Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Archive for the ‘Brittiskt allmänt’ Category


Mot framtiden…

Tuesday, January 21st, 2020

För det första. Det kommer att bli mer sparsamt med inlägg här i framtiden. Dels av tidsskäl: jag tänker ändra kurs lite grand, översättningar, bokprojekt, kanske börja frilansa så smått igen. Dels därför att de senaste tre Brexitåren har gjort Pressylta mer “nyhetsdriven” än den brukade vara. Inte för att det slutar komma nyheter efter 31 januari, men jag tänker kommentera dem mer sporadiskt än förut. Just so you know.

Under tiden. Brexitpartiets MEP June Mummery (jo, hon heter tydligen så; slå gärna upp “mummery” i ordboken) tweetade igår om fiskepolitikens framtid i EU…

Ribban för brexitörernas intellektuella engagemang i Brexitfrågans ABC är alltså inte himmelshög, precis.





Ding-dong

Saturday, January 18th, 2020

“Revolutions unleash euphoria because they create tangible images of change and inaugurate, at least in the fevered minds of their supporters, a new epoch. Brexit can’t do either of these things. The problem with a revolt against imaginary oppression is that you end up with imaginary freedom”.

Fintan O’Toole är som vanligt mitt-i-prick vad gäller den vansinniga idén att Big Ben ska bånga kl 11 på kvällen den 31 januari, för att ringa in den nya frihetstiden efter utträdet ur EU. Eftersom hela klockspelet är under reparation sedan lång tid skulle det kosta en halv miljon pund att tillfälligt rigga upp det igen.

Ian Dunt skriver bra om samma sak och ser i Boris Johnsons slippriga manövrer i frågan en mall för hur Brexitdebatten kommer att utspelas under kommande året: “As the talks go on, this will be the approach – transforming fiendish economic trade-offs into culture war and relentless lying”. 

Som när priserna skjuter i höjden och bilindustrin stänger ner, därför att UK inte kommer att gå med på alignment med EU vad gäller handelsreglerna, ett s.k. level playing field som är grundläggande i varje sådant avtal. Vems fel blir då det? Remainarna, självklart. Eller möjligen Meghan Markle.





Runskrift

Sunday, January 12th, 2020
Hoppsan…

Sir Roger Scruton har avlidit vid en ålder av 75 år. “Konservativ filosof”, föreläsare på Birkbeck, ordförande i regeringens <checks notes> “Building Better, Building Beautiful Commission”. Yes, well… Kort sammanfattning av hans liv finns i länken.

Jag vet inte om ni kommer ihåg, men det fanns en debatt om Axess och Johan Lundberg för en massa år sen. Jag skrev om det en del här på bloggen. Jag tyckte, så mycket vänster jag var, att det vore bra med ett kvalificerat konservativt forum, något man kan sätta tänderna i för att lätta på det monologiska svenska debattklimatet. Problemet var att Axess tyckte “konservativt” betydde just folk som Roger Scruton. Eller Theodore Dalrymple, eller Stig Strömholm, och numera Matthew Goodwin, den svängen.

Cheezus, det är sannerligen inte lätt att vara vänster när man har sådant motstånd. Roger Scruton var för mig ett av många exempel varför jag kanske valt fel land att leva i, dvs en kultur där man förhoppningsvis kan utmanas, där man ställs på sin spets och måste försvara sina öppna, toleranta, rättvisa ståndpunkter och inte bara möts av ett likblekt ansikte i kistan, den döda blicken som säger I was right all along, because I’m dead. Jag tvekar alltid innan jag säger det, but fuck it, England har inga intellektuella. Vad värre är, de kanske inte behöver några.





Buss-Nytt

Saturday, January 11th, 2020

Nu ska Transport for London förbjuda påstigning via bak- och mittdörrarna på de “Nya Routemaster”-bussarna (med undantag rullstolsbundna och barnvagnar via mitten). Detta pga att gratisåkandet på dem är dubbelt så högt som på de andra bussarna, TfL förlorar miljarrrder pundare om året på det.

Det är inte det enda problemet med dessa svindyra, förlustbringande och bedrövligt hoptänkta bussar. Mannen bakom designen är någon jag tror jag nämnt förut, Thomas Heatherwick (“The worst designer in the world”, enligt Owen Hatherley; TH låg bl.a. också bakom den dödfödda Garden Bridge).

De här bussarna är trånga, det är lågt till tak, det finns bara tre fönster man kan öppna på var sida på övre däcket så att det blir svinkallt på vintern och bastu på sommaren, och vindrutan på överdäcket kan man knappt titta ut genom, det är så lågt. Dessutom blir motorerna ofta överhettade så de klappar ihop titt som tätt.

Synd egentligen att London gjorde sig av med sina spårvagnar under tidiga 1900-talet. Här, för övrigt, en annan gammal bloggpost om Londons trafiknät.

