Gunnar Pettersson: PRESSYLTA REDUX

Arkiv: juli 2007

 

 

Tisdag 31 juli 2007 - : - Skrivkurs, lektion 2: "Terza rima - inget för veklingar"

 

Jag kan inte låta bli, trots gårdagens löfte. Ni kommer ihåg vad vi lärde oss i söndagens

skrivkurs? Tänkte väl det. Här är då Rimnytts version av vila/ansats/explosion, såsom

tillämpat på gårdagens sorgliga händelser:

 

Ingmar Bergman dog igår,
Sorgen blev väldigt svår
Uttalade sig gjorde Marie Nyreröd:
“Jag kommer sakna honom efter sin död.”

 

Vad jag speciellt vill rikta elevernas uppmärksamhet på här är naturligtvis den sista

raden - inte så mycket det där med "sin", det kan vi kanske lämna därhän tills vidare,

utan mer detta att poeten uppenbart anser sig åstadkomma en mer lättflytande meter

genom att stryka ordet "att" i futurumet. Hemläxan blir att argumentera för eller mot

denna poetens åsikt, på en dubbelradig A4-sida, tack.

 

Skrivkursens lektion 3: "Begriplighet - ska det vara så jävla noga?"

 

 

Måndag 30 juli 2007 - : - "Your move"...

 

...blir min enda kommentar till Ingmar Bergmans död.

 

Lockerbie igen: här är en underlig historia om hur bombningen behandlats på Wikipedia

(via Cryptome).

 

Och Gunnar Richardsons debattartikel i DN i lördags om kungens och Per-Albins agerande

under andra världskriget är ju klart läsvärd - även om det som vanligt blir lite för mycket

indignerat huffing and puffing för min smak - men jag tror, efter egna studier i frågan, att

Richardson lite grand missar poängen med kungens politiska inställning. Han var, som den

brittiske ministern Victor Mallet hade anledning att konstatetra ett flertal gånger, i första

rummet antikommunist, och var "tysklandsvän" mestadels i my-enemy's-enemy-meningen,

specifikt då att Hitler startat ett korståg mot bolsjevismen i juni 1941. Enligt min mening

bör man som historiker, när man talar om Gustaf V:s agerande både före och under kriget,

naturligtvis alltid nämna hans roll i dessa fredstrevare och gratulationstelegram till Hitler,

medan man i nästa andetag också bör nämna att han vid flera tillfällen läxade upp Hitler i

fråga om judelagarna, inte minst. Komplikationer och nyanser är historikerns bästa vänner.

 

 

Söndag 29 juli 2007 - : - Skrivkurs, lektion 1: "Livet är som ett längdhopp"

 

Det är ett ofta noterat faktum att mycket av vad människor inte bara skapar, utan

överhuvudtaget företar sig, sker i tre steg: vila, ansats, explosion. Längdhopp, haiku,

erotisk kärlek, matematisk analys, you name it. Först alltså ett viloläge, som egentligen

är ett slags positionsbestämning, en uppmätning, en överblick. Sedan ansatsen, det vill

säga en rörelse som alltid accelererar, eller ett rörelsemönster som i alla fall skapar

illusionen av att accelerera. Till sist explosionen, ett klimax som någonstans måste

innehålla något oväntat, något paradoxalt, någon känning av skönhet och död.

 

Samma trestegsprocess gäller i den svåra men ädla konsten att skriva kort prosa i

dagstidningar. Tom Lubbock, konstkritikern i Independent som jag ofta nämner här

(men sällan eller aldrig kan länka till, curse them), har en serie i fredagsbilagan kallad

Great Works, som på gott tilltaget utrymme analyserar en specifik målning ur konst-

historien, och texten beledsagas alltid av en kort biografisk text om konstnären. I

fredags handlade det om Tintorettos 'Paradiset' (c:a 1580), och den biografiska skissen

lyder så här, i sin helhet:

 

"Jacopo Tintoretto (1518-94) was the leading Venetian painter of the later Renaissance,

and his great works are still in Venice, notably the huge wall paintings in the Scuola

di San Rocco. His real name was Robusti, but he was nicknamed after his father, a dyer

(tintore). In his work pictorial drama and disorientation often overwhelm legible subject

matter. There are violent and obliquely plunging perspectives, and mixed-up scenery.

