Jag borde kanske förklara att den annonserade posten “20,000 ballonger under havet”… ja, den drunkade, liksom. Det var den första post jag försökt lägga upp med WordPress-appen på mobilen, och bilden (ett undervattensmotiv signerat ballong-Roger, mycket tjusigt) blev för det första alldeles för stor (upptäckte jag) bortsett från det att bilden i sig (upptäckte jag) var av bedrövligt dålig kvalitet. Jag beklagar denna kraschlandning i den tekniska raviolin.

Jag är överhuvudtaget inte bra på kamera. Tar usla bilder. Det är som med schack: jag vet hur det funkar, men det vill sig bara inte…

Min länklista har blivit något kortare, men desto mer naggande god… Jag har, med tungt hjärta, lagt Johan Lif och Jens Christian Brandt åt sidan, på grund av långvarig inaktivitet… Båda har väl alldeles för mycket att göra, och bra är det, men så fort bloggiga livstecken röjs återvänder de så klart till vad jag gärna vill tänka på som Elitfamiljen… bloggvärldens skuggregering… The Few.

In kommer långt om länge Gabis Annex… “På tiden!” som kungen brukar säga. Jag vill också rikta uppmärksamheten mot Erik Stattins nydesignade MyMarkup… Väldigt mycket min kopp av te just nu…

Snabbt Londontips, som avslutning: den som befinner sig i stan närmaste tiden bör styra kosan till Barbican och utställningen “OMA/Progress” om Rem Kolhaas och Office for Metropolitan Architecture… Massor av tänkvärt stoff, bland mycket annat om hur muséerna blir större och större till storleken, börjar bli “mini-städer”…

Den senaste timman (sådär mellan 11 och 12 GMT) ser det ut som om halva Åland laddat ner bilden på skiftnyckeln från min post om ‘De fem bästa sakerna med Sverige’ från nationaldagen.

Inte mig emot, men – varför?

Dom kanske inte har skiftnycklar på Åland. Eller kanske maken till bild på en skiftnyckel aldrig förut setts på Åland: den är ju lite “grafisk” och snygg, nästan konstnärlig.

Eller dom kanske har skiftnycklar, och bilden inte är någon nyhet, det är bara det att man plötsligt fick en längtan efter skiftnycklar just nu, idag, på måndag förmiddag, och att denna längtan tog sig en lyckosam men i grunden mysteriös omväg via Hackney…

Hur det nu är, så är jag glad att ha kunnat vara till hjälp.

Wikileaks ebayauktionerar en middag med Julian Assange och Slavoj Zizek för att skramla in pengar åt verksamheten. Senaste budet ligger på 3,000 pundare.

Minitävling på gång, tror jag. Bästa förslaget till meny vinner en middag med Kalle Stropp och Grodan Boll. Jag börjar med “lammkött”.

Det gläder mig att meddela att Johan Lif återuppstått med sin förnämligt intressanta Planet of My Dreams (se uppdaterad bloggrulle), en förhoppningsvis decennielång genomgång av hans omfattande LP-samling. Inte bara är Johan ytterligt musikkunnig – vi är praktiskt taget alltid överens i dessa frågor! Nu senast om Wild Man Fischer, Frank Zappas in-house schizo… Nytt på Planeten är också att albumomslagen nu avbildas i finurligt uttänkta mise-en-scènes… (eller mises-en-scène...?)

Det gläder mig däremot inte alls att meddela att någon drätskallad flippjävel bröt sig in i min bil i natt. Krossad ruta: 74 pundare på min excess (självrisk?). Eftersom han/dom inte hittade något av värde (dom missade min Percy Sledge-CD…! Ha!) så bröt dom av en av vindrutetorkarna som ett litet tack… Tjugotre pundare plus moms. Plus strul.

Det är det man nästan irriterar sig på mest: att den jävla idioten tagit sig friheten att lägga om hela min dag, som jag tänkt ägna åt det ena, det andra och sedemera det tredje. I stället sitter jag nu och väntar på Steve från Nationwide Windscreens, medan den påtejpade plastpåsen över rutan fliddrar i den ljumma juniblåsten.

Ska detta föreställa rättvist…? Jag bara frågar.

Husets modem har gett upp andan, så allt internätande sker på min mobil i ett par dagar framåt.

För första gången har jag börjat titta in i skrymslen och vrår där jag tidigare aldrig satt mitt pekfinger. Jag har hela natthimlen ett par klick härifrån. En ung dam som heter Tanya vill bjuda mig på erotik, men jag är lite tveksam. Jag vet EXAKT var jag är nånstans, lati- och longitudinellt.

Det är androidmobil, och jag måste säga att koordineringen med ens Googlekonto är ganska maffigt. Jag önskar bara jag inte hade så tjocka fingrar. Framtidens människor kommer att evolvera touchscreenfingrar.

