Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Archive for the ‘Brittiskt allmänt’ Category


Larsmo och Nordirland +

Thursday, December 13th, 2018

Vill man kommentera en artikel i DN måste man ha svenskt personnummer (what?? ok, men det har jag ju) och svenskt postnummer (det har jag inte, ju). Jag ville kommentera en artikel av Ola Larsmo men fann alltså ingen väg in. Min kommentar skulle ha varit följande:

Larsmo skriver: “Rösterna för ett utträde kom från andra delar av landet, som stagnerande fiskesamhällen längs kusten och industristäder i Storbritanniens rostbälte.”

Detta är, som vi nu vet, en farlig slentrianuppfattning om Brexitröstarna, det var mycket mer komplicerat än så (inte minst med anledning av Corbyn och Lexit-vänstern). Det fanns och finns helt respektabla argument för Brexit: Lissabonfördragets nyliberala manifest, nedmonteringen av social Europe, det som hände med Grekland, osv, osv.

Larsmo skriver: “Ingen jag talar med här i London var för Brexit, och nästan alla är dödströtta på att diskutera ämnet”. You need to get out more, mate. Visst finns det, överallt, och det är fortfarande ett glödhett samtalsämne där jag befinner mig.

Larsmos huvudpoäng, så som uttryckt i rubriken: “Ingen vill tala om Brexits kärna – freden på Nordirland”. Jo, jag vet att ingen journalist skriver sina rubriker, men det handlar ju om freden på hela irländska ön, inte bara NI. Det är precis därför Irland + EU har en så stark hand i förhandlingarna… Jesus…

Men faktum kvarstår ändå: ingen talar ju om något annat än freden på Irland! Det är det hela backstop-kontroversen handlar om. Det är ett så bisarrt påstående att jag inte riktigt vet var jag ska börja. Så jag tänker inte börja.

Brexit handlar om England, inte Storbritannien, det vet vi sedan länge. Och Irland har aldrig spelat någon större roll i Englands historia. Detta är inget nytt, så det historiska perspektivet vore intressant att ha dragit in här. Undersökning efter undersökning visar att Brexitröstarna med stor majoritet anser att NI är väl värt att offra till priset av ett “självständigt” UK.

De två gånger Irland spelat en betydande politisk roll i UK från 1900, ur konservativt perspektiv, är den (i o m 1:a Vk) uppskjutna Home Rule-frågan, och hur mycket brittiska staten ville spendera på militärinsatsen på NI efter 1969. Att denna våldsamma likgiltighet skulle vara något nytt i och med Brexit är helt enkelt inte sant.

Men, för fan, jag sitter väl och gapar åt den tapetserade väggen som vanligt.

PS: Det där med att DN kräver både personnummer och postnummer för att man ska få kommentera, men särskilt personnumret: jag har en stark misstanke om att det strider mot GDPR:s regler i så måtto att det är information som tidningen strikt talat inte behöver för just det ändamålet. Allt de behöver är ett namn, giltig epostadress och/eller IP-numret, syns det mig, om det skulle bli fråga om förtal eller liknande – men så är det ju också en modererad kommentarssfär, antar jag, så den risken bör man väl kunna undvika ändå.





Brexit: Nästa svängom i dödsdansen

Wednesday, December 12th, 2018

1:45 GMT: Har spenderat hela förmiddagen i studio, långt utåt helvete i Hammersmith…

De som intresserar sig för den här tragikomiken har säkert redan sett det senaste. May håller tal inför ‘1922 Committee’ kl 5, förtroendeomröstning någon gång mellan 6 och 8, resultatet strax därefter. Enligt BBC har 174 Tory MPs offentligt förklarat sig stödja henne (hon behöver minimum 158, fel 159) men det betyder alltså ingenting när det kommer till the secret ballot i kväll. Vinner hon sitter hon säkert ett år framåt, men kan erbjuda sig avgå vid nyval för att locka röster. Förlorar hon – then we’re REALLY fucked… Mer omsider.

5:15 GMT: May talar nu inför ‘1922 Committee’. Här, under tiden, en bra analys av Patrick Wintour i The G. Bland annat att om hon avgår, men stannar kvar som lame duck tills Tories fått en ny ledare, så är det inte otänkbart att röran blir så total att parlamentet tar över vad jag fattar är en form av exekutiv makt. Talmannen plus ordförandena för utskotten tar över – främst bland dem kanske ordföranden för Brexitutskottet, Hillary Benn, son till Tony B – och tar en omröstning om det enda som det tycks finnas en parlamentarisk majoritet för just nu: nej till No Deal. Därefter börjar det roliga: ny folkomröstning, Norge-plus, nyval…

9:06 GMT: 200-117. May vann, men med en väldigt liten marginal. Och märk väl, hur det än hade slutat förändrar det INGENTING. Ta en lång titt på ordet ingenting. Hon får ändå inte igenom sin deal. Vi är kvar där vi var. Det här var ännu ett exempel på vad britterna är väldigt bra på, a sideshow. Hon sitter inte alls säker.

