Gunnar Pettersson: PRESSYLTA REDUX

Arkiv: september 2006

 

 

 

Torsdag 28 september 2006 - : - Not again... and again... and again...

 

Nobelprisdags igen: Pamuk ska vara favorit, enligt Ladbrokes. Kanske är det så

att bloggsfären börjar utveckla sina "säsonger," liksom. Nobelpris i faggorna? OK,

alla sticker hem till Malte och dricker upp hans rödvin (Malte tror för övrigt på nån

jag aldrig hört talas om, men garderar med Roth). Själv tror jag på Coelho. Han

ska ju vara väldigt djup. Av sig.

 

Avd. Have-I-been-done-or-what? Jag måste besikta bilen idag, min tio år gamla

Ford Mondeo som jag köpte av en vän i december i fjol. Den kostade the princely

sum of £1... och är en death trap, inget snack om det, men den tar mig från A till

B någorlunda oskadd. Problemet är att jag behöver den i sådär tre månader till,

men måste därför lägga ut circus tretusen spänn för att den ska klara besiktningen

(nya strålkastare, ett par begagnade framdäck, nya vindrutetorkare, plus vad annat

helvetiskt dom hittar när dom nu - as we speak - går igenom den). Eeeeek var ordet.

 

Och Vernon Bogdanor bjuder på ännu en omgång flagrant banala iakttagelser om

brittisk politik i DN Debatt. Den här gången är det inte så mycket Gordon Browns

politik som är problemet. Vilket var precis vad det var när han skrev om saken i

juni i fjol (jag tror jag länkade till den), när han beskrev Brown som en gråsosse

som tänker tax-and-spend tills inflationshelvetet är ett faktum och landet sitter på

pottan som det gjorde 1979. Vilket är det sista Brown är. Fråga: Var får dom allt

ifrån, dessa statsvetare? Svar: Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, bland annat.

 

Facktidningen The Journalist (ingen idé att länka just dit, för det är members only

online) skriver att journalisterna på web-Guardian ska hålla omröstning om strejk.

Dom har fått ett lönebud på 3%, men vill ha fyra. Men det är inte ointressant i

sammanhanget att det 80-tal webjournalister tidningen anställer har i snitt £10,000

lägre lön än pappersjournalisterna! Det är inte en gradskillnad, det är en väsensdito.

Den här klassaspekten av papper/internet-relationen kommer nog också att bestå

ett bra tag framöver.

 

 

Onsdag 27 september 2006 - : - A bitch about Hitch

 

Ännu en käpphäst på ingång. Jag ställer upp på en hel del av vad Hitchens säger

nuförtiden, framför allt i det att vänstern sedan 9/11 helt verkat tappa förmågan

att hålla två tankar i huvudet på samma gång. Vilket, när det gäller Mellanöstern,

kan bli fatalt (vide Hizbullahdiskussionen hos Rasmus Copyriot). Men ungefär lika

mycket av vad han säger nuförtiden är inte bara perverst och ologiskt, som hans

stöd för Bush och Irakkriget, det är alltför ofta också intellektuellt undermåligt,

som i hans lika ensamma som tradiga kampanj för att bevisa att Irak var ute efter

uran i Niger och att Valerie Plameaffären därmed måste ställas i ett helt annat ljus

än det alla ser den i (om du inte följt detta: don't bother). Här får han ordentligt på

truten av David Corn i Slate idag, och hans respons är lika usel som förut: han

leder inte i bevis, han ponerar; han vägrar konfrontera viktiga detaljer, och förlitar

sig på ännu viktigare historiska perspektiv ("Saddam agerade ofta oförutsägbart,

därför är han alltid oförutsägbar," liksom; eko av Myrdal här...) und so weiter. Det

är, som det heter, inte roligt att se, eftersom han för bara några år sen själv skulle

skurit sina egna argument i stycken, med en diamantprydd skalpell. (Roligt är det

inte heller att man så tydligt hör fyllan i prosan, att han så ofta skriver texter som

man känner igen på andedräkten, liksom...)

 

Rymde från häktet med hopknutna lakan och bågfil... Jag har sagt det förut, och jag

säger det igen: det finns inget som är så banalt som verkligheten.