Colours glare. Figures move into extravagant gestures. Brushwork dashes at top speed.

Light and darkness fall in lightning flickers and sudden glooms. There's an atmosphere

of hysteria. A Last Supper can feel like a train going into a tunnel."

 

Vilan, överblicken, fram till meningen som börjar "In his work pictorial drama...". De

korta staccatomeningarna i den accelererande ansatsen, understruket av ordvalen:

"plunging", "move into extravagant", "lightning, "sudden", "hysteria". Till sist det

klimaktiska, i vad som helt enkelt är en explosivt briljant simile: Kristusfiguren vid

bordet som ljuset långt därinne, de omgivande apostlarna vars konturer markerar

tunnelns inåtperspektiv, och så vidare, och så vidare.

 

Betyg? Litet a. Inget snack.

 

I Skrivkurs, lektion 2: "Terza rima - inget för veklingar".

 

 

Torsdag 26 juli 2007 - : - So, farewell then...

 

"Författaren Lars Forssell är död" meddelar rubriken på Aftonbladets kultursida, med

all den detaljkåta korrekthet man kommit att vänta sig från det hållet. För det vore

ju illa om nån gick hem och trodde att IT-konsulten, innebandyveteranen och Dinky

Toyssamlaren Lars "Fräset" Forssell (43) hade gått hädan.

 

Min enda kontakt med Lars Forssell var som indirekt mottagare, sent en kväll via

Expressen, av hans insiderkunskap om att William Golding skulle få Nobelpriset nästa

dag. Jag fick tag i en essäsamling i en nattöppen bokhandel i Covent Garden och

snabböversatte en liten sekvens som - apropå-inget-särskilt, nämen-oj-vilket-samman-

träffande! - publicerades på kultursidan minuterna innan priset kungjordes.

 

Sedan dess har mitt namn aldrig - inte en enda gång - dykt upp i Nobelprissammanhang.

Coincidence? You be the judge.

   

 

Onsdag 25 juli 2007 - : - Det här börjar ju bli lite löjligt...

 

Gaisinvasion igen... Så fort jag nämner bokstäverna G och A och I och S, fast utan

mellanrum, och i vilket sammanhang det än må vara (som gårdagen), så åker det

automatiskt upp på "Hm-hm i media" på hemsidan. Och så blir ju inga barn gjorda,

det får ni nog hålla med om. Nu har jag mailat Agent25 och bett dom ta bort Pressylta

från deras "källor" så att detta inte sker igen. Och dom gaisare som kommit hit via

den senaste länken får gärna stanna kvar eller dra till Gamleport för en pilsner, det

gör ni hur ni vill, meg aer det lige meget, som dom säger på Danmarksbåten...

 

Idag recenseras Sam Bournes/Jonathan Freedlands deckare "De rättfärdiga" i DN.

Minnesgoda läsare kommer ihåg rabaldret när den kom ut häröver, med Michael

Dibdins Guardianspikade recension, som började så här yummy: "Reading this book

is like dating someone who seems attractive if rather conventional at first, then maybe

a little eccentric in a colourful way, but gradually gets weirder and weirder until finally,

around four in the morning, you realise that you’ve invited a raving lunatic into your

life"... Länkarna finns i Pressyltaarkivet den 10 april 2006.

 

Right-on and deep-shit Jackie Jakubowski tells it like it is på 80-årsdagen. Jag har sagt

det förut och jag  säger det igen: det finns inget uttryck som passar bättre på Myrdal än

"sinister buffoon".

