eller tennislektioner med Nick Bolletieri. Eller, som i Indy, att få sin

egen mock-up förstasida. Jag skulle valt en av deras kampanjjätterubriker med

bara ”SO WHY DO YOU THINK I READ THE GUARDIAN?”

 

”Jag tror inte på Gud,” meddelar den nye Lib-Demledaren Nick Clegg. Väsentligare

är väl att ingen, särskilt inte Gud, tror på Nick Clegg.

 

 

Onsdag 19 december 2007 - : - Fram- och baktiden

 

Trendspotting är väl en aktivitet som oftast blandar skitprat med önsketänkande

och hoppas på det bästa, men gårdagens katalog i Guardian hade i alla fall en styck

spottad trend (skrålla ner) som man alltid kan hoppas blir nåt av: ”peer-to-peer

lending”, en idé som inte bara borde funka, utan dessutom har fördelen av att

seriöst undergräva finanskapitalismen. Up the workers!

 

Och för er som tror att Gudrun vill och byxorna håller så ska ni ögna igenom en/ett

(?) rätt intressant Call for Papers från tidskriften Rethinking History: ”History as

Creative Writing”. Jag citerar: The editors of Rethinking History: The Journal of

Theory and Practice invite contributions to an issue entitled ‘History as Creative

Writing,’ the first of several issues, to be published over several years, intended

to highlight the journal’s longstanding interest in experiments in the literary dimensions

of historical writing. (See, for example, Alun Munslow and Robert A. Rosenstone,

eds. 2004. Experiments in Rethinking History.) What we continue to look for—in

narrative, interpretation, theory, or some combination of two or three--is evidence

of a struggle not just with evidence or argument but also with language and with

form. That struggle might lead to some unusual structure, or plot, or voice (or voices),

or point of view (or points of view). It might lead to some uncommon (for academic

history) use of metaphor, imagery, or rhythm. It might push a writer to the outer

limits of the universe of non-fiction writing—or out of that universe altogether. It

might produce, in the name of historical understanding, a memoir, poem, or piece

of a play. We welcome contributions from writers at any stage in their careers, at

work in any field, and engaged with the past in any imaginable way. We expect

pieces of various lengths, but hope that none will be a word more or less than it

needs to be. The deadline for contributions to the first issue of Volume 14 is

December 1, 2009. Further details can be obtained from the US editor James

Goodman.”

 

Hade jag inte haft fullt upp med ishavsfisket så hade jag sagt ”skicka mig!”. Inget

snack om det.

 

 

Tisdag 18 december 2007 - : - Who’d’ve thunk it...?

 

Jag lovade mig själv en gång, på allt jag håller heligt (se ovan), att jag aldrig säger

aldrig ska posta upp de vanligaste söksträngarna som fört oskuldsfulla surfare till

that den of iniquity vi kommit att känna som Pressylta Redux. För det är så, liksom,

vaskamansäja, yesterday... Men den här gången kan jag inte hålla mig, för det är

så jävla perfekt, in i minsta detalj. Alltså, i fallande grad av popularitet:

 

 

Top 16 of 16 Total Search Strings

#

Hits

Search String

1

3

14.29%

pressylta

2

2

9.52%

ann-marie skarp

3

2

9.52%

beria

4

2

9.52%

blogg jonas thente

5

1

4.76%

andy warhol after sunday b. morning

6

1

4.76%

colonic irrigation

7

1

4.76%

doug saunders mckennitt

8

1

4.76%

ello-livs beste wursten

9

1

4.76%

gustaf ericsson

10

1

4.76%

kebabpizza slivovitza

11

1

4.76%

lagd pressylta

12

1

4.76%

monet claude självmord depression

13

1

4.76%

rep och talja

14

1

4.76%

spela cister

15

1

4.76%

söker mercedes 190 sl

16

1

4.76%

vidhängande synonymordbok

 

 

 

Måndag 17 december 2007 - : - Etikett sökes

 

Jag har skrivit om den här människotypen förut på Pressylta, men har ännu ingen

bra och sammanfattade etikett på honom (för det är alltid en hanne...) (och en

oerhört tacksam romanfigur, för övrigt...): ”the shyster leftie”, liksom, vänster-

wheeler-dealaren, Armaniradikalen, som har den socialistiska svadan och alla de

korrekta positionerna inbyggda i vad som borde varit hans själ, men som vid sidan

av en pressveckskarp och utmejslad machismo också visar upp en förvånansvärt

feminin - i meningen inklusiv och omfamnande, nurturing och livgivande - inställning

till kontanta pengar, en inställning åt vilken ordet ”fördomsfri” en gång myntades.

Vi har sett honom, på 1980-talet, i Liverpoolpolitikern Derek Hattons vessleliknande

figur, liksom i ”Gorgeous George” Galloway och skotten Tommy Sheridan, som jag

skrev om vid ett par tillfällen i fjol (2 och 8 oktober 2006).

