Pressylta ReduxPress. Media. Chark. GAIS. You know it makes sense.

Archive for the ‘Chark’ Category


Charkfortsättning

Saturday, September 14th, 2019

Uppmuntrad av kommentarerna till den föregående posten tänkte jag tillfoga ett av mina senaste charktips. Det kanske rent av kan bli en Chark-Helg här på Pressylta (allt för att slippa Brexit, alltså)…

Här ovan syns en av mina favoritmackor sedan en tid tillbaka. Den tillverkas så här. (1) Ta (helst) en av Ikeas runda rågknäcke, men det går nog bra med andra varianter också. (2) Bred på ett tunt lager aioli, så att inte vitlöken överväldigar. (3) Hacka upp en skiva bresaola och klipp i ungefär lika mycket gräslök, och ös på.

Bresaola intar en lika framstående plats i mitt charkuniversum som skinka från Parma eller spansk jabugo. Men den blir lite bortglömd ibland: det är slående hur ofta den ligger längst ute i kanten på charkdiskarna, som om den får vara med på undantag, liksom. Det är kombinationen cured beef och kryddsmakerna man tillsätter (enbär, bland annat) som gör den unik. Går förstås också att äta med en tomat och några flagor parmesan.





Stop press

Friday, September 13th, 2019

Vi avbryter sändningen för ett viktigt meddelande.

Jag åkte till ambassaden i morse för att hämta ut mitt nya pass. När det var klart promenerade jag runt hörnet och slank in på Totally Swedish, som säljer svensk mat. I korgen hamnade 2 x isterband (“Småländska”, om inte de bästa så fullt acceptabla), ett paket Wasa Husman knäcke (ett experiment; inget går upp mot Ikeas rågknäcke, häröver), en bit Grevé (det var länge sen för min del, den är ju god!), samt – efter en del ummande och aahande – en “Onsalakorv”.

Ett misstag, får jag nog säga. Herregud, vad salt den är! Det står 3g salt per 100g korv, det är väl i högsta laget? Dessutom är den ju rökt, vilket knappast sänker sältan heller. Jag har inte ätit Onsalakorven på år och dag, och nu fattar jag varför. Att jag köpte den berodde alltså på en kombination av dåligt smakminne och lite Sverigenostalgi: vi hade sommarstuga i Onsala. För er som inte härstammar från västkusten – poor fuckers – är Onsalakorven känd över resten av landet också? Är det en “rikskorv”?

För övrigt, på mitt nya passfoto ser jag skitsur ut, för det var jag när de tog bilden för en vecka sedan. Jag var bland de första i kön den morgonen och fick en nummerlapp med “000” på. OK, förstare kan man ju inte bli, tänkte jag. Så fan heller. De började med “001”…! När de kommit till “004” vände jag upp och ner på stället och krävde rättvisa, jämlikhet och syskonskap för oss nollor. Job done.





En av många förklaringar till Brexit

Friday, February 1st, 2019

Det är just sån här snorkighet och dåligt vitsande och dålig smak som ligger bakom så mycket av den tragedi som nu utspelar sig här över. Korvhotellet i Rittersbach! Det är ju dit jag flyttar när allt går åt helvete! Äntligen en fristad. Äntligen ett hem.





Frankfurtskolan

Thursday, October 11th, 2018





Matpaketen, en påminnelse

Wednesday, July 25th, 2018

Det där med att skicka matpaket till mig från nästa vår är alltså – bara för att understryka – inget skämt. Nye Brexitministern Dominic Raab bekräftar att regeringen nu börjat hamstra mat inför (den alltför möjliga) möjligheten att det blir en no deal Brexit. Han talar om “adequate food supplies”, vilket utan tvekan låter som ransonering. Inte bara det, hälsoministern Matt Hancock uppger att sjukhusen nu också börjat lägga viktiga mediciner på lager.

Vi har alltså lämnat skämtet långt bakom oss. Och det är på sätt och vis bortom ideologier nu, det har börjat handla om överlevnad, om att motverka panikstämningar, om att Keep calm and carry on. Overkligt.

Hur som helst, undvik alltså färskvaror, men gärna charkprodukter som sagt, och pastapaket, burkar med tomater, soppa, vissa grönsaker. En påse dillchips är alltid välkommen också. Tack på förhand.





Chark-Nytt +

Friday, July 13th, 2018

Min kvartersbutik togs över för ett par år sedan av en driftig och rolig turk, Hassan, som går in för ett lite annorlunda sortiment än vanligt i sådana fall. Mycket återvunnet, organiskt, non-bio, osv. Men också kvalitetsvaror vad gäller maten. Här hittade jag för övrigt, efter många års sökande, min ultimata harissa, gjord av Harry Brand. Men sedan några veckor tillbaka har de också tagit in ett ganska stort urval italienska charkvaror av märket Diforti, en firma som grundades på Sicilien 1875 men nu verkar ha det mesta av sin försäljning i UK, både i butiker och online. Tack vare Diforti har jag blivit nyförälskad i mortadella, den är splendido på alla sätt, lagom kryddig och pepprig. Och nu ser jag på deras charksida (klicka på Cured meats till vänster) att de har en tryffel-mortadella också. Non posso aspettare!