 

 

Tisdag 24 juli 2007 - : - Mer oväder, fast på riktigt, nästan (+)

 

"Snart kan London ligga under vatten" varnar Aftonbladet just nu. Artikeln handlar

emellertid om Themsen, inte om London. Themsen börjar långt utanför London (det

finns för övrigt en mycket rolig bok om just detta) och där kan översvämningar nog

inträffa. Men sträckan mellan slussen vid Teddington och den stiliga Thames Barrier,

där London råkar ligga, ligger nog kvar över vattnet ett tag till. Hur jag vet detta...?

Jag simmade ner till stan för en stund sedan och tog mig en titt.

 

Och stackars Malte P har än en gång hystats ner i populärträsket av en skadeglatt

gnäggande kulturredaktion på Göteborgs-Posten. Det är ju rent kriminellt, ju.

 

Update: Man läser uppenbart Pressylta på AB, för länken ovan påstår nu att London

"inte är hotat"... Jag säger då det... Press. Media. Chark. GAIS. Folkbildning.

 

 

Måndag 23 juli 2007 - : - Medialt åskväder

 

Mullret kring BBC fortsätter, ähm, mullra. Det började alltså med den manipulerade

klippningen av drottningens fotosession med Annie Leibovitz, och eskalerade sedan

till phone-in-fusket, till och med på såna prestigeprogram som Children in Need. Alla

tevebolag, men särskilt BBC, har förlorat sitt förtroendekapital. Sägs det: läs idag

t.ex. Joan Bakewell och/eller Ray Snoddy i Indy, och/eller en kritisk sak i Guardian

om RDF, bolaget som gjorde drottningdokumentären.

 

Det är möjligt jag underskattar det hela, men jag är inte så övertygad om situationens

allvar, i alla fall vad gäller BBC. Jag tror jag väntar tills man fått se opinionsmätningar

som bekräftar att det stora tittar-/lyssnarflertalet tappat förtroendet i sån utsträckning.

Nån har pinkat på loggan, helt enkelt, och så mycket värre än så är det egentligen inte.

Jag tror det delvis rör sig om institutional self-flagellation, än en gång. BBC har en tendens

att drabbas av kollektiv framtidsångest, eller jobbångest, för att vara mer specifik, i en

tid av outsourcing och stora nerskärningar i fastanställdbasen. Jag tror med andra ord

inte att avslöjanden om manipulation och fusk kommer som några världsomvälvande

överraskningar varken för producenter av, eller tittare på, teveprogrammen. Tillsätt en

utredning, för jösse namn, och skyll på några underordnade. Eller som den gamla BBC-

regeln lyder: "In times of crisis, deputy heads must roll."

 

 

Torsdag 19 juli 2007 - : - Shake those booties!

 

Idag ett reklaminslag för vännen Bosco. Ni som befinner er häröver kring 19 augusti

bör passa på, för det här lovar att bli nåt i hästeväg, tro mig.

 

Bosco de Oliveira is putting together a gig to help
raise money for his sister-in-law, ex-Freneticas
singer Lidoka, who has unfortunately fallen seriously
ill and is unable to work. The gig  promises to be a
great gathering of exciting talents from the
international music scene.  The legendary Terry Callier

(Chicago) and soul man Hamish Stuart (Average
White Band)  will both be performing, as well as
Bosco's Brazilian band Arakatuba. All the musicians
will provide their services free of charge and all the
proceeds will go directly to Lidoka.  To reserve
your ticket, book  a table or a meal, please contact
the club ASAP.

The 606 Club
90 Lots Road London
SW10 0QD
Phone: +44 (0)20 7352 5953
Date: 19th August
Time: 1pm till 4.30pm
Price: £12.00

hope to see you there
all the best
 

Bosco

 

 

Onsdag 18 juli 2007 - : - Med risk för tjat... (+)

 

Hav tålamod, detta kommer att handla om Observer igen... Jag vet inte om den så

kallade MMR-kontroversen också drabbat Sverige, men den går i korta drag ut på en

forskares, Andrew Wakefield, numera helt spolade påstående att mässling-påssjuka-

scharlakansfeber-vaccinet för småbarn kan ge upphov till autism. Kontroversen rasar

vidare, därför att Wakefields vargarop fick enormt genomslag hos föräldrar; resultatet

har bl.a. blivit att mässling är på starkt uppåtgående. Wikipedialänken om Wakefield

ger mer att läsa.

