Gunnar Pettersson: PRESSYLTA REDUX

Arkiv: november 2006

 

 

Torsdag 30 november 2006 - : - Så var det slut på den här månaden också...

 

Därav uttrycket "setting out one's stall": David Puttnam (Lord Puttnam to you proles)

är odds-on favorit att bli ny BBC-ordförande efter Grade och lägger idag ut huvudinslaget

i hans program i New Statesman: Murdoch be fucked.

 

Och låt mig bli den 439:e att gratulera Niklas Darke till den blogga återuppståndelsen.

 

See you in December. I'll be in the bar, join me there.

 

 

Onsdag 29 november 2006 - : - It's a wrap!

 

Fnattet med köplockande inserts i tidningarna, som jag nämnt tidigare, har nått nya

och än mer absurda, ähm, höjder den här veckan. Med Guardian får man nämligen -

wait for it - ett omslagspapper varje dag... Dom är alltså i dubbel berlinerstorlek och

designade av "landets främsta konstnärer", såsom Rachel Whiteread igår och Paula

Rego idag. Bizarro. Den liberala medelklassens barn kommer alltså att få mycket

estetiska julklappar i år: "Men titta, lille Rufus, tomten har sån smak!" Mannen som

startade hela det här fnattet är en reklamare som jag glömt namnet på men som

konsulthyrdes av Independent för ett par år sen och som nu är en av medieindustrins

högst betalda och eftertraktade figurer. Så efter cd:ar, dvd:ar, planscher, språkkurser,

omslagspapper, vadnäst? Kreugerdebentures? Sprätthöns? Små filipinska städerskor?

Eller också kommer nån på ännu en lysande insert-idé: undersökande journalistik!

 

 

Tisdag 28 november 2006 - : - Statsmannens nya kläder

 

Så har vi då den omdanade New Statesmansiten... Och, ja, vad ska man säga...

Visst är den besök- och läsvänligare än den gamla. Bloggarna figurerar starkt,

liksom deras krönikörer. Men jag vet inte om jag gillar den grejen dom behållt

med att lägga full-contentssidan separat från ingångssidan (man får alltså klicka

på 'This week's magazine' för att se rubbet) och att kategorilänkarna därinunder

bara stuvar om full-contentsidan för att passa kategorin. Aningen redundant, kan

man tycka. Men det är inte tu tal om att en ordentlig redaktionell uppsving är på

gång. Martin Bright har visat sig vara en skarp politisk redaktör som producerar

skåp var och varannan vecka. Peter Wilby som mediekrönikör är alltid läsvärd

(det ryktades ett tag att Wilby skulle bli pappers-Guardians mediekrönikör på

måndagarna men därav blev tydligen intet). Utlandsbevakningen är också starkare

än den varit på många år, syns det mig. Jodå, nästan bara pluspoäng här.

 

 

Måndag 27 november 2006 - : - Skål!

 

McKennitt v Ash: One of the first proper reviews I've seen of Loreena's new album

'An Ancient Muse' is by Jon Pareles in the New York Times yesterday (scroll down).

The album, he says, "is still New Age music: slow, pretty and raptly self-satisfied

as it tries to bridge cultures in well-meaning consonance".

 

Borde kanske inte tjata om'et, men kan inte låta bli. John Barrells recension av

Hitchens' bok om Tom Paine i LRB beskriver, utan att han säger det rakt ut, en bok

skriven i fyllan och villan: fel och slarvig och lullig. Det börjar bli lite pinsamt med

the Hitch.

 

Nu går jag och tar mig en sup.

 

Bonuslänk: En av landets bästa sportskribenter i allm och cricketdito i synn, Richard

Williams i Guardian, skriver om den engelska förlusten i första testen i Brisbane, och

hur dom kan ta sig tillbaka. Jag tipsar om detta i the forlorn hope att en eller två av

Pressyltas läsare, om inte rent av tre, fick upp ögonen för den inte särskilt ädla

sporten i fjol när jag skrev om det. Om inte, just ignore me and I'll go away.

 

 

Söndag 26 november 2006 - : - Jätteofta på en söndag (+)

 

McKennitt v Ash: Washington Post had a piece on both the Douglas/Hello case and

McKennitt v Ash, this is from Thursday last week.