 

 

Tisdag 26 september 2006 - : - Snäppet före the 'b' in 'bang'

 

Det står väl, som vanligt, inte högst på nyhetsdagordningen, för det handlar ju om

Nordirland, men rättegången mot dom misstänkta bakom Omaghbombningen 1998

har återupptagits. Den anklagade är en elektriker vid namn Sean Gerard Hoey. Här

är Wikipediaartikeln om bombningen. Gå lite längre ner i den artikeln och titta på

fotot i högerkanten, förstora det gärna. Det föreställer en pappa med sin dotter på

axlarna, det är taget av hans hustru, dom är en spansk turistfamilj. I den röda

Vauxhall Cavalieren som står parkerad bredvid dem ligger bomben: fotot är taget

cirka trettio sekunder innan det smäller. Det är en av de märkligaste bilder jag vet,

jag har alltid varit förtrollad av den, jag måste ha spenderat timmar med att studera

varje detalj i den. Varför? Därför att den är det närmaste vi kommer beviset på ett

fenomen som många har beskrivit som varit med om bombningar av den här typen,

nämligen att i bråkdelen före smällen lägrar sig en tystnad över allting, en allt

omfattande stillhet och ro, som om världen helt enkelt stannar till och håller andan.

Det kanske går att jämföra med det rusliknande stillastående som föregår ett petit

mal-anfall hos epileptiker. "You start on the 'b' in 'bang'," sa Linford Christie till en

ung löpare som ville veta hur man grejar en bra start i ett 100-meterslopp. Det här

är snäppet före 'b'.

 

 

Måndag 25 september 2006 - : - Bildspecial (+)

 

Out of ignorance, beauty: vad heter 'political cartoons' på svenska? Som vi inte har

i våra tidningar, väl? Den - även om jag avskyr ordet - satiriska teckningen på

politiska teman, alltså. Som Martin Rowsons idag, titel "Totally buggered", med

anledning av Labourkongressen den här veckan: den är så, ähm, läbbig, och därmed

typisk Rowson. Steve Bell kan också vara rå, men också mer fnissig än Rowson, som

den på LibDemledaren Ming Campbell från förra veckan. Chris Riddell i Observer

jobbar mer i den klassiska traditionen, som i denna (se till att klicka för att göra den

större, annars funkar den inte).

 

(Käpphäst på ingång:) Det är kriminellt dåligt av Independent att inte gratisnäta

Tom Lubbocks konstkritik (jag kan inte ens hitta en betallänk, det är ju skandal...).

Hade dom gjort det skulle världen varit ett mycket soligare och kunnigare ställe.

Idag skriver han om Rodinutställningen på Royal Academy. Han inleder med ett

litet capriccio om hur 'the spirits' klär på sig 'human flesh', men inte särskilt klädsamt,

det blir mer karikatyr i stället för kropp. Lubbock avslutar sedan med detta: "What

severely limits Rodin's eroticism, what turns his treatment of the body into grave

misunderstanding or stupid fantasy, is that his figures are without vulnerability.

That's why they look like caricatures of the body by someone who doesn't have

one. They ignore its tenderness, its fragile equilibrium, its limitations and how it

deals with them."

 

Det är kännetecknet på bra kritik: it takes the word right out of your mouth, liksom.

 

PS: Vilken upptäckt: här på FindArticles kan man ju hitta alla Lubbocks Great Works-

artiklar i Indy på fredagarna! Läs omedelbart!

 

Vad sägs om att fortsätta på konsttemat? Här är en käck limerick:

 

Titian, whilst making rose madder,

Espied his model up on her ladder

Her position, to Titian,

Suggested coition

So 'e rushed up the ladder and 'ad 'er

 

 

Söndag 24 september 2006 - : - Allt emellanåt på en söndag

 

Nu är det visserligen (tillfälligt?) vajsing på länken från Cryptome, men rubriken är

utan tvekan eye-catching: "Tretton miljoner går ur kinesiska kommunistpartiet." Det

är ju, som Mao utryckte det, ett jävla tapp.

 

Och sen får man syn på detta! Nåt samband...?