 

Hur som haver, Observer publicerade förra söndagen en rapport om att antalet fall

av autism också är på uppåtgående, och kopplade detta än en gång till MMR-vaccinet.

Den av Pressylta tidigare omnämnde Ben Goldacre har idag sin Bad Science-krönika

i systertidningen Guardian, där han med kylig och elegant precision tar isär i Observer-

artikeln. Och det är - this being my point - sannerligen inte första gången Observer

dragit åstad med såpass undermålig journalistik; undermålig också i så måtto att de

inte väljer att cut their losses vad gäller en "faktafri" artikel, utan att dom fortfarande

framhärdar, som Goldacre visar: vägrar redogöra för dokumentkällor osv.

 

Ett liknande fall var för nåt åtta-tio år sen, när dom gick till all-guns-blazing-attack mot

min nätleverantör Demon för att de hade usenetkopplingar till Johan Helsingius' server

i Helsingfors, på vilken det då fanns barnporr och som Observer sålunda fick nerstängd.

(Har den nånsin uppstått igen? Vet ej.) Jag och många andra påpekade hur - tja, not to

put too fine a point on it - idiotisk och ill-informed hela historien var. Om det till exempel

var sant, som tidningen påstått, att Helsingius levererade 90% av all barnporr på nätet,

varför verkade då Observer så ovilliga att ta åt sig äran av det nu bara fanns 10% kvar?

För det måste det ju ha gjort. Om man räknade procenten. Undermåligt var inte ordet.

 

Och så ville jag gärna länkat till en annars rätt oremarkabel krönikör i Independent, Alex

James, som idag skärper sig och skriver en hyllning till den danska pølsen. Men den finns

inte på nät-Indy, så klart. Sabotage? I think so. [Senare: Jo, nu finns den! Dom fick väl

samvetskval...]

 

 

Tisdag 17 juli 2007 - : - Plock

 

Avd. Snabbt-innan-dom-ändrar-det: Jag ser det väldigt mycket som Pressyltas uppgift

att göra det stora folkflertalet varse om roliga stavfel på Expressens kultursida. Idag

undrar till exempel Peter Cornell om regeringen består av en samling kulturella "anafabeter".

Don't be shy, say after mej: anala fabeter, anal-fabeter, analfabeter.

 

För övrigt tycker jag vi ska göra 17 juli till Upset-A-Pagan Day... Till Homers ära, om inte

annat.

 

Och det är kris på Hitchens gamla tidning The Nation: man har inte råd med frimärkena.

Tidningens nyliga intervjuer med Irakveteraner är skräckinjagande läsning, och har fått

rättmätig uppmärksamhet lite överallt, bland annat i Indy i förra veckan.

 

 

Måndag 16 juli 2007 - : - Om det är måndag måste det ju vara Pressylta...

 

Stephen Glover i Indy skriver en liten (onätad) notis om hur mycket ljudligare snacket

går om att Observer ska göras om till "Guardian on Sunday", dvs. en ekonomiskt mer

fördelaktig 7-dagarsoperation i stället för en påfrestande 6+1dito: Obsan förlorar kring

£10m om året. Men det finns säkert också en redaktionell tanke bakom: en allt mer

höger-om-mitten-Observer under Roger Alton (pro-Irakkriget, fler populistiska grepp)

sitter ju inte så särskilt bekvämt ihop med The Guardian Brand numera...

 

(För övrigt: Independent on Sundays omdesign gav en 17-procentig ökning av upplagan

jämfört med fjolåret. Hur länge det håller i sig är förstås en annan sak.)

 

Och till Ernst Brunner kan jag bara säga: Give it up, man... Det lönar sig i det långa

loppet.