 

Enligt en (onätad, förstås) uppgift i Independent idag håller Guardian som bäst på

att omdesigna sina "sprawling" webbsidor, bland annat genom att göra textarealen

bredare, för en "modernare" look. Ho hum. Samtidigt satsar ju Times stora summor

på en utbyggd webbnärvaro. Och på tal om vilket: jag tycker al-Jazeeras nydesign

är rätt fräck, med dom svartvita bilderna som blir färg när man drar pilen på dom,

bildtexterna i själva bilden, osv.

 

Simon Jenkins visar sans och förnuft i drogdebatten. Och plotten tjocknar ännu mer

i Mail on Sunday (hur säger vi på svenska, "intrigen koagulerar"?). Och det går illa

för England i Brisbanetesten: Steve Harmison i totalrenons på form, och man valde

Ashley Giles i stället för Monty Panesar som spin bowler, plus att Ricky Ponting och

Shane Warne är i högform, där är snabbdiagnosen. "Man överbord i Göteborgs hamn"

står det i G-P, och det är väl så nära man kommer Red Top:s version av en typisk

G-P-rubrik "Hopp-i-land-Kalle på Styrsöbåten trillar i havet".

 

 

Torsdag 23 november 2006 - : - McKennitt v Ash, cont'd (+)

 

This morning's one hour session in court gave Niema's barrister David Price a chance

to counter the Respondent's arguments from yesterday. As I've just learned, David

Price devoted a good part of the session to an argument that has been crucial during

these two days, and that concerns the so-called "A v. B" case from a few years ago.

This involved a Blackburn Rovers footballer, Gary Flitcroft, who had canoodled with

a couple of lapdancers, who subsequently sold the story to the press. In that case,

the court decided that a "celebrity" (and it was rather stretching it to include Flitcroft

in that category...) has to accept that his/her right to privacy is to some degree diminished

by their celebrity status. Desmond Browne QC argued yesterday that times have

changed, and that other, subsequent rulings - particularly the Caroline one - serve to

give the right to privacy much more legal weight. For all sorts of technical and semantic

reasons  - to do with the terms "celebrity", "role model" etc - David Price, on his part,

argued that times have not yet changed sufficiently for that, and that "A v. B" must, for

the time being, remain binding on English courts.

 

All very complicado, you'll agree. And I know how pompous this can sound, but it is

very striking how this appeal hearing appears almost as a microcosm of the much

larger conflict playing out between efforts to close down the world, and efforts to keep

it at least as open as it has been, if not more. God knows there are more important

freedom of speech issues at stake right now than a book about being (and not being)

friends with Loreena McKennitt. And as for the final outcome of the hearing, it's of

course impossible to predict. But, either way, it will have enormous impact on the

media and publishing industry, far beyond the wistful - nay, haunting! - sonorities

emanating from ancient muses.

 

PS: Nikki Tait of the Financial Times had a piece about it yesterday.  

 

 

Onsdag 22 november 2006 - : - McKennitt v Ash: the appeal

 

After some toing and froing, the main part of the appeal hearing took place yesterday

Tuesday and today Wednesday; there will be a further hour tomorrow morning

(Thursday), but your correspondent won't be able to attend. The social scene? Well,

the protagonists were of course present: Loreena McKennitt, accompanied by a small

entourage, and Niema Ash, accompanied by small friends (apart from John, who's quite

tall). Plus, of course, various hacks, law reporters, and Benji the Binman.

 

The first day was devoted to the claimant's case. Very briefly, Niema's representative

David Price put the detailed legal case to the three Lord Justices presiding, i.e. why

in their view Mr Justice Eady got it wrong in his judgement from last year. Price said

that Eady had delivered a "triple whammy" to freedom of speech. The first was in

lowering the bar for breaches of Article 8 privacy issues, so that only the most anodyne

information about someone's private life could be published. The second, related whammy

was in upping the bar for Article 10 freedom of speech issues, so that it would only be

in the public interest to publish if the individual in question had been guilty of a "very

high degree of misbehaviour". This creates a Catch 22 situation where an article, or a

book, could only get over the Article 8 hurdle if, by definition, the information was unlikely

to show a very high degree of misbehaviour. The third whammy, according to David Price,

was that Eady's judgement blurred the distinction between defamation and privacy, which

is particularly serious for the book publishing industry, as it "circumvents the rule against

prior restraint in defamation claims", i.e. not having to pulp books before the defamation

claim has been tried in court.