 

"Please write positively" är (enligt borttappad uppgift) den thailändska militärjuntans,

ähm, vädjan till landets medier. "Please," alltså. Vad trevligt med en artig diktatur.

 

"Bokmässan är böckernas Almedalen" stod det i Dagens Media för några dar sen.

Och jag menar, exactly. I rest my case. Jag går fortfarande i terapi efter mitt enda

besök, och det är sex år sen nu.

 

Jag känner folk som är besatta av Judge Judy, som deppar om dom missar ett enda

program. Observerkritikern Peter Conrad visar sig vara en till (registreraartikel). En

av hennes catch-phrases står i kö för att bli Pressyltamotto: "Beauty fades, dumb is

forever."

 

Denna dialog har just utspelat sig:

 

Jag till sonen: "Vad gör du idag?"

Sonen till jag: "Jag ska spela golf."

 

En lång och djup och smärtsam tystnad. Som jag fortfarande inte vet hur jag ska ta

mig ur. I need help. Someone. Please.

 

 

Torsdag 21 september 2006 - : - The Return of Pressylta Sporadux

 

Eller med Onionskribenten Kurt Beckmans odödliga ord: "I Fucked My Way Into This

Mess, And I'll Fuck My Way Out." Det kommer alltså bli mer sporadiskt med inläggen

på Pressylta i framtiden. Jag har under det senaste året+ graviterat bort från yrkes-

skrivandet - det ligger nere helt och hållet numera - och har i stället börjat spela på

andra strängar på tillvarons lyra (eeeeek!), vilket nu tar upp mer och mer av min tid.

Det betyder naturligtvis inte att jag släpper greppet om vare sig press, media, chark

eller GAIS, bara att postfrekvensen får anpassa sig efter de nya omständigheterna.

 

Och, ja, dagens Armaniredigerade Independent är lika trist som den ser ut: Afrika och

mode. Tugga på dom orden en stund. Afrika och mode.

 

 

Tisdag 19 september 2006 - : - Dekadent!

 

Polly tycker att ni är dekadenta som röstar ut sossarna bara för att ni är uttråkade

med dom. Och, det måste sägas, utifrån sett har ju valresultatet något av demokratin-

som-lyxvara över sig. Få är det förunnat i denna jämmerdal att ha det så gott ställt

att man skyller på regeringen.

 

Independent kör sin The Big Question-sida om konsekvenserna för europeisk social-

demokrati. På torsdag blir tidningen dessutom redigerad av Giorgio Armani, som ett

led i deras RED-kampanj startad av Bono. På tal om vilket: en gång för nåt tio-femton

år sen utmanade The Sun The Guardian: låt oss byta jobb och redigera varandras

tidningar för en dag! Vilket skulle varit jävla lajbans, tyckte alla, men Guardian fegade

och sa nej. Typiskt. För the Sun skulle så klart gjort ett mycket bättre jobb på Guardian

än Guardian på the Sun, det var ju vad alla visste.

 

"It is often said—and was said by Ratzinger when he was an underling of the last Roman

prelate—that Islam is not capable of a Reformation. We would not even have this word

in our language if the Roman Catholic Church had been able to have its own way." Här

alltså Hitchens om den allt mer sinistre Ratzinger.

 

 

Måndag 18 september 2006 - : - Wake up and smell the bourgeoisie...

 

Gratulerar! Ni har fått ännu en statsminister med nästan inget hår. What possessed

you...?! Independent använder ett intressant ord i sin rubrik: "Sweden lurches to the

right...". Lurch alltså kränga/vingla till, ragla. Men lurch-to-the-right är en rubrikklyscha

som nästan alltid används i samband med att Frankrike röstar på Le Pen, eller

Österrike på Jörg Haider, och har förstås lite grand en innebörd av onykterhet och

oredlighet, av "it's the booze talking". Vilket gör det till ett aningen skorrande ordval

i det här sammanhanget, tycker man kanske. Hur som helst, ingen av dagstidningarna

har det svenska valet på ettan. Och lika bra är väl det.