 

Nu har Sheridan, efter ett års förundersökningar, häktats för mened i samband med

fjolårets förtalsrättegång mot News of the World, efter att tidningen anklagat honom

för ha rumlat runt på sexklubbar och annat kul. Men från förra veckan har en ny

figur också gjort entré: Ken Livingstones nära medarbetare Lee Jasper, som av

Andrew Gilligan i Evening Standard anklagats för att ha silat en massa pengar till

kamrater-och-mötesdeltagare lite varstans och hejsans (läs gärna länkarna också).

Dom av er som följt Pressylta ett tag anar alltså att den här historien har tippat ut

en jävla massa fotogen på en liten flimrande låga av ständig animositet (ursäkta

skönskrivandet...) mellan Evening Standard och borgmästaren. Det kommer att bli

knuckledusters at dawn, för Gilligan har naturligtvis solida källor och högar med

dokument, medan motståndarsidan har höga hästar och en massa righteous shit

om den rasistiska (Jasper är svart) rännstensblaskan Standard (tidningens ägarfamilj

var pro-nazistisk 1930-talet...). En förtalsrättegång ser inte osannolik ut, och det kan

bli en rätt maffe affär för oss courtroom rugrats. Rapporter följer.

 

Här också en Sindyartikel om saken, från igår.

 

 

Fredag 14 december 2007 - : - TSMSISISFTÅS: En postluciansk post

 

Tre saker man ser idag som man inte såg för tjugo år sen:

 

1) Tumme och lillfinger utsträckta från näven när folk mimar att dom pratar i telefon,

à la mobil, inte bara knytnäven vid örat, à la gammal telefonlur.

 

2) Vuxna som cyklar på trottoaren.

 

3) Malte Persson i så pass mogen ålder.

 

En sak som man däremot inte ser idag som man såg för tjugo år sen:

 

1) Speciella ”arbetsmarknadsreportrar” i tidningar och etermedia.

 

 

Onsdag 12 december 2007 - : - Spooky stuff

 

Dessa är magra tider för våra vänner spökena. MI5 och MI6 är mitt inne i en charm-

och rekryteringsoffensiv, inte minst genom BBC; det handlar i princip att genomföra

ett oerhört svårhanterat socialt generationsskifte, från en extremt smal (och ljushyad)

rekryteringsbas som skolats inom kalla krigets referensramar, till en bredare, färg-

gladare och fleraccentuerad insats. I USA pågår ungefär samma process, men med

så mycket mer buller och bång. Efter Iranrapporten menar till exempel Hitchens, på

helt och hållet rationella grunder, att man bör lägga ner hela CIA och börja om från

början igen.

 

Det argumentet skulle förstås vägt tyngre om underrättelseorganisationerna haft ett

rationellt - eller rationaliserbart - ”varats russin”, dvs. att samla in, kollatera, analysera

och på förnuftsbasis presentera råmaterial från fältet. Det är, som vi sett gång efter

annan, inte deras uppgift. CIA och dess systerorganisationer är numera plausibilitets-

fabriker, framför allt i att leverera mer eller mindre trovärdiga grunder för politiska

beslut. Det råa fältmaterialet har blivit vad som ibland kallas ”an incidental,” något

som i princip är bra att ha, men inte livsavgörande för att få igång den politiska process

som ska följa på underrättelsearbetet. Det är bl.a. därför spökena finner det så lätt

att arbeta med, och som, journalister, som mest ogenerat i fallet Alistair Campbell

och den dailymirroriserade WMD-rapporten 2002.

 

Något annat som Hitchens inte tycks ha reflekterat över är vart CIA:s personal i så

fall skulle ta vägen, bokstavligen, när man väl bommat igen dörrarna i Langley? Att

återanställa dom i en ny och renrakad organisation vore ju ganska kontraproduktivt.

Efter Churchrapporten och utrensingarna i mitten av sjuttiotalet bidade många sin tid

i privata organisationer, men återvände i skadeglad triumf med Reagan 1980 och

förvandlade därmed CIA, under de följande åren, från en organisation med en klart

akademisk, International Relationskaraktär till en slags corporate consultancy som

också tar sig an regeringsuppdrag från tid till annan.

 

Hur som haver, från det ena till det tredje: Melodifestivalen 2008. Jag tror jag gjort

mitt val redan i ett så här tidigt läge. Det är Västerås den 16 februari, det är Andra

Generationen: ”Kebabpizza slivovitza.”

 

Go, Hassan, go...!

 

 

Tisdag 11 december 2007 - : - Calling Mrs Lincoln...

 

Men bortsett från det, herr Federley, vad tyckte ni om korven?

