Mannen som uppfann honungsrostad skinka är död. Den meriten är beundransvärd nog. Men det faktum att Michael Katz också råkade vara jude för det upp på ett nära nog heroiskt plan. Ännu en läcker runa från Daily Telegraph här.
Här va’re salami i högsta hugg – och en 2-kilos bit parmesan använd som kniv…! Daily Telegraph rapporterar om dramatik vid ostdisken. Oj.
“The trolley was undamaged,” skriver tidningen. Men korven, då? Hur gick det för korven…?
“Helgen börjar med att vi slaktar en hel gris och avslutas med att vi tar med oss hem ett helt spektrum av charkprodukter som deltagarna själva lagat. Konserverat kött – sylta, terrine och rillettes – läggs i glasburk och kan tas hem omedelbart. Saucissons prepareras för torkning, märkning och hängning här i Chassignolles. Dessa eftersänds sedan via post två eller tre månader senare.”
Vad sägs? Vem hänger med? Läs mer om “Grishelgen” i Auvergne i dagens Indy.
Gratulera mig, det här är den första charkposten på evigheter… The G:s matbloggare Tim Hayward skriver om kalabrisk nduja, vilket han gör alldeles rätt i. Men där måste jag markera ett visst försprång, för nduja är inte alls så okänt som vår vän vill låta påskina, inte här på Pressylta i alla fall. Den är nämligen släkt med den mallorquinska sobrasadan, om inte i smak så i konsistens och användning: se vidare ‘Charktips för Mallorcaresenärer’ från 5 november 2005 (sorry, bilden funkar inte). Och släktskapet är dessutom mycket konkret. Den bästa sobrasadan tillverkas i Sollerdalen på öns norra sida. I den dalen finns en liten by som heter Fornalutx, vars invånare brukar kallas “los calabreses”… Dom härstammar nämligen från Kalabrien, kom över till Mallorca när pesten härjade i Italien på 1400-talet, och tog med sig – det är jag övertygad om – nduja. Som blev sobrasada.
Case closed, I think you’ll agree.
…är vad djurrättsvännerna kallade Chark-SM, när dom protesterade utanför Mässan i torsdags eftermiddag. En representant från Konsumentföreningen vågade påstå – sotto voce – att charkvaror ibland löper risken att få “äckelstämpeln” på sig. Cancerrisken, saltinnehållet, djurvälfärden, hygienen, det enorma svinnet (3.5% bara i butiksledet: 30,000 kor bara slängs bort). Det här är en bransch i stadigt blåsväder, det märker man. Stämningen är defensiv, utspelen är alltid reaktiva, uppmaningarna att poängtera det positiva låter ofta som whistling-in-the-dark.
Samtidigt är det en bransch det går märkbart bra för: OK, rött kött fortsätter sin mångåriga nergångstrend, vare sig pg.a. prisutveckling eller kostmedvetande må vara osagt, men det handlar om procentenheter, inga massiva tapp. Kontinentalkorvarna säljer fortfarande enorma volymer, falukorven likaså. Branschen producerar trots allt vad man i många fall måste rubricera som stapelvaror. Man “innoverar” av bara den, och de små och medelstora företagen klarar sig utmärkt, eftersom detaljhandeln – inklusive ICA – är öppna för variation och nyheter.
Man har dessutom en branschrepresentant i Åke Rutegård från KCF som är the spitting image av CJ från ‘The Fall and Rise of Reginald Perrin’.
En sista rapport från Chark-08 kommer kanske att innehålla en bild. Eller två.
Hela vinnarlistan i Chark-SM 2008 finns nu att begrunda här (pdf). En bra dag för Jokkmokk, en bra dag för Lindvalls, kan man nog konstatera. Det nya ordet “salamiflarn” är också något jag i högsta grad tagit till mig. Har liksom inkorporerat det i mitt själsbygge. It’s part of me now, and forever.
Jag ska naturligtvis återkomma med en lite längre betraktelse över Chark-08, vad det lider. Det är en intressant bransch, om jag får uttrycka det lite ointressant.
Nu ska jag iväg och äta Lammhults Syrliga. Tally-ho.
15:30: Vinnare in klassen “Nya innovativa produkter” blev Haga Petters “Salami Stumpar” i lyxförpackning, ett slags charkens svar på chokladasken, att ha med på, ähm, bjudningar.
Pressylta Reducii omdöme: Sure, why not?
“Charkbjudningar” däremot… There’s a thought.
Det omdömet fäller professor Eva Tornberg vid Lunds universitet när Pressylta Redux i en exklusiv intervju för en stund sedan frågar om fjolårets cancerlarm i samband med charkkonsumtion. -”Det var för det första en epidemologisk undersökning, ” fortsätter professor Tornberg, “och hade därför inget med orsakssamband att göra. För det andra är det fortfarande inte etablerat exakt hur den s.k. oxideringen från järnämnena blir en carcinogen faktor.”
Professor Tornberg instämde också med Pressylta Reducci anmärkning – se postning 2 november 2007 – att definitionsfrågan i WCRF:s rapport är en problematisk grundval att basera en empirisk undersökning på.
För att sammanfatta. Jag är nu formellt ackrediterad som bloggsfärens pressrepresentant vid “Den Stora Charkdagen” på Chark-SM, Svenska Mässan, Göteborg, nu på torsdag (16 oktober). Jag flyger ut onsdag morgon, samlar mina krafter och testar reflexerna därute i Högsbo. Torsdag morgon, in till stan, ready to go. Ses vi i vimlet…?
Det ska bli spännande, framför allt så klart prisutdelningen kl. 15:30 i klassen “Nya innovativa produkter”. Konferensens huvudsession i år har temat ”Morgondagens konsument – klimatdebatten en faktor att beakta?”
Mitt schema tillåter förmodligen inte att jag kan närvara vid prisutdelningen på kvällen, men jag kommer ju att posta utförliga rapporter härnånstans, antagligen i kommentarerna, tills jag kommer hem, och får satt mig ner, och pustat ut, och skrivit nåt ordentligt.
Jag trodde för några veckor sen att ämnet chark var uttömt, ungefär som Joyce. Hur fel kan man ha?