 

Avd. Alltid-glad-att-kunna-vara-till-hjälp (DN 18 september 2006):

 

Editorial comment: A New

Beginning Ffor Sweden

The liberal [?] alliance has done the unthinkable - defeated

the s[S]ocial d[D]emocrats in [despite] a strong economy,

[and] without the help of any small, unpredictable populist

party.

 

Prime minister Göran Persson is [set to] resigning. T[, and t]he right

wing m[M]oderate party leader Fredrik Reinfeldt will be his successor[ed

him] as head of government.

According to conventional wisdom, solid growth and increasing real

wages should have secured power for the governing party. In Sweden,

this rule of thumb is [has been] supported by 70 seventy years of political

experience. Only under [in] exceptional circumstances has anyone else

[other] than the s[S]ocial d[D]emocrats been voted [in]to power.

Not this time. The liberal alliance has proven, both to itself and [to] the

voters, that s[S]ocialist dominance can no longer be taken for granted

in this country.

When a coordinated and well prepared [four-party] coalition emerged,

formed by four parties, the ground rules changed. A s[S]ocial d[D]emocratic

party depending on the g[G]reens and the former c[C]ommunists suddenly

appeared less solid and appealing to the voters than the liberal challengers.

Fredrik Reinfeldt also embraced the welfare state, and thus deprived[ing]

the left of a political monopoly.

Göran Persson lost the initiative over the crucial question of jobs. In spite

of strong growth, unemployment remains high. The message from the p[P]rime

m[M]inister, that the labour market is improving, fell on deaf ears.

For the first time ever, a right wing coalition is taking over in pro[s]perous

   times. It is a historic shift in Swedish politics.

 

 

Söndag 17 september 2006 - : - Ofta på en söndag

 

"Robert Karlsson - mannen som är för trevlig för att vara golfare". Det är en sån där

story man bara drömmer om, enligt min mening. Ungefär som "Påven talar ut om

skilsmässan". Eller: "Myrdal: Visst såg jag folkmord".

 

Some radical beats going down ute i solskenet på Dalston Lane just nu: Hackney

Carneval drar förbi i maklig takt, ljudet skruvat upp till elva, maxade kostymer, söt

rök vibrerar i luften, destination London Fields, med rice'n'beans och papaya, nice.

 

Pankaj Mishra svarar i Observer på Amis islamessä förra veckan, men inte särskilt

övertygande egentligen, eftersom han på sätt och vis bara anklagar Amis för att inte

ha skrivit en annan essä än den han skrev.

 

 

Fredag 15 september 2006 - : - Sorry...

 

...I was miles away... Som ni väl redan sett har både Guardian och Independent

(kan inte för mitt liv hitta länken på Indies hemsida, om det nu finns nån; försök

själv, bylinen är Stephen Castle) idag stora reportage från den svenska valrörelsen

(Guardian dessutom om invasionen av svenska indieband). Alltihop egentligen rätt

förutsägbart; läsning ej obligatorisk. Men fy fan va bra vi är, håll med om det.

 

 

Torsdag 14 september 2006 - : - En dålig + en bra = en brålig

 

Det här med Chris Langham är för jävla sorgligt. I mina sentimentala ögon är han

mer än normalt oskyldig, tills motsatsen är funnen. Jag hade nöjet att träffa honom

ett par gånger för en massa år sen, när han skrev för Spike Milligan, och en mer

straight-up, chosefri och svinrolig människa är det svårt att tänka sig. Which is not

to say... ja, djupa vatten, eller vad det heter... Hmmm.

 

Det må vara hämtat ur you-know-what igen, men det här reportaget om West Ham

och Tevez/Mascherano-dealen är för mina pengar ett exempel på varför man

fortfarande köper och läser tidningar. Klassisk, solid, undersökande journalistik

på ett sid-2-3-spread med snyggt bildgalleri (nätet gör det som vanligt inte rättvisa).

Det sägs ofta att undersökande journalistik blivit för dyr, och det kanske är sant,

inom dom ekonomiska ramar man satt för sig. Men detta har alltså tagit tre av

tidningens journalister exakt fjorton dagar att producera. Dom som eventuellt klagar

på kostnaden för den här artikeln vet nog, som vanligt, the price of everything but

the value of nothing, med vilde Oskars ord.