 

 

Måndag 10 december 2007 - : - Medialt

 

”If you have no real knowledge or skill set, and you’re lazy and full of shit but you

want to make a decent wage, then journalism’s not a bad career option... I can’t

believe people actually go to journalism school. You can learn the entire thing in,

like, three days,” anser, som jag och Peter Wilby och många andra därtill, också

Rolling Stones stjärnreporter Matt Taibbi.

 

Och hur sicko är detta... Indys mediasektion idag uppmärksammar (går för tillfället

inte att länka, det är nåt vajsing därborta) magasinet ”Camouflage”, en rätt snygg

och väldesignad armérekryteringstidskrift som är riktad till 13-17-åringar. Den

kommer ut tre gånger om året, anpassat till skolterminerna, och ägs av Haymarket

(Thatcherkuppmakaren Michael Heseltines bolag, det största privatägda tidskriftförlaget

i UK) men magasinets website har MOD, försvarsministeriet, som host, och allt material

är Crown Copyright... Hmm. Nya numrets huvudfeature har rubriken ”How does Iraq

sound, kid...? Get yer boots on...”

 

 

Söndag 9 december 2007 - : - Söndags-Nisses tricks

 

Nitpicking Heaven, eller The Death of Korrekturläsning: Johan Wirfält i DN pratar

med bland andra Vassa Olle om svenska skvallerpressens framtid, rätt intressant,

men är det verkligen sant som dom säger att tidningarnas korrekturläsning nu

delegerats till en Word-macro? Wirfält skriver om det engelska läget och säger

att det vore lämpligt att söka modellen för en ny kändisjournalistik ”i kvarteren

sydväst om Fleet Street,” dvs nånstans kring Embankment och Charing Cross...

I dom kvarteren är det nog inte skvaller som gäller, så mycket som ett rör tretton-

procentig cider och låna-mig-en-spänn-till-härbret.

 

För att inte prata om ”Auguste Flaubert” lite längre ner...

 

The dumbing-down fortsätter också på BBC, med den här rätt pinsamma historien

från dokumentärfilmaren Tony Palmer i Observer idag. Palmer ville göra (och har

nu gjort) en film om Vaughan Williams men blev refuserad av BBC, som dock skrev

i brevet: 'But good luck with the project, and do let me know if Mr. V. Williams has

an important premiere in the future as this findability might allow us to reconsider.'

 

Vaughan Williams dog allstå 1958. Och för övrigt, som Palmer frågar, vad i hela

friden är ”findability” för nåt...?

 

 

Torsdag 6 december 2007 - : - Blandfärskt

 

Först vill jag att ni läser Tariq Ali (I know, how weird is that...?!) om Benazir Bhutto

och läget i Pakistan, ett av de få ämnen man kan lita på att TA vet vad han pratar

om. Och det vill inte säga lite.

 

Annars för jag ett hektiskt liv just nu, så det blir inte särskilt mycket press syltat, så

här när det lackar mot jul. På tal om hjul så rattar jag en Vauxhall Vivaro just nu, men

av transitstorlek, så den är inte alls lika kul i nerförsbackar som en Berlingo eller en

Connect. Men vem kan å andra sidan säga det och sedan titta sig i spegeln utan att

flina? Eh?

 

-”Pressylta inför jul- och nyår?” frågar ni. Ja, förutom några fler TJJGFT (se härinunder)

så ska jag presentera några helt exceptionella charkrecept för er som trånar efter

alternativ julmat. I mellandagarna kommer traditionsenligt kuslig läsning i Pressyltas

”Profetior” inför nästa år. Om Gudrun vill och byxorna håller så kanske det till och

med blir medaljutdelning på nyårsafton (Blå Hallen, 20:30, klädsel vårdad, matkuponger

accepteras).

 

 

Tisdag 4 december 2007 - : - TJJGFT: Tidiga julklappar jag gärna får, tack

 

Första avsnittet i en liten julserie.

 

(1) Ett par biljetter till Jeff Becks veckolånga residence på Ronnie Scott’s just nu.

Recensioner (här en till) och vittnesrapporter säger att det ska vara nåt i hästeväg,

men svartpriserna är helt outside my range för tillfället. Shit. En legendarisk miss.

 

(2) En vevbar media player.

 

(3) En puss.

 

 

Måndag 3 december 2007 - : - Snabb-måndag

 

Bara lite catch-up. Martin Amis svarade Ronan Bennett i lördagens Guardian. I

gårdagens Observer skriver Ed Vulliamy (som med ITN-teamet var först med att

filma Srebrenica) en lång och grundlig sak om låtsasjakten på krigsförbrytarna

Mladic och Karadzic. I Expressen skriver Anders Sandqvist att ”Saffransbristen

hotar lussekatten” och i G-P skriver Anna Hagnell att ”Sillbristen hotar frestelsen”.

 

Your guess is as good as mine.