PS: Heatherwick ligger ju också bakom en av de mest meningslösa konstruktioner jag någonsin sett, The Vessel i New Yorks Hudson Yards. Someone give that man another hobby…





Var god dröj

Monday, January 6th, 2020

Labours National Executive Committee har idag beslutat att den nya partiledaren efter omröstning kommer att utses 4 april. Jag har just nu, som alla andra antar jag, svårt att tänka mig våren överhuvudtaget, inte ens de första krokustecknen runt den vevan. Att låta det dröja tre månader skänker hela processen något av Brexitsagans oändlighet. En del vill se det, konspiratoriskt, som Corbynisternas utökade chans att sabba Keir Starmers nuvarande ledning i opinionssiffrorna. Vad vet jag. Annat än att giftigheterna på Twitter om praktiskt taget samtliga kandidater är patetiskt och skamligt och förmodligen skadligt i längden för partiets anseende generellt. Men, som jag sa nånstans, Labourpartiets våndor just nu är inte särskilt intressanta för en vän av ordning och rättvisa. Det är Tories man ska hålla ögonen på, och det under mycket längre tid än tre månader.

Ang. världsläget. Jag tror det var journalisten Linda Grant som sa, “Problemet med Mellanöstern är att vår olja råkat hamna under deras sand”.





Tänkvärt

Thursday, January 2nd, 2020
Sorry, bildkvalitén är inte den bästa, men poängen går ju hem ändå…




Decenniets första politiska uttalande från Pressylta Redux

Wednesday, January 1st, 2020

FUCK OFF, NODDY…!





Under tiden, i Labourpartiet…

Monday, December 30th, 2019

Rebecca Long Bailey är den kandidat för partiledarposten i Labour som sägs stå Corbyn närmast, och som många tippar som slutlig segrare i omröstningen. Även om hon inte formellt annonserat sin kandidatur ännu så skriver hon vad som uppenbart är en slags positionsbestämning i The G idag. Det som blivit mest omdebatterat i texten är att hon förespråkar en “progressiv patriotism”.

Jag vet aldrig hur man översätter uttrycket “your heart sinks”. Liksom, “Å-å-å-nej… inte burkspaghetti till middag igen…” Det är uppenbart avsett som en medhårsstrykning på de Red Wall-väljare som såg Corbyn som opatriotisk peacenik, och bara som sådant är det ett gravt feltramp från hennes sida. Men vad fasiken ska “progressiv patriotism” betyda?

Vilket “patria” för det första? England? Storbritannien? I så fall, med eller utan Nordirland? Skottland? “Regressiv patriotism” är väl inte så svår att definiera, i och för sig, titta på Brexitpropagandan bara. Vad gör då patriotismen progressiv? Att man hejar inte fullt så högljutt på landslaget? Att man värnar om traditioner? Vilka, och vems, traditioner?

En gammal Labourveteran, Michael Meadowcroft, skrev en insändare idag (hittar ingen länk) om att det länge saknats “intellektuell stringens” i de politiska partiernas arbetssätt, program och manifest, särskilt i Labour. You can say that again, Mikey Boy, om det här är något att gå efter. Hon kallas ibland “Rebecca Wrong Daily” och, aningen sexistiskt som det är, så har hon inte gjort mycket för att motarbeta det intrycket.





Men det förklarar ju saken…

Sunday, December 22nd, 2019

Storbritannien kallas inte sällan för “världens femte rikaste land”. Jag har själv gjort det. Men det låter ju ganska konstigt, om man bara tänkt efter. I själva verket ligger UK – beroende på vilken källa man använder – på 20:e, 29:e, 22:a eller 16:e plats. Källorna finns att skåda i Robin Ramsays krönika (pdf) här. Den sistnämnda siffran är för övrigt från OECD.

Den ursprungliga uppgiften om 5:e plats verkar komma från en rapport i gratistidningen CityAM för fyra år sedan. Problemet var, som Ramsay skriver, att skribenten bara räknade “gross total of wealth in private hands and a lot of that was notional – the result of the massive inflation of property prices in the UK”.

Alltid bra att börja julen med en faktakoll, tycker jag (hoppas Fredrik håller med!). Ta bara det här med tomten, till exempel… Eller ja, det kanske kan vänta, tills julklapparna anlänt.





Broadway Market

Saturday, December 21st, 2019

Ett snabbt julbesök på Broadway Market i morse, in emellan skurarna, för att hälsa på folk och se hur ruljansen ruljerar. På ytan verkar allt som vanligt så här helgen före jul: mycket folk, och folk som spenderar mer pengar än vad de brukade göra. Jag skrev förresten om det förändrade kundunderlaget, och det förändrade Hackney, i min första post under kategorin ‘London uppdatering’ i juni i fjol.

Men en kanske ännu viktigare förändring har skett sedan några veckor tillbaka. Kommunen har nu, efter många om och men och diskussioner och stridigheter, definitivt tagit över Broadway (se Londonboken s 199-200). Och de flesta av handlarna verkar acceptera the new regime, om än lite uppgivet. Självstyret den sista tiden före övertagandet hade blivit för kaotiskt, helt enkelt.

Men som många befarade höjde kommunen hyran med en gång, den ligger nu på £50 per stånd och dag i stället för £30. Och den kommer att fortsätta klättra upp emot 80-90 i paritet med andra helgmarknader. Dessutom har det blivit trängre om utrymmet, knappast några passager mellan stånden längre, allt så ihoptryckt det går att bli, för att få in fler handlare och mer hyresintänkter.

End of an era? Nej, det kan man väl inte säga. Men det är värt att notera att ett kooperativt, demokratiskt och ideellt lokalt initiativ som Broadway Market förmådde hålla ut så pass länge som det ändå gjorde, i femton år. Och att jag var med om tio av dem, på gott och ont.



Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004