 

 

Söndag 15 juli 2007 - : - Söndagsgodis

 

Den numera Sigrid Rausingbackade Granta får ny chefredaktör i september, efter Ian

Jack, som bland annat skriver krönika i Observer. Det blir Jason Cowley, ansvarig

för den (oftast med rätta) prisade Observer Sport Monthly, och allmänt jävligt duktig

skribent. Det är ett lite oväntat val, som fått det kuttlurella London att smågnälla över

Pinot Grigion. Men fajten om att bli Cowleys deputy är tydligen redan igång, säger en

onätad notis i - you guessed it - Observer idag...

 

Och för att hålla oss kvar i Observerräjongerna (I know, I should get out more...) så

måste man ju gärna rekommendera en helt och hållet right-on combo i dagens Music

Monthly: Nik Cohn om Elvis. Say no more.

 

Och så är det en jävla rusning efter Mail on Sunday idag för dom insertar Princes nya

CD, the whole shebang alltså. Musikindustrin uppges bäva...

 

 

Torsdag 12 juli 2007 - : - Torsdagsklipp (+)

 

Dagens Sur-Pelle Persson blir ju helt klart Lizzie, som inte ville ta av sig kronan när

Annie Leibovitz bad henne. -"What do you think this is?" sa hon och flamsade ut...

Guardian har en fin bild, dessutom. (Senare korrigerat i Indy: sekvensen var felklippt

av producenterna, BBC har bett om ursäkt. Men det roliga är ju egentligen dessa

härliga amerikaner. Leibovitz tycker alltså kronan är "too dressy" ihop med the Garter

Robe, vilket naturligtvis får Lizzie att studsa till och säga, typ, whaddaya think this is,

a fashion accessory?! It's the Crown of fucking England, mate!) 

 

Avd. Muy-interesante: Har vänstern börjat tröttna på Hugo Chávez?

 

Det finns tre brittiska förstavärldskrigsveteraner kvar i livet. Tre, alltså. En av dem,

Harry Patch, 109, intervjuas i Telegraph om sina upplevelser i Passchendaele. Det är

nittio år sen i år. Nittio, alltså.

 

 

Onsdag 11 juli 2007 - : - Så var det dags igen...

 

...för gaisarinvasion! Välkomna ska ni vara, gôbbar, det finns stolar kvar därbak, och

det blir lite förfriskningar i halvlek. Jo, alltså, så fort jag nämner nåt om GAIS så dyker

det tydligen upp i "GAIS i media"-rutan på hemsidan - och nu tror jag jag fattar vem

boven i dramat är. Det är en mysko outfit vid namn Agent25, "Sveriges största moderna

omvärldsbevakningsföretag" (man undrar ju vilket det största omoderna företaget är?)

som vad jag fattat har hyrts in av GAIS' hemsida för att bevaka omvärldens fortlöpande

GAISigheter. Det förhåller sig nämligen så, upptäckte jag för nästan exakt ett år sen,

att Pressylta Redux (vårt motto: "if you lived here you'd be home now") är en av Agent25:s

"källor" och blev så i samband med Almedalsveckan i fjol, för jag får fortfarande epost-

rapporter om vad som händer och fötter, och vem som syns och inte syns, och vad Nisse

sa till Janne där i Visby - AS THOUGH I GIVE A SHIT...! Det är ju det där med Groucho

Marx och "any club that wants me as a member" och allt det: om inte detta säger allt om

kvaliteten på den omvärldsbevakning Agent25 levererar, så heter jag Sylvia Vrethammar.

 

På tal om vilket. Times körde häromdagen de "50 sämsta fotbollsspelarna" som nånsin

spelat i engelska ligan. Jodå, Brolin kom tvåa, men bara för att Ali Dia vann, alltså han

som totalt bluffade sig till en plats i Graeme Souness' Southampton... Sheeesh...

 

Hälsningar

 

Sylvia

 

 

Tisdag 10 juli 2007 - : - Bobbie, Bobbie, Bobbie!

 

Bobbie Friberg da Cruz? Da Cruzenstolpe, more like... Adla den mannen omedelbart!

Och matchreferatets inledning på GAIS hemsida är ganz wunderbar: "Idag kände man

för första gången det här året att det var viktigt att GAIS verkligen vann en match.