 

 

Onsdag 13 september 2006 - : - Oh shit...

 

Först chark - and now muff diving... Vad fan sysslar dom med där på Karolinska

egentligen, vad är det som motiverar all denna party-pooping research?! Är det nån

som vaknat på fel sida, nån som inte fått sina dagliga tre-och-en-halv-meter, nån

som inte vart på dass på fjorton dar - eller vaddå...?! Skärpning nu.

 

Jag är för upprörd för att kunna skriva nåt mer på en stund. Sorry.

 

(One stiff drink later...)

 

För att inte tala om "Hämndattacker mot stingrockor"-storyn... Hur totalt vrålkorkad

kan man bli, jag menar till och med för att vara australiensare: hur nittifemoktanigt

flängimbecill får man vara...? Jag menar: "Där fick dom allt," liksom. "Nu är dom nog

inte så sturska längre, dom där stingrockorna..." Som många gånger sagts: The aussie

brain at work is not a pretty sight.

 

 

Tisdag 12 september 2006 - : - De ska va en plansch i år

 

Det här med tidningarnas inserts för att locka läsare är något som blir mer och mer

förbryllande. Jag kan ju förstå att man kanske väljer att köpa Times i stället för

Telegraph en lördag om man därmed får en dvd med Rashomon i stället för en dvd

med Sound of Music. Men så för nåt år sen började Independent, som är något av

insertideologins avantgarde, att lägga med - språkkurser... Kortversioner av Teach

Yourself Spanish/French/Whatever, med CD:n i lördagstidningen och boken med

söndagen. Och det funkar ju, uppenbart. Men varför? Nu är det dock planscher som

gäller: Indie kör den här veckan med människans skelett i fyra olika delar, som på

fredag ser ut att bli en mastondontplansch som ingen jävel har plats att klistra upp.

Guardian för sin del kör vidare med succén från i våras: brittiska träd, brittiska

fåglar, brittiska smådjur, brittiska blottare (nä, det där sista hittade jag på...). Och

det roliga är att alla samlar ihop dom här planscherna för att ge dom till den lokala

lågstadieskolan - som alla håller på att drunkna i planscher! "Inga mer planscher!"

vädjar dom, förgäves. Hur funkar då detta? Tänker folk alltså, "Jamen, spanska

vore ju bra att kunna, jag tror jag köper Independent i stället för Guardian idag."

Eller, "Brittiska småfåglar vet jag inget om, så det får bli Times idag!" Weird, huh?

 

Kan tyvärr inte länka nåt i det ovanstående heller, för vad jag vet går det inte att

länka till planscher.

 

Jag bor tyvärr så långt från Stadion: är det nån som vet hur det gick för GAIS igår...?

Ähem.

 

 

Måndag 11 september 2006 - : - [Rubrik här]

 

Det är vid såna här tillfällen man lutar sig tillbaka med det självgoda leendet på

läpparna. "Hånfilm" mot GAIS, minsann... Det här är inget annat än vad vi i

branschen kallar "ett självmål", eftersom effekten bara blir att alla undrar varför

Blåvitt är så nervösa.

 

Richard Addis lägger fram siffrorna för något vi alla förmodligen gått och tänkt på

på sistone: varför kan då i konsekvensens namn inte alla tidingar vara gratis?

 

Och man kan ju inte annat än hålla med om vad Simon Jenkins skrev i fredags:

den här helgens våg av skräckporr om 9/11 får ju Osama bin Laden att gnugga

händerna i förtjusning. Varför skriver inte Resumé nåt om den PR-kampanjen?

 

 

Söndag 10 september 2006 - : - OK, jag ger mig...

 

Det måste jag säga, Martin Amis' (nyskrivna) essä i Observer idag är faktiskt nåt

av det bästa jag läst om Islamismen. Till och med prosan är relativt fri från later

och krumbukter. Och citatet från Joseph Conrad, som avslutar texten, är ett genuint

fynd för oss religionsmotståndare, och får därför bli den här söndagens predikotext:

 

'The world of the living contains enough marvels and mysteries

as it is - marvels and mysteries acting upon our emotions and

intelligence in ways so inexplicable that it would almost justify

the conception of life as an enchanted state. No, I am too firm

in my consciousness of the marvellous to be ever fascinated by

the mere supernatural, which (take it any way you like) is but

a manufactured article, the fabrication of minds insensitive to

the intimate delicacies of our relation to the dead and to the

living, in their countless multitudes; a desecration of our

tenderest memories; an outrage on our dignity.

