Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Archive for the ‘Brittiskt allmänt’ Category


And now, the end is near…

Tuesday, October 22nd, 2019

Det behöver ju knappast påpekas att den här politiska processen är ett djupt odemokratiskt sätt att tvinga igenom en lagstiftning som kommer att orsaka djupa skador i samhället. Lagtexten publicerades igår kväll, beslutet ska fattas på torsdag = tre dagar. Som någon just påpekade: parlamentet fick längre tid på sig att debattera ‘Wild Animals in Circuses Act’, vilket påverkade sammanlagt nitton djur. Johnsons deal, en extremt hård Brexit i alla avseenden, påverkar 65 miljoner människor.

Det återstår förstås att se hur man kan “lägga krokben” för processen genom olika amendments under närmaste dagarna, om tullunion för hela UK eller om en andra folkomröstning. Men jag tycker också själva det “kuppartade” – den korta tidsramen, alltså – gör det i praktiken till en principiell demokratisk skyldighet att rösta ner WAB, även om man stöder den. Att hoppas många MPs uppfattar det som så är dock lite väl whistling in the wind… Återkommer kanske.





Lördagen + + +

Saturday, October 19th, 2019

Om ni nu tänker följa vad som händer i parlamentet idag så är det kanske bra att börja med the new deal, det nya WA, som Commons Library nu lagt ut online här.

Den främsta demokratiska institutionen i landet har alltså haft 48 timmar på sig att läsa igenom ett dokument som kommer att förändra UK i generationer framåt. Till det sämre.

BBC Parliament här. Om inte den funkar så kanske parliamentlive.tv gör det.

+ Andy Beckett skriver bra om remainsidans argumentativa/retoriska nederlag: “Remainers may finally be able to say the words that some of them have been itching to use for years: “We told you so.” It’s emblematic of the whole Brexit tragedy that the remainers’ best line can only be used when it’s too late”.

+ Letwin amendment genomröstat 322-306. Omröstningen om dealen dröjer till nästa vecka, och blir mycket svårare att få igenom.

+ Vilket i och för sig är bra för demokratin, men… what a fucking palaver…!

+ Over and out.





Den nya dealen + +

Thursday, October 17th, 2019

Ett nytt avtal har alltså slutits med EU. Ni som följer det hela vet att mycket fortfarande hänger i luften, inte minst i parlamentet: var ska Johnson få sin majoritet ifrån? Juncker har avfärdat tanken på en förlängning av A50 (men ett beslut om det ligger inte på hans bord) så det står som det nu ser ut mellan det nya avtalet och no-deal. Kan Labour gå med på det nya avtalet i utbyte mot en andra folkomröstning (där Remain ingår som alternativ)? Vad gäller själva den nya dealen och vad den består i: Tom Kibasi är en bra kommentator och han är skeptisk, särskilt “Hong Kong-aspekten” på Nordirland, alltså “one nation, two systems”.

Jag får återkomma till detta.

+ Ur en Twittertråd av Keir Starmer, Labours Brexittalesman:

“Having reviewed what has been agreed, it is clear that the Johnson deal is a far worse deal than Theresa May’s deal. It paves the way for a decade of deregulation. It gives Johnson licence to slash workers’ rights, environmental standards and consumer protections”.

“Labour cannot support this deal. If Boris Johnson has confidence in his deal, he should put it back to the people in a public vote against remain – and that is an argument we will be making on Saturday”.

+ Medlemsstaterna har alltså inte följt Junckers avfärdande vad gäller en förlängning, utan har “lämnat dörren öppen”, vilket kan ha sin betydelse inför lördagen. Sista jag hörde var att en liten majoritet på 322 MPs var emot, mot 307 för, detta från BBC:s analyskontor. En annan källa säger att Johnson “bara” behöver 23 röster för att få igenom dealen.





Självständigheter

Wednesday, October 16th, 2019

Intressant text i The G igår om separatiströrelsen i Katalonien (skriven av en man med ett av de engelskaste namn jag vet, Giles Tremlett) och hur de i princip pinkade bort ett politiskt-moraliskt övertag med den olagliga folkomröstningen och självständighetsförklaringen för två år sedan. Idag ligger stödet för självständighet bland katalonerna under 50%. Det har ofta sagts att separatiströrelsen är ett utpräglat medelklassfenomen, medan de lägre samhällsklasserna tenderar att vilja “Remain in Spain”, en slags spegelbild av Brexit.