Hittills under säsongen har man haft råd att förlora eller kryssa men nu, nej!" Det är

en inställning som Pressylta backar helt och fullt. Skit i resultatet, spela ditt eget spel.

 

Po Tidholm skriver om bluegrass i DN: "Det är en helt och hållet akustisk musik, sättningen

är vanligtvis banjo, mandolin, ståbas, fiol och dobro." Ähm, det finns nog en och annan

sexsträngad yxa av rosenträ med i spelet också. Eller det kanske är fråga om "Skit i

gitarren, spela ditt eget spel"?

 

Jag har Andrew "Eagle-Eye" Brown att tacka för upptäckten att den tjänsteman på Post-

och telestyrelsen som ansvarar för mobiltäckningen i Sverige heter Urban Landmark...

Fniss, alltså.

   

 

Måndag 9 juli 2007 - : - So near and yet so...

 

...far och mor... Återigen hamnar Pressylta på 101:a plats i MediaGuardians årliga

lista på mediamakthavare i Storbritannien. "Snöpligt," som Göteborgs-Posten brukar

säga? Nja, "bubblare," kanske snarare. Eller "långkok".

 

Men i den här listan ska vi nog dyka upp, vad det lider. Tror jag.

 

Och det här må vara så oorginellt det vill, men Indys Extrabilaga kör idag en feature

om en av mina idoler, Heath Robinson, med anledning av nyupptäckter i en kommande

samlingsbok kallad "Contraptions" (Duckworth, ed. Geoffrey C Beare, hittills olänkbar)

samt en utställning, "Helpful Solutions", på Cartoon Museum här i stan (till 7 oktober).

Ofta förbisett är titlarna han gav sina bilder, som ibland är lyriska mästerverk i deadpan-

genren: "Half-hours in the mattress making factory", "Getting the wind up: a highland

serenade". Och kanske en av hans främsta: "Deceiving the invader as to the state of

the tide," alltså den med en hel badstrand på styltor (se gallerilänken)... Yummy...

 

 

Fredag 6 juli 2007 - : - Boknytt

 

Tillvaron viker alltid av snett åt sidan, vanligtvis österut, när man får Eva Runefelts

nya bok i händerna. Den heter "I ett förskingrat nu". Men jag anar att förlagsblurben

från Bonniers bara berättar halva historien... Om en grovmalen ishavsfiskare som jag

(sjutton år bakom masten) får lov att uttala sig om litteratur så, jag menar, hur kan

en boktitel bli mer politisk än så? Särskilt som den utgör inledningen till en dikt med

titeln 'Hemma': "I ett förskingrat nu, det som / sagts av de redan döda...".

 

I rest my case.

 

Men, OK, jag har förstås bara skummat hittills. De kommande veckorna ska ägnas åt

närsynta studier av en av min generations målfarligaste dambandylirare och duktigaste

rimsmeder. And don't you forget it.

 

 

Onsdag 4 juli 2007 - : - Ondska eller dålig smak?

 

Och så undrar folk varför så många hatar Amerika... Slate skriver om fjärde-juli-

traditionen med competitive hot dog eating, som Pressylta med uttalat obehag har

berört tidigare. Och att Takeru Kobayashi drabbats av käkreumatism väcker inte

ens en halv smula medlidande hos oss genuina charkvänner. Sick and disgusting,

det är vad det är. Och minnesgoda läsare minns säkert vad som är särskilt elakt

med dessa så kallade "tävlingar"? Jo, att det är Nathan's Hot Dogs dom klämmer

i sig. Som är alldeles utmärkt för att vara hot dog. Inte Nobelprisstuk, kanske, men

alldeles utmärkt.

 

Jag tar en med extra stark senap idag, för att fira att Alan Johnston äntligen släppts.

 

Och så ska jag be att få meddela att jag tänker flytta till Frankrike i morgon. Varför?

Därför: "Jogging is rightwing, philistine and fundamentally not French. Why not adopt

a more contemplative and poetic recreation, such as walking, asks Alain Finkielkraut."