Enligt både statistiken och min digra bloggerfarenhet finns det få saker som engagerar mina läsare mer än (1) mat, (2) populärmusik, och (3) fest…

“En matnostalgikers bekännelser” från oktober 2009 åstadkom kanske inte den största kommentarsmängden, men bidragen var å andra sidan mycket djupt kända. “Musikaliska mardrömmar (4)” från februari 2010 – om Die Westfälische Nachtigallen sjungande ‘Seemann, lass das Träumen…” – fick likadant känslorna att tsunamisera sig mot förnuftets och den gods smakens vågbrytare… Och så fort man viskar ordet “partaj” … ja, här kommer gänget rusande med 140 unika hits på Statcounter…

Gud, vad ni är ytliga…

Det är i stort sett bara jag och Bengt O som håller diskussionen på ett någorlunda seriöst plan numera.

Några diskussionspunkter följer. Alla tankar och uppslag välkomna.

* Tid och datum: Jag skulle föredra en fredag, snarare än lördag, och tycker ett par veckor behövs för planering. Vad sägs om fredag 8 april 2011 från klockan 20:00 GMT (en timma senare i Sverige) ända fram tills gryningen… Ingen fest får ju sluta med annat än att vi ser solen gå upp över, tja, vart vi nu hamnat vid det laget… Örebro… Göteborg… Zagreb… Wien… Vellinge…

*The A-list is the only list: Jag insåg snart att jag möjligtvis trampade några på tårna genom att inte nämna dem i den där lilla tänkta interiören jag inkluderade i förra posten. Inte minst att jag gärna vill se Lennart bustin’ some serious moves på dansgolvet… Självklart är det så att alla som läser Pressylta någorlunda regelbundet, vare sig man brukar kommentera eller ej, är välkomna. Full anonymitet tycker jag vi ska undvika; ett förnamn räcker om man inte gett sig tillkänna förut. (Men jag är öppen för förslag om detta). Vad gäller gatecrashers och security så har jag redan anlitat min vän Tony the Juice, som tar med sig några av sina, ähm, business associates och sköter inträdet.

* The space: Min tanke är alltså att använda kommentarsfältet. Enkelt, smärtfritt. Fast idealiskt – och kanske i framtiden, om detta blir återkommande – borde man kanske utnyttja sånt där som IRC eller andra chattfunktioner där man dels har ett gemensamt space – allrummet, liksom – och dels möjligeheten att smyga iväg på tu (eller tre, för den delen) mans hand för… privatsamtal.

* The music: Idealet, återigen, vore väl att jag, eller någon musikaliskt mer vidsynt (=yngre), sätter ihop en playlist på Spotify, som alla knäpper på på samma gång! Jag vet inte. Har alla Spotify, för det första? Går det att greja med YouTube? Gärna mer input här.

* Övrigt: Att festen kommer att bli “bevarad” i textarkiviskt hänseende är ju klart. Men hur gör vi med foton, denna högväsentliga del av allt riktigt festande? Det måste ju finnas bildbesvis på allt det pinsamma som händer under partajet… Kanske alla måste ta ett foto på sig själv (och eventuella medfestande) och skicka till mig att publicera ett urval av dagen efter?

Som sagt, allt tankegods emottages med taxamhet.

Så här är planen. Jag skulle vilja anordna en fest på Pressylta. Ett partaj, en lördagkväll kanske. Vi bestämmer ett datum, och en tidpunkt. Vi tar lite snygga kläder på oss, tar med en flarra australiensiskt cabernet, jag fixar musiken via youTube, vi träffas i kommentarsfältet… Vad säger ni?

Jag kan se det nu… Bengt O bjuder upp Bodil till dans, medan Karin och Thomas Nydahl har ett intensivt samtal om bokförläggare, Thomas E och jag pratar göteborgsk korv, medan Henrik och Lars H och jag (på en kant) startar en doo-wopkör i köket, allt medan Fredrik … och Malou … och Rasmus … som med alla bra fester: det här kan sluta hur som helst! Det kommer Joan Baez på youTube och alla tjejerna blir sentimentala, särskilt Gabrielle. Det kommer Santana på youTube och alla killarna tror dom kan dansa, särskilt jag.

Kan det här fixas? En virtuell fest? Kanske nån gång i påsk?

PS Det var ingen direkt namecheck ovan, många står onämnda men är förstås självskrivna.

Det visar sig att jag inte kan kommentera på min egen blogg från mobilen…

Skulle svarat på Bodils kommentar om Joan Baez, men rubriken gjorde att Content Lock smälldes på! Ord med fyra bokstäver är barnförbjudna! “Barn” till exempel…

Sheeesh…

UPPDATERING: Det lite konstiga är att samma sak inte hände på en iPhone med samma mobilleverantör (T Mobile). Hur som helst, jag kan inte komma på nån annan anledning till att det hände än att “four-letter word” är ett “four-letter word” i T Mobiles varningssystem för eventuella inkommande oanständigheter. Särskilt om det står i närheten av ordet “love”. Snacka om metakorkat!