 

'Whatever my native modesty may be it will never condescend to

seek help for my imagination within those vain imaginings common

to all ages and that in themselves are enough to fill all lovers

of mankind with unutterable sadness.'

 

('Author's Note' to The Shadow-Line, 1920.)

 

 

Lördag 9 september 2006 - : - DVUBEAVOTOS(2)

 

För instruktioner, se gårdagens inlägg.

 

CARPE DIEM! - Denna fras har sitt egentliga ursprung i Vietnamkriget, närmare

bestämt statskuppen mot Ngo Dinh Diem i Saigon i november 1963. Frasen myntades

av den amerikanske ambassadören Henry Cabot Lodge i dennes sista, topphemliga

möte med kuppmakarnas ledare, general Duong Van Minh, sent på kvällen den 1

november (det var en tisdag). En av de instruktioner som Cabot Lodge - han var ju

latinare sedan barnsben - gav till Duong var nämligen att "gripa Diem," dvs. ta honom

levande. Nu råkade det sig emellertid så - och detta visste naturligtvis Cabot Lodge

mycket väl - att general Duong också var latinare, men han å sin sida begrep frasen

precis som vi alla andra begripit den ända sedan dess, dvs. både bokstavligt och

metaforiskt: Grip dagen! Ta chansen! Ge järnet! Skjut den jäveln i nacken! - "Och

det var ju inte alls meningen," reflekterade en besviken Henry Cabot Lodge efteråt.

"Snarare tvärtom..."

 

 

Fredag 8 september 2006 - : - DVUBEAVOTOS(1)

 

Det var ett tag sen vi hade några språk- och vokabulärövningar på Pressylta. Den

här helgen viker vi alltså åt premiären för: "De verkliga ursprungen bakom ett antal

vanliga ord, talesätt och sentenser". Idag del 1. Tomorrow, the world...

 

NASI GORENG - Denna populära indonesiska risrätt hämtar i själva verket sitt namn

från ett av de mörkaste kapitlen i mänsklig historia: Tyskland under den nasistiska

regimen (1933-1945), och mer specifikt från en av dess fetaste representanter,

Hermann Goreng (1893-1946). Nu har det ofta påpekats för relevanta myndigheter

i Indonesien att många i Europa och annorstädes tar illa vid sig av denna benämning

på deras i och för sig väldigt goda maträtt, och helst skulle se att den ändrades till

något mer neutralt. Men indonesierna svarar för sin del att då får européerna vackert

lov att ändra namn på "Koljarygg med kumminglaserade sommargrönsaker, dillsky

samt risotto med insjökräfta, prästost och dillblomma" eftersom detta på indonesiska

betyder, sånär som på en enda bokstav, "Alla män över 20 som bor i Djakarta med

omnejd är flamsebögar med skoskav".

 

 

Torsdag 7 september 2006 - : - Torsdagsplock

 

Den alltid splendido Ross McKibbins essä i nya numret av LRB kunde inte blivit

bättre tajmad (och Fredric Jameson om Zizek är inte dum den heller). Det är av

allt att döma fråga om knivslagsmål inne på No. 10 just nu, rena toe-to-toe skrik-

fester mellan Blair och Brown. Vad vi ser är helt enkelt den av alla väntade palats-

kuppen som håller på att utspela sig, långt om länge. Och Polly river sig i håret.

 

Som jag alltid misstänkt: "[Frederick Crews'] conclusion is that Freud was indeed

making it up as he went along." Jerry A. Coyne skriver om Crews' must-read-nya

bok i TLS.

 

Och den här ettan är The Sun när den är som bäst, dvs. vidrigast. Bakgrund: Ian

Huntley var den som mördade de två småflickorna i Soham för ett par år sen. Hans

andra självmordsförsök i fängelset misslyckades för några dar sen.