 

Loreena's representative, Desmond Browne QC, laid out the case for the Respondent

on the second day, Wednesday. His main point seemed, in my layman's ears, to be that

whereas in the past more weight has been placed on the right to freedom of speech in

cases like this, the balance has begun to shift towards more emphasis on the right to

privacy, and that this is something reflected in recent European jurisprudence, most

emblematically in the Caroline of Monaco ruling (a.k.a. "Von Hannover"). In other words,

Mr Justice Eady was right in placing such emphasis on Loreena's Article 8 rights, as

opposed to Niema's Article 10 rights. Among other things, Browne argued  that a celebrity

is as entitled to privacy (however you define "privacy") as anyone else, and that you can

no longer argue that celebs are in a way "asking for it" when they actively crave the publicity

most of them so patently crave. 

 

It's a depressing prospect. IMHO, if Browne is right, a ruling along those lines would be the

recipe for the cake that celebrities and politicians and the "high muckety-mucks" (in Milton

Acorn's phrase) can have and eat at the same time. Lucky them. The cult of secrecy, the

curse of English polity, and society as a whole, will be even further entrenched in law. It

would be a black day for books and newspapers, and for those who produce them.

 

I've been told the judgement can be expected in three to four weeks. As soon as I know

what it is, you will know too.

 

 

Tisdag 21 november 2006 - : - Out of office

 

The next couple of days will find me in the Court of Appeal, following the McKennitt

v. Ash hearing. I will report back on proceedings as soon as I can. Please water the

plants while I'm away. Thanks.

 

 

Måndag 20 november 2006 - : - Meejah

 

Martin Newland i MediaGuardian driver en tes som många gånger tuggats här på

Pressylta: är Indy verkligen en kvalitetstidning? Framför allt med dessa blaffiga

förstasidor: är den inte viewspaper snarare än newspaper? Svar: jo. Och i just

omnämnda tidning blir John Kampfner intervjuad om New Statesman efter

omdaningen: det ska bland annat komma en ny website med obegränsad tillgång

på pappersmaterialet. Käckt. Och Matthew Norman är elak, men rättvis, om David

Aaronovitch, som verkar ha trasslat in sig ordentligt i sina ställningstaganden efter

att han lämnade Guardian för Times (i en straight swap med Simon Jenkins). Och

just omnämnda tidning har fått ett nytt rubriktypsnitt. (Ni märker den eleganta

segueing som håller på i den här texten...). Och Journalisten rapporterar om

strejkhotet på webb-Guardian, något som Pressylta skrev om i september, för

jösse namn... Honestly. Skärpning, grabbar.

 

 

Söndag 19 november 2006 - : - Curiouser and curiouser...

 

McKennit v. Ash: Do you remember my posting on 9 November about Morley Walker's

piece in the Winnipeg Free Press and how a rather irate letter in response from a Colonel

Rankin found its way onto Loreena's website's News & Views section, in a posting dated

19 October? Well, the whole posting's now gone. Putz weg. Vamoosed. No longer present

and correct. N'existe pas. Adios, amigo. Odd, eh? [PS: On a more technical note. If you

google "colonel william j rankin" you get two results: one is my own posting from the 9th,

the other the pdf file as posted on Loreena's site, but the link of course no longer works.

However, if you click on the same file but "View as HTML" you can still read the letter.

Should you wish to do so.]

 

 

Lördag 18 november 2006 - : - As I was saying...

 

McKennitt v. Ash: Clare Dyer, the Guardian's legal correspondent, has a piece in

today's paper on the upcoming appeal, and she connects it with two other privacy-

related cases to be heard in the next couple of weeks. Incidentally, the hearing will

now start on Tuesday, not Monday as previously announced (probably due to a traffic

jam in that particular court). Anyway, the tension mounts...