+ Detta alltså medan jag borde varit på Trumpprotesten i stan just nu. Men jag tror faktiskt jag hellre bloggar om chark, ärligt talat. Desillusionerad kanske.





Stilleben med kran, korv, curry och pengar

Saturday, September 17th, 2016

korvpengar

Ett bidrag till postsurrealismen. Nu alltså inhandlat Thüringer Bratwurst (av märket Thüringer Landstolz) samt en burk mald curry. Essen ist angerichtet. Men framför har jag också lagt in den nya fempundssedeln, gjord av plast och med en genomskinlig bit till vänster. Churchill på baksidan. Pengar går nu att tvätta utan att anlita storbankerna. Men, för jösse namn, pengar får inte vara genomskinliga. En metaforisk felspark. Monopolpengar i en Monopolekonomi.





Dagens inköp

Saturday, September 10th, 2016

currywurst





Att äta pommes är stort, att äta frites är större

Saturday, September 3rd, 2016

(Rubriken © Red Top)

Det här är möjligtvis för de något till åren komna – eller kanske mer luttrade – bland läsarna. Jag hade ett lite märkligt samtal med Pete the Kid idag, det handlade om potatisprodukter i ens barndom. Framför allt om chips and crisps.

Sidoruta/definition: Chips är inte detsamma som pommes frites. Chips är mycket tjockare, man äter dem oftast med (you guessed it) fish. De flottyrsteks i södra England i olja, i norra England i ister (lard) (de bästa!). Tjockheten ger en krispig yta och ett mjällt innanmäte, perfekt för den vinäger man sprinklar på med saltet. Crisps är vad vi kallar chips, serveras i påsar.

Chips and crisps var så klart en självklar del av en engelsk efterkrigsgenerations barndom. Det var de absolut inte min barndom (född ’51 alltså). Jag minns inte att jag åt pommes frites förrän på sena sextiotalet, med de första (bedrövliga) hamburgerbarerna. Likdant med chips i påsar, de kom väl vid ungefär samma tid, eller har jag fel? Den enda street food vi hade var korv/bröd/mos/Pucko. Eller?

Jag kategoriserar detta som “chark” eftersom jag fick med en korv där på slutet.





Nya charkrisker?

Monday, October 26th, 2015

Jag stod mitt i falukorvsgrytan när nyheten kom att WHO omklassat chark (och nötkött) från klass 2A (“probably carcinogenic to humans”) till klass 1, där den tillsammans med alkohol, tobak, arsenik och asbest har uppvisat “tillräckligt med belägg för en kausal länk till magcancer”.

Trogna läsare vet att vi har varit här förut. Jag har då förhållt mig något skeptisk eftersom alla undersökningar jag hittade var epidemiologiska, dvs man hade inte funnit en kausal länk utan en korrelation mellan chark och cancer. Man hade alltså helt enkelt frågat magcancerpatienter om deras kostvanor och då funnit en förhållandevis hög förekomst av chark och nötkött.

Nu är jag inte klar över om “tillräckligt med belägg” innebär en allt större ackumulation av samma slags epidemiologiska resultat, eller om den genuint kausala länken har funnits existera. Men tills jag hört en sund kritik av WHO:s nya beslut så är det klart att man måste ta det på större allvar – allt medan man ska komma ihåg att det är rätt stora mängder chark och nötkött man måste äta för att substantiellt öka risken.

Jag måste också säga att min skepsis fortfarande finns kvar när man inom begreppet “chark” (processed meats, alltså) kan få med både vidriga snabbköps-hotdogs på burk och en soltorkad jamón ìberico. Det är någonting som inte stämmer med kategorierna här, syns det mig.

Likadant: eftersom vi ätit denna mat på mer eller mindre samma sätt i tusentals år varför är inte de historiska magcancersiffrorna avsevärt högre? Det är lite grand som med argumentet att marijuana är en gateway-drog: hade den varit det skulle antalet heroinister bland oss varit så överväldigande stort att samhällmaskineriet knappt skulle fungerat.

PS: Bra, om kort, analys här. Mer om vetenskapen här. Parmaskinkakonsortiet har sitt att säga.



Archives



Pre-Wordpress Archives


September 2008
Augusti 2008
Juli 2008
Juni 2008
Maj 2008
April 2008
Mars 2008
Februari 2008
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Januari 2007
December 2006
November 2006
Oktober 2006
September 2006
Augusti 2006
Juli 2006
Juni 2006
Maj 2006
April 2006
Mars 2006
Februari 2006
Januari 2006
December 2005
November 2005
Oktober 2005
September 2005
Augusti 2005
Juli 2005
Juni 2005
November-december 2004