Under tiden har SNP sin partikongress och kraven på en ny folkomröstning har ju blivit allt starkare med Brexitprocessen. Nicola Sturgeon målade i ett tal igår upp en bild av skotsk självständighet inom EU som “the best of both worlds”. Men det är, precis som 2015, långt ifrån klart att EU skulle gå med på Skottlands (åter)inträde. Då var det ironiskt nog spanska regeringen som tog avstånd från den tanken, just med tanke på hur något sådant skulle uppmuntra katalonerna. Trots separatiströrelsens (tillfälliga?) nederlag kan man ju tänka sig att den invändningen fortfarande gäller.

Jag kan också tänka mig att EU principiellt inte så lätt skulle acceptera att “nya nationer”, baserade i splittringen av “gamla nationer”, finner en alltför enkel och smärtfri väg in. Det skulle förmodligen ge “fel signaler” både här och var i den europeiska periferin.





Nästa kapitel…

Monday, October 14th, 2019

… i en saga ni säkert är lika trötta på som jag är. Idag kl 11 BST kommer Queen’s Speech som lägger fram Johnsonregeringens program för den första nya parliamentary session sedan juni 2017. Blir den nerröstad efter tre dagars debatt blir det nyval per automatik. Så på torsdag 17/10 följer EU-mötet där det avgörs om de nya förhandlingarna under helgen lett fram till något eller om Johnson måste ta sig upp ur diket han tänkte dö i och begära förlängning. Så följer en extraordinär parlamentsdebatt på lördag för att debattera veckans händelser och det är då, om inte tidigare, det bör komma till något slags avgörande om nyval, andra folkomröstning, eller om alla bara går hem, glömmer hela skiten och kollar RuPaul’s Drag Race UK på BBC. Jag vet vilket jag skulle föredra.





Två artiklar

Thursday, October 10th, 2019

Två bra och klargörande artiklar i The G, en från igår, en från idag. Dels historikern David Edgerton om vad man kan kalla Staten och Kapitalet, där “staten” fram till 1970-talet ofta tog konservativa partiets skepnad och partiets kopplingar till industrikapitalet var intima och ömsesidigt produktiva. Men, säger Edgerton, “[w]hat is interesting is not so much the connections between capital and the Tory party but their increasing disconnection. Today much of the capital in Britain is not British and not linked to the Conservative party – where for most of the 20th century things looked very different”. En artikel med högt förklaringsvärde, syns det mig.

Den andra artikeln är av The G:s huvudsakliga politiska kommentator Martin Kettle, som skriver ett referat, med reflektioner, över vad undersökningen British Election Study (som pågått sedan 1964) har kommit fram till om dagsläget: att vi går mot en “nordirlandisering” av den brittiska väljarkåren: “Northern Ireland’s divides are rooted in centuries of religious divide. The Brexit divide in Britain is far more recent. But it is rooted in identities and anger, too. If Brexit does become the defining issue in mid-21st-century British politics, the hope of a country coming back together could be as fragile as the dream of Irish peace now is, and just as fraught”.





Mellanstick

Friday, October 4th, 2019

Fintan O’Toole i Irish Times än en gång the go-to guy vad gäller klarhet och koncishet i en fråga som är allt annat än.

City of Londons framtid inför samma fråga tycks inte fullt så hotfull som en del fruktat, enligt Howard Davies i The G. (Se Londonboken sid 214ff) Fast graden av förtröstan man bör känna över det beror väl mest på vad ens investeringsportfölj innehåller. Min innehåller en ostmacka och en Festis.

Svenska kvällstidningar: Varför är det alltid krockar på E4:an?





Åter till vardagen

Tuesday, October 1st, 2019

Om nu en mardrömscirkus kan kallas vardag. William Davies skriver utmärkt idag om konservativa partiets förlorade heder och tar bl.a. upp två teman som finner ekon i mitt eget tänkeri: dels att man får spåra det hela tillbaka till Thatcher och “big bang” 1986, och dels högerpressens avgörande roll.