 

 

Torsdag 16 november 2006 - : - "Longford"

 

Lite yesterday's news över det här kanske, men Weird Science-Kjell skrev i DN om

C4:s dramadoc "Longford", och the Moors murders. Han säger i artikeln att "Myra

(Hindley) blev så hatad av det engelska folket för att hon var kvinna". Som tolkning

av Myra Hindleys plats i det brittiska medvetandet har denna blivit ganska rutin på

senare år. Men det är enligt min mening bara en del av hela sanningen. Att rent

kvinnohat var en del av det allmäna hatet mot MH är kanske inte så oväntat, men

det var för de flesta mer specifikt än så: hatet hade så mycket med att göra att MH

sågs som i total avsaknad av moderskänslor, vilket konventionen dikterar att en

kvinna ska ha, vare sig hon själv är moder eller ej. Det är denna, mer freudianskt

färgade aspekt som var så framträdande i både mäns och kvinnors hat mot MH,

så som det utspelade sig i olika sammanhang under åren. Men en minst lika viktig

aspekt har inte med kvinnan att göra så mycket som "skuldfrågan". Kjell H har inte

rätt i det att Brady var/är "psykopat". Brady hade och har sjukdomsinsikt, en insikt

som nu mer eller mindre krossat honom som människa och individ. "Respekterade"

är inte ordet, men engelsmännen noterade att Brady under många år insisterade

på att få begå självmord. Vilket lagen inte tillät. Nej, det var Myra Hindley som var

psykopat, iskall och manipulerande. Hon uppvisade aldrig några andra skuldkänslor

än ord, ord som aldrig kostade henne något. 12-årige Keith Bennetts mamma bönade

till henne under alla år att hon skulle tala var hon och Brady begravt kroppen. Myra

Hindley vägrade ända in i döden. Om jag personligen skulle använda ordet "monstruös"

om en människa, så skulle det vara just för denna hundraprocentiga avsaknad av

empati för de drabbade. Enligt min mening: har man begått brott av sådana avgrunds-

dimensioner, och om man har ett uns av människa kvar i sig, så måste man vilja dö.

Inte sitta och manipulera en moraliskt dim-witted halvaristokrat i avsikt att bli benådad

och kunna leva ut sitt liv i "frihet". Vilken jävla frihet?

 

 

Onsdag 15 november 2006 - : - Big up Celtic FC, etc

 

Kolla detta. Bortastrippen för den här säsongen: är det makrill eller är det torsk?

 

Igår åt jag till lunch, för första gången på många år, rökt ål. Jag valde som tillbehör

äggstanning, en grillad tomat, samt en klick pepparrot. Medan jag åt detta läste jag

en blygsam men förvånansvärt omvälvande liten (betal)text av Thomas Sutcliffe i

Independent, där han påpekar att tvärtemot slentrianuppfattningen om religionen

som en av de avgörande ingredienserna i konsthistorien, så kan man mycket väl

tänka sig en konsthistoria helt fri från religion. I själva verket kan man med fog

påstå att religionen hämmat konsten, framför allt i en påtagligt snäv motivkrets:

krucifixia, annunciaciōn, pietā, kristusbarnet, och några till. När man sedan betänker

att andlighet och Conrads "marvellous" är bra mycket äldre hos människan än det

krasst övernaturliga, så är ju tanken bisarr att en Rafael eller en Michaelangelo i

praktiken skulle gått sysslolösa i gudars frånvaro. Och med det var ålen uppäten,

så jag återvände till kolgruvan med hackan i hand.

 

Ack ja, förresten. På tal om foppåll. Och konst.

 

 

Tisdag 14 november 2006 - : - I rest my case

 

Den relativt långa tystnaden här på Pressylta har, som många av er säkert anat,

sina skäl. Det är först nu, en kylig och mulen novembertisdag tillbaka i London,

som chocken har börjat lägga sig. Och ändå inte. Trots mina tjugofem år som

yrkesskribent saknar jag helt enkelt möjligheten att uttrycka i ord de scener som

utspelade sig på festvåningen Nya Estrad på Göteborg "Convention" (!) Center i

slutet av förra veckan (för "konventionellt" var det sista det var, det vill jag lova!)

Det enda jag kan göra är att be mina läsare - även om de flesta av er har säkert

redan gjort det - att studera resultatlistan (pdf) och sedan be Vaggeryds Chark AB

respektive Kå-Be Charkuterifabrik AB att - bara för skojs skull - välja ett av tre

alternativ för att komplettera ett gammalt vanligt talesätt: "Det kostar som det..."

