Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Archive for the ‘Brittiskt allmänt’ Category


Tre saker

Wednesday, June 13th, 2018

* Av anledningar jag inte behöver gå in på just nu söker jag i Libris och annorstädes efter svenska skönlitterära böcker som blev översatta till ryska och utgivna i Sovjet, särskilt under tidsperioden 1917 till, säg, efter kriget. En av dem var Frank Hellers roman (utgiven där 1926) Den tusen och andra natten, som översattes av ingen mindre än Osip Mandelstam. Kunde Mandelstam svenska…?!? Nån som vet?

* En av Flann O’Briens korrespondenter (se föregående post) var svensken Gunnar Rugheimer, som då arbetade på Raidió Teilifís Éireann i Dublin. Jag hörde först talas om Rugheimer när jag gjorde några radioprogram på BBC R3 i början av 90-talet, och förstod att han var en imponerande figur. Men varför finns det knappast något alls skrivet om honom i Sverige, inte ens en Wikipediaartikel? Vilket liv! Hjältemodigt arbete med flyktingar under kriget, en oerhört framstående figur inom anglosaxiska medier, särskilt tv. Läs runan i Telegraph från 2003 så får ni se.

* Det har varit två dagars pandemonium i parlamentet kring debatterna och omröstningarna om överhusets många amendments till Brexitlagstiftningen. Idag marscherade alla SNP-ledamöterna ut ur underhuset i protest mot att knappt någon tid blev över att debattera och rösta om devolutionsaspekterna. Det verkar mer och mer luta mot en mjuk Brexit, någon slags Norgevariant, och extrem-brexitörerna kommer till slut att få den dolkstötslegend de alltid trängtat efter.





My cup runneth over…

Friday, June 8th, 2018

Thomas Nydahl skriver en mycket fin recension av Londonboken på sin blogg ‘Nydahls kustvandringar’. Thomas tar bl.a. upp det där med undertitelns “en berättelse…” och påpekar att det så klart handlar om en mängd olika berättelser inordnade under den singularitet som är mitt eget perspektiv.

Faktum är att när jag funderade på olika titlar slog det mig att man kunde kalla den “OM LONDON (inte existerade skulle det vara jävligt svårt att uppfinna den)”… Men den ratades på ett tidigt stadium. Undrar varför.

Men det där med perspektivet är värt att dröja vid. En ämnesindelad bok som den här avspeglar naturligtvis sådant som alltid intresserat mig vad gäller London, där jag hållit mig informerad under åren, där jag visste på ett ungefär vad jag ville ta upp, var källorna fanns och vem jag eventuellt ville prata med.

För man skulle ju kunna resonera, som en del också gjorde medan jag höll på, att en bok om London uppbyggd på det här viset skulle fått plats för andra ämneskapitel också. Klädmodet, till exempel, som särskilt sedan 60-talet varit en mycket londonsk företeelse, med dynamiken mellan street fashion och haut couture som gällt sedan dess.

Men mode är alltså inte något som intresserar mig i särskilt hög grad. Skulle jag gett mig på det skulle det nog blivit lite, vaskamansäja, krystat… det skulle känts framforskat, skoluppsatsigt, snarare än en ledighet och nära-till-hands-känsla i förhållande till materialet som jag försökte få fram. Modet får alltså någon annan berätta om.





Stringfellows

Thursday, June 7th, 2018

Peter Stringfellow har gått och dött, 77 år gammal. Han representerade alltid det London som var billigt och pråligt och tacky… Och är: nattklubben som bär hans namn finns ju fortfarande kvar på Upper St Martin’s Lane, med topless-servitriser och äckligdyra “cocktails” och svettiga fastighetsmäklare. Poll Tax-kravallerna 1990 började på Trafalgar Square men spred sig snabbt in i Covent Garden. Puben på hörnet till Long Acre lämnade dom ifred, men Stringfellow’s slogs i spillror. Ingen blev särskilt förvånad.





