Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Archive for the ‘Brittiskt allmänt’ Category


Halvtid

Tuesday, May 23rd, 2017

Sorg och ilska än en gång. Dom är grisar, och jag väljer mina ord. Jag återkommer med rapporter om valet när allt lugnat ner sig. Vilket det inte kommer att göra förstås. Men vi får avvakta. Under tiden, varför inte läsa Alexis Petridis underbara artikel. Den säger egentligen allt.





La révolution est arrivée!

Saturday, May 13th, 2017

Hur kan man inte rösta på detta…?!?!





Lokalvalen

Saturday, May 6th, 2017

Det bär emot, men jag borde nog säga något om kommunalvalen i torsdags (London och andra storstäder ej inbegripna). Man ska i och för sig inte dra för långtgående slutsatser om hur dessa lokalval kommer att avspegla sig i parlamentsvalet 8 juni: röstdeltagandet blir större, väljarna har andra prioriteter på riksnivå än på lokaldito, osv. Men att de konservativa vann över 500 nya mandat, mitt i en regeringsperiod, att Ukip i princip är utplånat och att Labour led så pass stora nederlag måste peka i nån slags riktning. Labour förlorade kontrollen över Glasgow för första gången på fyrtio år, förlorade i gamla stamområden som Tees Valley och East Midlands, det går till och med bakåt i Wales (av alla ställen…). Reaktionen från Labour är i princip “Att det inte blev värre måste räknas som en triumf!”, vad jag alltid tänker på som den spelberoendes näst sista ursäkt. Jag befarar det värsta. Som sagt, när det kommer till morgonen den nionde juni: håll ett öga på var Labour hamnar i förhållande till etthundra invalda ledamöter, deras absoluta “naturliga” minimum.





8 juni 2017

Saturday, April 22nd, 2017

Detta får bli lite kort, eftersom jag är på språng. Vi har nu gått från att vara en vart-femte-år-parlamentarisk demokrati till ett tillstånd av vad Marina Hyde kallar permalection: Skottland 2014 – parlamentsvalet 2015 – EU-omröstningen 2016 – nyval 8 juni 2017. Politikerna kommer aldrig att lämna oss ifred igen.

Några slutsatser och förutsägelser. Fixed-term Parliaments Act (2011) var inte värd papperet den skrevs på. Theresa May är långt, långt mer cynisk än hon och andra lät oss tro. Men det är inte alldeles säkert hon är särskilt smart för det: det taktiska röstandet kan bli ganska omfattande, trots att Labour alltid motsätter sig sådana tillfälliga valkretsallianser.

Och Labour, som sagt… de har c:a hundra bombsäkra valkretsar, det är deras absoluta minimum, om så Jeremy Corbyn eller Kalla Anka är partiledare. Det är den siffran man bör hålla ögonen på när valsedlarna räknats färdigt på morgonen den 9:e. Me, I fear the worst…





Brexit Day – The Madness Begins

Wednesday, March 29th, 2017

Historic Article 50 letter to be hand-delivered at secret time and location amid fears of sabotage by Remainers

(Daily Telegraph)





The End

Sunday, March 26th, 2017

PCSend

Slutet för Paul Cocksedges studio i Hackney, och de gör en utställning av det på Salone del Mobile i Milano i april, i samarbete med New York-studion Friedman Benda: Excavation : EvictionEnd of an era. Jag skrev ju copy för Paul under sex år, slutade för nåt år sedan. Det var roliga tider, alltid intressanta uppdrag. Inte minst det som började allting 2011: Manuscript. Men ingenting varar ju för evigt, utom dålig mat och konservatism.

(Foto: Mark Cocksedge)





London igen

Wednesday, March 22nd, 2017

Alla jag känner är OK. Det var bland andra en fransk skolklass som mejades ner, tre av dem allvarligt skadade. Nu på kvällen är det fortfarande lite som 7/7 i att man inte vet om det är över, om det finns fler dårar som springer omkring med mord i sinnet. Men det som nästan irriterar mig mest är all denna kölvattenssentimentalitet på Twitter om London som “they hate it because it’s beautiful”, det “livskraftiga” London som snart återgår till normaliteten, med fullpackade tubtåg, trängsel, tjafs och gnafs och allt skit man måste leva med. “London can take it”… 

Fuck off entirely, I say…





Adieu Wenger +

Saturday, March 4th, 2017

About time

And again.





Just nu

Tuesday, February 28th, 2017

Mycket konstigt händer just nu i Storbritannien, om man bara pratar om politik. Det är kanske bekant hur Labour med nöd och näppe vann fyllnadsvalet i Stoke (nerlagda porslinsfabriker), men förlorade katastrofalt i Copeland i Yorkshire (där tiotusentals jobbar på Sellafield, kärnkraftsåtervinningen), en valkrets de ägt sedan 1935. Under tiden håller UKIP på att dö eftersom Theresa Mays konservativa parti övertagit deras agenda helt och hållet. Det blir en hård Brexit eftersom man vill ha “kontroll” över invandringen, vilket ju är en av de “fyra friheterna” EU satt som avgörande, en politik avpassad för 1970-talet och totalt överspelad idag. Labour, under tiden, vet inte någonting om någonting, vi har helt enkelt inte en fungerande opposition. Vänstern debatterar autenticitet, sjukvården håller på att kollapsa, terrorhoten blir allt mindre verklighetsförankrade, och man kan köpa ett pund för under tian snart. Annars är allt bra. Lite bättre väder skulle inte skada.





Rätten att köpa…

Friday, February 24th, 2017

RightToBuy

… kommer som bekant före alla andra rättigheter – och skyldigheter – under senkapitalismen. Den här broschyren från Hennes Majestäts Regering damp ner i allas våra brevlådor igår. Att köpa sin egen fastighet, säger de, “kan inte bara utgöra en god investering, som ger dig och din familj trygghet för framtiden, utan det ger också en speciell känsla av stolthet”.

De många underförstådda ifs-and-buts som ingår i dessa ord behöver vi kanske inte uppehålla oss vid så länge – man “äger” den inte förrän amorteringen är avbetalad, tills dess gör banken det; och vad händer när räntorna går upp?; försäkrings- och reparationskonstnaderna? Heller inte den fortgående utarmningen orsakad av Right-to-Buy vad gäller subventionerat kommunalt boende; det är för övrigt inte den tidigare ägaren av fastigheten, kommunen, som tar försäljningsvinsten, det är staten.

Egnahemsfixeringen har jag skrivit om förut här på bloggen, och jag tar upp den i Londonboken också. Det representerar vad Benjamin kallade ett “hegemoniskt tänkande” – särskilt detta med “stoltheten” – i den meningen att det ytterst sällan stöter på politisk opposition, inte ens i tomt retorisk mening, långt mindre något folkligt motstånd att tala om. Det är den i allt dominerande tankemodellen. Och som man kan se i praktiskt taget alla storstäder är det en socialt destruktiv kraft och det även på sikt: ingen av dessa fastigheter kommer ju någonsin, rimligtvis, att återsocialiseras.

Nu är varken jag eller mina grannar inte ens kvalificerade att utnyttja den här köprätten, eftersom lägenheterna här ägs av en ideell förening, så broschyren var ett slöseri med papper, egentligen. Och det på mer än ett sätt.





Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004