 

 

Tisdag 3 juli 2007 - : - Physician, heal thyself

 

Ja, det här ger ju ett lite annat stuk på termen Doctors' Plot... Massmord på civila

är väl inte det första man kopplar samman med läkare, precis. Historien har väl

snarare visat att läkare verkar föredra en-åt-gången-mord: Crippen, Mengele,

Shipman. Men tandläkare, däremot...

 

Charknytt: Vad gäller det här med Clostridium difficile och korv och skinka... Det

är rent ansvarslöst, anser Pressylta, av Smittskyddsinstitutet och (bl.a.) Svenskan

att göra den kopplingen i ett så här tidigt skede. Mitt råd är, tills vidare, som vanligt:

Take it easy. But take it.

 

 

Måndag 2 juli 2007 - : - Meeeeemories... (© B. Streisand)

 

Jag pratar säkert för mig själv i den här frågan, men om det nu mot förmodan är

några av mina läsare som var med i Göteborg när det begav sig, alltså 60- och 70-

talen, så är ju det här med CIA:s family jewels (ZIP file) och Sverigevinkeln synnerligen

intressant: "It was widely believed that there were CIA people in Sweden playing the

roles of deserters and Black Panthers," uppger till exempel en gammal Säporäv till

The Local (se andra länken).

 

Våra tankar går då rätt naturligt till organisationen Scan-SNCC, alltså - believe it or

not - Svarta Pantrarnas skandinavienkontor... Googla sedan "scan-sncc" och man

får summa summarum tre resultat, två av dem från bokkataloger. Men en tredje är

en mycket intressant uppsats av min gamle bekant (sedan Ericssonboken) Håkan

Blomqvist om trottelegenden Marcel Cohen. Och just omnämnandet av Scan-SNCC

i texten är kanske inte särskilt signifikativt, men det är å andra sidan en lösryckt

mening i samma sammanhang: "[Cohen] berättade att han var medlem i Fjärde

Internationalen och att en liten grupp bildats i Göteborg, att den belgiske trotskisten

René Coeckelberghs höll på att starta ett förlag. Marcel planerade också att ge ut

en tidskrift. - Det hela var mycket konspirativt."

 

Här börjar det ringa klockor hej vilt för såna som oss... Ni minns? René Coeckelberghs?

Förlaget Tuppen på Berget (som gav ut Francis Ponge och Pasolinis dikter, bland annat)?

Och hur nämnde herr Tuppberg hade kommit till stan med vad vi stalinister tyckte var

en förfärlig massa pengar? Närå, jag gör inga anspelningar alls, för det är det svårt

att göra när man - exempelvis - tänker tillbaka på hur i hela friden KFML(r) (som det

då var) plötsligt fick råd att köpa en gigantisk fastighet på Fjärde Långgatan (mitt emot

polishuset, till råga på allt...)? Allt jag säger är att det finns en förfärlig massa kvar att

luska ut om den svenska sextiotalsvänstern. Milt utryckt.

 

 

Söndag 1 juli 2007 - : - Så är vi här igen...

 

Och det här får man väl ångra när det smäller på riktigt, men hittills är det ju inte

precis några mästerbombare från nürnberg vi har att göra med. Ingenting smäller.

Ingen dör. Alla åker fast. Och framför allt: ingen panik. Som vanligt med London.

"Phlegm is freedom," blir väl mottot. Bortsett från politikerna, då, för dom spelar ju

med, som vanligt.

 

Ed Vulliamys text om Sulejmen Talovics resa från Srebrenica till Salt Lake City är,

enligt min mening, sånt som söndagstidningar - och söndagar - är till för. Och man

undrar ju vad till exempel Vassa Olle skulle tycka om en ny tjejtidning - utgiven av

engelska statskyrkan... Kallad "Grace" ("For girls with spirit") Vad näst? Katolska

kyrkan ger ut en tidning för småpojkar...? Kallad "Spunkbotty"...  

 

Eeeuw, gross... Sorry.