Lästips nr 2 är Stephen Sedley i nästa nummer av LRB om den juridiskt-historiska bakgrunden till Supreme Courts utslag för en vecka sedan, vilket är precis det jag ville veta i min relativa okunnighet.

Tories’ pågående partikongress ska jag inte säga så mycket om. Under normala förhållanden skulle man gapflabbat åt de flesta av deras utspel – det var de konservativa som grundade NHS (google the fucker!); vi ska bygga hus i tre dimensioner (äntligen! tvådimensionella hus är för jävliga att bo i); det var hemliga utländska agenter som låg bakom Benn Act (Insp. Clouseau?) – men det här slutade ju vara roligt för rätt längesen.





Dagen efter + +

Thursday, September 26th, 2019

Den politiska och konstitutionella krisen må ha trappats upp sedan i tisdags, men gårdagskvällens parlamentsdebatt med Boris Johnson blev ett lågvattensmärke. Man kan knappast tro att det skulle gå att bli chockerad längre, men Johnson – the braying Fauntleroy – lyckades. Labours Paula Sherriff bad honom stillsamt och hövligt att minnas den mördade Jo Cox och skruva ner på retoriken typ “förrädare”, “folkfiender” och “kapitulation”. Johnson svarade att vad hon sagt var “humbug”. Inte bara det: “Det bästa sättet att minnas Jo Cox är att genomföra Brexit!”

Inte skuggan av en ursäkt för att ha vilselett majestätet och agerat “unlawfully”. Inte skuggan av eftertanke, reflektion, sans. Inte skuggan av allt det som konservativa partiet en gång stod för. Många kommentarer idag börjar med orden “Inte ens Thatcher…”. Och det är sant. Det här känns, som jag skrev igår kväll, som det definitiva slutet på något, jag vet inte riktigt vad. Kanske just “sans”? En annan fras som förekommer ofta i kommentarerna idag är “dangerous situation”, i högsta grad bokstavligt menad. Våra folkvalda med livvakter? Det verkar gå åt det hållet.

+ Man arrested, etc

+ “Johnson responds to question about the murder of Jo Cox: “The best way to ensure that every Parliamentarian is properly safe and we dial down the current anxiety in this country is to get Brexit done”. In other words, if MPs want to avoid getting murdered things better go his way”. h/t @Martha_Gill





Fortsättning… + +

Wednesday, September 25th, 2019

Sitter upptagen med en massa korrekturläsning, men återkommer kanske vad det lider. Under tiden kan man som vanligt titta på vad som händer i Underhuset hos parliamentlive.tv.

+ In emellan har jag försökt förstå mig på de rent juridiska och konstitutionella aspekterna av SC:s beslut igår. Det jag tror jag fattat hittills är att detta är vad en del kallar, med darrande röster, “new law”. Alltså något “nytt” i de domstolsbeslut och konventioner som styr den oskrivna författningen, och det är att den högsta juridiska instansen har satt en “ny” gräns för regeringens “prerogative powers” (vari “prorogation of parliament” ingår, men där finns mycket annat också, som att förklara krig, till exempel).

Detta ser en del (guess who?) som en politisering av SC:s kapacitet att genomföra processen “judicial review”, som detta var, och att den brittiska högsta domstolen därmed på ett oroande vis börjat likna den amerikanska motsvarigheten. Där tar ju politiskt tillsatta domare ofta högst politiska beslut. Men många andra säger att så inte alls är fallet, att det här snarare återetablerat rågången mellan “the separation of powers”, dvs mellan parlamentet, exekutiven/regeringen och lagen. Det är, som någon sa, inte lagen som blivit politisk, det är politiken som blivit unlawful.

Dessutom visar domslutet från SC att detta är vad högsta domstolen gjort – alltså begränsat regeringens “prerogativa” makt – ända sedan Shakespeares tid. Inte ofta, visserligen, det var därför detta kallades “a one-off”. Och det ironiska är ju att de som så högljutt pläderat för de brittiska institutionernas självständighet gentemot EU nu tycks säga, “Nja, kanske inte så pass självständiga ändå…”. Till slut ska jag igen understryka att jag alltså är lekman här, jag kan ha missuppfattat något.

+ Tittar just på debatten mellan Johnson-Corbyn. Och resten. Det här känns som slutet på någonting, är jag rädd. Utan någon ny början i sikte.



Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004