(a) "stakar", (b) "skakar", eller (c) "smakar".

 

[Meddelande till Olov H: The cheque is in the post]

 

 

Torsdag 9 november 2006 - : - McKennitt v. Ash, again

 

I also noticed something rather strange on Loreena's website yesterday. On 14

September, the journalist Morley Walker of the Winnipeg Free Press published a

piece on the case which was mildly sympathetic to Niema. However, a week or

so later, a certain Colonel William J Rankin wrote a letter to the editor protesting

against Walker's piece and strongly taking Loreena's side in the matter. For

whatever reason, WFP chose not to publish it. However, the Colonel's letter

found its way to the News & Views section on Loreena's website, where it was

published as a pdf file on 19 October (scroll down to 'UK Privacy Case' posting of

19/10/06, where Walker's original piece can also be accessed, although it requires

subscription). The letter is worth having a look at, particularly the second paragraph,

which seems - in my layman's eyes - to contain some statements about Niema that

are bordering on defamatory: "...falsely constructing a case...", "...causing witnesses

to perjure themselves...", "...tantamount to extortion...". I say, steady on, Colonel...!

I may be wrong, but I don't recall any of that contained in Eady's judgement. And

this is posted on a website where Loreena has frequently said that she cannot

comment on the case because of her respect for the legal process...! Very curious.

 

 

Onsdag 8 november 2006 - : - Tapas variadas

 

McKennitt v. Ash: How time flies. The appeal hearing is due to take place quite

soon now, over a period of three days starting Monday 20 November and, as I

understand it, the sessions will be open to the public. Your correspondent will of

course be there, and I will report back as and when possible, hopefully at the

end of each day. Meanwhile, Loreena's new album, 'An Ancient Muse', is due to

be released any time now: some sample tracks can be downloaded from her

website here.

 

Strax efter att London fick OS 2012 i fjol profeterade jag att det kommer att gå

åt helvete. Jag har inte ändrat mig. Den inhyrda (amerikanska) chefen för bygg-

projekten, Jack Lemley, avgick i förra veckan just på grund av den urbrittiska

sjukan att politikerna nödvändigtvis ska micro-manage allting, inte erfarna

projektledare och ingenjörer. Nu visar det sig att finansministeriet glömde nämna

något om dom europeiska reglerna om moms på byggprojekt, så kostnaderna

har rusat iväg ännu längre bort från verkligheten. Idag skriver Marcel Berlins, i

ett cri de coeur som man bara kan instämma i, "Ge tillbaka OS! Låt Paris ta över

innan det är för sent!"

 

 

Tisdag 7 november 2006 - : - Arkeologi

 

För första gången på flera månader tände jag igår upp min gamla iBook, för jag

behövde hämta ett par dokument från en mackad Zipdiskett. Det var som den där

scenen i Alien när dom kliver ombord på det övergivna rymdskeppet: ekande tomt,

ödsligt, fuktigt, en slags ethereal närvaro. Nåt dussin dokumentikoner låg utslängda

i övre högerhörnet av skärmen, som en hög med höstlöv. Skärvor av termer jag

inte sett på länge: Chooser, Apple Menu, "The application Finder has unexpectedly

quit". Jag trodde till en början jag skulle sakna Mac:en mer än jag faktiskt nu gör.

Vilket inte innebär att jag gillar PC nåt särskilt. Det stör mig att jag fortfarande inte

fattar i någon särskild detalj vad som pågår under motorhuven, att jag inte kan

mixtra och dona med systemet som jag kunde med mina Mackor. Det stör mig att

så mycket av mjukvaran är Microsoft-proprietorial, att det känns så corporate-in-i-

märgen. PC-världen känns designad - och terminologiserad - för tonåringar. Jag

gillar inte att det bokmärke jag till exempel har på David Irvings webbsida ska

behöva kallas en av mina "Favorites" i Explorer. Jag gillar inte allt detta idiotiska

My:ande (My Documents, My Computer, etc) som ju bara är solipsistic-bordering-

on-redundant. Macmiljön kändes definitivt mer vuxen. Fast i fråga om iBooken,

avsevärt mer än vuxen: stendöd, i själva verket.

