Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Archive for the ‘Brittiska medier’ Category


Back to the drawing board…

Tuesday, June 13th, 2017

Något av det första jag överhuvudtaget bloggade om på analog-Pressylta var när The G la om format till Berliner 2005. Nu ska den bli tabloid från nästa år. Jag ryser vid blotta tanken. Tanken är att möblera om hela butiken, inte bara formatet utan också medlemsstrategin och annonsstrukturen. Nå, papperstidningarna har väl nåt tjugo år kvar tills min lojala generation dött ut, så vi får väl hålla till godo. Något av det sista jag kommer att blogga om blir väl en uppmaning till mina då medelålders läsare att köpa böcker, LP-skivor och papperstidningar. Aaah, som vad-han-nu-heter sa, I was so much older then, I’m younger than that now…





Bada-bing

Saturday, June 10th, 2017

Av Chris Adams i Evening Standard. En parodi på Saatchiannonsen i 2015-valet där Ed Miliband satt i fickan på Nicola Sturgeon. Det ryktas nu att regeringen tänker ta omröstning om att begränsa aborttiden som eftergift åt DUP. En ren skandal, om det är sant. Räkna med massdemonstrationer.





En annan tanke

Friday, June 9th, 2017

Bortsett från The G och Daily Mirror hade Corbyn praktiskt taget hela pressen och etermedia emot sig, inkluderat BBC, under valkampanjen. Paul Mason är en av många som vill se olika, nya former av restriktioner, till och med lagstiftning, vad gäller balans och opartiskhet, förbud mot opinionsmätningar under veckorna före valet (som i många andra europeiska länder) och regler för hur de i förekommande fall ska rapporteras.

Men man kan ju se det omvänt också. Trots mediernas roll som torypartiets “överbyggnad”, trots deras skrikiga rubriker och stora upplagor – så funkade det uppenbart inte. Varför? Vi får vänta på analyserna, men det verkar troligt att de unga väljarna hade med saken att göra, de lär ha varit fler än någonsin. Och de unga läser inte tidningar överhuvudtaget, minst av allt senilpressen – Daily Mail, Daily Express, The Sun…

Jag tror detta är något man måste se som en del av de nya politiska förhållandena som börjat råda. Medan May halkade fram på gammalmedias hala studiogolv åkte Corbyn till rockkonserter och utomhusmöten, med tusentals i publiken. Det är “flykten från skärmen”, live är vad som gäller. Som i ‘Grime for Corbyn’





Valrapport

Sunday, May 28th, 2017

Det är tio dagar kvar till valet och ett par överraskningar – eller potentiella sådana – har dykt upp. Dels i det att Manchester inte alls tycks ha stärkt opinionen för den sittande regeringen – vilket vanligtvis brukar hända efter terrordåd – inte ens med Theresa Mays ständiga ältande av frasen strong and stable leadership. Det är ganska anmärkningsvärt.

Än mer så när opinionsmätningarna visar att Corbyn och Labour hämtat in de konservativas försprång ganska dramatiskt: från en ledning på 24 procent till en femprocentig skillnad (41-38) i mätningen som kom strax efter Manchester. Nu ska man förstås komma ihåg att opinionsmätningarna de senaste åren inte bara haft spektakulärt fel, utan att de haft fel just i att de överskattat Laboursiffrorna.

Men om siffrorna nu håller i sig – och de konservativas kampanjledning tar dem på största allvar – så är det uppenbart att May begick ett strategiskt misstag i att utlysa valet så snabbt och ett taktiskt misstag i att sätta sin egen person i fokus för kampanjen i hopp om att Corbyn skulle lägga krokben på sig själv.

Koppla detta då till ett valmanifest från Labour som fick ett överlag positivt mottagande, och ett från Tories där de redan fått backa på några centrala punkter, inte minst den så kallade “demensskatten“. För att inte tala om att de inte ens brytt sig om att kostnadsberäkna sina “reformer”.