 

["BETTER LUCK NEXT TIME" löd alltså Sun-rubriken, innan den försvann...]

 

 

Onsdag 6 september 2006 - : - Blärt

 

The Suns datumscoop angående Blairs avgång har alla dom gamla kännetecknen:

det här är kosher, det här är från Blair själv, eller kanske snarare Jonathan Powell,

hans närmaste medarbetare. Men man blir ändå lika häpen varje gång det händer,

varje gång han vägrar säga nåt rakt ut, och i stället väljer att kommunicera med

nationen genom Rupert Murdochs sladdriga organ. Men inte bara det. Skilsmässan

från verkligheten tycks nu näranog total: det har också läckt att teamet runt honom

planerar en avskedturné... Kallad "I Did It Myyyyyy Way". Ni kan vara tacksamma

som har någorlunda normala politiker där hemma. (Och i ordet "någorlunda" ryms

ju avgrunder...).

 

"Ahndoril" - säkert en astrevlig kille, men håll med om att namnet ser ut som ett

felstavat huvudvärkspiller...

 

 

Tisdag 5 september 2006 - : - A site for sore eyes

 

McKennitt v. Ash: Still no news on the outcome, if any, of yesterday's deliberations

in court. However, as part of Pressylta's legendary service ethos, I have now provided

a complete McKennitt v. Ash archive, i.e. all my postings on the subject to date. The

link is in the left column.

 

I övrigt nytt: Germaine Greer är rätt bra om Steve Irwin. Patrick Cockburn om Mellan-

östern är alltid värt att läsa, om inte annat som alternativ till en oftast hyperventilating

Robert Fisk. Martin Amis recenserar Lawrence Wrights omtalade bok 'The Looming

Tower' i Times. Och The Curse of The Hitch strikes again!

 

Ett pressmeddelande just nu upplyste mig om att Small Feet Go Far. Och det är nog så

sant som det är sagt. Lika sant är att Spriten Dödar Långsamt. Men jag har inte bråttom.

 

Och även om det kanske rör sig om grader-i-helvetet så är ju thelondonpaper rejält

mycket snyggare gjord än London Lite, det måste man säga. Den känns faktiskt som

en tidning i händerna. Weird. OK, kanske inte direkt the first draft of history, men i alla

fall the first doodle of history, då'rå. Inte minst att the text-graphic-ratio nästan nuddar

Le Monde-stuk i jämförelsen med LL. Förresten, om nån vill ha jobb i London så får man

£8 i timman för att dela ut den mellan 16:30 och 19:00. Nåt att begrunda, kanske...

Tidningskarriärer har börjat blygsammare än så. Fråga Guillou.

 

 

Måndag 4 september 2006 - : - McKennitt v. Ash, etc

 

In MediaGuardian today, lawyer Caroline Kean writes (you have to subscribe, but

it's free) about the media industry's application to intervene in the case ("probably

one of the most significant court of appeal cases for the British press ever," according

to the standfirst). The application is supposed to be heard today, but I'm unsure

whether there will simply be a written submission for the judges to consider, or an

oral submission. As I understand it, and this probably won't come as a surprise to

you, Loreena's lawyers oppose the application. And it's by no means certain that it

will be granted, because it would be a unique and precedent-setting decision.

Previously, only non-profit organisations such as racial equality bodies have been

allowed to intervene in cases whose outcome would affect the law in their respective

areas, but commercial organisations, never. Whatever the outcome, I'll post it here

as soon as I know.

 

På tal om privatliv: Andrew B. skriver om Google och citerar en datakännare om vad

ni alla säkert redan visste, men inte jag. No one ever tells me anything...

 

Och Banksy fortsätter att utföra hjältedåd på offentlig plats.

 

Something's Amiss, forts: Simon Carr i Indie (endast betalnätat) har kul med en annan

Martin Amis-fras. Amis skrev nyligen om terrorismen och sa att problemet med Amerika

är "a citizenry haunted by rudderless suspicions". Detta alltså från "one of the world's

great writers," enligt Observer igår. "Rudderless suspicions". Fniss, alltså.

