Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Archive for the ‘Brittiska medier’ Category


Brexit Day – The Madness Begins

Wednesday, March 29th, 2017

Historic Article 50 letter to be hand-delivered at secret time and location amid fears of sabotage by Remainers

(Daily Telegraph)





Och igen…

Sunday, March 26th, 2017

Flera människor mejades ner igår kväll utanför puben Old Queen’s Head på Essex Road, ett par minuter från där jag nu sitter… Fyra människor skadade, Daily Mails rapport här. Det var tydligen inga terroristdårar, bara vanliga dårar, som låg bakom. Sheeesh…





Premiärnerver

Thursday, December 22nd, 2016

Jag kan meddela att min skådespelardebut – tidigare omnämnd här – äger rum på nyårsdagen kl 15:00 (GMT) på BBC Radio 4. Det är första delen av dramatiseringen av Fredrik Backmans roman ‘Britt-Marie var här’. Jag är Berättaren, och frågade ju regissören, som man tydligen ska, “What’s my motivation here?” Hon blängde på mig och muttrade, “A willingness to tell the fucking story…” Nej, jag skojar bara, Janine har blivit en polare. Men nyårsdagen innebär ju att vi får en bra början på 2017, i alla fall… Länkar kommer när de kommer, men jag undrar om man kan lyssna på det utanför UK?





Hoppsan…

Sunday, December 4th, 2016

Post-truth har nu nått TLS. Skellefteå ligger i Nordnorge, tydligen. Där finns hur som helst den envist svensktalande klubben Mörkrets och Kylans Glada Vänner. Hurra för dom!





HyperNormalisation + Minirecension + Taster

Tuesday, October 18th, 2016

Tänkte titta på Adam Curtis nya dokumentär ‘HyperNormalisation’ i kväll. Den är exklusiv på BBC iPlayer fr.o.m. i söndags. Tre timmar lång. Men jag vet faktiskt inte om jag orkar. Han har blivit så… spretig i de senaste filmerna. Det här verkar vara en trailer för den på YouTube:

Filmen är gloriöst löjlig, som vanligt. Ett av kännetecknen är ju att Adam Curtis inte inser att hans tolkning av världen är lika koko-banana megalomaniac som de “krafter” han beskriver. Hela hans projekt handlar om alterntiva verkligheter, och det gör han väldigt bra, faktiskt, men hans slutsatser är ju så left-field de kan bli. Den kommer säkert på YouTube nån gång. Tre timmars bra underhållning. Men inget man ska tro på.

 





The end…

Friday, August 5th, 2016

De två sista journalisterna har lämnat Fleet Street. Det finns en underbar bildserie på The G här. De heter Darryl Smith och Gavin Sherriff och jobbade för Dundeetidningen Sunday Post, i ett fint hus som syns alldeles bakom dem på den sista bilden.

När jag kom hit i början av sjuttiotalet var Fleet Street verkligen Fleet Street, och det var hur romantiskt som helst. Daily Express huserade i ‘The Black Lyubyanka’ på n:r 120. Långtradarna med finskt papper i jättelika rullar stod parkerade på sidogatorna. Krogarna i närheten var skvallerverkstäder. Unga killar med brinnande ögon och illasittande kostymer sprang ärenden åt seniorjournalisterna.

Folk som Torsten Ehrenmark och Jussi Anthal hade skrivbord i en kåk för utrikeskorrar på Bouverie Street. Det stod telefoner på deras skrivbord. De hade anteckningsblock och pennor. De hade deadlines. De hade känt Alf Martin. De visste allt.





Enter title here, som sagt…

Tuesday, July 12th, 2016

neweur

 

Hur ska de fyrtioåtta procenten trösta sig? Med en ny papperstidning så klart!

Den publiceras av Archant, som äger en massa lokaltidningar både i och utanför London. Första numret idag, kostar två pundare.

En längre Brexitanalys av The G:s Freedland, ett uppslag om bra caféer i Paris, ett annat om europeiska PL-spelares framtid.

Den för ju också tankarna till osaligt hädangångne Robert Maxwells The European på nittiotalet, ett tillhåll för gamla avdankade spöken och brysselkålsupare. Ojämn var bara förnamnet.

Och att ägna nästan hela förstasidan åt en ganska lam skämtteckning bådar väl inte särskilt gott.

 





Rättvisan har segrat ++

Tuesday, April 26th, 2016

Hillsboroughkatastrofen 1989 har äntligen nått sin rättsliga slutpunkt. De 96 Liverpoolfansen blev unlawfully killed, har den längsta rättsliga undersökningen någonsin nu visat. Det berodde först på polisens fatala, brutala misstag påspädd av en lögnaktig politisk, polisiär och mediekultur som så till den milda grad föraktade fotbollssupportrar, särskilt från Liverpool. Det är en historia om Thatchers åttiotal – jag väljer mina ord – som är en grundläggande lektion i modern brittisk politik. Läs gärna David Conns longform om det hela i morgondagens Guardian.

PS: Och Murdochpressen – The Sun och The Times – är de enda som inte har Hillsborough på förstasidan idag onsdag. Ynkligt.

PPS: The Times ändrade omsider andraupplagans förstasida och inkluderade en bild på de anhöriga, dock utan editorial, bara bildtext. Och de gjorde det bara efter ett “myteri” på sportredaktionen, enligt uppgift.





Oz

Monday, March 7th, 2016

thumbnailPosterna numera är mer sporadiska och korta och varierande än de brukade vara, beroende på att jag ägnar mesta tiden åt betalt arbete (hoppas jag).

Men här är lite grand av en guldgruva att gräva i: sextiotalsmagasinet Oz London (1967-71) finns nu att läsa digitalt, tack vare universitetet i Wollongong, Australien (Oz Sydney var originalet). Här hittar man bl.a. unga skribenter som Charles Shaar Murray och Deyan Sudjic, som båda deltog i den “schoolkids Oz” 1971 som ledde till den långvarigaste obscenitetsrättegången någonsin.

Det brittiska sextiotalet var – inte så överraskande – mycket mindre politiskt än det kontinentala. Det var mer livsstil, frigörelse, shopping… De hade trots allt en historia att trotsa, och gjorde det lätt och ironiskt genom att anamma boerkrigets uniformer (som på Sgt Pepper) och annat retro chic. Fördelen med det är dock att de inte riktigt haft en “68-generation” som intagit chefposterna och nu styr våra liv och arvoden med en neoliberal knytnäve om kontanterna. Nackdelen, precis som för oss, är att de inte har en vänster med fantasi nog att vara vänster.





Pappersdöden

Friday, February 12th, 2016

Så har alla profetiorna slagit in (“slagit in”?)… Independent kommer efter trettio år att upphöra som papperstidning. Sista numret 26 mars, sista söndagstidningen 20 mars. Visst är det ett litet sorgsamt ögonblick, särskilt för oss som är över trettiofem och har växt upp med morgontidningens prassel vid kaffet. För Indy blir ju bara den första i raden. Som Brian Cathcart påpekar, om man tar de senaste decenniernas lösnummersiffror, över hela spektrat, och drar in dem i framtiden så står samtliga tidingar på noll om tjugofem år. Har vi ens några papperstidningar kvar om tio år?





Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004