‘A Very English Scandal’

Monday, May 21st, 2018

Jag antar att den inte går att se från Sverige på BBC iPlayer, men serien måste ju köpas in. Missa den inte, första avsnittet av tre i går kväll här. Det handlar om Thorpeaffären, den liberale partiledaren och hans, ähm, samröre med Norman Scott, om brustna hjärtan och skjutna hundar. Rättegången 1979 var en av de första riktigt saftiga historierna jag följde och skrev om (men minns just nu inte var – Handelstidningen? Expressen?)

Lysande manus (som vanligt) av Russel T. Davies, och för en gångs skull blir Hugh Grant, som Jeremy Thorpe, en skådespelare av rang i mina ögon. Tyckte alltid Grant varit lite hejsan-tjosan så där, men oj… det här är imponerande. Rekommenderas.





De som dog i Grenfell Tower

Sunday, May 13th, 2018

Mer i dagens The G





Hjälp!

Wednesday, May 9th, 2018

Nu när jag tittar in på topplistor som Bokustoppen då och då så slås man ju av mängden självhjälpsböcker de innehåller, in emellan deckare och Lena Andersson. Det är “Hur man förstår världen” hit och “Ät dig till en sexig åldring” dit… Är detta något relativt nytt, eller? Och vad kommer det sig? Vi kanske känner oss särskilt hjälplösa just nu.

Om man tittar på Storbritannien så är det, som nästan alltid, memoarer och biografier som dominerar. Vilket också det säger en hel del. Det händer ofta att man introducerar utländska författarskap genom att först och främst ge ut en biografi, för det är bara när man tillägnat sig The Life som man kan ta sig an The Work.

Med andra ord, det första man måste fråga är inte “Hur/vad/varför skriver du?” utan “Vad är du för en jävla typ, då?”





Bonustext

Monday, May 7th, 2018

För er som står och väntar i bibliotekskön följer här en text som inte kom med i boken, om London och drogerna. Kanske kan vara bra att veta.

(more…)





Gratisläsning!

Wednesday, April 11th, 2018

Man kan nu läsa ungefär halva kapitel 5 av min Londonbok på websajten Karlavägen 31. Det handlar om stadens gatumarknader, och mina egna erfarenheter därifrån.





Every picture doesn’t tell a story

Friday, March 23rd, 2018

(H/T @RossKemp6)





Dagsutflykt

Wednesday, March 7th, 2018

Skam till sägandes var gårdagen första gången på cirka tjugofem år som jag befunnit mig någonstans norr om London. Vi begravde min gamla vän Geoff Moore i Hereford i West Midlands, närmare bestämt i den vackra Wye Valley nära gränsen till Wales. Herefordshire har bland de lägsta befolkningstätheter av alla engelska grevskap (jämte Northumberland, kan jag tänka mig). Och det kändes verkligen så.

Men det där med att det var så länge sen jag åkt norrut kom som en liten chock på tåget upp, när jag kom att tänka på det. Jag är fasansfullt obildad om det övriga England, faktiskt, bortsett alltså från de södra delarna. Jag har litet eller inget hum om hur det ena förhåller sig till andra på kartan. Var börjar och slutar Midlands? Varför sägs Manchester ligga i “norr”?

En del annat kom som välkomna bekräftelser. Industrialismens intrikata transportsystem via floder och kanaler finns i mycket fortfarande kvar. Tåget stannade vid “Malvern Hill”, där vattnet kommer ifrån. Och “Droitwich Spa” – saltet! Som man säger:  I need to get out more… Fram mot kvällen fick jag lift ner till Oxford och därifrån tåget hem. Bilresan gick genom ett av Englands mest pittoreska områden, Cotswolds, men det var ju becksvart så jag såg inte ett dyft. Vilket jag tyckte var helt rättvist, under omständigheterna.





Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004