9:30 GMT: 117 är en avsevärd siffra, över en tredjedel av tories, och många av dem är på the payroll, alltså anställda som ministrar, undersekreterare och bus boys. Det här kommer inte att hålla länge.

9:40 GMT: Och med det ber jag godnatt. Glöm inte att tuna in för morgondagens helt nya skitsjåvv.


Carthago delenda est: Om du inte redan gjort det, fyll gärna i formuläret till min läsarundersökning. Tar bara några minuter, helt anonymt. Klicka här. Tack!





Brexit: Hold the food parcels! +

Monday, December 10th, 2018

Ryktena flyger att omröstningen i morgon ska skjutas upp. May talar till parlamentet 15:30 GMT. Pundet rasar.

Under tiden kom Europadomstolens utslag i morse om att UK kan dra tillbaka Artikel 50 unilateralt. Principiellt viktigt eftersom det understryker medlemsstaternas suveränitet. “Take back control”You already have control, fool…

Jag fortsätter posta här allt eftersom…

PM:s tal följs av Andrea Leadsom, Leader of the House, vilket klart tyder på att underhusets dagordning kommer att ändras, alltså att omröstningen blir uppskjuten. En del säger en vecka, andra in på nyåret. Ett bra sätt att följa utveckligen är som vanligt via TheG här.

12:30 GMT: Jag såg en antydan om att May under sitt Brysselbesök i helgen kan ha fått några eftergifter från EU vad gäller den politiska deklarationen, som alltså inte är lagligt bindande och rör de framtida handelsavtalen. Problemen, för brexitörerna, är dock (huvudsakligen) irländska gränsen/the backstop som ingår i Withdrawal Agreement, som är lagligt bindande och där EU inte ger efter en tum.

13:00 GMT: @PippaCrerar (Daily Mirror): Number 10 insiders tell me they think a second referendum is on the cards. “We’re not preparing for it and she doesn’t want it but it might be the only way. We think that’s where we’ll end up”.





So, here we jolly well are…

Sunday, December 9th, 2018

Det här känns utan tvekan som den sista helgen vi lever under någorlunda normala förhållanden, där ordet ‘någorlunda’ does a lot of heavy lifting, som det heter. Efter mer än två år av krasshet, lögner, stupiditet och förtvivlan ska det – av allt att döma – komma till omröstning på tisdag kväll kl 19.00 GMT. Och det verkar mer eller mindre avgjort att Mays Withdrawal Agreement och Political Declaration kommer att röstas ner, fast med hur stor majoritet återstår att se. Under tiden rapporterar Independent att 52% av röstarna nu vill stanna kvar i EU. Too late, Bubba…

“What happens next?” är sedan några dagar tillbaka den överlägset mest använda frasen i medierna, med “The Meghan-Kate rift” som avlägsen tvåa. Theresa May kan knappast sitta kvar efter ett nederlag, så hennes avgång är väl det första som kommer att hända. Därefter förgrenar det ju ut sig i alla möjliga och omöjliga riktningar. Mot en ny Toryledare som förgäves försöker förhandla fram något “bättre” med EU och till slut tar oss tillbaka till samma situation som nu. Mot nyval, vilket för överskådlig verkar mindre troligt. Mot en andra folkomröstning, vilket medför sina egna, avsevärda risker. Mot ett Norge-plus som verkar stöttas av en majoritet MP’s, men som inte alls stöttas av… Norge.

Och så förstås mot en No Deal, med resultat i en samhällskollaps som i mycket liknar DDR:s i november 1989, fast med längre köer, ingen mat och inga mediciner, och ett gatuliv som får Paris just nu att framstå som en torsdagkväll i Vedbæk. Så för att avsluta på en rent praktisk not: matpaketen, alltså. Här en lista över några basvaror vi kommer att behöva: inga färsk- eller frysvaror; burkar (sardiner, tomat, soppa, grönsaker, etc); mjöl, salt, strösocker, peppar; chark (falukorv, isterband, skinka, salami); tepåsar, pulverkaffe och drycker med lång förvaringstid (juicer). Några askar Ibuprofen (400mg) vore också mycket välkommet. Jag publicerar koordinaterna vad det lider. Tack!