Labour – och Corbyn personligen – har förstås också den övervägande majoriteten av media emot sig, inte bara det konservativa partiets “överbyggnad” i den paranoid-reaktionära pressen utan också det påstått opartiska BBC. Lögnerna, förvrängningarna, tystnaderna är skränigare än någonsin, en slags repris på folkomröstningen i fjol.





Brexit Day – The Madness Begins

Wednesday, March 29th, 2017

Historic Article 50 letter to be hand-delivered at secret time and location amid fears of sabotage by Remainers

(Daily Telegraph)





Och igen…

Sunday, March 26th, 2017

Flera människor mejades ner igår kväll utanför puben Old Queen’s Head på Essex Road, ett par minuter från där jag nu sitter… Fyra människor skadade, Daily Mails rapport här. Det var tydligen inga terroristdårar, bara vanliga dårar, som låg bakom. Sheeesh…





Premiärnerver

Thursday, December 22nd, 2016

Jag kan meddela att min skådespelardebut – tidigare omnämnd här – äger rum på nyårsdagen kl 15:00 (GMT) på BBC Radio 4. Det är första delen av dramatiseringen av Fredrik Backmans roman ‘Britt-Marie var här’. Jag är Berättaren, och frågade ju regissören, som man tydligen ska, “What’s my motivation here?” Hon blängde på mig och muttrade, “A willingness to tell the fucking story…” Nej, jag skojar bara, Janine har blivit en polare. Men nyårsdagen innebär ju att vi får en bra början på 2017, i alla fall… Länkar kommer när de kommer, men jag undrar om man kan lyssna på det utanför UK?





Hoppsan…

Sunday, December 4th, 2016

Post-truth har nu nått TLS. Skellefteå ligger i Nordnorge, tydligen. Där finns hur som helst den envist svensktalande klubben Mörkrets och Kylans Glada Vänner. Hurra för dom!





HyperNormalisation + Minirecension + Taster

Tuesday, October 18th, 2016

Tänkte titta på Adam Curtis nya dokumentär ‘HyperNormalisation’ i kväll. Den är exklusiv på BBC iPlayer fr.o.m. i söndags. Tre timmar lång. Men jag vet faktiskt inte om jag orkar. Han har blivit så… spretig i de senaste filmerna. Det här verkar vara en trailer för den på YouTube:

Filmen är gloriöst löjlig, som vanligt. Ett av kännetecknen är ju att Adam Curtis inte inser att hans tolkning av världen är lika koko-banana megalomaniac som de “krafter” han beskriver. Hela hans projekt handlar om alterntiva verkligheter, och det gör han väldigt bra, faktiskt, men hans slutsatser är ju så left-field de kan bli. Den kommer säkert på YouTube nån gång. Tre timmars bra underhållning. Men inget man ska tro på.

 





The end…

Friday, August 5th, 2016

De två sista journalisterna har lämnat Fleet Street. Det finns en underbar bildserie på The G här. De heter Darryl Smith och Gavin Sherriff och jobbade för Dundeetidningen Sunday Post, i ett fint hus som syns alldeles bakom dem på den sista bilden.

När jag kom hit i början av sjuttiotalet var Fleet Street verkligen Fleet Street, och det var hur romantiskt som helst. Daily Express huserade i ‘The Black Lyubyanka’ på n:r 120. Långtradarna med finskt papper i jättelika rullar stod parkerade på sidogatorna. Krogarna i närheten var skvallerverkstäder. Unga killar med brinnande ögon och illasittande kostymer sprang ärenden åt seniorjournalisterna.

Folk som Torsten Ehrenmark och Jussi Anthal hade skrivbord i en kåk för utrikeskorrar på Bouverie Street. Det stod telefoner på deras skrivbord. De hade anteckningsblock och pennor. De hade deadlines. De hade känt Alf Martin. De visste allt.





Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004