 

 

Måndag 6 november 2006 - : - [Rubrik här]

 

Tim Luckhurst skrev i Indy on Sunday igår om internstriderna på al-Jazeera vad

gäller den länge väntade internationella versionen: ska David Frost kalla det

'suicide bombing' eller 'martyrdom operation'? Dom ska tydligen börja sända om

ett par veckor. Och visst kommer jag väl att kolla då och då, precis som jag gör

med websiten, men kanske mest för att spåra den typen av redaktionell politik,

framför allt så klart vad gäller bildmaterialet. Får bin Laden automatiskt airtime

för sina hemmavideos? Gisslanavrättningar? Likdelar efter självmordsbombare?

Och om vi västerländska mesar inte får se sånt på AJI som arabvärlden kan se

på AJ - varför inte?

 

Över tre månader efter hädanfärden får Göran Printz-Påhlson sin runa i Guardian.

Men, å andra sidan, han har ju ingen brådska nuförtiden.

 

 

Söndag 5 november 2006 - : - ÖIS har åkt ur allsvenskan

 

Vad taskigt för dom.

 

Mörkret har lagt sig. För 401:a gången bränner man en katolik på bål. Och det är

lika festligt som vanligt. Fyrverkerier som godisbomber och månen en evighetsmint.

Stan låter som Baghdad vilken dag som helst. Hör papisten yla!

 

 

Torsdag 2 november 2006 - : - I say tomato

 

Utube ska stämma YouTube för alla serverkraschar dom råkar ut för. Andrahands

rörmaskiner... Kul. Nu kommer snart råtthjulstillverkaren MicePace att stämma

Murdoch också, det slår jag vad om.

 

Och här är dagens mest positiva nyhet, håll med om det. Down the hatch!

 

Plagiat på Wikipedia... En rätt läcker upphovsrättsteknisk-filosofisk nöt för någon att

knäcka. (Via Cryptome)

 

 

Onsdag 1 november 2006 - : - Of mellow fruitfulness, etc

 

Slutet av oktober, början av november är när England är som mest, ähm, sig självt.

Det här är nog min favoritårstid. Den vulgära sommaren - uppstickaren bland årstider -

har långt om länge bommat igen sin kiosk och gått hem. Man köper sig en påse Cox's

Orange Pippin och mumsar sig gatan fram genom löv och gamla plastpåsar. Blottarna

har också gått hem, det har blivit för kyligt för sånt. Klockan har tappat bort en timma,

närmare bestämt den som låg mellan fem och sex på eftermiddagen. I näsborrarna

lukten av bränt papper från alla smällarna: det är Bonfire Night på söndag, Poppy Day

nästa lördag. Och sen börjar Ashesserien, första matchen i Brisbane. Det är nästan alltid

Breughelhimlar den här tiden på året, och man lagar gärna grönsakssoppa till middag.

 

Det kanske har att göra med att det var i den här vevan jag kom hit första gången, i

början av november 1972. Det var likadant Breughelväder då, och "I'm Stone in Love

with You" med Stylistics. Det var "Colditz" på teve. Holland slog Norge med 9-0 i kvalet

till VM 74 (hattrick av Neeskens). Nixon blev återvald, Kissinger fick fredspriset, och

Watergate låg och bubblade lite lätt. Allmanbassisten Berry Oakley dog den elfte, nästan

exakt ett år efter Duane. Konstigt. Det var också "Upstairs, Downstairs" på teve. Jag åt

min första engelska frukostkorv, och funderade på att åka tillbaka till Göteborg igen, så

äcklig var den. Och jag gjorde slut med Jessie några veckor senare. Hmmm.

 

Sorry, jag borde kanske utfärdat en nostalgivarning i början. Won't happen again. Promise.

 

To the business at hand. John Walsh i Independent (onätat förstås) skriver om Mike Berry,

alias Shiver Metimbers, och hans heroiska 419 scambaitingsite. Samt ännu en scumbag ur

världen... Till slut: är den svenska PR- och medievärlden verkligen såpass intressant och

välbefolkad att den kan, ähm, sustain två tidningar, Dagens Media och Resumé, som i

princip skriver identiska nyheter, och ofta t.o.m. identiska rubriker, varje dag?