PS: Färska ägg är väl inte en så bra idé, ur drönarsynpunkt, även om man kan (metaforvarning!) göra omelett av sörjan. Hårdkokta, däremot…





Labour och Brexit

Monday, December 3rd, 2018

Ett citat ur en recension (££) i senaste LRB sammanfattar en hel del av mina egna tankar kring Labourpartiet, särskilt nu med Brexit. Det handlar om den skotske teoretikern och kritikern Tom Nairn:

[Nairn’s] argument remains relevant: Labour has never been able to shake off an instinctive deference to Britain’s opaque, unwritten, class-bound constitution, and as a result can never overcome the obstacles that constitution puts in the way of democracy, never mind socialism. Despite Corbyn and McDonnell’s ambitious proposals to transform Britain’s economic structure, even the most moderate constitutional reforms remain low on Labour’s list of priorities, and the electoral battle-bus trundles down the same old parliamentary road towards the same old disappointments. The party’s haplessness in the face of Brexit only confirms Nairn’s point. None of Labour’s warring factions dares to suggest that this moment of constitutional breakdown demands a constitutional revolution; instead the party is constrained by the bad logic of adjectival manoeuvre – hard, soft, chaotic, no deal, Tory, people’s – around an all-consuming and unstoppable noun. When experience strips away these rhetorical qualifiers, Labour will be dangerously complicit in what remains.





Dagens tweet

Thursday, November 29th, 2018





Schemat: Fem dagars debatt om Brexit…

Monday, November 26th, 2018





Röster i etern

Sunday, November 18th, 2018

Richard Baker har avlidit, 93 år gammal. Han var BBC:s första och kanske mest emblematiska nyhetsuppläsare i tv. Baker var alltså inte journalist så mycket som performer, så det är värt att lyssna på hans röst för att höra mycket av vad BBC så att säga går ut på, om inte i sitt innersta väsen så i alla fall i sin timbre.

Hans accent är för det första så BBC den vill bli: absolut inte överklass, men en RP som står med båda fötterna stadigt på jorden och med huvudet i ett inrökt common room på något av de större universiteten. Rösten i sig är en ganska mjuk men stabil och mycket vederhäftig baryton, en typ av röst man ofta använder ordet avuncular för att beskriva, farbroderlig alltså. Men lyssnar man på den en lite längre stund så hör man också hur den faktiskt nästan helt saknar karaktär. Man kan liksom inte sätta ett ansikte på Bakers röst: den har få eller inga “drag”, bokstavligen.

Det är alltså väldigt talande (ähem) att till en början fick BBC:s nyhetsuppläsare inte synas på tv-skärmen, försåvitt deras ansiktdrag och miner skulle avslöja någon form av partiskhet. Så när de till slut fick synas, från 1954, hängde det alltså helt och hållet på att rösten skulle utgöra motsvarigheten till just ett osynligt ansikte, på att there’s nothing there. BBC:s nyhetsförmedling är så neutral och opartisk att den i praktiken inte finns. Där är myten, och den har överlevt förvånansvärt länge.

Det är med dessa ur-BBC-röster som med inläsare av ljudböcker. Såvida man inte har en känd röst, som Stephen Fry exempelvis, och lyssnaren därför vet vad de har att vänta sig, så är just karaktär i en röst något som tenderar att vara en distraktion för lyssnaren. Texten, handlingen, orden måste få regera ensamma, inte the performance. Det är för övrigt därför jag själv aldrig spelat in ljudböcker under mina år som voiceover, och säkert aldrig kommer att göra det heller. Jag har en reklamröst, inte en narrativ röst.

Dessutom: en av de bästa narrativa rösterna, och flitig ljudboksinläsare, är Samuel West (ett klipp här, han börjar 0:50 in). Återigen en ytterligt behaglig, auktoritativ stämma – men “karaktär”? Not so much.





Ej att förglömma…

Friday, November 16th, 2018

…därför att det har med Brexit att göra. FN:s “poverty envoy” har efter ett veckolångt besök i Storbritannien sagt att “The UK government has inflicted ‘great misery’ on its people with ‘punitive, mean-spirited, and often callous’ austerity policies driven by a political desire to undertake social re-engineering rather than economic necessity…” (Typiskt har BBC News rapporten långt ner på dagordningen) Den utmärkte Aditya Chakrabortty kommenterar dock i The G här.





Fintan O’Toole igen +

Friday, November 16th, 2018

“One might go so far as to say that England never got over winning the war”. Fintan O’Toole är som vanligt lysande i dagens long read i The G, om de “structures of feelings” – eller kalla det paranoida fantasier, som rubriken – som ligger bakom Brexit. Ur en kommande bok. Obligatorisk läsning, med läxförhör i morgon.

Plus en sansad sammanfattning av läget av FT:s David Allen Green.



Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004