  

 

Söndag 3 september 2006 - : - Mera bokutdrag i baljan, boys...

 

Observer har idag i ett utdrag ur Martin Amis' kommande bok om Mohammed Atta.

Det här är "klassisk" Amis, enligt min mening, författare till den mest kantiga, själv-

medvetna prosa man kan åstadkomma, full av hans gamla litterära tics. Som mest

uppbart (och mest störande i mina ögon) hans förkärlek för vokabulär som förvisso

är snajdigt obskyr men som inte alltid träffar mitt i prick (marfanic, till exempel,

kommer från "Marfan's syndrome" och betyder "spindelfingrad", men han använder

det som adjektiv relaterat till "tumme"; sordor härleder från "sordid", dvs. "lumpenhet,

orenhet", men det låter ju mer som någonstans Bilbo Baggins är på väg till; osv). Och

bakom alltihop, som vanligt, ett intellektuellt angrepp på problemet Atta som aldrig blir

mer än plausibelt, något han dessutom alltid själv verkar medveten om, för när man

läser Martin Amis ska man hålla utkik efter ordet almost, som här: "If you took away

all the rubbish about  faith, then fundamentalism suited his character, and with an

almost sinister precision." Eller här: "On the other hand, Abdulaziz, with his softly

African face, his childish eyes, was almost insultingly easy to dominate."

 

Här, ur samma tidning, är Peter Preston om gratistidningarna. Och här Independent

om samma ämne. I morgon e.m. kommer ju också första numret av thelondonpaper.

Men, ärligt talat, om jag inte råkar ha nåt ärende så vet jag inte om jag orkar ta mig

in till stan bara för den sakens skull. Indolens, i rätta händer, är en utmärkt egenskap.

Har jag (nästan) alltid sagt.

 

 

Lördag 2 september 2006 - : - Death by tractor

 

Igår publicerade Independent några utdrag ur en kommande bok, "Number One

in Heaven - The Heroes Who Died for Rock'n'Roll" av Jeremy Simmonds (Penguin,

oktober). Alla är i större eller mindre grad gripande historier, fulla av sötsur ironi.

Men ingen mer så än den siste i raden, Merle Watson (skrålla ner). Det är en helt

sanslös historia, för makterna hade nämligen bestämt att Merle skulle dö på det

mest idiotiska sätt dom kunde hitta på just den natten (läs och begrunda...).

 

Hur som helst, Merle kallas här "the noted blues slide-guitarist", och det var han

förvisso, men det var bara en av strängarna på hans lyra (var får jag allt ifrån...?)

Han var nämligen också son till en av mina husgudar, Doc Watson, den kanske

främste bluegrass-country-rockabilly-gitarristen i USA efter kriget, som helt enkelt

revolutionerade akustisk steel-string playing med en (bokstavligt) otrolig teknisk

precision och tempo; han är något så ovanligt i moderna solistsammanhang som

virtuos och lyriker på samma gång (think Ellington, think Hendrix). Merle spelade

alltså mycket i Docs skugga, försökte och lyckades till slut bryta sig loss, dog

krossad till döds under sin egen traktor. I mean, where the fuck do you get off?

Doc var förstås heartbroken och på den första plattan efter Merles död ("My Dear

Old Southern Home", 1991) sjunger han "Your Lone Journey" i duett med sin fru

Rosa Lee. Det är obeskrivligt sorgligt, ett av de (fler och fler, erkänner jag gärna)

tillfällen när det börjar sticka i ögonen på mig (ett annat är för övrigt när Depardieu

som Cyrano utropar "...seulement mon panache!" och dör ihjäl sig).

 

Så vad drar vi då för lärdom av denna melankoliska historia? Ingen särskild, vad

jag kan se. "Låt traktorn vara", kanske, men det är väl heller inte något man

nödvändigtvis behöver påminna just Pressyltas läsare om. Eller...? 

 

 

Fredag 1 september 2006 - : - Guten heute, alle Leute!

 

Idag är Pressylta stadd på affärsresa, i korta varor, och återkommer så snart som

överhuvudtaget möjligt. Meanwhile, talk amongst yourselves.